En sjuårig pojke svarade följande: - Bonden är en väldigt lycklig man, först och främst för att han har traktor, men också för att han slipper jobba. Ja, bönder är liksom en egen ras, precis som rörmokare och föräldrar.
Bönder har blivit högvaluta i vårt avlånga land sedan TV-programmet ”Bonde söker Fru” gjorde sitt intågande. Ja de börjar ju även bli en bristvara. Bönderna alltså. Fler och fler tvingas lägga ner. Det är avveckling eller utveckling som gäller. Bara de som vågar satsa blir kvar. I vår by fanns tretton bönder för ca 60 år sedan. Idag finns bara ett jordbruk kvar. Men där finns inga singlar. Om ni nu ville veta det. Alltså ingen bonde som söker fru…
Det är kul att denna yrkeskategori framhävs. De är ju trots hårt arbete sju dagar i veckan helt vanliga människor. De har en väldigt stor och viktig funktion att fylla. Det är ju i regel de som ser till att vi har lite öppna landskap kvar.
Hur står det till med rasen fru då? Ofta är frun en mamma. En mamma är en sån som gråter när hon är glad och gråter när hon är ledsen.
Rasen ko? Ja är korna svarta kallas de invandrare. De som sköter om dessa kor jobbar svart och heter bönder. De ser bra i mörker. De kliver upp tidigt på morgonen och då är det mörkt ute.
En uppsats av en mellanstadieelev lästes upp i radion. Här kommer en sammanfattning: Kon är ett husdjur. Den finns även utanför huset. Kon lever oftast på landet, ibland är den också i staden, men bara när den ska dö. Den bestämmer inte själv när den skall dö.
Kon har många sidor, översta sidan, nedersta sidan, främre sidan, bakre sidan och den ena sidan och den andra sidan och sedan även en insida
.
På den främsta sidan sitter huvudet. Huvudet finns där för att där skall hornen sitta. Bredvid hornen finns öronen., som kon kan röra på. Kon har två hål. De kallas koögon.
Kons mun kallas mule, det heter det säkert därför att den säger MU!
På den bakersta sidan finns en svans. Den används för att jaga bort flugor med, så de inte ramlar ner och drunknar i mjölken.
På den översta sidan och ena sidan och den andra sidan finns bara hår. Det heter kohår.
Den nedersta sidan är den viktigaste sidan för där hänger mjölken, när mjölkerskan öppnar kranarna då rinner mjölken ut. Kon har fyra ben, man kan även dra ut spikar med dess fötter.
Kon äter inte så mycket, men när den äter så äter den alltid två ggr.
Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter kofångare, den sitter ofta framme på bilarna. Kofångaren slaktar kon och häller upp mjölken på tetror. Det var bättre förr då kom mjölken från kon . Nu kommer den från något Mejeri i Norr. Kofötterna däremot skickas till snickaren. Det kallas för återvinning. Kofötter kan även kokas och ätas på sjörövarkalas. Sen åker man ut på de sju haven och drömmer om att bli fru till en bonde…
fredag 28 november 2008
fredag 21 november 2008
Tomten på plats
Idag blev det av... inköpet av min nya stora tomte. Så nu står den på bron med en kälke ved... Lilla katten är livrädd. STACKARN. Han har fått vänja sig med mycket sedan alla renoveringar och utbyggnader.
Fåglarna flyger in under golvet i altanen occh hittar inte ut. De flyger desperat mot fönstren och stressas till döds. Hittade två döda idag. Får försöka lura hit min KärleksNisse Tommy och bygga och täppa igen alla hål för att slippa fler dödsfall på den fronten.
Bilen krånglar på och batterilampan tänds och slocknar om vartannat. Skall lämna in den på verkstad till veckan. Troligtvis generatorn som behöver åtgärdas på något sätt. Ja vad vore livet utan små beskymmer. Lugn och ro vill vi inte ha.
Idag är sonen och en kompis och skall sova över hos två brudar.Hmm. Sånt har vi inte tid med... eller rättare sagt han har inte tid med kärleksbeskymmer också. Han behöver ha all övertalig energi till att fixa sitt slutbetyg, så han kommer in på gymnasiets elprogram.
Nu väntar en jobbarhelg.
torsdag 20 november 2008
Tomtar på loftet
Upp i ottan och promenerade. Vi ligger bland de tre bästa lagen i kommunens stegräknartävling, så det är bara att pinna på. En av eliten är med i vårt lag, hon ligger i täten av alla enskilda.
Sen var det dags för årets besök hos tandhygienisten. Har haft mycket problem med tandsten under årens lopp, men det verkar bli mindre och mindre besvär från gång till gång.
Sen var det dags med kärleken i flera flera timmar... Härligt Härligt men farligt farligt...
När han for till jobbet for jag till Kramfors för att uträtta lite ärenden. I en affär träffade jag kärlekens stora rival. En jättetomte. Han tänker jag nog åka tillbaka och köpa. Har hotat med att han får ta Tommys plats i sängen om han inte tillbringar lite fler nätter hos mig. Så nu har jag fått tomtar på loftet kan jag lova. Blir nog inte lugn förrän den är inhandlad.
När jag for in tillKramfors lös en batterivarningslampa hela tiden. Passade då på att svänga in ho s X:et som är fordonsnisse. Han öppnade huven och dök på generatorn och pillade på rätt kablar och lampan slocknade. Få se om det verkligen var det felet.
Köpte lite julklappar och hade sedan bestämt att gå ut och äta med en jobbarkompis. Vilket vi efter många om och men gjorde. Det var nämligen fullbokat nästan överallt. Alla damer i kramfors kommun hade nog tänkt samma tanke. Efteråt var vi på teater som handlade om konsten att vara kvinna , man och människa. Det blev en del igenkännande skratt. Vi känslo och hormonbombade kvinnor var naturligtvis representerade.
