Jag som nätt och jämt tittar på TV har lyckats se en hel del TV- program på sluttampen. Ett av programmen blev naturligtvis finalen i Melodifestivalen. Trots de sämsta tittarsiffrorna på tio år så hamnade jag där. Förr om åren när det inte var en sådan utdragen process på den här tävlingen kändes det mer självklart att se melodifestivalen än vad det gör nu. Kanske kan det vara en bidragande orsak till de sjunkande tittarsiffrorna.
Det var väl en lite udda tillställning måste man väl säga, med blandad kompott. Och det var ju faktiskt många låtar som kändes ovanligt bra tycker jag. Så inte var det konstigt att det blev så spridda skurar av tolvpoängarna från den svenska juryn.
Sen måste jag nog säga att programledaren kändes lite ”för mycket” Stand-Up komedi i all ära, men det kändes som om det var på fel plats på fel tidpunkt och det kändes lite för hysteriskt. Men enligt Aftonbladets undersökning vill 41% av tittarna se henne igen medan 29% vill byta ut henne. Vad övriga 30% svarade förtäljde inte historien.
Att den fula ankungen blev så folk och även jurykär med ”Snälla snälla snälla” det var riktigt häftigt, och det är säkert henne alla minns som vinnare när vi blickar tillbaka på årets melodifestival.
Och slutligen skrällen och tvärvändningen när svenska folket gav 144 poäng till den uppoppade operalåten. Opera är mäktigt. Efter det här kanske fler människor vill gå och lyssna på opera. Det blir spännande och se vad övriga Europa tycker om den. Malenas egen kommentar var att nu kommer det att komma fler människor på kyrkokonsärer.
Lite funderingar fick man när den grekiska låten framfördes. Jag har inga problem med olika kulturer men det känns lite konstigt om vi skulle fått ett svenskt bidrag som sjöngs på grekiska. Är jag gammaldags i mina tankebanor så säg?
En av de lite väl vågade inslagen var nog satiren om Ryssland - Tingeling. Jag kan faktiskt förstå Ryska ambassadens reaktioner att det kändes ”stötande”. Alla har ju inte samma humor. Och alla vill inte bli förlöjligade. Men ett gott skratt blev det nog i framför en del TV-apparater.
Jag måste berätta om när jag var på kibbutz i Israel och en av filmkvällarna de hade skulle det visas en svensk film. Vi var en hel grupp svenskar som jobbade som volontärer så vi satt naturligtvis på första parkett. Filmen började och ganska snart insåg vi att vi skämdes att vara svenskar. På filmduken visades en hög halvnakna kvinnor i militärkläder. De satt på golvet och fläkte ut sig. På golvet for det runt en radiostyrd kanon – med formen – ja ni förstår vad. Den åkte runt och försökte ”hitta rätt”. Snacka om att vi skämdes. Det var bilden av oss svenskar de fick där på kibbutzen. Så jag känner med ryssarna som såg på melodifestivalen.
Ja det svenska temat fanns även med på ett hörn. För den som är intresserad finns snabba instruktioner på Aftonbladets hemsida -. Rubriken är ”Rumpskola med Alkazars- stjärnan Linas knip-knep” För er som vill slippa, håll er till Expressens hemsida. Där var det mera rumsrena rubriker.
Ja hörrni, hur tror ni det kommer att gå för det svenska bidraget? Aftonbladets krönikör skrev följande som svar: ... ”Att försöka förutspå vad som kan lyckas på planeten Eurovision är lika poänglöst som rysk roulette. Ingen vet”
lördag 28 mars 2009
torsdag 26 mars 2009
Pensioner och efterlevandeskydd PUH
En vecka har flygit iväg... och jag vet att jag inte skrivit någon blogg. Nej jag har haft annat för mig. Jag började ju gräva i det oranga kuvertet och i och med det uppstod massor av frågetecken.
Har försökt få kontroll på alla olika pensionsavtalsförsäkringar. Jag har ju haft en massa olika jobb med olika arbetsgivare, kommunala, privata, kooperativa och statliga... så nu börjar jag misstänka att nåt har försvunnit på vägen. I vissa fall är det skrivet fribrev och i vissa fall inte. En del har efterlevandeskydd. Vissa inte.
Kom då även in på allt vad livförsäkringar heter. Har skrivit nya förmånstagarförordnanden för ett år sedan som också försvunnit någonstans i Folksams interna posthantering...
OJOJ vilken djungel. Har fyra olika grupplivsvarianter varav en kopplat till en pensionförsäkring och en kopplat till huslånet. Sen finns det försäkringar som ingår i fackavgiften samt även de som arbetsgivaren bjuder på. Jag har nu rotat fram allt och ringt runt överallt för att få nya försäkringsbevis och nya villkor. I vanliga fall med försäkringar så får man försäkringsbevis varje år, men inte när det gäller livförsäkringar.
Tro hur mycket pengar som går till spillo när någon dör. Det gäller att de som skall söka rätt på allt har fullständig koll på läget. Och hur skall de ha det när man som berörd levande inte har den kollen.
