BLANDA
2 dl grädde
4 dl socker
50 gr smör
Kokas under omrörning i 5 min
Tillsätt sedan
1 kaka ljus block choklad
Häll upp i form, låt stelna i kylskåp och skär sedan i bitar
Ät och Njut - De smälter i munnen
torsdag 10 december 2009
Chokladkarameller
BLANDA
Kokas under omrörning i 5 min
Tillsätt sedan
Häll upp i form, låt stelna i kylskåp och skär sedan i bitar
Ät och Njut - De smälter i munnen
Glögg i ”bag-in-box”
Nu nalkas snart första advent med tindrande ljus i vart hus. Det är SÅ mysigt att julpynta. Förra året blev jag förälskad i en jätteprydnadstomte som är lika stor som mig. Den skall snart tas fram och stå på farstubron bredvid en kälke björkved.
I år hittade jag en mindre variant som jag bara var TVUNGEN att köpa. Den står nu i fönstret på min nybyggda inglasade altan.
Förruttom pyntnig så är det en hel del ätbart och drickbart som naturligtvis hör julen till. Glögg är en sådan vara. Nu finns det hur många olika sorter som helst av den varan. Och nu kan man sedan några år tillbaka även köpa glögg i bag-in-box.
Dessa boxar är luriga. Det är svårt att hålla koll på hur mycket man egentligen dricker. Dessutom är den billigare och det blir framför allt lättare att hälla upp ett glas vin eftersom man bara behöver vrida på en kran, inte öppna en hel flaska.
Bag-in-boxen är tydligen en kvinnofälla. Sedan den kom så har vinkonsumtionen ökat speciellt bland kvinnor. Vi dricker tydligen i snitt 80 l vin/år… dvs ca 1,5 liter i veckan, För att vara en måttlig kvinnlig vindrickare så är det ”tillåtet” att dricka nio glas vin/vecka. Varje glas motsvarar då 1,5 dl. (dvs 1,35 l /vecka) Dricker man mer så räknas det som riskkonsumtion. (Motsvarande för män är 12 glas vin/vecka)
Det är bland högutbildade storstadkvinnor i 30-till 40-årsåldern som hunnit nå en hög befattning i yrkeslivet som alkoholkonsumtionen ökar mest, vilket innebär att många dessutom är mammor. Tydligen är det vanligare nuförtiden att man bjuder väninnorna på vin istället för på kaffe.
Nu tror jag inte att man överkonsumerar glögg i alla fall. Den dricks nog mer sparsamt. Nä tacka vet jag gamla hederliga glöggen BLOSSA, alkoholfri i flaska.
Något som jag börjat äta till glöggen på senare år är pepparkakor med ädelost blandat i cremefreiche. Mumsfilibaba. Det längtar jag efter…
Sitta här och skriva om allt gott man kan äta och dricka gör att seklet rinner ur mungiporna. Har idag faktiskt gjort saffransglass i stora lass. Det är en av mina favoriter faktiskt. Det serveras med hallonssås.
Till veckan kommer mor och far och hälsar på. Då blir det storbak av glödhoppor. Det är ett måste – julens skinkmacka. På den skall det naturligtvis vara senap. Inte vilken senap som helst heller… förra året fick jag nämligen smak på Zidens Zalteå Zenap. Den kan man äta skedvis utan problem. Både söt och stark på en och samma gång.
Här sitter jag mitt i natten och börjar bli riktigt hungrig. Blev tvungen att improvisera med det som fanns i kylskåpet. Kl är 03 på natten. Det är torsdagnatt. DÅ kommer helt plötsligt dottern hem. Hon har varit på nattbio. Sen sitter hon och jag och surrar till kl 05. Konstiga vanor vill jag lova… men vi dricker varken glögg, vin eller kaffe. Om det nu hade med saken att göra. Antagligen inte. Men ögonlocken börjar bli tunga och vi borde sova. God Natt.
I år hittade jag en mindre variant som jag bara var TVUNGEN att köpa. Den står nu i fönstret på min nybyggda inglasade altan.
