Dubbla förgasare

Sånt här kan man ju roa sig med när man väntar på folk som inte kommer i tid och när man själv är nyinvigd i snapchatsvärlden.

Tunggung

 

Ja man får inte roligare än man gör sig - Eller hur?

 

 

Våren är här!

Det är intressant att se vad som händer när våren kommer och dagarna blir längre och ljusare. Helst plötsligt ser man folk i varenda buske. Alla vill helst plötsligt bara vara ute. Folk promenerar, fixar grovsopor, fotar fåglar. Ja energin flödar verkligen. Det är precis som om mänskligheten återuppstår från de döda.

Själv får jag energi att göra saker inomhus. Det man vill få gjort före sommaren. Städa källaren, städa vinden och framförallt iordningsställa den inglasade altanen. Rummet som förlänger både vår och höst. Igår var det över 30 grader varmt på den inglasade altanen. Nästan för varmt. Men då är det bara att öppna en av dörrarna så kommer det genast in lite kallare luft som kyler ner lite. Det är så härligt att kunna sitta i ljuset och värmen och avnjuta middagen. Ett otroligt mysigt extrarum att krypa fram till efter vinterdvalan. Den här årstiden är det ju även dags att påskpynta. Så då får man lite härliga färger att njuta av innan allt börjar grönska utomhus.

Utomhus är det ju fågelkvittrandet som får en att känna sig helt lyrisk. Så vacker musik att lyssna på. Min sambo som tillhört det hårdrockande folket med hög ljudnivå har förstört sin hörsel. Så han hör inte längre fågelkvittret. Så tråkigt att inte kunna höra det.

Katten har också återuppstått. Nu skall han ta igen all tid som han varit inomhus. Han springer in och ut. Däremellan ser man nästan inte skymten av honom. Månaden mars är orolig i sig – så trots att han är kastrerad har han nog kännt av oron att något borde göras. Han är en långhårig katt. Så de få gånger han kommer in och sover, då måste man passa på att ta bort lite tovor i pälsen. Inte alltid det lättaste och inte den populäraste aktiviteten. Rätt som det är skall han förstås visa upp nån mus han har tagit. Då gäller det att vara beredd så att den inte börjar springa lös inomhus. I och för sig är möss lättare att hantera än fåglar. Då blir det riktig kaos.

Det finns en del nackdelar med våren också, som man skulle kunna klara sig utan. Och det är de leriga vägarna som finns på landet. Allt dras in och det blir så skitigt. Att tro att man skall sätta på sig finskor och åka iväg nånstans är bara att glömma. Det kräver planering för att man skall våga visa sig bland folk. Sen är det det dags för fluginvasion. Tusentals ägg kläcks samtidigt och alla vill in på vår altan och sedan in i köket. Det är nog den värsta tiden. För den känns SÅ osmaklig. De ockuperar fönstren. Det blir flugskit och ägg överallt. Det kräver rakblad för att få bort. Sen kommer nästa fluginvasion i samband med att bönderna åker fram och tillbaka med dynga som de har ut på åkrarna. Allt blir dammigt och sandigt. Speciellt utemöblerna som nyss tagits fram och de nytvättade fönstren. Och tvätten man börjat hänga ute. Den är det bara att tvätta om.

Tro vilken fönstertvättarstrategi jag skall köra med i år? Invändigt nu och utvändigt till hösten kanske? Men tro om inte traktorerna åker fram och tillbaka då också för att hämta in höet. Men då luktar det åtminstone inte dynga.

Är det inte roligt att ha gått ner i vikt?

För hundrade gången har jag försökt mig på att gå ner i vikt. Provat olika metoder. Denna gång var det Aftonbladets viktklubb som fick den äran att vara min vägledare. Funkade riktigt skapligt. Det är ju en metod där man i stort sett äter sig smal. Med hjälp av ett dataprogram fyller man i vad man äter och man ser framför sig hur mycket kalorier allt innehåller samt hur mycket man har kvar att äta samma dag. Överskådligt och man får snabbt koll på läget och rent omedvetet börjar man äta hälsosammare för att det skall se snyggt ut i programmet. Man synliggör sina dåliga matvanor. Motionerar man så får man ju naturligtvis äta mera – om man vill förstås.