Någon sa att man bara behöver en livförsäkring, men så är inte fallet. Det är egentligen behovet som styr. Vad händer med huslånet om jag dör? Hur drabbas kvarlevande när jag dör? Speciellt om man har barn sedan tidigare och sedan även nya med en ny partner. Ev särkullbarn har rätt till sitt arv direkt medan ev gemensamma får vänta tills den andra föräldern dör. Har den kvarlevande råd att ensam bo kvar? Det här är jobbiga frågor att fundera över.
Hursomhelst, jag har nu börjat få någorlunda koll på läget och har nu iordningställt en pärm med pensions och efterlevande papper. Men det återstår lite mer forskning och kompletterande handlingar för att jag skall ha full koll. Om man nu kan få det.
Har försökt få kontroll på alla olika pensionsavtalsförsäkringar. Jag har ju haft en massa olika jobb med olika arbetsgivare, kommunala, privata, kooperativa och statliga... så nu börjar jag misstänka att nåt har försvunnit på vägen. I vissa fall är det skrivet fribrev och i vissa fall inte. En del har efterlevandeskydd. Vissa inte.
Kom då även in på allt vad livförsäkringar heter. Har skrivit nya förmånstagarförordnanden för ett år sedan som också försvunnit någonstans i Folksams interna posthantering...
OJOJ vilken djungel. Har fyra olika grupplivsvarianter varav en kopplat till en pensionförsäkring och en kopplat till huslånet. Sen finns det försäkringar som ingår i fackavgiften samt även de som arbetsgivaren bjuder på. Jag har nu rotat fram allt och ringt runt överallt för att få nya försäkringsbevis och nya villkor. I vanliga fall med försäkringar så får man försäkringsbevis varje år, men inte när det gäller livförsäkringar.
Tro hur mycket pengar som går till spillo när någon dör. Det gäller att de som skall söka rätt på allt har fullständig koll på läget. Och hur skall de ha det när man som berörd levande inte har den kollen.
Någon sa att man bara behöver en livförsäkring, men så är inte fallet. Det är egentligen behovet som styr. Vad händer med huslånet om jag dör? Hur drabbas kvarlevande när jag dör? Speciellt om man har barn sedan tidigare och sedan även nya med en ny partner. Ev särkullbarn har rätt till sitt arv direkt medan ev gemensamma får vänta tills den andra föräldern dör. Har den kvarlevande råd att ensam bo kvar? Det här är jobbiga frågor att fundera över.
Hursomhelst, jag har nu börjat få någorlunda koll på läget och har nu iordningställt en pärm med pensions och efterlevande papper. Men det återstår lite mer forskning och kompletterande handlingar för att jag skall ha full koll. Om man nu kan få det.
fredag 20 mars 2009
Rastlös med vårkänslor och ett orange kuvert
Den här veckan har jag varit SÅ rastlös. Är det känningar av våren kanske? Tycker att det inte händer någonting... men det gör det ju faktiskt om man bara tänker efter. Har jobbat tre nätter, och haft lite hemsidesuppdrag i företaget. Skrivit en krönika. Träffat älsklingen flera ggr. Impulsivt köpte jag en furumöbel på blocket... som vi hämtade idag. Den skall naturligtvis stå på altanen så småningom.
Kärleken lyckades sälja kassaskåpet vi hade till salu.
Jag hade mäklare här som värderade om huset sedan jag börjat renovera. Värdet hade stigit 155 000 kr sedan jag övertog huset på egen hand. Bra jobbat. Så då satte vi om lånet och lånade lite mera för att kunna fortsätta renovera.
Passade även på att engagera mig i det "oranga kuvertet" dvs pensionen. Har nu bestämt mig för att betala ca 60 kr i månaden för att låta banken sköta allt på den fronten... istället för att inte göra någonting och låtsas att skygglapparna är på...
Pensionen och det oranga kuvertet är bara ett enda dåligt samvete. Framkallar bara tankar som:"Orka" "Sen" "Borde engagera mig"... känns som ett bra beslut att låta dem som begriper något sköta eländet... och hoppas att man får en pension som man kan leva på...
Präktig som man är har man i alla fall sedan ca 20 år tillbaka sparat i en pensionförsäkring också...
Har idag varit och uppvaktat en av mina jobbarkompisar som fyllde 60 år igår. Hon blev glad.
Har även träffat dottern en snabbis, hon hade rensat sitt skrivbord här och packat ihop grejor som hon ville ha i i sitt rum där hon bor hos sin pappa. Hon var hemma och sjuk...
Själv skall jag strax åka till jobbet. Imorgon skall jag dricka vin med kärleken hade jag tänkt. DET var minsann inte igår... Vi jobbar ju så konstigt så vi har ju bara tid att träffas dagtid någon gång då och då. Men när han flyttar hit blir det tack och lov lite fler tillfällen än så.
