Man är inte mycket att hänga i julgranen inte...

Vintern kom som vanligt med dunder och brak. Man är lika oförberedd varje gång. Konstigt nog. Men vackert är det och ljusare blir det. Det hinner bli igensnöat när man börjar undra var snöbjörnen är, och kupévärmaren till bilen som man lagt på något smart ställe man inte ens minns. För att inte tala om motorvärmarsladden. Efter en resa med den hängande efter backen och totalt sönderskavd kände jag mig lyckligt lottad att jag över huvudtaget märkte det och att jag har en elektriker till son. Tro hur strömförande den bilen varit om den kopplats till ström?

Sen var det dags att hitta vinterskor och jackor. Jag som börjat komma igång att promenera insåg att jag inte hade några bra vinterpromenadskor. Så för att undvika att kunna skylla på det – att jag inte skall kunna promenera bar det av mot sportaffären för att prova ut skor. Vilket inte tillhör min favoritsysselsättning. Mina fötter är ju inte vad de borde vara. Snea, vinda, knöliga och breda. Dvs det finns knappt en sko som passar dem. Skall man dessutom försöka få in specialtillverkade inlägg med förhöjnign för ett ben så blir det inte direkt lättare att hitta nåt som passar.

Hur som helst hamnade jag i sportaffären, stirrade förtvivlat på hyllorna som överöstes av skor med diverse olika modeller och namn. Det var nära att jag vände i dörren. ORKA!!! Men då dök en serviceinriktad man upp och placerade mig på en stol och där lät han mig sitta tills vi efter många om och men hittade något passande. Icebugs. Skosulorna såg ut som rena vinterdäcken. Stabilt och bra för en sån som som mig på vinterhalka. Men sen återstod själva modellen. Låg , hög, knytbar eller med dragkedja. Bor man på landet där det rätt som det är finns lite väl mycket snö pga att det är oplogat så var en högre modell att föredra. Knyta? Njae. Jag är ju lat av min natur så det blev en med dragkedja. Men där uppstod den sista haken. Breda fötter och en försvagad och ond högerhand fick inte till det där lilla extra dragtyngden i dragkedjan. Så det var bara att byta storlek också. Sen satt jag och provdrog med vänster hand tills jag kände mig nöjd. Sen gjorde jag misstaget och tänkte provgå lite. Men att gå med vinterdubbade skor på stengolv är livsfarligt. Jag köpte dem. Det var en vecka sedan. Jag har provgått med dem en gång - till postlådan. Något mer har det inte blivit. Det finns ju åtskilliga andra orsaker att slippa promenera. Så varför inte skylla på dem?

Förruttom att handla skor så är det nog snäppet värre att köpa behåar och baddräkter. Speciellt när man aldrig har koll på vikt eller på storlekar. Sen vill man gärna vänta tills man gått ner de där tio kilorna som man tänkt innan man skall köpa. Tiden går och de där kilorna försvinner inte och till slut uppstår situationen där man bara måste ha en baddräkt. Det finns ingen återvändo. Att delta i vattengympa eller åka utomlands är sådana exempel, eller ont i axlarna pga för liten behå som sitter fel och belastar helt fel. Så det blev ännu en resa eller rättare sagt två resor. Alldeles för påfrestande att köpa nya behåar och baddräkt samtidigt. Av och på med kläder, stirra i de hemskaste speglar som finns på denna jord som inte döljer nåt man inte vill se. Halt och lytt, ”vig som ett kylskåp” med smärtor i axlar och armar. Naturligtvis väntade jag tills krämporna var som värst. När jag inte ens hade förmågan att kunna knäppa en behå. Nervimpulsernaoch blodcirkulationen funkade inte i händerna. Det var troligtvis efter den tillställningen jag blev sjukskriven en vecka. Och veckan därpå var jag på Österåsens hälsohem och vilade upp mig.

Ja det var ju där jag var och lärde mig andas också. Inte ens det gick med automatik. Ja inte är man mycket att hänga i julgranen inte. Har dessutom bestämt mig för att i år skippar vi inomhusgranen. Den skulle ju huggas innan snön kom, och förvånansvärt nog kom det ju snö i december. Så konstigt, eller hur???

Grannsamverkan minskar brottsligheten

Försök att tänka dig in i tanken att det är natt. Du och din familj ligger och sover i godan ro. Helt plötsligt vaknar du av att en okänd man står i ditt sovrum. Det är en inbrottstjuv. När han blir upptäckt så springer han ut och åker iväg i en bil. Du tillkallar polisen. De kommer så småningom och förhoopningsvis åker  han fast och blir dömd.

 

Vad händer sen? Jo man känner sig så otrygg av att upplevt detta att man kanske väljer att turas om att sova ifall det händer igen. Situationen blir outhärdlig. Tiden går och för att få ro i själen så väljer du att flytta till ett nytt ställe.