Det som skilt sig denna gång från alla andra gånger är att det inte skett lika offentligt. Så den dagen jag passerade -10 kilo så blev det offentligt. En av mina vänner frågade om jag inte tyckte det var roligt att ha lyckats gått ner så mycket. När jag fick frågan blev jag helt tyst, funderade en stund. Och svarade sedan. –Nej det är faktiskt inte speciellt roligt.

Jag blev tvungen att försöka förklara mig. Hur kul är det att alltid ha viktproblem? Att ständigt ha en kamp mot fikabröd och annat gott. Att uppleva att man bara behöver titta på en bulle så går man upp två kilo. Att all energi och tid går åt till motionerande – som inte heller är speciellt kul, och planerande av alla måltider. Att äta fem ggr/dag tar sin lilla tid. Och mycket disk blir det. Nu skall jag inte klaga på disken. Jag har ju förmånen att bo ihop med en man ”som är en fena på att diska”.

Går man upp i vikt så är klädbestyren väldigt jobbiga. Alla kläder har ju krympt där i garderoben och man har ju inget att sätta på sig. Att köpa nya känns inte speciellt intressant heller. Stå i en provhytt och se alla skavanker från alla håll och kanter i mycket bra ljussättning. Det är då man frågar sig hur man lyckats skaffa sig en ny karl på gamla dar. Men sen går man ner tio kilo helt plötsligt och samma fenomen händer men åt motsatt håll och det är inte speciellt roligt. Alla kläder fullkomligt hänger på en, likaså vissa kroppsdelar och hela hudkostymen. Den får man ”vika in” på lämpliga ställen. För naturligtvis försvinner inte kilorna där man vill att de skall försvinna. Så att köpa nya kläder känns lika motigt både i plus och minusläge. Sen känns det ju onödigt att lägga pengar på nya kläder för tänk om man kommer att gå ner tio kilo till.

Förra veckan blev jag dock tvungen att köpa en ny BH. Prova BH tillhör verkligen inte min favoritsysselsättning. Där krävs mental förberedelse i timmar innan man tar ett djupt andetag och börjar prova. För oftast när det är dags att köpa nytt av dessa artiklar så har man ju inte en susning om vilken storlek man har. Och hamnar man i en underklädesaffär där de inte ser direkt på formerna vad man behöver då får man prova allt i hela affären. Och det är verkligen inte roligt. Det är fruktansvärt. Det putar ut och väller på helt fel ställen. Och efter ett tag är man helt dyngsvettig. Rena motionspasset. För det ju är en del pyssel innan allt är på plats. Och när man ska ta av dem så underlättar det om man är vig – och det är man ju inte. Brukar säga att jag är vig som ett kylskåp och det säger allt. Att inte armarna hoppar ur led är ju ett under.

Till slut ger man upp och man drar sig till minnes att det var ju en speciell sorts BH som passade mig, och den fanns endast i en underklädesaffär och det var i en helt annan stad. SÅ en annan dag blir man tvungen att masa sig dit och på direkten har de sett vad jag behöver. Namnet på den magiska BH:n är: ”Primadonna”. Just i den stunden känns det faktiskt lite roligt. För det är ju den som får mig att kunna stå rakryggad utan att falla framåt. Det mesta sitter perfekt på plats. Men så kom den lilla tråkiga detaljen – prislappen. Tänkte köpa två stycken i två olika färger... men köpte bara en. För om ifall att jag går ner tio kilo till så kommer jag ju ändå bli tvungen att köpa nya.

Jag brukar säga att man har inte roligare än man gör sig. Men mina hjärnceller tycker inte att det är roligt att behöva tänka på hälsosamt leverne. Nä tacka vet jag att få moffa i sig en stor semla – Det är roligt det!!!Om hjärnan ens  hinner reflektera på hur det smakar och känns vill säga. Antagligen inte. Så då åt man den ändå helt i onödan. Då kan man verkligen fråga sig: Är det roligt eller är det roligt?