I övrigt kliar det i fingrarna att få altanen klar. Igår när solen sken satt jag där på en brädhög och fikade. Skönt. Kändes verkligen som om det kommer att bli ett rum som man kommer att använda. Ljust, varmt och härligt. Kärleken har önskemål om snurrrottingfåtöljer att ha där ute... så nu är det bara att bevaka det på blocket om inte just du råkar ha något över...
Igår var katten ute för första gången på över en vecka. Han blev nog rejält rädd efter att ha blivit jagad av ett lodjur eller vad det nu var...
Kärleken lyckades sälja kassaskåpet vi hade till salu.
Jag hade mäklare här som värderade om huset sedan jag börjat renovera. Värdet hade stigit 155 000 kr sedan jag övertog huset på egen hand. Bra jobbat. Så då satte vi om lånet och lånade lite mera för att kunna fortsätta renovera.
Passade även på att engagera mig i det "oranga kuvertet" dvs pensionen. Har nu bestämt mig för att betala ca 60 kr i månaden för att låta banken sköta allt på den fronten... istället för att inte göra någonting och låtsas att skygglapparna är på...
Pensionen och det oranga kuvertet är bara ett enda dåligt samvete. Framkallar bara tankar som:"Orka" "Sen" "Borde engagera mig"... känns som ett bra beslut att låta dem som begriper något sköta eländet... och hoppas att man får en pension som man kan leva på...
Präktig som man är har man i alla fall sedan ca 20 år tillbaka sparat i en pensionförsäkring också...
Har idag varit och uppvaktat en av mina jobbarkompisar som fyllde 60 år igår. Hon blev glad.
Har även träffat dottern en snabbis, hon hade rensat sitt skrivbord här och packat ihop grejor som hon ville ha i i sitt rum där hon bor hos sin pappa. Hon var hemma och sjuk...
Själv skall jag strax åka till jobbet. Imorgon skall jag dricka vin med kärleken hade jag tänkt. DET var minsann inte igår... Vi jobbar ju så konstigt så vi har ju bara tid att träffas dagtid någon gång då och då. Men när han flyttar hit blir det tack och lov lite fler tillfällen än så.
I övrigt kliar det i fingrarna att få altanen klar. Igår när solen sken satt jag där på en brädhög och fikade. Skönt. Kändes verkligen som om det kommer att bli ett rum som man kommer att använda. Ljust, varmt och härligt. Kärleken har önskemål om snurrrottingfåtöljer att ha där ute... så nu är det bara att bevaka det på blocket om inte just du råkar ha något över...
Igår var katten ute för första gången på över en vecka. Han blev nog rejält rädd efter att ha blivit jagad av ett lodjur eller vad det nu var...
måndag 16 mars 2009
Efterlysning - du som ringde från Kramfors och ville sälja Flytande Blått
Suck... trodde att jag äntligen hade koll på min nya mobiltelefon. Då raderar jag alla mottagna telefonsamtal och sms... vilket innebar att jag raderade en kvinna som ringde mig från Kramfors. Hon hade Flytande Blått till salu. Jag lovade återkomma nästa gång jag skulle åka till Kramfors. Imorgon skall jag dit... men telefonnumret är borta. Så om du läser detta får du höra av dig igen. SUCK SUCK SUCK
När anser man sig själv vara gammal och när anser andra att man är gammal?
Jag utbildade mig till undersköterska som 16-åring. När vi då studerade äldrevård bjöd vi in en pensionärsförening till skolan. Då tyckte man att de som kom verkade så gamla. Men när man hörde pensionärerna prata om de gamla som bodde på ”hemmet” så insåg man att man kanske aldrig riktigt anser sig gammal. Det finns ju alltid de som är äldre. (förhoppningsvis)
Själv har jag nog förträngt att åren går… man märker att tiden flygit iväg när man ser hur barnen helt plötsligt växt upp. Man ser rynkorna och gummhullet hägra… men sinnet är ju fortfarande detsamma, i alla fall till viss del. Att skaffa barn innebär att man blivit mognare och mer ansvarstagande. Vilket en del kanske tolkar som gammalt och präktigt. De gråa håren kan man ju färga bort.
Jag har alltid sagt att man inte blir äldre än man gör sig. Kan stämma till en viss del. Lättare att leva upp till om man får vara frisk och alert. Nu för tiden är många 70-åringar pigga som nötkärnor och de är väldigt ungdomliga.
Men med åldern kommer krämporna, synen försämras avsevärt, likaså hörseln. Många blir glömska och förvirrade. De får problem med närminnet.
Synförsämringen börjar redan i 40-års åldern om man nu inte fått sådana problem tidigare. Och det vill man inte erkänna varken för sig själv eller någon annan att man ser dåligt. Har införskaffat mig en hög läsglasögon som jag har utspritt här och där. Men när jag behöver dem så hittar jag dem ändå inte. Så det är väl bara att inse att närminnesproblematiken redan gjort sig gällande.