Förruttom pyntnig så är det en hel del ätbart och drickbart som naturligtvis hör julen till. Glögg är en sådan vara. Nu finns det hur många olika sorter som helst av den varan. Och nu kan man sedan några år tillbaka även köpa glögg i bag-in-box.
Dessa boxar är luriga. Det är svårt att hålla koll på hur mycket man egentligen dricker. Dessutom är den billigare och det blir framför allt lättare att hälla upp ett glas vin eftersom man bara behöver vrida på en kran, inte öppna en hel flaska.
Bag-in-boxen är tydligen en kvinnofälla. Sedan den kom så har vinkonsumtionen ökat speciellt bland kvinnor. Vi dricker tydligen i snitt 80 l vin/år… dvs ca 1,5 liter i veckan, För att vara en måttlig kvinnlig vindrickare så är det ”tillåtet” att dricka nio glas vin/vecka. Varje glas motsvarar då 1,5 dl. (dvs 1,35 l /vecka) Dricker man mer så räknas det som riskkonsumtion. (Motsvarande för män är 12 glas vin/vecka)
Det är bland högutbildade storstadkvinnor i 30-till 40-årsåldern som hunnit nå en hög befattning i yrkeslivet som alkoholkonsumtionen ökar mest, vilket innebär att många dessutom är mammor. Tydligen är det vanligare nuförtiden att man bjuder väninnorna på vin istället för på kaffe.
Nu tror jag inte att man överkonsumerar glögg i alla fall. Den dricks nog mer sparsamt. Nä tacka vet jag gamla hederliga glöggen BLOSSA, alkoholfri i flaska.
Något som jag börjat äta till glöggen på senare år är pepparkakor med ädelost blandat i cremefreiche. Mumsfilibaba. Det längtar jag efter…
Sitta här och skriva om allt gott man kan äta och dricka gör att seklet rinner ur mungiporna. Har idag faktiskt gjort saffransglass i stora lass. Det är en av mina favoriter faktiskt. Det serveras med hallonssås.
Till veckan kommer mor och far och hälsar på. Då blir det storbak av glödhoppor. Det är ett måste – julens skinkmacka. På den skall det naturligtvis vara senap. Inte vilken senap som helst heller… förra året fick jag nämligen smak på Zidens Zalteå Zenap. Den kan man äta skedvis utan problem. Både söt och stark på en och samma gång.
Här sitter jag mitt i natten och börjar bli riktigt hungrig. Blev tvungen att improvisera med det som fanns i kylskåpet. Kl är 03 på natten. Det är torsdagnatt. DÅ kommer helt plötsligt dottern hem. Hon har varit på nattbio. Sen sitter hon och jag och surrar till kl 05. Konstiga vanor vill jag lova… men vi dricker varken glögg, vin eller kaffe. Om det nu hade med saken att göra. Antagligen inte. Men ögonlocken börjar bli tunga och vi borde sova. God Natt.
Jag blir galen - Lamporna är trasiga
Snart är det första advent och det är dags att pynta med stakar och stjärnor. Förra året höll jag fullkomligt på att få spunk när jag insåg att flera av lamporna i adventsstakarna gått sönder. Det var så kallade lysdiodlampor och det var då jag insåg att det här med lampor är en hel vetenskap.
På den hederliga gamla glödlampan som snart är ett minne blott där kunde man läsa på själva lampan vilken watt man skulle köpa. Man kunde bara lägga lampan i handväskan och köpa en likadan. Lätt som en plätt.
På dessa små dioder framgår däremot ingenting. Man börjar läsa på själva adaptern. Och tror ni man blir så mycket klokare av det? Där står det angivet i volt (V). Jaha vilket Wattal innebär det? Så nu är det bara att packa ner alla adaptrar när man skall åka och handla… och räkna inte med att det är säkert att det finns i en vanlig affär utan man måste bege sig ut på långfärd till en välsorterad elaffär där de förhoppningsvis begriper någonting.