Ett tips till kvinnor som analyserar och tänker för mycket var att gå med AT dvs Anonyma Tänkare för att sluta tänka... ett annat gott råd var att ta en penis och röra om väl i hjärnan och sedan ut och promenera... Inte så dumt tips. Hit med en penis!!! Promenerar gör jag ju för fulla muggar redan.
Hann med ett litet friarstråt på hemvägen... störde kärleken på jobbet. Vi drack kaffe och löste lite korsord innan jag for hem och hamnade här.
Som sagt imorgon blir det tomteköp och coachbesök. Snart är det första advent och det börjar banne mig bli dags att röja huset och pynta lite jul... Men först är det uppkörning och teoriprov på motorsågskursen. Ingen ro och ingen vila. Om två veckor kommer mor och far på besök och firar lilla julafton.
Just nu sitter den största, goaste och mjukaste rivalen bredvid mig och spinner HÖÖÖGT. Han väntar på att jag och han skall krypa till kojs.
Sen var det dags för årets besök hos tandhygienisten. Har haft mycket problem med tandsten under årens lopp, men det verkar bli mindre och mindre besvär från gång till gång.
Sen var det dags med kärleken i flera flera timmar... Härligt Härligt men farligt farligt...
När han for till jobbet for jag till Kramfors för att uträtta lite ärenden. I en affär träffade jag kärlekens stora rival. En jättetomte. Han tänker jag nog åka tillbaka och köpa. Har hotat med att han får ta Tommys plats i sängen om han inte tillbringar lite fler nätter hos mig. Så nu har jag fått tomtar på loftet kan jag lova. Blir nog inte lugn förrän den är inhandlad.
När jag for in tillKramfors lös en batterivarningslampa hela tiden. Passade då på att svänga in ho s X:et som är fordonsnisse. Han öppnade huven och dök på generatorn och pillade på rätt kablar och lampan slocknade. Få se om det verkligen var det felet.
Köpte lite julklappar och hade sedan bestämt att gå ut och äta med en jobbarkompis. Vilket vi efter många om och men gjorde. Det var nämligen fullbokat nästan överallt. Alla damer i kramfors kommun hade nog tänkt samma tanke. Efteråt var vi på teater som handlade om konsten att vara kvinna , man och människa. Det blev en del igenkännande skratt. Vi känslo och hormonbombade kvinnor var naturligtvis representerade.
Ett tips till kvinnor som analyserar och tänker för mycket var att gå med AT dvs Anonyma Tänkare för att sluta tänka... ett annat gott råd var att ta en penis och röra om väl i hjärnan och sedan ut och promenera... Inte så dumt tips. Hit med en penis!!! Promenerar gör jag ju för fulla muggar redan.
Hann med ett litet friarstråt på hemvägen... störde kärleken på jobbet. Vi drack kaffe och löste lite korsord innan jag for hem och hamnade här.
Som sagt imorgon blir det tomteköp och coachbesök. Snart är det första advent och det börjar banne mig bli dags att röja huset och pynta lite jul... Men först är det uppkörning och teoriprov på motorsågskursen. Ingen ro och ingen vila. Om två veckor kommer mor och far på besök och firar lilla julafton.
Just nu sitter den största, goaste och mjukaste rivalen bredvid mig och spinner HÖÖÖGT. Han väntar på att jag och han skall krypa till kojs.
onsdag 19 november 2008
Vintern är här
Vintern kom som vanligt med dunder och brak. Man är lika oförberedd varje gång. Konstigt nog. Men vackert är det och ljusare blir det. Det mörka trista novembervädret utan snö känns tråkigt. Gogubben kom och hjälpte mig "göra vinter" i sista minuten. Vattenkranen i ladugården hade hunnit frysa, hade fullt sjå att hitta vattenmojjen ute på gräsmattan under snön. Han tätade vedluckan till källaren och skottade hela gården, klöv en hög ved. Härligt att få en hjälpande hand av en händig man. Ibland blir man trött på att vara ett rejält fruntimmer som klarar allt själv. Härligt att slänga av sig jobbarkläder och motorsågskläder och få på sig lite utmanande kvinnlig klädsel. Kvinnans list ni vet som förför och förhäxar och gud vet allt.
Kärleksvindarna har stormat och passionen brunnit som en het eld. Ibland undrar jag var alla känslor kommer ifrån. De fullkomligt kväver mig. Vi träffas ju inte så ofta, så varje gång känns som första gången. Häftigt men tar lite väl mycket energi. Hur länge skall man orka vara nyförälskad? Skall det aldrig lugna ner sig och bli vardag och slentrian. Tydligen inte.
En dikt till dig Tommy
Jag vill hålla av dig utan att hålla fast dig
Jag vill ha dig utan att äga dig
Jag vill vara dig nära utan att kväva dig
Jag vill ge dig kärlek utan att ställa krav eller villkor
Jag vill ge mig åt dig utan att ge upp mig
Jag vill leva med dig, jämte dig utan att gå före, utan att sacka efter
Jag vill ALLTID vara DIN
Monica
Vi ses imorgon!!!! MMMMMmmmmm
söndag 16 november 2008
Nattsudd
Oj vad jag var pigg inatt. Igår var jag på personalfest i Nordingrå. Där serverades Thailändsk mat. Jättegott. Vi har en Thailändska som jobbar på mitt jobb som tog på sig att fixa maten. Starkt och Gott. Själv hade jag åtagit mig att jobba natt så jag kunde inte stanna hela kvällen. Hann nätt och jämnt med kaffen och gokakan som skulle serveras som efterätt. Men gosaksugen som man är så såg jag till att bli försedd ändå.
Det hade snöat hela dagen så vägen var rejält moddig. Sedan jag var medom en krock förra året så är jag inte så sugen på bilkörning vintertid på kvällen... men men skall man bo som man gör så är man ju tvungen.
Festkomitten hade ordnat lite tävlingar att fördriva tiden med - rena hjärngympan. Ett smakprov
Vilka yrken gömmer sig i orden?