Men inte känner jag mig gammal för det. Hur vet man att man är gammal? Någon sa att man är gammal när man slutar blicka framåt. Det ligger nog mycket i det. Medelåldern är den tid man med nostalgi blickar bakåt… så det är väl då det börjar, själva åldrandet.
Jag hittade en rösttävling på Internet i ämnet: ”Vad är värst – barn eller gamlingar?”
Barn är högljudda, skriker, snorar, slåss och visar ingen respekt för någon.Gamlingar är fula, långsamma, klagar och vägrar leva i nuet.
Tro hur gammal personen ifråga var som skrev ovanstående? Luktar som en irriterande ungdom i övre tonåren. Då kan man ju undra vad är en tonåring?
Före rockens intåg i världen fanns tonåringarna inte över huvudtaget. Då blev man vuxen efter konfirmationen. Nu blir man inte vuxen förrän man kan försörja sig själv. Har man tur sker det tidigare än i 40-årsåldern. För då inträder medelåldern. I tonåren hägrar hormonbomberna som åter gör sig gällande i kvinnans klimakterie eller i mannens 50-årskris. Överlever man den så kanske det blir lugnt när man blir pensionär. Men det är DÅ man skall ha tid att hinna göra allt man inte hunnit tidigare. Men då har man inga pengar…
Avslutningsvis i detta ålderssammanhang måste jag nämna något som jag säkert tidigare nämnt. När jag får några år sedan sa till sonen: ” Nu får du komma och hjälpa din gamla mamma” och han då svarade: ”Mamma du är inte gammal du är bara galen”
Så det kanske är så att ju knäppare man är desto ungdomligare anser barnen att man är. Eller som dottern sa till sin far en gång: ”Äh du kommer ju från stenåldern”
Själv befinner jag mig i passionsåldern… eller var det passivitetsåldern. Äh spelar det någon roll?
Men en sak är klar. Tiden går och sätter sina spår. Ibland går det framåt, ibland bakåt och ibland står det stilla.
Själv har jag nog förträngt att åren går… man märker att tiden flygit iväg när man ser hur barnen helt plötsligt växt upp. Man ser rynkorna och gummhullet hägra… men sinnet är ju fortfarande detsamma, i alla fall till viss del. Att skaffa barn innebär att man blivit mognare och mer ansvarstagande. Vilket en del kanske tolkar som gammalt och präktigt. De gråa håren kan man ju färga bort.
Jag har alltid sagt att man inte blir äldre än man gör sig. Kan stämma till en viss del. Lättare att leva upp till om man får vara frisk och alert. Nu för tiden är många 70-åringar pigga som nötkärnor och de är väldigt ungdomliga.
Men med åldern kommer krämporna, synen försämras avsevärt, likaså hörseln. Många blir glömska och förvirrade. De får problem med närminnet.
Synförsämringen börjar redan i 40-års åldern om man nu inte fått sådana problem tidigare. Och det vill man inte erkänna varken för sig själv eller någon annan att man ser dåligt. Har införskaffat mig en hög läsglasögon som jag har utspritt här och där. Men när jag behöver dem så hittar jag dem ändå inte. Så det är väl bara att inse att närminnesproblematiken redan gjort sig gällande.
Men inte känner jag mig gammal för det. Hur vet man att man är gammal? Någon sa att man är gammal när man slutar blicka framåt. Det ligger nog mycket i det. Medelåldern är den tid man med nostalgi blickar bakåt… så det är väl då det börjar, själva åldrandet.
Jag hittade en rösttävling på Internet i ämnet: ”Vad är värst – barn eller gamlingar?”
Barn är högljudda, skriker, snorar, slåss och visar ingen respekt för någon.Gamlingar är fula, långsamma, klagar och vägrar leva i nuet.
Tro hur gammal personen ifråga var som skrev ovanstående? Luktar som en irriterande ungdom i övre tonåren. Då kan man ju undra vad är en tonåring?
Före rockens intåg i världen fanns tonåringarna inte över huvudtaget. Då blev man vuxen efter konfirmationen. Nu blir man inte vuxen förrän man kan försörja sig själv. Har man tur sker det tidigare än i 40-årsåldern. För då inträder medelåldern. I tonåren hägrar hormonbomberna som åter gör sig gällande i kvinnans klimakterie eller i mannens 50-årskris. Överlever man den så kanske det blir lugnt när man blir pensionär. Men det är DÅ man skall ha tid att hinna göra allt man inte hunnit tidigare. Men då har man inga pengar…
Avslutningsvis i detta ålderssammanhang måste jag nämna något som jag säkert tidigare nämnt. När jag får några år sedan sa till sonen: ” Nu får du komma och hjälpa din gamla mamma” och han då svarade: ”Mamma du är inte gammal du är bara galen”
Så det kanske är så att ju knäppare man är desto ungdomligare anser barnen att man är. Eller som dottern sa till sin far en gång: ”Äh du kommer ju från stenåldern”
Själv befinner jag mig i passionsåldern… eller var det passivitetsåldern. Äh spelar det någon roll?