 Ja man får ju inte roligare än man gör sig. Och frågan är vad man egentligen håller på med?

Glöm inte bort att komma ihåg att du har dåligt minne

Häromdagen var jag ute och promenerade med en likasinnad kvinna som mig. Vi hamnade så småningom hemma hos mig och pratade om ditt och datt. Kom in på ämnet ”minne”. Vilket gör sig gällande lite nu och då. Hon berättade om sin glömska. Hon hade bla glömt handväskan hos frissan och nycklarna i dörren etc etc.

För mig var det skönt att höra att det inte bara är jag som vimsar runt och inte har riktigt koll. Det kanske är en normal företeelse vid 50-års ålder? Eller är det så att vi som haft lite väl mycket för oss fått lite ”hjärnsläpp” på äldre dar och hjärncellerna vill vila?

Jaja... min lunchgäst for hem och direkt hade jag ett minnesproblem på gång. Jag hittade inte min mobiltelefon. Den var totalt borta. Eftersom åtminstone hon var kvar i mitt närminne och jag trots allt är ganska kreativ att lösa problem så kom jag på den geniala idén att om jag kontaktar henne via internet och datorn så kan jag ju be henne ringa. Vilket hon gjorde.

Tror ni hon skrattade när jag till slut hörde telefonen och svarade? Den låg i ett rum som jag knappt minns att jag varit i det senaste dygnet. Och jag kan ju säga att det bara var tur att jag hade ljudet på över huvudtaget. Brukar nämligen stänga av ljudet på mobilen nattetid. Och glömmer sedan att slå på det.

Upptäckte sedan att hon glömt sina gångstavar kvar på verandan som jag i min tur lovade lämna tillbaka när jag for förbi. Tror ni jag kommit ihåg det?

Det är en hel del att komma ihåg att göra. Jag har alltid skrivit komihåglappar vad som skall göras. Det är nån slags inre tillfredställelse att stryka det som blivit gjort. Nu för tiden tycker jag att lapparna bara blir längre och längre. Stryker man en sak så har man hunnit skriva dit fyra nya saker som skall göras. Inte alls tillfredställande med andra ord. Funderar istället på att börja skriva en lista på allt man gör istället för det som är ogjort – för att se att det verkligen blivit något gjort. Men risken är att man glömmer skriva på den där listan i alla fall så äsch då – jag struntar i det.

Nu handlar det inte bara om minnet utan den kvinnliga egenskapen att krångla till allt man håller på med. Det blir liksom inte fokus på en enda sak utan under tiden man gör något dyker det upp nåt annat man borde gjort eller man glömt bort. Ett konkret  exempel: Nu skall jag städa ur  besticklådorna. Jag har tre lådor så det borde ju inte vara så svårt. Till saken hör att det även behöver rensas bort lite eftersom det knappt går att stänga dem.

Då börjar man... några slevar vispar kastrullunderlägg rensas bort. Men istället för att slänga dem så skall jag lägga dem i en låda på vinden till sonen där vi samlat ihop köksutrustning tills det är dags att flytta hemifrån. Hur tror ni det ser ut på vinden? Där ligger ju lådan med gardiner jag inte visste vad jag hade lagt. Jag hade ju lovat dottern att hon skulle få ett par gardiner. Så DÅ börjar jag packa upp lådan och hittar ju massor av roliga saker som jag saknat. Bla en lampa. Som jag tar med mig ner i köket. Ställer den på bordet och börjar leta glödlampor. Inser att jag glömt köpa just den sorten som behövdes. Slår en blick på klockan och inser att det är dags att börja laga middag. Några timmar senare inser jag  att besticklådorna hann jag inte städa klart. I sängen i sovrummet ligger vispar od. Dörren till vinden hade jag glömt stänga så det var lite väl kallt på övervåningen. Och vad sjutton la jag gardinerna? Och diskbänken är full av disk efter matlagningen.

Vore nog på sin plats att skriva följande på en komihåglapp: ”Glöm inte bort att komma ihåg att du har dåligt minne”. Vad man nu skall ha den lappen till kan man ju undra.