Så förra året bar det av mot Nyland där de skulle ha allt. Där var det med nöd och näppe som jag fick tag i rätt sorts lampor till mina adventsstakar. De hade några förpackningar längst in på något lager. Det var tydligen något ovanligt. I den stunden bestämde jag mig för att inrätta en ny flik bland mina viktiga dokument där jag börjar spara på mig information om alla olika lampor så jag vet vad det jag skall ha nästa gång.
Tror ni att jag gjorde det? Nejdå… vilket jag svär över nu. För nu har jag flera olika små lysdiodsförpackningar och vet inte vilken som är till vilken lampa… för naturligtvis har man hunnit köpa på sig ännu fler lampor sedan dess.
Inte nog med att det är svårt att fatta vad man skall köpa. Vissa av dessa moderna lampor som man fått inbyggda i toalettskåp od är ju fullkomligt omöjligt att ens komma åt. Det krävs helt enkelt mycket händiga talanger för att ens få ut och hitta den trasiga lampan… och sedan när man äntligen fått tag i en ny så är det ju lika krångligt att skruva allt till rätta.
I hallen inköptes en billig modern belysning med tre lampor. När de gick sönder så kostade glödlamporna lika mycket som en helt ny hallbelysning. Då får man sig en funderare.
Så gissa om det är lätt att bli galen när en glödlampa som inte ens är en glödlampa går sönder.
Nu för tiden heter det lågenergilampor, halogenlampor, induktionslampor och LED-lampor – alias lysdiodlampor.
Tack och lov så har jag numera en son som går elprogrammet på gymnasiet. Så förhoppningsvis kan han vara mig behjälplig att tänka.
Men huvudbry är det minsann. Just nu sitter jag och begrundar några små halogenlampor som skall bytas. Det står att de har en livslängd på 4000 timmar. Det är inte möjligt. Jag tycker absolut inte att de verkar hålla så länge.
Nä nu är det banne mig på tiden att införa en hel pärm med hushållets lampsorteringsrregister där jag även skall skriva upp hur ofta jag byter.
Det är nog även dags att gå en kurs i Watt och Voltvärlden… där man får ta med sig hushållets lampanordningar.
Steg 1 : Hitta din lampa. Medtag badrumskåp m.m.
Steg 2: Vad är det för lampa?
Steg 3: Hitta en elaffär.
Steg 4: Gå in i dimman eller köp en helt ny anordning.
Steg 5: Släck allt som går och släcka. Köp istället en brandvarnare och en brandsläckare och tänd ett hederligt gammalt stearinljus. I nödfall använd pannlampa så länge den är hel, om inte – släng den! (Men gå först en kurs i hur du skall sortera sopor)
På den hederliga gamla glödlampan som snart är ett minne blott där kunde man läsa på själva lampan vilken watt man skulle köpa. Man kunde bara lägga lampan i handväskan och köpa en likadan. Lätt som en plätt.
På dessa små dioder framgår däremot ingenting. Man börjar läsa på själva adaptern. Och tror ni man blir så mycket klokare av det? Där står det angivet i volt (V). Jaha vilket Wattal innebär det? Så nu är det bara att packa ner alla adaptrar när man skall åka och handla… och räkna inte med att det är säkert att det finns i en vanlig affär utan man måste bege sig ut på långfärd till en välsorterad elaffär där de förhoppningsvis begriper någonting.
Så förra året bar det av mot Nyland där de skulle ha allt. Där var det med nöd och näppe som jag fick tag i rätt sorts lampor till mina adventsstakar. De hade några förpackningar längst in på något lager. Det var tydligen något ovanligt. I den stunden bestämde jag mig för att inrätta en ny flik bland mina viktiga dokument där jag börjar spara på mig information om alla olika lampor så jag vet vad det jag skall ha nästa gång.
Tror ni att jag gjorde det? Nejdå… vilket jag svär över nu. För nu har jag flera olika små lysdiodsförpackningar och vet inte vilken som är till vilken lampa… för naturligtvis har man hunnit köpa på sig ännu fler lampor sedan dess.
Inte nog med att det är svårt att fatta vad man skall köpa. Vissa av dessa moderna lampor som man fått inbyggda i toalettskåp od är ju fullkomligt omöjligt att ens komma åt. Det krävs helt enkelt mycket händiga talanger för att ens få ut och hitta den trasiga lampan… och sedan när man äntligen fått tag i en ny så är det ju lika krångligt att skruva allt till rätta.