Men en sak är klar. Tiden går och sätter sina spår. Ibland går det framåt, ibland bakåt och ibland står det stilla.
torsdag 12 mars 2009
Katten bortjagad
I tisdags var jag med en granne på Härnösandsturné. Jag hade lite ärenden att uträtta. Bla körde jag en TV till dotterns pojkvän. Den stod bara i vägen inför renoveringen på övervåningen. Sedan var vi bjudna på lunch till en fd granne som flyttat från Salteå. Hon hade en jättefin lägenhet med sjöutsikt - nära simhallen. Det blev en trevlig eftermiddag. Innan hemfärd blev det handling på Coop. Sen var det raka vägen hem för att elda och laga middag.
På kvällen blev jag och sonen rejält uppskakade. Vi trodde att ett lodjur tagit vår katt Fritte. Han hade varit ute och hoppade som vanligt upp på en katthylla som vi har på ytterdörren. Innan jag hann gå och släppa in honom hördes en rejäl duns av något som flög upp på vår bro och som sedan jagade iväg katten. Det gick så fort att vi knappt hann reagera. Både jag och sonen tillbringade sedan två timmar pulsande i snön för att spåra och försöka se om vi hittade katten.
Det var ett stort djur med stora spår. Pga den höga snön var det dock svårt att se exakt hur spåren såg ut. Jag var helt säker på att vi aldrig skulle få se vår kära Fritte mera. jag gav upp letandet och gick in. Sonen var dock moloken och gick en vända till. Han hittade då katten som gömt sig uppe på logen och den var livrädd. Vilken lycka och vilken lättnad. Sen dess har han inte vågat sig ut.
På kvällen blev jag och sonen rejält uppskakade. Vi trodde att ett lodjur tagit vår katt Fritte. Han hade varit ute och hoppade som vanligt upp på en katthylla som vi har på ytterdörren. Innan jag hann gå och släppa in honom hördes en rejäl duns av något som flög upp på vår bro och som sedan jagade iväg katten. Det gick så fort att vi knappt hann reagera. Både jag och sonen tillbringade sedan två timmar pulsande i snön för att spåra och försöka se om vi hittade katten.
Det var ett stort djur med stora spår. Pga den höga snön var det dock svårt att se exakt hur spåren såg ut. Jag var helt säker på att vi aldrig skulle få se vår kära Fritte mera. jag gav upp letandet och gick in. Sonen var dock moloken och gick en vända till. Han hittade då katten som gömt sig uppe på logen och den var livrädd. Vilken lycka och vilken lättnad. Sen dess har han inte vågat sig ut.
Det blev inte som vi tänkt...
Naturligtvis i mitt röriga liv så blir det aldrig som man tänkt... Kärleken och jag skulle börja fixa i ordning TV-rummet. Vi hann släpa ut ett otympligt kassaskåp som sonen nu har till försäljning på blocket. Sedan ringde telefonen. jag stod i telefonen och blickade ut genom altandörren och såg att det började se lite snett och vint ut där altandörrarna satt.
Så då blev det akutåtgärd att inse att det var alldeles för mycket snö/is på taket som tryckte ner ytterdelen av utbyggnaden... Sonen skickades upp för att skotta med snöbjörnen. Två timmar senare var han slutkörd och snöbjörnen trasig och det fanns oändligt mycket kvar...
SÅ kärleken fick komma efter jobbet nästa dag och skotta bort resten. Och det var inte det enklaste. Det var till att hacka bort varje del. Han höll på i tre timmar.
Efter det konstaterade vi att trycket lättade på dörrarna. Tack och lov. Två av fönster/dörrarna hade säkert spruckit om vi inte fixat detta nu.
Ja sånt är livet... ommöbleringen får vänta tills nästa vecka.
I övrigt har jag bestämt mig för att värdera om huset nu när jag renoverat så mycket det senaste året. Det är nämligen dags att sätta om lånet på fastigheten och då tänkte jag låna lite mera samtidigt. Så på måndag kommer mäklaren. Banken har i stort sett redan godkänt lånet, men det är bara formaliteter ang själva summan. Man kan ju låna 75 % av fastighetsvärdet. Då slipper man ju dyra topplån.
Det har som sagt hänt en hel del det här sista året som borde påverka värdet.
Så då blev det akutåtgärd att inse att det var alldeles för mycket snö/is på taket som tryckte ner ytterdelen av utbyggnaden... Sonen skickades upp för att skotta med snöbjörnen. Två timmar senare var han slutkörd och snöbjörnen trasig och det fanns oändligt mycket kvar...
SÅ kärleken fick komma efter jobbet nästa dag och skotta bort resten. Och det var inte det enklaste. Det var till att hacka bort varje del. Han höll på i tre timmar.
Efter det konstaterade vi att trycket lättade på dörrarna. Tack och lov. Två av fönster/dörrarna hade säkert spruckit om vi inte fixat detta nu.
