Garderoben är full - men det finns inget att sätta på sig

Hur kommer det sig att varje gång man skall ut bland folk så har man aldrig något att sätta på sig? Garderoberna är överfulla - men det finns absolut ingenting att sätta på sig. Börjar man prova så har allt dessutom krympt. Eller vad kan det bero på att allt känns så litet?

Efter många om och men så har man ändå fått till någon duglig utstyrsel så man återfår hoppet om livet. Då återstår problemet vad man skall ha på fötterna? För tillfället använder jag sonens urvuxna vinterstövlar - modell större - snowbootsvarianter - som jag spillt lim på. Inte direkt upphetsande att bonka omkring i. Favoritskorna från JULA med stålhätta är väl inte heller direkt tilltalande. Mina fintstövlar som jag säkert haft i 15 år gick sönder och jag slängde dem med stor sorg. Försökte få en skomakare att laga dem, men dumt nog övertalades jag att det skulle bli billigare att köpa nya istället för att laga de gamla, som dessutom var omoderna. SÅ här står man nu utan snygga och dugliga vinterskor och funderar på om man skall stanna hemma eller inte.

Jag har skor, men de är absolut inte gjorda för mina fötter. Har jag dem på för länge så blir jag tvungen att bli hemburen för jag kan inte gå.en meter till med dem. Jaja... sen var det nästa problem. Jacka... Den silverfärgade dunjackan jag ärvde efter min far för tio år sedan börjar se sliten ut. Dessutom är den egentligen alldeles för stor... Låna älsklingens neongula reflexjacka är nog för uppseendeväckande. Men uppmärksamhet kanske skulle vara välbehövligt i och för sig.

Skulle ni se mig i skrivandets stund skulle ni troligtvis småle eller asgarva. Jag sitter här med tight undertröja och ännu tightare långkalsonger. Det innebär att man inte döljer en endaste valk... och det är ju inte bara en utan flera.

Nog är det otroligt att man lyckats få en karl på kroken. Man måste verkligen ha andra tilldragande egenskaper antar jag Men jag vet inte vilka. Det skulle vara "glimten i ögat " i så fall då.

Men man gör så gott man kan. Håller på med någon viktkurs på nätet och har lyckats gå ner 5 kg. Fortsätter väl ett tag till... men det är minsann ingen rolig sysselsättning. Att hela tiden "hålla sig i skinnet" när det onyttiga suget slår till. I helgen som var visste jag att sonen hade en öppnad chipspåse på sitt rum. Vad jag än gjorde för att försöka distrahera den tanken SÅ var jag tillbaka i tanken att få synda... till slut gick det inte att hålla sig så det slutade med att jag åt 4 st chips. Samvetet fick sig en knäpp. Men det var ju duktigt att bara ta 4 st chips istället för att moffa i sig hela påsen.

Två dagar senare var det fettisdag. Hur tror ni det kändes för en som älskar semlor? Det har varit flera tunga dygn. Övriga familjemedlemmar skulle ju naturligtvis få smaka i alla fall. Så där står jag och gör semlor till de andra. Men kärleken avböjer... så då blev det en semla över som stod på diskbänken och bara väntade på att bli uppäten. Det slutade med att jag slängde mig i bilen, tog semlan och for med den till min granntant. SKÖNT frestelsen försvann... men ingredienserna fanns till flera... bestämde mig nästa dag för att göra nya så det skulle bli slut så jag skulle slippa den syndiga frestelsen... men då kunde jag inte hålla mig längre. Jag åt en halv och sitter nu och försöker peppa mig själv med att det var ju bättre att äta en halv istället för en hel... eller åtta som min käre far tydligen lyckats få i sig.

Dessutom har jag nu gått och blivit medlem i en grupp på Facebook som också peppar lite. Speciellt när man känner sig fet och ful. Då är det bara att besöka gruppen som heter: "Jag är inte tjock - jag är bara porrigt mullig". Håll med om att det låter ganska positivt och spännande... Man blir som man tänker. Så det är bara att tänka positiva tankar och vips blir man smalare på kuppen och förhoppningsvis kan man sedan använda något mer som hänger där i garderoben.