1. Sam Pilon
2. Rick Neas
3. Knut Rödok
4. Tora Goff
5. Erik Kelter
6. Sivert Rö
7. Rakel Danät
8. Tor Pike
9.Käte Drass
10. Dan Bramn
Den här kvällen har sonen och tampats med geometri i två timmar. Inte konstigt man känner sig gammal och sliten. Hann även med en promenad och harförstårs eldat och klyvit lite ved. Sedan har vi de obligatoriska telefonmöterna med vänninorna... Mina bästa bor ju en bit bort så det blir mest telesamtal.
Det hade snöat hela dagen så vägen var rejält moddig. Sedan jag var medom en krock förra året så är jag inte så sugen på bilkörning vintertid på kvällen... men men skall man bo som man gör så är man ju tvungen.
Festkomitten hade ordnat lite tävlingar att fördriva tiden med - rena hjärngympan. Ett smakprov
Vilka yrken gömmer sig i orden?
1. Sam Pilon
2. Rick Neas
3. Knut Rödok
4. Tora Goff
5. Erik Kelter
6. Sivert Rö
7. Rakel Danät
8. Tor Pike
9.Käte Drass
10. Dan Bramn
Den här kvällen har sonen och tampats med geometri i två timmar. Inte konstigt man känner sig gammal och sliten. Hann även med en promenad och harförstårs eldat och klyvit lite ved. Sedan har vi de obligatoriska telefonmöterna med vänninorna... Mina bästa bor ju en bit bort så det blir mest telesamtal.
Vad gjorde du för tio år sedan?
För en tid sedan fick jag frågan om vad jag gjorde för tio år sedan. Hm Ja, vad gjorde man då? Då var barnen 8 och 5 år gamla. Bodde på den tiden tillsammans med barnens pappa –Kändes som om jag inte kom ihåg någonting. Man har ju gjort så mycket olika saker och tiden bara flyger iväg. Tack och lov har jag varit duktig och skrivit lite om vad som hänt under barnens uppväxt. Jag har varje år fixat en pärm per barn. Där har jag även sparat veckobrev, foton teckningar m.m.
Jag tog fram pärmarna och försvann för en stund tillbaka i tiden.
1998 började med elavbrott i ca tre dygn. Då fick man verkligen känna av hur sårbara vi är utan elektricitet . Vi har ingen vedspis så vi lånade ett gasolkök. Skolor och dagis var stängt. Värme hade vi endast i ett rum, där vi har en öppen spis. Jag jobbade natt på äldreboendet, vaktmästaren kom och drev ett elaggregat så det skulle finnas el i korridorerna och en fungerade spis på hela stället. I lägenheterna där pensionärerna bodde var det becksvart. Telefonerna slogs ut så själva larmsystemet fungerade inte. Vi hade en tant som låg på sin dödsbädd. Snacka om kaotiskt. Men det gick det också.
Detta år firade jag och barnens pappa tioårsjubileum. Jag överraskade honom genom att skriva ett halvgalet brev till Pontus Enhörning på P3. Han nappade och ringde upp i direktsändning på arbetet. Det blev ett annorlunda samtal må jag säga. Summan av kardemumman blev att Pontus konstaterade att familjens katt numera fick mer uppmärksamhet av mig än barnens pappa.
När sonen fyllde 5 år arrangerade vi ett jättehäftigt sjörövarkalas. Där man bla fick äta med svärd och smaska på kokta grisfötter.
Dottern fyllde 8 år och hade för första gången önskemål om att ha ett riktigt tjejkalas. Tidigare hade hon även bjudit killarna i klassen. En dag var jag för att hälsa på i skolan för att se hur en vanlig skoldag kunde se ut för dottern. Insåg ganska snart att det inte var någon vanlig dag. En av pojkarna i klassen hade varit sjuk ett tag och idag kom mamman med en sjuksköterska för att berätta hur det stod till. Pojken hade cancer. Jag som är en riktig känslomamma hade stora problem att inte börja storböla. Jag kunde dock hålla mig ända tills pojkens bästa vän tog fram sin gosenalle och gick fram till mamman och bad honom ge det till sin vän.
På midsommar var det som vanligt dags att åka till Leksand för att fira en riktig midsommar. Här finns en stor grop där det ryms tusentals människor, i mitten reser man den gigantiska stången. Spelmännen tillsammans med kranskullorna ror i kyrkobåtar från kyrkan på Dalälven, och går sedan genom hela samhället och spelar på fiol. När alla är på plats är det dags för smyckning och resning av stången. Med spänning ser tusentals människor på och hjälper till att ”heja upp” den. Den stora skillnaden på detta år var att helt plötsligt inser vi att vi får uppleva ett historiskt ögonblick. Den gick helt sonika av med ett jättebrak. Är nog enda gången det hänt.
Denna höst var det kojbyggardags. Det blev ett rejält tvåvåningsbygge. Enligt pappan skulle den tåla jordbävning bättre än vårt vanliga hus.
Under detta år var det naturligtvis mycket barnbestyr och nattarbete som gällde, men jag hade som vanligt en hel del annat att pyssla med också. Under denna tid var jag väldigt aktiv i vår byförening och anordnade diverse aktiviteter. Jag pysslade med hantverk och var ute på små marknader och sålde mina alster. Jag hade flera kalligrafikurser.
I övrigt fick vi hem vår första dator detta år. Då bestämde jag mig för att gå en datakurs. Skall man ha en dator är man ju tvungen att begripa någonting om eländet också. Detta magiska år pajade både spisen och diskmaskinen. Så nu är det väl bara att invänta att de pajar igen. De brukar väl inte ha längre livslängd än 10 år nu för tiden. Ja en av plattorna på spisen fungerar ju bara ibland.
Jag tog fram pärmarna och försvann för en stund tillbaka i tiden.