Ja sånt är livet... ommöbleringen får vänta tills nästa vecka.
I övrigt har jag bestämt mig för att värdera om huset nu när jag renoverat så mycket det senaste året. Det är nämligen dags att sätta om lånet på fastigheten och då tänkte jag låna lite mera samtidigt. Så på måndag kommer mäklaren. Banken har i stort sett redan godkänt lånet, men det är bara formaliteter ang själva summan. Man kan ju låna 75 % av fastighetsvärdet. Då slipper man ju dyra topplån.
Det har som sagt hänt en hel del det här sista året som borde påverka värdet.
- Först och främst har jag ju fått världens sjöutsikt.
- Jag har flyttat en av gäststugorna och målat den. Den är isolerad och har el inkopplat.
- Den andra stugan - en friggebod är också nymålad, den är inte isolerad men vi har dragit så det finns både el och nätverk ditdraget
- Jag har bytt ut elcentralen i källaren till en modern samt installerat tre jordfelsbrytare (en invändigt, en utvändigt och en ute i ladugården)
- Renoverat golvet i hallen
- Totalrenoverat badrummet
- Bytt eternittak till plåttak
- Bytt 7 fönster
- Byggt en altan kombinerat bro varav 24 kv inglasad. (ej klar men det mesta materialet är inhandlat)
- Den husväggen är nymålad samt bytt ut till bredare fasadbrädor.
- Finns brädor till att byta lock på hela huset.
- Är på G att börja renovera hallen uppe.
- 1 hektar skog är röjd
SÅ lite borde väl det ha stigit i värde hoppas jag. Att huset har skog med jakträtt är ju inte heller helt fel och ligger i Höga Kusten.
måndag 9 mars 2009
Nu har vi börjat planera...
Nu har vi börjat planera... känns helt rätt... skall börja göra i ordning TV-rummet där vi måste göra lite ommöblering för att få plats med Tommys gigantiska akvarium. Första stora frågetecknet var om golvet skulle hålla. Vilket vi nu konstaterat att det gör.
Nästa dilemma är att det inte finns jordad el dragen till det rummet. Så det MÅSTE bara fixas. Så det blir veckans jobb. Har även börjat titta på vad som behöver göras i hallen på övervåningen. Ett genomgångsutrymme som skulle behövas fixas innan inflytt... Kanske börjar vi med golvet nästa vecka...
Han är sugen på att börja med altanen... men jag har sagt att det vore väl bra att få till inomhus innan påsk och sedan ev övergå till altanen.
Nu gäller det bara att försöka dämpa mitt tålamod... det är kort nu känner jag... vill att allt helst skall vara klart igår.
Nästa dilemma är att det inte finns jordad el dragen till det rummet. Så det MÅSTE bara fixas. Så det blir veckans jobb. Har även börjat titta på vad som behöver göras i hallen på övervåningen. Ett genomgångsutrymme som skulle behövas fixas innan inflytt... Kanske börjar vi med golvet nästa vecka...
Han är sugen på att börja med altanen... men jag har sagt att det vore väl bra att få till inomhus innan påsk och sedan ev övergå till altanen.
Nu gäller det bara att försöka dämpa mitt tålamod... det är kort nu känner jag... vill att allt helst skall vara klart igår.
söndag 8 mars 2009
Tredje gången gillt
Äntligen skall det bli av... har ju varit på G några ggr förrut men då var inte alla berörda redo.
Vadå kan man undra. Jo nu skall den stora Kärleken flytta hit.
Gud vad skönt! Känns som man levt fjortisliv i flera år nu, dags att börja leva vuxenliv igen med en vanlig vardag.
Så nu kliar det i fingrarna att få börja planera. Egentligen borde man sålt huset och börjat om på ny kula någon annanstans så allt var nytt för alla. Men det är inte ens ekonomiskt genomförbart. Så mitt hus får hållas tillgodo. Vi får göra så gott vi kan för att Kärleken med barn får plats att boa in sig.
I dagsläget har vi varsin halvvuxen dotter, vilka mest flackar och far. Min dotter bor hos sin pappa i Kramfors men spenderar mycket tid i Härnösand och Kärlekens dotter bor väl så gott som i Sollefteå och har sin mamma i Kramfors. Min son bor hos mig och är med sin pappa varannan helg. Kärleken har ytterligare en dotter som bor hos honom varannan vecka.
Så i stort sett blir vi fyra personer som bor "på riktigt" här och övriga kommer och går.
Det finns inte rum till alla, men däremot finns det sängplatser åt alla. På sommaren finns även två gäststugor att tillgå.
Sitter just nu i väntans tider. (Hm enligt kommentar så måste tilläggas att jag inte är gravid) Han är på väg hit. Hoppas han är lika planeringssugen som mig.
Idag har vi hunnit med en visit hos svärmor som bor på Bjärtråhemmet. Efter nattskiftet ställde jag mig och bakade en kaka. Så när jag vaknat och gjort mig i ordning kom Kärleken med dotter och vi for med fikakorgen. Har inte träffat henne sedan i julas då hon och svägerskan bodde här i en vecka.
