Det svenska dasset - Inte bara en skitsak

På tal om den nya tandemtoaletten så påmindes jag om en krönika jag skrev om utedassens betydelse.

När man skriver krönikor ser man ibland världen med andra ögon. Man suger åt sig ämnen att skriva om. En natt när jag jobbade så hittade jag en bok som handlade om utedassens betydelse. Naturligtvis blev jag tvungen att titta närmare i boken.

Författaren av boken (Kalle Bäck) hade besökt åtskilliga hembygdsgårdar. Dottern hade varit med vid många av besöken. För henne blev utedassen det mest intressanta studieobjekten. Hon ställde den befogade frågan: "Varför har dassen flera hål?"

Författaren fick huvudbry och följdfrågorna kom som ett brev på posten. Gick man tillsammans på dass förr? I så fall med vilka och hur många? Vad talade man om? Författaren forskade i ämnet och visade på hur dasset var platsen för det förtroliga samtalet. Alla hade sina förtroliga ärenden. Äkta makar dryftade viktiga beslut och löste motsättningar, föräldrar och barn talade om ansvar och vikten av att sköta sig och ungdomar diskuterade det motsatta könet och framtidsplanerna.

Ja, när man tänker efter så måste man ju hålla med om att det var bättre förr. Jag som är så sällskapssjuk skulle inte alls ha något emot en social stund på dasset med några nära och kära.
Skulle man även kunna lösa några världsliga problem samtidigt så vore det ju ännu bättre.
En helig plats med flera "toaletthål" - utan mobiltelefoner, datorer och TV-apparater. Det måste vara framtidens affärsidé för husbyggare. Eller istället för att träffa en partner på nätet skulle man kunna träffa en på den stora gemensamma toaletten på Hotell Höga Kusten i f.d. stora konferensrummet.

Vi kvinnor har väl anammat denna sociala inrättning. Visst har man väl mer än en gång i sin ungdom lurat med sig tjejkompisen att "pudra näsan" när man varit på ute på en danstillställning för att få lite goda råd om kvällens kap.

När vi ändå är inne på detta ämne skall jag passa på att berätta en sann toaletthistoria. Det kom sig så att en far och son arbetade på samma arbetsplats. Fadern hade fått ett klagomål av arbetsgivaren som rörde de yngre anställda, speciellt sonen. Problemet var att sonen ofta gick på toaletten, och toalettbesöken tog väldigt lång tid. Tydligen gick det väldigt mycket papper också. Den arma fadern hade samma åsikt och skämdes över sonens agerande. Så en vacker dag när det tryckte på, skulle fadern demonstrera för de yngre anställda hur ett toalettbesök skulle gå till, och hur lång tid det skulle ta, och hur mycket papper som behövdes. Så med öppen dörr skedde hela proceduren medan sonen fick sköta tidtagningen.

Förståeligt nog så jobbade de inte så länge på samma arbetsplats. För mig som bara hört historien, men känner de berörda, så kan jag ju faktiskt förstå att sonen gick på toaletten ofta. Det var nog bäddat för magbesvär att jobba på samma arbetsplats som denna fader.

Själv minns jag min första praktikplats som undersköterskeelev på Centrallasarettet i Västerås. Jag var då sexton år och väldigt tafatt och blyg. Det var en tant som larmade på hjälp och jag gick dit. När hon sa vad hon ville ha för hjälp såg jag ut som ett levande frågetecken. Hon ville nämligen gå på klo.

Visste ni att i Nora finns Sveriges vackraste utedass? Det ligger vid Utviks gamla skola. Hit kanske vi borde bjuda in alla som har konflikter att lösa. Eller bara för att uppleva något nytt. Rena turistattraktionen. Åka till Höga Kusten och gå på Sveriges vackraste utedass. Vad tror ni folk skulle vara beredda att betala för det? En hel del tror jag faktiskt. Att det sedan ligger längs en bevarad del av Norrstigen gör ju även sitt till, i en eventuell prissättning.

Kinesisk toa kan rädda äktenskap

Nu kan par lösa sina problem – på toaletten.

