Äntligen!!!

Nu äntligen blev det av. Jag brukar alltid lägga pussel varje jul, men den här julen blev det liksom inte av. Men den här helgen när jag och Älsklingen fick ett dygn tillsammans så stod det pussling på schemat. Men en tips i sammanhanget. Man skall inte dricka vin samtidigt. Det funkar dåligt. Det blir seeegt och lite ooookoncentrerat... men det gick.

Dagen därpå kom dottern hastigt och lustigt. Hon ville lägga pussel. Så då plockade vi fram fjolårets pussel och la det. Hon är en hejare på pussel. Redan vid två-års åldern kunde hon lägga avancerade pussel för sin ålder. Så på fyra timmar var det lagt, trots avbrott för eldningar och middag etc.

Hon ville lägga ett till idag... men beslöt oss i stället för att titta på filmen:"Mamma Mia". Så då har man sett den också. Musicalfilmer har jag inte tyckt varit någon riktig höjdare, men här gick det ju faktiskt an.

Och kallt är det - mellan 15-20 minusgrader. Så nu tvingas man elda två ggr om dagen. Snacka om att man kan bli less på det. Tvingar stackars sonen att klyva ved varje dag, för jag hinner inte med mig. Det mesta som tidigare blivit maskinklyvet är för grovt så ännu en handklyvning är nödvändig för att slippa att allt bara kolas bort.

Nu strax väntar 4 ev5 arbetsnätter. Upphetsande värre. Så då lär det inte bli mycket annat än sova, jobba, elda och fixa mat...

Kan inte sova... ligger och grubblar där i natten

I förra inlägget nämnde jag att jag har en dikt som jag skrev när min kusin Eva dog i hjärntumör.
Vill ni lyssna på den efter att min Älskling musiksatt den så

Klicka här >>>

(Ni måste ha ett musikspelare i er dator för att kunna lyssna)

-------------------------------------------
Dikten

Kan inte sova…
Ligger och grubblar där i natten.
Är livet bara en gåva?
Undrar…Varför? Vad är tårar?
Salt och vatten?

I ovisshetens plågor.
Finns oändliga frågor
Det finns inga svar.
Men…Tron, hoppet och kärleken finns kvar.

Och…
Man är aldrig så hjälplös, att man inget har att ge.
Man är aldrig så sorgsen att man ej kan le.
Styrka är vad man behöver.
Lyssna på en vän.
Snart är nattens mörker över.
Och solen skall lysa igen



Skriven av
Monica Årjes
84 02 08

-------------------

Musiktexten (något omarbetad)

Kan inte sova...
Ligger och grubblar där i natten
Är livet en gåva?
Undrar…Varför? Vad är tårar? Salt och vatten?

I ovisshetens plågor
Finns oändliga frågor
Men det finns inga svar
Men…Tron och Hoppet finns kvar
Tron och hoppet finns kvar

Man är aldrig så hjälplös
att man inget har att ge
Man är aldrig så sorgsen att man ej kan le.
Vi behöver styrka och få lyssna på en vän.
Snart är natten över. Då lyser solen igen
För tron och hoppet finns kvar

Tron och Hoppet finns kvar

Text: Monica Årjes
Sång&Musik: Tommy Öberg

Sorglig början på det nya året

Nyår firades som sagt på jobbet. Jobbade tillsammans med en kvinna från Mexico. Hon invigde mig i deras firande vad gällde önskningar inför det nya året. Man skulle äta 12 vindruvor som skulle motsvara de 12 månaderna. Medan man åt dem skulle man önska sig 12 olika önskningar. Det var inte det lättaste faktiskt... men jag tror jag fick till det till slut.

Dagen därpå gick det sorgliga budskapet - att en pojke på 17 år i vår bygd tagit livet av sig - som en löpeld via sms och msn.

I en lite bygd, känner ju alla varandra, mer eller mindre. Eftersom mina barn är 18 och 15 år så har de vuxit upp tillsammans och gått på dagis och skola tillsammans.

Som förälder känner jag otroligt medlidande med pojkens föräldrar. Kan det finnas något värre än att ens egna barn inte vill leva? Det finns inte ord. Man ryser bara i hela kroppen. Man kan verkligen sätta sig in i situationen att tänk om det var min familj som var drabbad.

Alla obesvarade frågor som blir. Varför? Varför Varför?

Sonen och jag tände ljus, pratade och grät...

Man blir verkligen berörd och känner STOR sorg.

Dagen efter det sorgliga budskapet blev jag kontaktad av min kompis från Husum. Hon var då på väg till en minnestund. Hennes son 15 år hade också en klasskompis som hade tagit livet av sig. HUA... Man kände paniken. Vad är det som händer. Trots att man vet att självmordsstatistiken är hög vid jul/nyår. Så får det inte hända. Unga människor som har hela livet framför sig.

När sånt här kommer nära inpå livet så inser man att ens egna problem är bagateller. Man blir verkligen påmind om att vi måste ta till vara nuet. Man vet ju aldrig vad som händer imorgon.

Jag minns när barnen var små och en av mina kompisars söner dog i hjärntumör. Då satte jag mig i timtal och bara tittade på mina barn - när de sov.

Jag har varit på två barnbegravningar, förruttom redan nämda så hade jag en kusin som också hade hjärntumör. Hon hade 50% chans att överleva operationen. Innan hon for städade hon sitt rum. Hon återvände aldrig.

I samband med detta skrev jag en dikt. Den har numera, efter något omskrivning blivit musiksatt.