1998 började med elavbrott i ca tre dygn. Då fick man verkligen känna av hur sårbara vi är utan elektricitet . Vi har ingen vedspis så vi lånade ett gasolkök. Skolor och dagis var stängt. Värme hade vi endast i ett rum, där vi har en öppen spis. Jag jobbade natt på äldreboendet, vaktmästaren kom och drev ett elaggregat så det skulle finnas el i korridorerna och en fungerade spis på hela stället. I lägenheterna där pensionärerna bodde var det becksvart. Telefonerna slogs ut så själva larmsystemet fungerade inte. Vi hade en tant som låg på sin dödsbädd. Snacka om kaotiskt. Men det gick det också.
Detta år firade jag och barnens pappa tioårsjubileum. Jag överraskade honom genom att skriva ett halvgalet brev till Pontus Enhörning på P3. Han nappade och ringde upp i direktsändning på arbetet. Det blev ett annorlunda samtal må jag säga. Summan av kardemumman blev att Pontus konstaterade att familjens katt numera fick mer uppmärksamhet av mig än barnens pappa.
När sonen fyllde 5 år arrangerade vi ett jättehäftigt sjörövarkalas. Där man bla fick äta med svärd och smaska på kokta grisfötter.
Dottern fyllde 8 år och hade för första gången önskemål om att ha ett riktigt tjejkalas. Tidigare hade hon även bjudit killarna i klassen. En dag var jag för att hälsa på i skolan för att se hur en vanlig skoldag kunde se ut för dottern. Insåg ganska snart att det inte var någon vanlig dag. En av pojkarna i klassen hade varit sjuk ett tag och idag kom mamman med en sjuksköterska för att berätta hur det stod till. Pojken hade cancer. Jag som är en riktig känslomamma hade stora problem att inte börja storböla. Jag kunde dock hålla mig ända tills pojkens bästa vän tog fram sin gosenalle och gick fram till mamman och bad honom ge det till sin vän.
På midsommar var det som vanligt dags att åka till Leksand för att fira en riktig midsommar. Här finns en stor grop där det ryms tusentals människor, i mitten reser man den gigantiska stången. Spelmännen tillsammans med kranskullorna ror i kyrkobåtar från kyrkan på Dalälven, och går sedan genom hela samhället och spelar på fiol. När alla är på plats är det dags för smyckning och resning av stången. Med spänning ser tusentals människor på och hjälper till att ”heja upp” den. Den stora skillnaden på detta år var att helt plötsligt inser vi att vi får uppleva ett historiskt ögonblick. Den gick helt sonika av med ett jättebrak. Är nog enda gången det hänt.
Denna höst var det kojbyggardags. Det blev ett rejält tvåvåningsbygge. Enligt pappan skulle den tåla jordbävning bättre än vårt vanliga hus.
Under detta år var det naturligtvis mycket barnbestyr och nattarbete som gällde, men jag hade som vanligt en hel del annat att pyssla med också. Under denna tid var jag väldigt aktiv i vår byförening och anordnade diverse aktiviteter. Jag pysslade med hantverk och var ute på små marknader och sålde mina alster. Jag hade flera kalligrafikurser.
I övrigt fick vi hem vår första dator detta år. Då bestämde jag mig för att gå en datakurs. Skall man ha en dator är man ju tvungen att begripa någonting om eländet också. Detta magiska år pajade både spisen och diskmaskinen. Så nu är det väl bara att invänta att de pajar igen. De brukar väl inte ha längre livslängd än 10 år nu för tiden. Ja en av plattorna på spisen fungerar ju bara ibland.
fredag 14 november 2008
Livets karusell
Från morgon och till kväll
Dagar blir till år - Vet inte vad vi står
Sanningens minut
När allting rann ut
Efter alla år – blev allt ett öppet sår.
Du är så nära. Sanningen så tung att bära
Livet är så kort - Det bara rinner bort
Inte är det lätt - Finns det något sätt - Hur gör man rätt
Som en öppen bok
beter oss som ett tok
Lägga locket på - Hur skall detta gå?
Inga löften vi ger – Då vill vi bara ha mer -Ingen lösning vi ser
Lyckan for förbi - Det blev aldrig vi
Man vet vad man har – inte vad man får
Sakta rinner en tår
Ett minne blott
Att bevara i vått och torrt – vi var nog av samma sort
Inga löften vi gav
Vi stängde bara av – drunknar nu sakta i ett hav
Dikt skriven av Monica Årjes
Dagar blir till år - Vet inte vad vi står
Sanningens minut
När allting rann ut
Efter alla år – blev allt ett öppet sår.
Du är så nära. Sanningen så tung att bära
Livet är så kort - Det bara rinner bort
Inte är det lätt - Finns det något sätt - Hur gör man rätt
Som en öppen bok
beter oss som ett tok
Lägga locket på - Hur skall detta gå?
Inga löften vi ger – Då vill vi bara ha mer -Ingen lösning vi ser
Lyckan for förbi - Det blev aldrig vi
Man vet vad man har – inte vad man får
Sakta rinner en tår
Ett minne blott
Att bevara i vått och torrt – vi var nog av samma sort
Inga löften vi gav
Vi stängde bara av – drunknar nu sakta i ett hav
Dikt skriven av Monica Årjes
Funderingar och fest
Grått, trist och snöslask och bäddat för funderingar om vad livet har att erbjuda. Kärlek, ensamhet, vänskap etc.
Lite less på vardagens bestyr, eldning, matlagning, städning, läxläsning, arbete...
Oj vad jag låter pessimistisk, inte så farligt som det låter... men för den som känner Monica så finns bara AV och PÅ -läget... vilket innebär att AV är normalläge för de flesta människor och PÅ -läget är för Monica 200% järnet... Så just nu är det AV = Normalläge
Jag skall ju strax börja förbereda mig inför kvällen - fest i Nordingrå. Där skall det serveras Thaimat. MUMS... Vad vore livet utan mat? Kanske lite smalare :-)
Lite less på vardagens bestyr, eldning, matlagning, städning, läxläsning, arbete...