TwoDaLoo är en tandemtoalett där båda kan lätta på trycket samtidigt.

Den kinesiska uppfinningen är även miljöanpassad för det krävs bara en spolning för båda toalettskålarna, skriver London Metro.

Tanken är att par ska prata om sina problem på toa och sedan spola bort all ilska med skiten.

Tandemtoaletterna kostar 8 600 kronor och kan än så länge bara beställas i tolvpack.

På kurs med Kurt

Jag har varit på kurs, och inte vilken kurs som helst. En kurs i retorik - konsten att övertyga.
En givande kurs där man fått lärdom om hur man väcker och håller åhörarnas intresse när man skall informera eller presentera någonting. Hur man tydliggör sitt mål och säljer in en idé. Vikten av kroppspråk, mimik och röst.

I två hela dagar fick vi blanda teori med praktiska övningar. Nervigt, roligt och otroligt lärorikt. Att våga och kunna prata inför folk är en otrolig gåva. Som ung var jag fruktansvärt blyg och vågade aldrig det. Varje redovisning i skolan var en plåga. Men jag tvingade in mig i situationer där jag var tvungen. Och efter varje gång blev man säkrare och tryggare i rollen. Men jag har aldrig fått någon utbildning i hur och vad man skall tänka på för bästa resultat. På denna kurs fick man även verktyg som underlättar förberedelserna.

Detta skulle de flesta människor behöva gå, alltför många personer sitter tysta i en större församling och vågar ej få sin stämma hörd. Helt klart gav kursen en stor pott med självförtroende. Att våga göra bort sig är ju också en gåva.

Här får ni en länk för mer information. Ta med er kollegorna och anmäl er. Det är värt varenda krona. KLICKA HÄR>>

Droger, porr och våld på Internet

Jag har precis fått en omskakande Internetresa återberättat för mig av en som varit på en föreläsning: Theresa Stare och Anders Carlsson är två personer som har vigt sina liv åt att åka runt och föreläsa för vuxna om vad det är som händer där ute i den nya datavärlden där våra barn och ungdomar håller till. Vad det är de lär sig där ute som vi vuxna knappt har en aning om.

Har ni hört talas om knarkgodis som man kan köpa på Internet? Kakor och karameller som smakar som Cannabis men som inte innehåller själva drogen. Försäljningen vänder sig till barn i mellanstadieåldern. Det finns ett internetföretag som är helt lagligt. De säljer fågelfrön. Där uppmanas man att rengöra fågelburen grundligt så ej fröna börjar gro. På samma sida finns en länk där man klickar sig vidare (till en annan sida) och där får man en detaljerad instruktion hur man skall odla dessa olagliga hampväxter. Tips om hur man kan undvika så att grannarna ser odlingen etc.

Det finns sidor där man kan köpa de ”lagliga” drogerna som inte hunnit bli klassificerade ännu som ”olagliga” droger. I och med det tolkas drogerna som om de är både lagliga och ofarliga. Kan beställas så att du får ett meddelande via mobilen istället för en avi, när paketet anlänt. Idag när alla har en egen mobil så har du som vuxen inte en susning vad som pågår.

Det finns ställen på Internet där vem som helst kan lägga ut egna små filmer. Där börjar det bli våldsamma filmsekvenser som visas. Arrangerade situationer där man kör på katter och ser hur tarmarna flyger, hur man i andra länder hugger könsorgan och huvuden av folk.

Reklam som är direkt inriktat till tonåringar, den nya plastikkirurgin där unga kvinnor till extrapris uppmanas operera både inre och yttre blygdläppar för att se vackrare ut. Där unga pojkar lockas till inköp av penisförlängande åtgärder och att köpa Viagra.

Unga som testar stryplekar framför en webkamera så att vem som helst kan titta på när de knappt kan andas. Det finns även de som misslyckats i sin lek och som avlidit.