I hallen inköptes en billig modern belysning med tre lampor. När de gick sönder så kostade glödlamporna lika mycket som en helt ny hallbelysning. Då får man sig en funderare.
Så gissa om det är lätt att bli galen när en glödlampa som inte ens är en glödlampa går sönder.
Nu för tiden heter det lågenergilampor, halogenlampor, induktionslampor och LED-lampor – alias lysdiodlampor.
Tack och lov så har jag numera en son som går elprogrammet på gymnasiet. Så förhoppningsvis kan han vara mig behjälplig att tänka.
Men huvudbry är det minsann. Just nu sitter jag och begrundar några små halogenlampor som skall bytas. Det står att de har en livslängd på 4000 timmar. Det är inte möjligt. Jag tycker absolut inte att de verkar hålla så länge.
Nä nu är det banne mig på tiden att införa en hel pärm med hushållets lampsorteringsrregister där jag även skall skriva upp hur ofta jag byter.
Det är nog även dags att gå en kurs i Watt och Voltvärlden… där man får ta med sig hushållets lampanordningar.
Steg 1 : Hitta din lampa. Medtag badrumskåp m.m.
Steg 2: Vad är det för lampa?
Steg 3: Hitta en elaffär.
Steg 4: Gå in i dimman eller köp en helt ny anordning.
Steg 5: Släck allt som går och släcka. Köp istället en brandvarnare och en brandsläckare och tänd ett hederligt gammalt stearinljus. I nödfall använd pannlampa så länge den är hel, om inte – släng den! (Men gå först en kurs i hur du skall sortera sopor)
Fattig eller rik?
Nu när allt utejobb på gården är klart så har jag helt plötsligt tid att vara inomhus och titta på TV… Känns som om det var länge sedan jag hade ro med det. Har dessutom fått tillgång till vissa TV-kanaler som jag inte haft tidigare. I och med det så då blev det läge att kolla lite på de program man bara hört talas om tidigare. Programmet ”Lyxfällan” är ett exempel som jag bara vara tvungen att se. Och det gjorde en vanlig präktig kvinna som mig alldeles chockad.
Folk som lever lyckliga i sus och dus utan att förstå hur mycket pengar de egentligen gör av med varje månad. De fall jag sett hittills hade inkomster på under 20 000 kr varje månad och utgifter på 40 -50 000 kr. Det säger sig själv att ekvationen inte går ihop och att hamna i skuldfällan är ett faktum. När de fick frågan om hur mycket skulder de hade så gissade de fel på flera hundra tusen kronor.
Om jag befunnit mig i deras situation hade jag haft blödande magsår för länge sedan. Men jag måste nog erkänna att jag nog aldrig skulle kunna hamna i den situationen. Jag har för stort kontrollbehov för det. Tack och lov måste tilläggas.
I våras följde jag Aftonbladets ”Fattigblogg”. Det var en journalist som skulle leva på existensminimum, socialbidrag under en månad för att se hur det kändes samtidigt som läsarna kunde kommentera det hela. Det var många som kommenterade det hela. De flesta var förstås de som själva hade hamnat i socialbidragsfällan.
Det som förvånade mig var att man ansåg att socialbidragsnormen var så låg. Jag jämförde min egen budget som naturligtvis hade högre inkomster men där mina utgiftsposter var mycket lägre än den socialbidragsnorm som journalisten fick. Jag har alltså lärt mig leva under existensminimum utan att veta om det och lider ingen nöd av det. Tack vare det så har jag pengar över varje månad som jag kan lägga på husrenoveringar och sparande.
Lyssnade idag på radioprogrammet ”Plånboken” där bla en ekonom gav lite goda råd till familjer. Hon sa att det är viktigt att man försöker få lite mer koll på vad pengarna egentligen tar vägen för att sedan försöka få bort vissa onödiga och oplanerade impulsköp. Om man bara skulle få bort sådana köp på 100 kr i veckan så kunde man ju spara ca 5000 kr på ett år. En bra buffert att ha för oväntade eller planerade utgifter. Årets presenter och julklappar kanske.