Oj vad jag låter pessimistisk, inte så farligt som det låter... men för den som känner Monica så finns bara AV och PÅ -läget... vilket innebär att AV är normalläge för de flesta människor och PÅ -läget är för Monica 200% järnet... Så just nu är det AV = Normalläge
Jag skall ju strax börja förbereda mig inför kvällen - fest i Nordingrå. Där skall det serveras Thaimat. MUMS... Vad vore livet utan mat? Kanske lite smalare :-)
Ensamhet
Många kvinnor gifter sig för att slippa vara ensamma.
Många kvinnor skiljer sig för att slippa vara ensamm..
Skratta och hela världen skrattar med dig.
Snarka och du sover ensam.
Det finns ett helvete - att vara ensam
Det finns ett himmelrike - att kunna vara det
Många kvinnor skiljer sig för att slippa vara ensamm..
Skratta och hela världen skrattar med dig.
Snarka och du sover ensam.
Det finns ett helvete - att vara ensam
Det finns ett himmelrike - att kunna vara det
torsdag 13 november 2008
Ordspråk
Kärlekens nöjen varar bara ett litet ögonblick, men dess plågor varar livet ut.
Att älska en människa innebär att gå med på att åldras tillsammans med henne.
Den enda segern över kärleken heter flykt.
Kärlek är inte att röra vid varann, utan att nå fram till varann.
Kärlek är som mässlingen - så mycket värre när den kommer sent i livet.
Det är omöjligt att älska och vara förnuftig på samma gång.
Att älska en människa innebär att gå med på att åldras tillsammans med henne.
Den enda segern över kärleken heter flykt.
Kärlek är inte att röra vid varann, utan att nå fram till varann.
Kärlek är som mässlingen - så mycket värre när den kommer sent i livet.
Det är omöjligt att älska och vara förnuftig på samma gång.
Mera blommor
Nu börjar jag bli riktigt bortskämd, idag fick jag mera blommor... Idag behövdes det verkligen.
Kärlekens Lotteri
Kärleken är som ett lotteri.
Man måste våga satsa...
...för att kunna vinna...
Vågar du?
onsdag 12 november 2008
Kärleksprocessen
Från förälskelse till kärlek är en process
I förälskelsefasen känner man sig ofta som "ett". I en mer mogen kärleksrelation däremot, uppfattar man sig som två som har bildat ett "vi". Just den sammanhållande vi-känslan, byggd på ömsesidig respekt, är utmärkande för den mer utvecklade kärleksrelationen.
Under processen, då förälskelse fördjupas till kärlek, får parterna brottas med en hel del frågor.
Efter ett tag luckras den intensiva närheten upp. Omvärlden blir mer lockande igen och egna behov och intressen gör sig åter påminda. Sidor hos den andre, som man inte riktigt tycker om, visar sig och kan göra att man känner sig tveksam till förhållandet. Frågan man måste besvara är om man kan acceptera den andres alla egenheter. Man tvingas också se på sig själv på djupet och kan kanske behöva ändra sitt eget beteende.
När den andra blir självklar
I ett förhållande brukar man sakta anpassa sig till varandra samtidigt som man bejakar sin egen frihet och självständighet. När den här utvecklingen blir positiv så uppstår efter ett tag en stark tillit i relationen. Det blir då självklart att man har sin främsta lojalitet hos den andre. Han eller hon är nummer ett jämfört med andra människor. Successivt sker ett medvetet val av varandra som livspartner.
Att bry sig om att den andre mår bra och bjuda till för det gemensammas bästa, är tecken på ett förhållande som har fördjupats till en positiv kärleksrelation som innehåller både vardaglig vänskap och stråk av förälskelsekänslor.
Den period då förälskelsen är i fokus brukar vara mellan ett och ett halvt till två år. Om förälskelsen efter den tiden inte har fördjupats till kärlek så tar förhållandet ofta slut.
utdrag från sjukvårdsupplysningen.se
I förälskelsefasen känner man sig ofta som "ett". I en mer mogen kärleksrelation däremot, uppfattar man sig som två som har bildat ett "vi". Just den sammanhållande vi-känslan, byggd på ömsesidig respekt, är utmärkande för den mer utvecklade kärleksrelationen.
Under processen, då förälskelse fördjupas till kärlek, får parterna brottas med en hel del frågor.
Efter ett tag luckras den intensiva närheten upp. Omvärlden blir mer lockande igen och egna behov och intressen gör sig åter påminda. Sidor hos den andre, som man inte riktigt tycker om, visar sig och kan göra att man känner sig tveksam till förhållandet. Frågan man måste besvara är om man kan acceptera den andres alla egenheter. Man tvingas också se på sig själv på djupet och kan kanske behöva ändra sitt eget beteende.
När den andra blir självklar
I ett förhållande brukar man sakta anpassa sig till varandra samtidigt som man bejakar sin egen frihet och självständighet. När den här utvecklingen blir positiv så uppstår efter ett tag en stark tillit i relationen. Det blir då självklart att man har sin främsta lojalitet hos den andre. Han eller hon är nummer ett jämfört med andra människor. Successivt sker ett medvetet val av varandra som livspartner.
Att bry sig om att den andre mår bra och bjuda till för det gemensammas bästa, är tecken på ett förhållande som har fördjupats till en positiv kärleksrelation som innehåller både vardaglig vänskap och stråk av förälskelsekänslor.