Eller fallet med de skötsamma döttrarna som bodde grannar som varit ensamma hemma flertalet gånger när deras föräldrar varit bortresta över en natt. Till slut bestämmer sig föräldrarna för att resa bort en hel helg. Då planerar flickorna att ha en liten fest. De skriver en inbjudan och lägger ut på ett forum på Internet. När den legat där i ca 20 min så kommer de på att det kanske inte var någon bra idé, utan bestämmer sig för att ta bort inbjudan och bara skicka den till dem de verkligen ville bjuda. Vad händer? Jo informationen har gått som en löpeld. Det kommer 1800 gäster. Det blir trafikstockning i staden och extra polis tillkallas. Polisen förstår inte vad det är som pågår.

När föräldrarna kommer hem är det endast skelettet kvar av huset. Det mesta är stulet eller förstört. Inte ens fönstren finns kvar.

Herre Gud vad är det som händer? Håller vi på att tappa kontrollen över hur vi lär barnen vad som är rätt och fel? Att vara förälder i denna nya värld är inte lätt. Speciellt inte när de flesta ungdomar behärskar datorerna bättre än oss vuxna. Förr var det den ”fula farbrorn” man varnade för. Nu har vi svårt att veta vad vi egentligen skall varna för.

Helt klart vi måste vara mer delaktiga i barnens datoranvändande och börja prata mer med dem om vad de får ta del av, låta dem visa oss vilka sidor de besöker och diskutera vad som är rätt och fel. Detta för att lära dem sunda attityder och värderingar.

Om inte vi vuxna tar på oss det ansvaret. Hur skall det då bli i framtiden?

Låååååååååångfredag

Då var det långfredag då. Ja den kändes verkligen LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNG. Jag fick ett överraskningssamtal idag. Ett pensionärspar som ville köpa min gamla trasiga duschkabin. Jag fick 600 kr för den. PERFEKT. Gissa vad jag skall köpa för pengarna? Ni gissade rätt. Porslin förstårs.

Känns lite tråkigt att jobba hela påsken och inte kunna hitta på något med barnen. Tack och lov så har barnens pappa tagit initiativ att åka och pimpla med sonen imorgon, så han kommer ut på nåt i alla fall. Imorgon kommer dottern hem. Så då blir det en liten enkel påskmiddag och påskgodis förstårs. Sånt går alltid hem oavsett ålder på barnen. Sen måste vi äta Monicas påskkaka också. Det har blivit tradition att jag brukar baka en hel laddning av dem. Varje skärtorsdag lämnar jag en på jobbet. Det brukar vara uppskattat.

Den här veckan har inte gått enligt planerna. Hade trott att vi skulle få alla fönsterhistorier klara invändigt och även altandörren utvändigt. Att ta bort ett fönster och sätta dit en altandörr innebär att det blir plats "över", och att göra det jobbet komplett ingick tyvärr inte i fönsterbytet. Ibland blir man trött på att vara beroende av händiga män och man undrar hur man kan vara så dum att man väljer att bo ensam i ett hus. När det finns lägenheter där man bara ringer efter en vaktmästare när något inte fungerar.

Dags att griljera den lilla inhandlade påskskinkan samt göra glasyr till påskkakan. Sen är det nog dags att åka på nästa nattskift. Har avverkat ett av fyra. Känns naturligtvis lite motigt, men det blir lite extrapengar i lönekuvertet. Det är ju 40 timmar storhelgob.

Glad Påsk

Ja då har man pyntat påsk hemma då... när barnen var små var det roligare med alla dessa helgdagar. När barnen var påskgumma och påskgubbe. De var så söta. Jag måste nog kolla i gömmorna om jag hittar sådana nostalgikort. Det här med foton ja, innan den digitala kamerans intrång så hade man mera koll på korten och de sattes faktiskt in i fotoalbum och pärmar. Nu har man dem i en salig blandning på datorn och har man otur kraschar datorn och allt är borta. Ja inte för mig, men kanske för dig? Jag är ganska förståndig och har sparat allt på en liten bärbar hårddisk. Så så länge den funkar har jag någorlunda koll på läget...

Jag har lite dåligt samvete över att jag inte skrivit ut dem och satt dem i album. Sedan barnen föddes har jag skrivit och samlat på mig teckningar, foton, veckobrev från skolan, blöjreklam etc så att barnen har en pärm/år där det står om deras liv. Men som sagt de sista åren har det bara samlats på hög. Få se om jag får något ryck helt plötsligt.