Själv har jag nyligen sett över mina försäkringar och telefon/internetabonnemangskostnader och har minskat mina utgifter på den fronten med ca 5000 kr på ett år. Som morot spar jag nu istället dessa pengar på ett resekonto så jag skall kunna åka utomlands med mina nära och kära när jag fyller 50 år.
Under tre års tid lade jag alla småpengar som bara tog onödig plats i plånboken i en kakburk. Under dessa år blev den så småningom full och i samband med att jag hade ett inbokat besök på banken så passade jag på att ta med kakburken. Gissa om jag blev positivt överraskad när det visade sig vara över 3000 kr. De pengarna hamnade naturligtvis också på resekontot.
Många bäckar små brukar man ju säga. Dra ur alla mobilladdare ur kontakterna… panta… ta rätt på matresterna och gör matlådor… sortera soporna och skaffa kompost, dela soptunna och tidning med grannen… Vem vet det kanske är början till din första miljon. Tål att tänka på va?
Folk som lever lyckliga i sus och dus utan att förstå hur mycket pengar de egentligen gör av med varje månad. De fall jag sett hittills hade inkomster på under 20 000 kr varje månad och utgifter på 40 -50 000 kr. Det säger sig själv att ekvationen inte går ihop och att hamna i skuldfällan är ett faktum. När de fick frågan om hur mycket skulder de hade så gissade de fel på flera hundra tusen kronor.
Om jag befunnit mig i deras situation hade jag haft blödande magsår för länge sedan. Men jag måste nog erkänna att jag nog aldrig skulle kunna hamna i den situationen. Jag har för stort kontrollbehov för det. Tack och lov måste tilläggas.
I våras följde jag Aftonbladets ”Fattigblogg”. Det var en journalist som skulle leva på existensminimum, socialbidrag under en månad för att se hur det kändes samtidigt som läsarna kunde kommentera det hela. Det var många som kommenterade det hela. De flesta var förstås de som själva hade hamnat i socialbidragsfällan.
Det som förvånade mig var att man ansåg att socialbidragsnormen var så låg. Jag jämförde min egen budget som naturligtvis hade högre inkomster men där mina utgiftsposter var mycket lägre än den socialbidragsnorm som journalisten fick. Jag har alltså lärt mig leva under existensminimum utan att veta om det och lider ingen nöd av det. Tack vare det så har jag pengar över varje månad som jag kan lägga på husrenoveringar och sparande.
Lyssnade idag på radioprogrammet ”Plånboken” där bla en ekonom gav lite goda råd till familjer. Hon sa att det är viktigt att man försöker få lite mer koll på vad pengarna egentligen tar vägen för att sedan försöka få bort vissa onödiga och oplanerade impulsköp. Om man bara skulle få bort sådana köp på 100 kr i veckan så kunde man ju spara ca 5000 kr på ett år. En bra buffert att ha för oväntade eller planerade utgifter. Årets presenter och julklappar kanske.
Själv har jag nyligen sett över mina försäkringar och telefon/internetabonnemangskostnader och har minskat mina utgifter på den fronten med ca 5000 kr på ett år. Som morot spar jag nu istället dessa pengar på ett resekonto så jag skall kunna åka utomlands med mina nära och kära när jag fyller 50 år.
Under tre års tid lade jag alla småpengar som bara tog onödig plats i plånboken i en kakburk. Under dessa år blev den så småningom full och i samband med att jag hade ett inbokat besök på banken så passade jag på att ta med kakburken. Gissa om jag blev positivt överraskad när det visade sig vara över 3000 kr. De pengarna hamnade naturligtvis också på resekontot.
Många bäckar små brukar man ju säga. Dra ur alla mobilladdare ur kontakterna… panta… ta rätt på matresterna och gör matlådor… sortera soporna och skaffa kompost, dela soptunna och tidning med grannen… Vem vet det kanske är början till din första miljon. Tål att tänka på va?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