Den period då förälskelsen är i fokus brukar vara mellan ett och ett halvt till två år. Om förälskelsen efter den tiden inte har fördjupats till kärlek så tar förhållandet ofta slut.
utdrag från sjukvårdsupplysningen.se
Förälskelse
Satt och lyssnade på ett radioprogram om olika relationer. Relationerna till grannar, vänner, barnen, hunden, arbetskamraterna och parrelationer. Ämnet intresserade mig och jag började googla och här kommer lite utvalda delar om främst förälskelsen
Naturligtvis är parrelationen ett intressant ämne efter att ha separerat och nu inlett en ny relation. Och förälskelsen... Visst är det härligt att få uppleva en förälskelse. Hur ofta får man uppleva det i sitt liv? Den här känslan av att vara "ett". Hos alla människor finns en längtan efter den stora kärleken, efter en kärleksrelation som helt och hållet ska tillfredsställa alla behov. Den längtan bär man ständigt inom sig. När man drabbas av en förälskelse kan det kännas som om man har blivit bönhörd.
Efter att man har varit tillsammans ett tag förändras känslorna. Då är det lätt att tro att man valde fel, att den rätta partnern egentligen finns någon annanstans. Någon har sagt att det är den näst bästa som blir bäst. Den bästa, perfekta, partnern finns egentligen bara som drömmar och ideal.När de passionerade känslorna börjar mattas av är det bra att stanna upp och ta reda på om förhållandet kan fördjupas till en hållbar kärleksrelation.
Någon klok människa skrev följande:
"Att svepas med av en förälskelse kräver inte särskilt mycket mognad eller vuxenhet. Det svåra är att kunna stå för sin kärlek, trots ambivalens, svårigheter och frestelser att fly till något lättare"
Naturligtvis är parrelationen ett intressant ämne efter att ha separerat och nu inlett en ny relation. Och förälskelsen... Visst är det härligt att få uppleva en förälskelse. Hur ofta får man uppleva det i sitt liv? Den här känslan av att vara "ett". Hos alla människor finns en längtan efter den stora kärleken, efter en kärleksrelation som helt och hållet ska tillfredsställa alla behov. Den längtan bär man ständigt inom sig. När man drabbas av en förälskelse kan det kännas som om man har blivit bönhörd.
Efter att man har varit tillsammans ett tag förändras känslorna. Då är det lätt att tro att man valde fel, att den rätta partnern egentligen finns någon annanstans. Någon har sagt att det är den näst bästa som blir bäst. Den bästa, perfekta, partnern finns egentligen bara som drömmar och ideal.När de passionerade känslorna börjar mattas av är det bra att stanna upp och ta reda på om förhållandet kan fördjupas till en hållbar kärleksrelation.
Någon klok människa skrev följande:
"Att svepas med av en förälskelse kräver inte särskilt mycket mognad eller vuxenhet. Det svåra är att kunna stå för sin kärlek, trots ambivalens, svårigheter och frestelser att fly till något lättare"
Snälla grannar och besök...
Nu har det varit mycket motorsågning på schemat. Både i min egen skog och en kursdag. I lördags var det dags för den sista kursdagen. Härnäst blir det uppkörning. Tro hur det ska gå... Ja det lär visa sig. Efter denna heldag var vi bjudna på middag hos grannarna. Härligt att få sätta sig vid dukat bord. Det är jag verkligen inte bortskämd med. Tack för det Timo och Marie.
Har hunnit med att fått främmande ett dygn också. Min kompis Kicki har varit på genomresa. Hon har efter en magoperation gått ner 18 kg. Duktigt men kämpigt. Det är noga med måltiderna nu. Hon måste äta lite och ofta. Varje måltid skall ta ca 20-30 min. Skall ej dricka i samband med måltiderna. Snacka om att behöva en matklocka. Och äter hon för mycket, äter fel eller för fort då blir hon sjuk...
Hon har precis börjat jobba efter sjukskrivningen efter operationen. Hon är busschaufför med världens konstigaste arbetstider. Olika tider och stopp varje dag. Ibland knappt möjlighet till rast för att hinna med dessa 30-min måltider. Hon gör det bra. Det måste jag säga. Själv kämpar jag på med stegräkningaren i fickan. Tack och lov får man omvandla mina konstiga fysiska aktiviteter till steg. Men skogsarbete finns inte med på listan. Har dock omvandlat 4 tim skogsarbete till 2 tim snöskottning. Vad tror ni om det?
Har hunnit med att fått främmande ett dygn också. Min kompis Kicki har varit på genomresa. Hon har efter en magoperation gått ner 18 kg. Duktigt men kämpigt. Det är noga med måltiderna nu. Hon måste äta lite och ofta. Varje måltid skall ta ca 20-30 min. Skall ej dricka i samband med måltiderna. Snacka om att behöva en matklocka. Och äter hon för mycket, äter fel eller för fort då blir hon sjuk...
Hon har precis börjat jobba efter sjukskrivningen efter operationen. Hon är busschaufför med världens konstigaste arbetstider. Olika tider och stopp varje dag. Ibland knappt möjlighet till rast för att hinna med dessa 30-min måltider. Hon gör det bra. Det måste jag säga. Själv kämpar jag på med stegräkningaren i fickan. Tack och lov får man omvandla mina konstiga fysiska aktiviteter till steg. Men skogsarbete finns inte med på listan. Har dock omvandlat 4 tim skogsarbete till 2 tim snöskottning. Vad tror ni om det?
torsdag 6 november 2008
Golvet börjar ta form...
Sakta men säkert börjar undre delen, där isoleringen skall ligga under golvet ta form. Älsklingen ligger på backen och hamrar...
Alla fönster på plats...
Igår sattes de sista fönsterdörrarna på plats. Idag har han börjat med golvet... Jag fattar inte vad han får all sin energi ifrån. Men det är bara att tacka och ta emot.
Nu händer det mycket minsann. Tommy är här varje dag och jobbar med altanen. Perfekt väder för det också, har det ju varit.
Drömmen att tidigt nästa vår kunna sitta på altanen börjar kännas verklig. Det är inte mycket kvar att göra. Men allt tar förstårs tid att göra. Rent utgiftsmässigt är det i stort sett bara materialet till innertak och väggar kvar samt belysning förstårs.