Fortsättning följer på alla fronter.
Vadå kan man undra. Jo nu skall den stora Kärleken flytta hit.
Gud vad skönt! Känns som man levt fjortisliv i flera år nu, dags att börja leva vuxenliv igen med en vanlig vardag.
Så nu kliar det i fingrarna att få börja planera. Egentligen borde man sålt huset och börjat om på ny kula någon annanstans så allt var nytt för alla. Men det är inte ens ekonomiskt genomförbart. Så mitt hus får hållas tillgodo. Vi får göra så gott vi kan för att Kärleken med barn får plats att boa in sig.
I dagsläget har vi varsin halvvuxen dotter, vilka mest flackar och far. Min dotter bor hos sin pappa i Kramfors men spenderar mycket tid i Härnösand och Kärlekens dotter bor väl så gott som i Sollefteå och har sin mamma i Kramfors. Min son bor hos mig och är med sin pappa varannan helg. Kärleken har ytterligare en dotter som bor hos honom varannan vecka.
Så i stort sett blir vi fyra personer som bor "på riktigt" här och övriga kommer och går.
Det finns inte rum till alla, men däremot finns det sängplatser åt alla. På sommaren finns även två gäststugor att tillgå.
Sitter just nu i väntans tider. (Hm enligt kommentar så måste tilläggas att jag inte är gravid) Han är på väg hit. Hoppas han är lika planeringssugen som mig.
Idag har vi hunnit med en visit hos svärmor som bor på Bjärtråhemmet. Efter nattskiftet ställde jag mig och bakade en kaka. Så när jag vaknat och gjort mig i ordning kom Kärleken med dotter och vi for med fikakorgen. Har inte träffat henne sedan i julas då hon och svägerskan bodde här i en vecka.
Fortsättning följer på alla fronter.
onsdag 4 mars 2009
Dataspråk
Det är inte lätt att vara gammal och inte hänga med i datavärlden. Men man gör så gott man kan. Satt och chattade med dottern på MSN idag och hon skrev blabla btw. Jag fattade ingenting.
I och med det skrev hon sedan på sin blogg en ordlista åt mig:
afk - away from keyboard
b4 - before
careface - inte bry sig
dirr - direkt
eor - end of raid
ffs - for fuck sake
gb - gästbokgeek - nörd
iaf - i alla fall
lame - lam
mf - mother fucker
n1 - nice one
ofc - of course
ppl - people
slaker - nån som undviker nått eller är mes
tard - retard
u - you
wotlk - wrath of the lich king
zoomg - OMG!
I och med det skrev hon sedan på sin blogg en ordlista åt mig:
1337 - elit
afk - away from keyboard
b4 - before
bio - biologick (toapaus)
brb - be right back
btw - by the way
careface - inte bry sig
chilla - ta det lugnt
dirr - direkt
eor - end of raid
ffs - for fuck sake
ftw - for the win, fuck the world
fu - fuck you
gb - gästbokgeek - nörd
gg - good game
gief - ge mig
glhf - good luck have fun
gz - gratz - grattis
iaf - i alla fall
idc - I don't care
idk - I don't know
imbah/imba - overpowered (bra!)
imho - in my honest oppion
irl - in real life
lame - lam
lmao - laughing my ass off
lol - Laughing out loud
mf - mother fucker
n1 - nice one
nn - night night (natti natt)
no lifer - nörd, inget liv, bara datan
noob - nybörjare
np - no problem
ofc - of course
omg - oh my god
ppl - people
pwned - ägd
r - are
r - are
retard - fördröja, försena (riktigt översatt)
rly - really
roflmao - rolling on the floor laughing my ass off
slaker - nån som undviker nått eller är mes
smekt - ägd
softa - ta det lugnt
stfu - Shut the fuck up
tard - retard
tbc - the burning crusade
tbh - to be honest
tho - though
ty - thank you
u - you
wotlk - wrath of the lich king
wow - world of warcraft
wtf - what the fuck
wtf bbq - what The Fuck BarBeQue
zoomg - OMG!
måndag 2 mars 2009
Skoter och grillning
Var åttonde helg är kärleken och jag lediga tillsammans, detta var en sådan helg. Vi passade på att delta i bygrillning. Det var strålande sol med klarblå himmel. Vi åkte skoter... men fick till kärlekens stora förtret promenera hem. Sonen tog skotern och försvann i flera timmar .
När barnen var små så var det pulk och mattåkning som gällde. Nu är alla barn stora och det är mest skoteråkning som gäller. De försökte sig på att bygga ett hopp och åka med bob... men det är ju jobbigt att gå uppför den långa backen.
söndag 1 mars 2009
Nostalgi
När man kommer i medelåldern börjar man se tillbaka till sin barndom, man börjar undra hur det blev med gamla klasskamrater, och släktinga . Man ser sina rötter med nya ögon. En del börjar släktforska och en del söker upp avlägsna släktingar.