Idag har jag varit ute och slitit och släpat. Efter fönsterbytet låg allt gammalt träbråte utanför huset och bara skräpade. Satte sonen i arbete att såga upp det lilla virket, bra att ha till tändved. Det övriga, stora träbråtet skall brännas så småningom.

I övrigt har jag målat kring altandörren invändigt... ingen ände på allt jobb. Den där renoveringen som vi skulle påbörja på övervåningen känns ganska långt bort just nu. Har inte ens fått upp alla gardinstänger ännu.

Glad Påsk får man väl säga ifall det inte blir något mer skrivet framöver. Jag har den äran att jobba hela påsken. Så jag vet vad jag skall göra i alla fall.

En dag i helgen blir det bygrillning, få se om jag orkar masa mig upp efter ett nattskift och gå på det...

Dagens ros till Clarie

Idag har jag haft en middagsgäst här. Min vän Clarie. Hon har betytt väldigt mycket för mig under de senaste åren. Mer än jag själv förstått faktiskt. Sonen fick mig att förstå det. När jag insåg det för fem år sedan så tänkte jag skicka in "dagens ros" till henne. När jag väl började skriva så blev det ett långt brev - se nedan. Jag skickade det till Tidningen Ångermanland... Se brevet som följer. Tre veckor senare blev vi kontaktade av en journalist som ville göra ett kompisreportage.


Hejsan släkt och vänner

Tänkte skicka en dagens ros till Clarie Sundin i Salteå. Men det blev för långt och jag tänkte, att kanske kan man få uppmärksamma henne ändå?? Hon är nog inte så villig att hamna i tidningen - men hon anpassar sig till det mesta - så jag tycker det är värt ett försök.
Hennes telenr: xxxxx Mitt telenr: xxxxxx ifall ni skulle vilja göra ett reportage... har ni inte tid så går det bra att använda nedanstående text.

Jag fick helt plötsligt lust att skriva några rader om min nyfunna vän, som jag skulle vilja uppmärksamma för omvärlden. En dagens ros - varje dag är hon värd.

Här om dagen frågade min 10-årige son mig om Clarie är min bästa kompis. Jag tänkte efter en stund och svarade : - JA just nu är hon det.

Vem är Clarie undrar ni då? Jo en helt underbar kvinna på 83 år som bor i byn Salteå. Själv är jag 40 år. Det var just i detta ögonblick, när jag fick frågan som jag tänkte på att det är så stor ålderskillnad emellan oss. Jag hade inte funderat så mycket på det tidigare. Hon är väldigt ungdomlig och alltid väldigt pigg och allert. I övrigt är vi nog också väldigt likasinnade. Samma humor och så. Dessutom är hon så klok och omtänksam.

Jag tror aldrig att jag nånsin träffat någon så positiv och förnöjd människa. "Hos henne är ingenting omöjligt"

Som pricken över i:et" dyker hon upp titt som tätt med några nybakade bullpåsar, vilket blir en fröjd för speciellt barnen. Mulliga jag ser nog till att förse mig också.

Det kom sig så att vi det senaste halvåret började med en studiecirkel där vi dokumenterar byns historia. Hennes otroligt brinnande intresse för detta, gjorde att även jag som aldrig varit historieintresserad fick "blodad tand". På den vägen är det. Så så fort det blir tid över i denna stressade vardag, så ser jag till att åka till henne. Det är en fröjd att vara tillsammans med henne. När vi inte pysslar med historia så försöker jag få henne att använda sin nya dator - vilket hon inte är helt främmande för. Salteås dokumenterade historia hamnar ju nämligen på en hemsida på internet.

Clarie -

Tack för att du i vått och torrt alltid har din dörr öppen för mig // Monica Årjes

---------------------------------------------------------------------------------------------

Vill ni läsa resultatet, dvs tidningsartikeln som blev så klicka här >>

Min räddare i nöden

Den här veckan har vi haft ett dödsfall i byn. En äldre man som varit min granne i sexton år. Känns vemodigt.

