Vintern kom som vanligt med dunder och brak. Man är lika oförberedd varje gång. Konstigt nog. Men vackert är det och ljusare blir det. Det hinner bli igensnöat när man börjar undra var snöbjörnen är, och kupévärmaren till bilen som man lagt på något smart ställe man inte ens minns. För att inte tala om motorvärmarsladden. Efter en resa med den hängande efter backen och totalt sönderskavd kände jag mig lyckligt lottad att jag över huvudtaget märkte det och att jag har en elektriker till son. Tro hur strömförande den bilen varit om den kopplats till ström?
Sen var det dags att hitta
vinterskor och jackor. Jag som börjat komma igång att promenera insåg att jag
inte hade några bra vinterpromenadskor. Så för att undvika att kunna skylla på
det – att jag inte skall kunna promenera bar det av mot sportaffären för att
prova ut skor. Vilket inte tillhör min favoritsysselsättning. Mina fötter är ju
inte vad de borde vara. Snea, vinda, knöliga och breda. Dvs det finns knappt en
sko som passar dem. Skall man dessutom försöka få in specialtillverkade inlägg
med förhöjnign för ett ben så blir det inte direkt lättare att hitta nåt som
passar.
Hur som helst hamnade jag i
sportaffären, stirrade förtvivlat på hyllorna som överöstes av skor med diverse
olika modeller och namn. Det var nära att jag vände i dörren. ORKA!!! Men då
dök en serviceinriktad man upp och placerade mig på en stol och där lät han mig
sitta tills vi efter många om och men hittade något passande. Icebugs. Skosulorna
såg ut som rena vinterdäcken. Stabilt och bra för en sån som som mig på
vinterhalka. Men sen återstod själva modellen. Låg , hög, knytbar eller med
dragkedja. Bor man på landet där det rätt som det är finns lite väl mycket snö
pga att det är oplogat så var en högre modell att föredra. Knyta? Njae. Jag är
ju lat av min natur så det blev en med dragkedja. Men där uppstod den sista
haken. Breda fötter och en försvagad och ond högerhand fick inte till det där
lilla extra dragtyngden i dragkedjan. Så det var bara att byta storlek också.
Sen satt jag och provdrog med vänster hand tills jag kände mig nöjd. Sen gjorde
jag misstaget och tänkte provgå lite. Men att gå med vinterdubbade skor på
stengolv är livsfarligt. Jag köpte dem. Det var en vecka sedan. Jag har
provgått med dem en gång - till postlådan. Något mer har det inte blivit. Det
finns ju åtskilliga andra orsaker att slippa promenera. Så varför inte skylla
på dem?
Förruttom att handla skor så är
det nog snäppet värre att köpa behåar och baddräkter. Speciellt när man aldrig
har koll på vikt eller på storlekar. Sen vill man gärna vänta tills man gått ner
de där tio kilorna som man tänkt innan man skall köpa. Tiden går och de där
kilorna försvinner inte och till slut uppstår situationen där man bara måste ha
en baddräkt. Det finns ingen återvändo. Att delta i vattengympa eller åka
utomlands är sådana exempel, eller ont i axlarna pga för liten behå som sitter
fel och belastar helt fel. Så det blev ännu en resa eller rättare sagt två
resor. Alldeles för påfrestande att köpa nya behåar och baddräkt samtidigt. Av
och på med kläder, stirra i de hemskaste speglar som finns på denna jord som
inte döljer nåt man inte vill se. Halt och lytt, ”vig som ett kylskåp” med
smärtor i axlar och armar. Naturligtvis väntade jag tills krämporna var som
värst. När jag inte ens hade förmågan att kunna knäppa en behå. Nervimpulsernaoch
blodcirkulationen funkade inte i händerna. Det var troligtvis efter den
tillställningen jag blev sjukskriven en vecka. Och veckan därpå var jag på Österåsens
hälsohem och vilade upp mig.
Ja det var ju där jag var och
lärde mig andas också. Inte ens det gick med automatik. Ja inte är man mycket
att hänga i julgranen inte. Har dessutom bestämt mig för att i år skippar vi inomhusgranen.
Den skulle ju huggas innan snön kom, och förvånansvärt nog kom det ju snö i
december. Så konstigt, eller hur???