 

Detta är naturligtvis inget som någon av oss vill uppleva. Men det händer titt som tätt.

 

I dessa tider växer inte poliser på träd och polisresurserna är begränsade. Då behövs ett samarbete mellan polisen och befolkningen för att få fler ögon och öron som reagerar på ev märkliga händelser och bilar etc...

 

I vår bygd Nora har vi haft otroligt många stölder under en kort period. Detta skapar oro bland befolkningen. Detta har nu gjort att många börjat engagera sig i att vilja starta en eller flera grannsamverkangrupper med kontaktpersoner från alla byar och sommarstugeområden i bygden.

Grannsamverkan är en metod som bygger på ett samarbete mellan de boende och Polisen. På många håll deltar även kommunernas lokala brottsförebyggande råd, försäkringsbolag, bostadsbolag och andra aktörer i samhället.

Syftet är att minska brottsligheten och öka tryggheten och trivseln i området där man bor. Det handlar främst om att förhindra bostadsinbrott, skadegörelse och fordonsstölder.

Metoden går ut på att boende i ett område håller extra uppsikt över sina grannars bostäder och är uppmärksamma på vilka som rör sig i bostadsområdet. Med större social kontroll kan en möjlig gärningsman upptäckas lättare.

Enligt forskningsrapport som Brottsförebyggande rådet, Brå, gav ut 2008 minskar brottsligheten i genomsnitt med ungefär en fjärdedel där man har grannsamverkan.

SÅ för mig känns det helt naturligt att erbjuda mig att vara en av dessa kontaktpersoner i en eventuell grannsamverkangrupp. Jag hoppas nu att det finns fler personer som känner likadant.

 

Ni som vill veta mera - Kom gärna på vårt uppstartsmöte den 17/10 kl 18.30 på Församlingsgården i Norabygden. Där kommer brottsförebyggande polis att informera mera hur detta fungerar.

Tänk efter före innan ni dömer ut en annan människa

Kommer ni ihåg våldtäkterna i Bjästa för ca två år sedan? Där en hel bygd var så säkra på sanningen – som sedan visade sig vara en osanning. Tänk att man kan bli så säker på att något är sant att man även som vuxen aktivt börjar driva en osanning och att det kan bli så fruktansvärt fel och att allt sunt förnuft bara är som bortblåst. Naturligtvis vill vi inte tro att det är sant att grannens, min eller din son, som är så fina och väluppfostrade grabbar. Inte kan de vara en gärningsman. Nej en sådan måste stämma in och vara kriminell sedan tidigare, helst invandrare eller en ful gubbe i parken.

De flesta människor blev väldigt illa berörda av detta som hände. Skrämmande att se konsekvenserna. Som någon då skrev i lokaltidningen : ”Man kan nu faktiskt förstå lite grand av de mekanismer som gjorde att oskyldiga kvinnor kunde brännas på häxbål förr i tiden” 

Hade killen i detta fall haft en kriminell bakgrund eller varit en ”buse” sedan tidigare hade han naturligtvis självklart  ansetts varit skyldig. Ingen hade tvekat en sekund. Det hade troligtvis inte blivit så stor uppståndelse heller. Det hade helt enkelt  varit lättare att acceptera för alla runt omkring.

Men tänk om denna kille  med lite stökig bakgrund inte hade varit skyldig. Hur hade vi tänkt då?

Det är väldigt lätt att döma en människa utan att man egentligen har några bevis. En gång svart får – alltid svart får.

Att vara en person med stökig bakgrund, innebär att man alltid i all framtid får räkna med att man måste bevisa sin oskuld. Man har alltid en stämpel av omgivningen på sig som aldrig kommer att suddas ut. Det är bara de allra närmaste som verkligen vet som händer. Naturligtvis kan ingen garantera att det inte händer igen. Men man måste våga tro på människor.

Sen har vi även en bieffekt på detta. Om du som inte har någon kriminell bakgrund börjar umgås med den som har  haft det så får du också även samma stämpel.

Man skall nog tänka en gång extra innan man dömmer ut en annan människa. Alla är  oskyldiga tills motsatsen är bevisad. Om någon nu varit skyldig! När skall vi våga ge dem en ny chans att visa att vi litar på dem?

Jag har varit i den situationen där jag inte var så glad över att min son började umgås med en kille som hade ”dåligt rykte”. Som förälder är man ju naturligtvis jätterädd för att ens barn skall hamna i fel sällskap. Tack och lov är jag en rak person som vill ge alla en chans. Vilket jag gjorde. Med raka rör så så klargjorde jag mitt budskap för både sonen och den nya bekantskapen..

Med facit i hand så gjorde jag helt rätt.  Det är nu sju år sedan. Och vi har numera en ömsesidig respekt för varandra. Han har bevisat för oss att han är en kille att lita på. Vi har fått en vän för livet.