Jag hade tänkt fortsätta fylla källaren med ved, men valde att passa på att städa gården istället. Snacka om att det blir skräpigt när man bygger ut. Hann tyvärr inte klart, får fortsätta imorgon.
Ikväll fick jag tillfälle att få hjälpa honom för en gångs skull. Jag hjälpte honom att göra en jätteladdning med räkmix, dvs fiskmat. Perfekt att ha i frysen och bra mycket billigare blir det än att köpa färdigt.
Igår hade jag en riktig nostalgitripp. Skrev en krönika med temat om vad jag gjorde för tio år sedan. Tack och lov har jag dokumentrat en hel del om barnens uppväxt, så det var bara att slå upp rätt år och återuppleva lite av den tiden. Om en vecka, när den publicerats i NordSverige kan ni få ta del av den här också.
Jag hade tänkt fortsätta fylla källaren med ved, men valde att passa på att städa gården istället. Snacka om att det blir skräpigt när man bygger ut. Hann tyvärr inte klart, får fortsätta imorgon.
Ikväll fick jag tillfälle att få hjälpa honom för en gångs skull. Jag hjälpte honom att göra en jätteladdning med räkmix, dvs fiskmat. Perfekt att ha i frysen och bra mycket billigare blir det än att köpa färdigt.
Igår hade jag en riktig nostalgitripp. Skrev en krönika med temat om vad jag gjorde för tio år sedan. Tack och lov har jag dokumentrat en hel del om barnens uppväxt, så det var bara att slå upp rätt år och återuppleva lite av den tiden. Om en vecka, när den publicerats i NordSverige kan ni få ta del av den här också.
tisdag 4 november 2008
Hur var det med den där buketten rosor?
Idag blev jag rejält överraskad. Helt plötsligt fick jag en bukett röda rosor. Den fick jag av mina arbetskamrater för att de uppskattade min insats när jag skulle lära dem lägga in sina önskescheman i ett dataprogram.
Jag blev jätteglad förstås. Det var ju dessutom jättekul att få förmånen att lära dem det. De flesta hade ingen större datavana och gjorde ett otroligt bra jobb för att få till det hela.
Vi alla som jobbar inom äldrevården gör ett jättejobb och alla vi borde få varsin ros – varje dag. Det är inte lite man skall kunna när man jobbar med människor. Det är många olika behov som skall tillfredställas. Det krävs tålamod och engagemang. Och det krävs att man har många bollar i luften. Man måste pussla med tiden när det saknas personal. Ena stunden koka gröt, nästa att sitta vid någons dödsbädd för att sedan gå och hänga tvätt eller ge en hjälpande hand vid ett toalettbesök.
Sedan måste man kunna uttrycka sig i skrift, allt skall ju dokumenteras enligt olika lagar. Och nu skall alla även kunna använda dator. Däremellan är det nya rön, nya rutiner, olika grupper som skall jobba för olika saker, möten, utbildningar, informationer av olika slag och otaliga omorganisationer.
Trots att tiden inte alltid räcker till så är alla positiva. Alla är ett enda stort team. Det är sällan gnäll. Istället för problem så ser man möjligheterna. Det är en fröjd att få jobba tillsammans med personalen på Sunnebo.
På varje personalmöte har vi numera en ny punkt som heter SAG – Systematisk ArbetsGlädje. Då är tanken att vi skall säga något positivt som vi upplevt eller känner. Trots att vi är ett glatt, engagerat och positivt gäng så är det så svårt att lyfta fram det positiva. Att sätta ord på det är fullkomligt omöjligt.
På sista personalmötet hade någon dukat så fint, med blommor och tända ljus. Det kändes mysigt, hemtrevligt och bekvämt. Men ingen nämnde det när vi skulle säga nåt positivt, fast jag är helt säker på att de flesta tyckte det.
Ibland behövs det inte så stora insatser för att man skall känna den där positiva kicken. En klapp på axeln, ett uppmuntrande ord, ett telesamtal om någon är sjuk. Uppmärksamma om någon har en ny frisyr eller nya kläder. Man blir ju så glad av att göra någon annan glad.
I en utbildning jag gick tidigare hade kursledaren ett tomt kuvert med alla deltagares namn. Kuverten skickades runt och vi skulle alla skriva två positiva egenskaper om respektive person i gruppen och lägga i respektive persons kuvert. Kursledaren klistrade sedan igen kuverten och vi fick dem i samband med avslutningen. Det är ett kuvert man behöver plocka fram då och då, när de negativa vibbarna tar över. Det är stärkande att få läsa om sina positiva egenskaper.
Vad gör just du när de negativa vibbarna tar över? Själv så tar jag telefonen till hjälp, kontaktar någon för att skingra tankarna. Att gå ut i naturen är också bra för mig. Förr tog jag alltid kameran med mig. Varför har jag slutat med det? Att titta på vackra bilder är rogivande. Kanske lyssna på musik, eller på fågelkvitter.
Jag träffade en av mina läsare som berättade att hon brukade klippa ur och spara mina krönikor. Dem plockade hon fram när hon kände sig deppig och ville bli på bättre humör.
Att få höra det – var samma känsla som att få buketten med rosor idag.
Vi måste bli duktigare att ge beröm och feedback. Och är det svårt att ge, så kan det vara lika svårt att ta emot. Inte kan vi väl erkänna att vi är fina i håret eller att vi är duktiga inte. Det går ju inte…
”Asch då… det var väl inget speciellt” – Avslutningsvis kastar jag ut ett fång rosor till er alla som gör någon glad idag. Blev det du?
Jag blev jätteglad förstås. Det var ju dessutom jättekul att få förmånen att lära dem det. De flesta hade ingen större datavana och gjorde ett otroligt bra jobb för att få till det hela.