Tänker tillbaka till första vintern jag bodde här i Salteå när han blev min räddare i nöden. En av mina första krönikor handlade om honom och den händelsen.

Här får ni ta del av den:

Att bo på landet, det är livskvalitet. Guld och gröna ängar. Men naturligtvis uppstår det situationer som man gärna hade klarat sig utan, sånt som man inte upplevt tidigare. Speciellt för mig som i stort sett är uppvuxen i en lägenhet med asfaltsomgivning.

Jag minns första vintern när vi hade flyttat till vår lilla by Salteå, här i Höga Kusten. Min sambo hade redan försvunnit till sitt jobb. Jag började lite senare. Det var strömavbrott så jag kunde inte koka den välling som min då 2-åriga dotter brukade få. Själv var jag dessutom höggravid och hormonerna fladdrade. Vår 200 m långa byväg hade ännu inte blivit plogad. Jag packade dottern i bilen och vi for. Vi kom 180 m på denna oplogade väg. Sedan tog det tvärstopp. Kom inte en meter längre. Arg som ett bi lät jag bilen stå, kände stressen av att komma för sent till jobbet och att dottern skulle missa frukosten på dagis. Under allt stök och bök hade hon dessutom kissat ner sig. Vi hade just påbörjat processen med att försöka få henne blöjfri.

Vi knallade hem och med mitt heta temperament ringde jag min sambo och sa: - Nu får det vara nog. Nu flyttar jag hem till mamma. Nu vill jag inte vara med längre.
Min sambo lyckades lugna ner mig och under tiden hade elströmmen kommit tillbaka. Dottern blev tvättad och fick rena kläder. Men den här gången åkte blöjan på för säkerhets skull. Vi hann även med en liten frukost innan vi knatade ut till bilen igen.

Där stod vår 75-årige granne, som knappt kunde gå. Käppen i högsta hugg och en snöskyffel. Han hade skottat bort snön som fastnat under min bil. Så det var i stort sett bara att sätta sig i bilen och åka. Vilken underbar granne. Jag kom endast 30 min för sent till jobbet och under de efterkommande 12 åren jag bott här har det aldrig hänt igen.

Nu sitter jag med i en arbetsgrupp som vill locka fler barnfamiljer till bygden. I och med detta intervjuade vi de yngre skolbarnen. Vi frågade varför det är bra att bo i Nora. Ett av de vanligaste svaren handlade om grannarna: "I Nora är bra att bo - för här finns massor av tanter och kalvar som man kan cykla och hälsa på", "Det bästa med Nora att det finns så många grannar, och här hälsar man PÅ sina grannar. Det intressanta i denna diskussion var att dessa barn som pratade om de många och snälla grannarna egentligen hade väldigt få grannar men ändå upplevde att det var många.

Att bo på landet innebär för mig livskvalitet och det paketet ingår även grannarna. Även om man inte träffas varje dag, så är alla dessa grannar en trygghet. Inte bara för barnen utan även för oss vuxna. Jag var på en föreläsning som handlade om barnuppfostran. Temat var att det krävs en hel by för att fostra ett enda barn. Det ligger mycket sanning i de orden. När man bor på landet blir det lite så att man känner sitt gemensamma ansvar för byns barn. Vilket kanske inte är en självklarhet i en storstad där de flesta tittar bort och låtsas som de ej såg vad som hände.

Trots att det ibland kan bli något litet strömavbrott så har jag inte ångrat en dag att jag flyttade hit. Närheten till naturen har gett mina barn möjlighet för utlopp för sin fantasi.

Här bor vi nu i den lilla byn Salteå med ca 20 åretruntboende hushåll. Det finns några tomma hus i byn som nog skulle kunna säljas och nog vore det roligt om det kom några fler barnfamiljer och livade upp byn istället för att de stod tomma.