Nu kan man ju på ett enkelt sätt hitta en del människor på Internet. För en tid sedan blev jag kontaktad av en släkting i Bollnäs. Hon heter Carina. Jag är inte riktigt säker på släktbandet. Min farmors mosters barnbarn – tror jag att det blir. Hur som helst. Min pappa fick vara hos dessa släktingar i Bollnäs under sin barndom och sedan även jag.
Denna Carina hittade ett par hjortronörhängen gjorda av cernitlera i en låda och började fundera vad de kom ifrån. Efter många om och men fick hon veta att de var gjorda av mig och kommit till Bollnäs via mina föräldrar.
Dessa örhängen fick henne att komma ihåg så många minnen och helt plötsligt började hon undra hur det var med mig och vad jag gjorde nuförtiden. Hon fick via Internet tag på på både min blogg och mina krönikor. Hon tänkte då skriva några rader i min gästbok – men insåg att hon hade så många gamla minnen att berätta för mig att det istället blev ett långt brev som hon skickade mig via mail. Och även jag fick mig en nostalgitripp.
Vi var i regel där på somrarna för att pappa skulle hjälpa till att ta in hö. I samband med det var det alltid roliga skördefester. Carina var några år yngre än mig och hon såg upp till mig. Jag var ouppnåelig. Hon minns avundsjukt att jag hade en fin jeansjacka och under den en stickad fiskartröja. Jag fick följa med släktens äldre killar på dans, åka med dem på moped. Men hon fick stanna hemma. Hon var ju för liten.
Jag virkade massor därför började hon också virka. Jag skrev dikter och då började även hon skriva dikter. Hon berättade att när hon var 11 år så fick hon vara med i Ulf Elvings radioprogram: ”Upp till tretton”. Då läste hon upp sina dikter och berättade att det var jag som inspirerat henne till denna diktskrivning.
Även hennes storebror hade skrivit en dikt till mig och om mig. Den var söt så den får ni ta del av här:
Att virka är att lirka
Tråden upp och ner
Och runt och runt i öglor
Och så trasslar det sig mer
Men du som är så händig
Du gör det till en duk
Om jag skulle försöka
Så skulle jag bli sjuk.
Ja tänk vad ett par hjortronörhängen kan sätta igång tankar och minnen.
Man borde verkligen ta sig i kragen och åka till Bollnäs och träffa sina släktingar och återuppleva gamla minnen. Det måste jag sätta upp på min framtida ”Att göra lista”
Nu kan man ju på ett enkelt sätt hitta en del människor på Internet. För en tid sedan blev jag kontaktad av en släkting i Bollnäs. Hon heter Carina. Jag är inte riktigt säker på släktbandet. Min farmors mosters barnbarn – tror jag att det blir. Hur som helst. Min pappa fick vara hos dessa släktingar i Bollnäs under sin barndom och sedan även jag.
Denna Carina hittade ett par hjortronörhängen gjorda av cernitlera i en låda och började fundera vad de kom ifrån. Efter många om och men fick hon veta att de var gjorda av mig och kommit till Bollnäs via mina föräldrar.
Dessa örhängen fick henne att komma ihåg så många minnen och helt plötsligt började hon undra hur det var med mig och vad jag gjorde nuförtiden. Hon fick via Internet tag på på både min blogg och mina krönikor. Hon tänkte då skriva några rader i min gästbok – men insåg att hon hade så många gamla minnen att berätta för mig att det istället blev ett långt brev som hon skickade mig via mail. Och även jag fick mig en nostalgitripp.
Vi var i regel där på somrarna för att pappa skulle hjälpa till att ta in hö. I samband med det var det alltid roliga skördefester. Carina var några år yngre än mig och hon såg upp till mig. Jag var ouppnåelig. Hon minns avundsjukt att jag hade en fin jeansjacka och under den en stickad fiskartröja. Jag fick följa med släktens äldre killar på dans, åka med dem på moped. Men hon fick stanna hemma. Hon var ju för liten.
Jag virkade massor därför började hon också virka. Jag skrev dikter och då började även hon skriva dikter. Hon berättade att när hon var 11 år så fick hon vara med i Ulf Elvings radioprogram: ”Upp till tretton”. Då läste hon upp sina dikter och berättade att det var jag som inspirerat henne till denna diktskrivning.
Även hennes storebror hade skrivit en dikt till mig och om mig. Den var söt så den får ni ta del av här:
Att virka är att lirka
Tråden upp och ner
Och runt och runt i öglor
Och så trasslar det sig mer
Men du som är så händig
Du gör det till en duk
Om jag skulle försöka
Så skulle jag bli sjuk.
Ja tänk vad ett par hjortronörhängen kan sätta igång tankar och minnen.
Man borde verkligen ta sig i kragen och åka till Bollnäs och träffa sina släktingar och återuppleva gamla minnen. Det måste jag sätta upp på min framtida ”Att göra lista”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