Vi alla som jobbar inom äldrevården gör ett jättejobb och alla vi borde få varsin ros – varje dag. Det är inte lite man skall kunna när man jobbar med människor. Det är många olika behov som skall tillfredställas. Det krävs tålamod och engagemang. Och det krävs att man har många bollar i luften. Man måste pussla med tiden när det saknas personal. Ena stunden koka gröt, nästa att sitta vid någons dödsbädd för att sedan gå och hänga tvätt eller ge en hjälpande hand vid ett toalettbesök.
Sedan måste man kunna uttrycka sig i skrift, allt skall ju dokumenteras enligt olika lagar. Och nu skall alla även kunna använda dator. Däremellan är det nya rön, nya rutiner, olika grupper som skall jobba för olika saker, möten, utbildningar, informationer av olika slag och otaliga omorganisationer.
Trots att tiden inte alltid räcker till så är alla positiva. Alla är ett enda stort team. Det är sällan gnäll. Istället för problem så ser man möjligheterna. Det är en fröjd att få jobba tillsammans med personalen på Sunnebo.
På varje personalmöte har vi numera en ny punkt som heter SAG – Systematisk ArbetsGlädje. Då är tanken att vi skall säga något positivt som vi upplevt eller känner. Trots att vi är ett glatt, engagerat och positivt gäng så är det så svårt att lyfta fram det positiva. Att sätta ord på det är fullkomligt omöjligt.
På sista personalmötet hade någon dukat så fint, med blommor och tända ljus. Det kändes mysigt, hemtrevligt och bekvämt. Men ingen nämnde det när vi skulle säga nåt positivt, fast jag är helt säker på att de flesta tyckte det.
Ibland behövs det inte så stora insatser för att man skall känna den där positiva kicken. En klapp på axeln, ett uppmuntrande ord, ett telesamtal om någon är sjuk. Uppmärksamma om någon har en ny frisyr eller nya kläder. Man blir ju så glad av att göra någon annan glad.
I en utbildning jag gick tidigare hade kursledaren ett tomt kuvert med alla deltagares namn. Kuverten skickades runt och vi skulle alla skriva två positiva egenskaper om respektive person i gruppen och lägga i respektive persons kuvert. Kursledaren klistrade sedan igen kuverten och vi fick dem i samband med avslutningen. Det är ett kuvert man behöver plocka fram då och då, när de negativa vibbarna tar över. Det är stärkande att få läsa om sina positiva egenskaper.
Vad gör just du när de negativa vibbarna tar över? Själv så tar jag telefonen till hjälp, kontaktar någon för att skingra tankarna. Att gå ut i naturen är också bra för mig. Förr tog jag alltid kameran med mig. Varför har jag slutat med det? Att titta på vackra bilder är rogivande. Kanske lyssna på musik, eller på fågelkvitter.
Jag träffade en av mina läsare som berättade att hon brukade klippa ur och spara mina krönikor. Dem plockade hon fram när hon kände sig deppig och ville bli på bättre humör.
Att få höra det – var samma känsla som att få buketten med rosor idag.
Vi måste bli duktigare att ge beröm och feedback. Och är det svårt att ge, så kan det vara lika svårt att ta emot. Inte kan vi väl erkänna att vi är fina i håret eller att vi är duktiga inte. Det går ju inte…
”Asch då… det var väl inget speciellt” – Avslutningsvis kastar jag ut ett fång rosor till er alla som gör någon glad idag. Blev det du?
Satsa på kärleken
Åkte aldrig bort i helgen. Föredrog att satsa på kärleken istället. Mysigt!!! Härligt!!! Underbart!!! och otroligt Jobbigt!!! Det tar energi att förälskelsen aldrig går över. Kärleken är ju sårbar brukar man ju säga.
Under veckan när jag varit bortrest så hade GoGubben varit och jobbat på altanen. Han hade gjort en gavel klar samt satt in åtta av tio fönster.
Vi var båda bortbjudna på varsin fest, men valde att vara tillsammans hos honom istället. Vi var inte ensamma. Hans dotter med kompis var också på plats.
Nästa natt hamnade vi hos mig i Salteå. Förruttom närhet så stod det rengöring av vedpannan på åtgärdslistan. Ojoj vad vi var sotiga!!! Men sedan gick eldningen som på räls. Han fortsatte pula med altanen och jag fortsatte ta in ved i källaren. Den mesta veden är egentligen för grov för att elda med, så nu nalkas handklyvning med min 3 kilos tyngd ca 30 min/dag. Rena styrketräningen.
Kl 16 gick han på sin arbetsvecka, då kom sonen hem från skolan och behövde hjälp med att läsa inför SO-provet. DET VAR INTE KUL!!!
I övrigt har jag äntligen kommit igång med stegräkningen, köpte en ny stegräknare, den första vi hade var helt oduglig, den registrerade ej alla steg. Nu blev det många steg, fick ju omvandla två timmars vedhantering till steg samt gick en promenad.
Under veckan när jag varit bortrest så hade GoGubben varit och jobbat på altanen. Han hade gjort en gavel klar samt satt in åtta av tio fönster.
Vi var båda bortbjudna på varsin fest, men valde att vara tillsammans hos honom istället. Vi var inte ensamma. Hans dotter med kompis var också på plats.
Nästa natt hamnade vi hos mig i Salteå. Förruttom närhet så stod det rengöring av vedpannan på åtgärdslistan. Ojoj vad vi var sotiga!!! Men sedan gick eldningen som på räls. Han fortsatte pula med altanen och jag fortsatte ta in ved i källaren. Den mesta veden är egentligen för grov för att elda med, så nu nalkas handklyvning med min 3 kilos tyngd ca 30 min/dag. Rena styrketräningen.
Kl 16 gick han på sin arbetsvecka, då kom sonen hem från skolan och behövde hjälp med att läsa inför SO-provet. DET VAR INTE KUL!!!
I övrigt har jag äntligen kommit igång med stegräkningen, köpte en ny stegräknare, den första vi hade var helt oduglig, den registrerade ej alla steg. Nu blev det många steg, fick ju omvandla två timmars vedhantering till steg samt gick en promenad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