Ser man sig om i bygden så finns det lite gamla hus här och där som man skulle kunna köpa relativt billigt. Tillhör man den händiga sorten eller har ekonomi för att leja. Då har man chansen - att fynda. Naturen i vårt världsarv och grannarna ingår i priset. Hamnar ni i Salteå då kanske jag blir en av era nya snälla grannar - och fastnar ni med bilen. Då tror jag nog att min hjälpare i nöden trots sina 87 år och sitt amputerade ben kommer till undsättning. Besök gärna bygdens hemsida: http://www.kramforsbygder.com/nora där finns några hus till försäljning.

Fönsterbelysning m.m.

Nu är det dags att skriva lite blogg, har varit full rulle hela veckan så man knappt hunnit med det som måste göras. Mina auktionsinköp har börjat välla in. Paket både högt och lågt, med posten, med bussgods med dhl... rena julafton varje dag. Men skall jag fortsätta i den här farten med alla servisinköp. Då blir jag nog tvungen att börja jobba extra.
Törs jag berätta att jag hittat en ny servis - röd rubin som är helläcker. Den skulle passa i mitt sovrum. En servis i varje rum... Tro vad som passar på toaletten???

I övrigt har jag lite smått och gott på gång i företaget just nu också. Har flera offerter ute som jag väntar på svar på... en av mina samarbetspartner har dessutom kommit på en lysande idé, som vi bara MÅSTE testa.

Städningen efter fönsterbytet har jag helt och hållet förträngt... har skyllt på att jag inte haft dammsugarpåsar. En riktigt bra orsak faktiskt. Att köpa dammsugarpåsar var däremot ett helt företag. I Kramfors Kommun verkar det inte finnas i en enda affär... så jag blev tvungen att åka till Ö-vik. Där tänkte jag passa på att köpa ny fönsterbelysning. Min gamla blev helt plötsligt överflödig när jag fick nya fönster. En ny är fullkomligt nödvändig. Det är så mörkt i vardagsrummet så folk undrar om jag flyttat.

På tal om belysning har jag ÄNTLIGEN släckt min adventsgran. I mitten på mars. Tro vad folk sagt om den saken. Alltid har det retat någon.

Åter till fönsterbelysningen. Fanns ingenting i min smak... men till slut fastnade jag för nåt indiskt. Men då fanns det bara en lampa kvar. Jag behövde ju två. Så det bidde inga lampor.

På kvällen gick jag dock ut på nätet och hittade något liknande för tredjedelen av priset. Det är smidigt att handla på nätet.

Livet går sin gilla gång

Livet går sin gilla gång,börjar sakta men säkert få ordning i huset efter alla fönsterbyten. Men ojojoj vad mycket byggdamm och sågspån det blev överallt. Är naturligtvis en massa efterarbete med att sätta upp blombrädor, gardinstänger och fixa elkablar som helt plötsligt känns för korta... Utvändigt blir det också en del att göra till våren med bla målning. De hade ej färdigmålade brädor, så jag fick billigare arbetskostnad om vi fixar det själva.

Att jag kände mig slut som artist var inte alls konstigt, hade ju feber igen samt illamående och huvudvärk. Så jag gick mest omkring med dunjacka och frös när hantverkarna var här. Blev lite orolig att sorkpestsymtomen återkommit, men så var ej fallet.

Sonen har varit med sin pappa i Solberg och åkt slalom. Dottern varit med pojkvännen i Stockholm. Kärleken varit på en spelning i Uppsala. Fritte (min kattgubbe) börjar återgå till det normala. Han har inte varit glad över allt som hänt här denna vecka. Just nu sitter han på den nya blombrädan i TV-rummet och spanar ut över Salteåvidderna. Själv har jag jobbat i helgen.

Har i putsat alla fönster. Vilket lyx. Jag som haft gammalmodiga fönster, med innanfönster och man varit tvungen att stå på stege ute för att komma åt utsidan. Nu var det bara att snurra runt dem och man kom åt baksidan innifrån, med ett snäpp fick man bort spröjsen... Aldrig har det varit så roligt att putsa fönster.

I övrigt har jag fullt sjå att bevaka mina auktionsbud.Har handlat en hel del porslin vid det här laget. Både till servisen "Flytande Blått - Vinrankan" och "Gröna Anna". Sonen börjar bli orolig. Han tycker jag slösar onödigt mycket pengar på porslinsinropen.