Om någon tycker något annat så står vi upp vid hans sida. Han är ärligheten själv.

Att ungdomar har lite hyss för sig. Det måste man ju tåla. Vem har inte haft det?

Som sagt. Tänk efter före innan ni dömer ut en annan människa!!! Konsekvenserna kan bli kollosala för den enskilda individen.

Kan vi ”vanliga Svenssons” ens tänka oss in i situationen hur det känns? Att aldrig någon vågar lita på dig eller aldrig tror  på det du säger. Oavsett om du är offer eller ”gärningsman” eller bara vän eller nära släkting till den berörda.

 

Cykelställ till salu för 200 kr

Vid intresse - Ring 073 020 91 90

Fast i mobilträsket...

Nu är jag fast... jag har stort inbyggt motstånd mot nya tekniska ting. Men eftersom jag ändå vill hänga med i svängarna så har jag nu skaffat mig en modern sk Android telefon.

Det började med att jag började bli lite småirriterad när sambon titt som tätt alltid ”spelade” på sin telefon. Han visste hur han skulle ”ta mig” när jag var på det humöret. Så han sa att det spelet skulle jag minsann tycka om att spela. Spelet heter Wordfeud. (liknande Alfapet) Man spelar alltså mot andra via telefonen. Man kan ha igång ca 30 spel samtidigt och varje gång det är din tur att lägga ett ord så plingar det i telefonen. Alltså för att dämpa min irritation på hans ”plingande” fick jag låna hans telefon och spela mot dem som han började bli för duktig att spela med.

Vad hände – jo så fort det plingade började vi slåss om hans telefon. Nu hör det till saken att det i dessa moderna telefoner plingar i avsevärt flera situationer. Varje gång man får ett SMS, ett mail, någon skriver ett meddelande eller gör ett inlägg på det sociala mediet Facebook. Eller när någon ansöker om att bli din ”vän”. Dvs det plingar ALLTID. Man inser ganska snabbt att folk har ganska konstiga dygnsvanor eftersom det plingar både dag och natt. Sen ringer det ju ibland också, eftersom det även skall föreställa en telefon.

Hur som helst. Vi slogs i godan ro om hans telefon och lyssnade på hans pling. När han jobbade och tog med sin telefon blev det SÅ tyst. Rena semestern faktiskt. Helt plötsligt kunde man ju tänka en hel tanke klart utan att den blev avbruten av ett pling. Förstod att det där kan ju inte vara hälsosamt.

Men en vacker dag gick min egen gamla omoderna mobiltelefon sönder och jag hann aldrig förstå vad som hände. I ett nafs hade sambon sett till att jag övertog hans mobil medan han själv köpte en ännu nyare. Resultatet blev att det blev dubbelpling av allt.

Sonen fick panik. Även han hade en omodern mobil, men inte kunde han vara sämre än mamma inte. Så helt plötsligt var det trippelpling som gällde. Där satt vi alla tre vid köksbordet med varsin androidtelefon framför oss. Så i ett nybörjarskede satt sonen bredvid mig en hel del. Vilket han tidigare inte varit så intresserad av. Mamma kunde ju faktiskt telefonen lite bättre... en vecka i alla fall. Sen hade han kört om mig i kunskap. Då hade mitt tekniska otstånd blockerat mina kunskaper.

Förutom att spela detta spel finns det massor av annat man kan göra med denna lilla plingande sak. Det finns tusentals olika sk appar. Program som man kan göra inköpslistor, anteckningar, budgetar, kalenderpåminnelser, väckarklockor, radio, kamera, göra bankaffärer, bevaka traderaauktioner, blocket annonser, aftonbladets aktuellaste nyheter etc etc... Så gissa om man har fått mycket att göra.

En av de mest funktionella apparna är att kunna använda telefonen som ficklampa. Den har jag haft stor nytta av med tanke på de strömavbrott som varit, och med tanke på att man börjar bli halvblind och har dåligt mörkerseende.

Om nätterna när jag jobbar och fryser så värmer jag händerna på telefonen. Den går ju varm dygnet runt så den är en bra värmekälla. Men tidigare problem med sk musarm börjar sakta men säkert övergå till mobilhand... att alltid greppa en mobil blir slitage i längden. Så nu blir det att gå oftare till massören.

Den senaste varianten är att jag tack vare telefonen lyckats gå ner ca 4 kilo pga att en sk kalorikolls app. Jag förstår inte hur jag överlevt tidigare. Men jag förstår dock att dygnet borde förlängas för helt plötsligt räcker inte tiden till det vanliga livet. Det kanske vore en affärsidé – att skapa en dygnsförlängarapp.

Nä nu mina damer och herrar har jag inte tid med er. Jag måste greppa min mobil och bevaka allt som händer där. Tur att natten är lång.