"Varför köper du så mycket porslin mamma?"
"Bra investering, vi kan sälja det dyrt om vi blir fattiga"
"Ja men vi blir väl inte fattiga?"
"Jo när jag köpt porslin för alla pengarna"...

Han blev dock tyst när jag tipsade honom om att man kunde köpa modekläder på auktionen också. Han hittade ett par modejeans som i affären kostar ca 1200 kr. Vi köpte dem för 134:-

Slut som artist

Nu är Monica slut som artist. Det är hårda dagar vill jag lova. Suttit på skolbänken hela dagen. Under tiden har jag fått sex nya fönster insatta. Ackumulatortankarna i botten så jag varit tvungen att elda hela kvällen. Stackars Fritte (vår katt) orolig över allt konstigt som händer.Bonkande karlar överallt. Matplatsen flyttad och hedersplatsen - dvs blombrädan i TV-rummet har försvunnit. En miss i protokollet. Blombrädor verkar ej ingå... I den gamla lösningen satt fönstren så långt ut att det fanns en naturlig plats för blommorna... Men inte nu... Så det blir till att akut fixa det... jag har ju blommor överallt efter väggar och på alla bord.

Tröstat mig med nybakade bullar hos min granntant - Clarie. Nu ligger jag i sängen med min bärbara och bevakar auktioner... Sonen är på LAN. Fritte ligger utslagen bredvid och kärleken har hand om sina barn på hemmaplan. På torsdag bär det av mot Klockestrandsågen. Då blir det inköp av vägg och takpanel samt spånskivor...

Hm. Det är mycket nu... men vad gör det. Jag har inte hela helgen på mig. För DÅ skall jag jobba.

Auktionsdjävulen har drabbat mig

Ojojoj,nu har Monica drabbats av "speldjävulen" eller skall vi säga "auktionsdjävulen". Har tidigare berättat om den antika servisen som jag samlar på. "Flytande Blå - vinrankan - Gefleporslin av Percy". Jag har nu påbörjat antikjakten och har lagt auktionsbud på flera delar. Bla ovanstående terrin. Och jag fick den. Törs inte berätta vad priset blev. Men det blev inte billigt. Kompletterade även med lite tallrikar. Har sedan tidigare haft sex av varje, men bestämt mig för att utöka så jag får ett dussin.

I övrigt känner jag mig mörbultad sedan helgens fysiska vedarbete. Ont i en fot och ont i "tumgreppet". Imorgon kommer snickarna som skall byta mina fönster. Så hela dagen har gått åt till att röja runt fönstren och möblera om. Är nu helt slut och skall strax stupa i säng. Imorgon är det kurs hela dagen som gäller.

Ved ved och mera ved

Den här helgen har jag och mitt friarobjekt fyllt källaren med ved - 12 kubikmeter staplat och klart. Tänk att sånt idiottråkigtjobb kan kännas så roligt. Man ser hur högen utanför huset minskar samtidigt som vedrummet fylls... Man känner sig rejält nöjd när man är klar.



Vi har haft en helhelg tillsammans med både arbete och mys. Idag har vi börjat planera för hallrenovering på övervåningen. Ett utrymme som aldrig blivit årgärdat sedan jag flyttade hit för 15 år sedan. Vi har tänkt bygga ut litegrann och göra ett allrum av utrymmet. Med plattTV på väggen, saccosäckar och en datahörna. MYSIGT... Men innan dess finns en del att göra. Imorgon bär det av mot Klockestrandssågen där vi skall köpa både tak och väggpanel. KUL att påbörja nästa rum nu när toaletten är klar.

Ikväll skall jag se till att göra en inventering på min servis "Flytande Blått". Efter att samlandet av den antika servisen legat i träda är det åter dags att börja antikjakten. Har spanat in en auktion på nätet och skall nog lägga ett bud på en terrin som jag ej har.

I övrigt är det sportlov för barnen, dotterna har rymt till Stockholm med pojkvännen och sonen började sitt lov med magsjuka. Han verkar ha datalan på schemat härnäst.