Solsidan eller Månsidan – Thats The Question?

Det har varit så mycket skriverier, debatterande angående TV:s komediserie ”Solsidan”. Så pass mycket att jag som inte följt den serien, bara blev tvungen att titta. Ja det var ju hela 2,5 miljoner som tittade på premiären. Alltså fler än vad som röstade på Mona Sahlin i förra riksdagsvalet.
Intressant jämförelse måste väl tilläggas. Att titta på denna humorserie där man faktiskt ”förlöjligar” överklassen är tydligen ett bevis på att vi tittare håller på att bli moderater. Så om sossarna får oss att sluta titta på detta program kanske de får tillbaka några väljare. Ju mer det debatteras. Desto mer tittar vi. Hela diskussionen känns ganska skrattretande. Men den är nturligtvis inte sann utan helt och hållet skapad av massmedia.

Jag brukar inte ge mig in i politiska diskussioner i första taget men i det här fallet när det ”bara” kopplas till ett TV-program känns det ju lite lättare.

Och sedan är det ju förstås intressant att se hur samhällsutvecklingen påverkar oss, både vad gäller humor, åsikter och åtgärder. Är det så att övergången mellan överklass och medelklass börjar bli så hårfin att vi börjar känna oss hemma på båda sidor. Nu kan helt plötsligt en ensamstående, socialdemokratisk mamma som jobbar inom vårdsektorn anse sig ha råd att använda ROT-avdrag. Hur gick det till? Aldrig har det väl diskuterats så mycket politik på våra arbetsplatser och hemma i stugorna som inför förra valet. Troligtvis blev vi mer insatta i vissa sakfrågor efter valet än vad vi var före. Skall man dessutom tro Aftonbladets undersökning så verkade många dessutom ha ångrat sitt val. Man kan inte låta bli att undra vad resultatet skulle blivit om det hade blivit omval.

Själv började jag ställa mig frågan. Vad är det egentligen som händer i vårt samhälle? Vad beror det på att socialdemokraterna rasar och moderaterna ökar? Är det så enkelt som att fler och fler börjar bli mer ”egoistiska” och bara ser om sitt eget hus? Eller är det kanske så att den ”ansvarskännande medelklassen” som trott sig vara socialdemokrater börjar inse att deras åsikter inte längre är så röda. De börjar tycka att indviden själv måste börja ta ett större ansvar, inte överlåta allt ansvar åt samhället.

De kanske även föll för den smarta moderata moroten med jobbskatteavdraget. Då det helt plötsligt lönar sig att arbeta. VILKEN GREJ!!! Att ingen har kommit på det tidigare. Nu har ju det arbetande folket vant sig med att ha mer i plånboken och tycker väl inte att det känns så lockande att minska innehållet igen. För att inte tala om Reinfeldts snälla hundögon. Om ni visste hur många röster han fått bara pga dem... Moderat-Hypnos på riktigt hög nivå. Hans karisma fömedlar lugn och trygghet.

Och sen hände det som inte fick hända. SverigeDemokraterna slog ner som en bomb och ”hela havet stormade”... Helt plötsligt vimlade det av människor som inte var rasister. Ingen vågade helt plötsligt inte ens yttra sig i frågan om vad de egentligen tyckte om svensk flykting och invandrarpolitik av rädsla för att bli tagen som rasist, nazist och SverigeDemokrat.

Nä det är lika bra att man slutar fundera för mycket för då kanske man börjar tro själv att man gått och blivit moderat för att man tittar på ”Solsidan” (om man nu var socialdemokrat innan vill sägas) eller att man är Sverige demokrat för att man över huvudtaget vågar ha en åsikt angående flyktingpolitiken

För att inte bli påverkad åt något håll kanske man borde hålla till på månsidan. Men den kan ju faktiskt vara riktigt ljus den också. Jag är ju en nattarbetande själ, så jag fortsätter leva i månljus ett tag till och så får jag se på ”Solsidan” i smyg. Dock med insikt om att jag kan bli politiskt påverkad åt något håll. Vem vet skenet kan ju bedra... Solsken eller månsken – Thats the question...

Och solsidans argument i barnuppfostran funkar ändå inte här. Jag kan ju inte hota barnen med att de får gå på kommunal skola om de inte är snälla. Här i Höga Kusten får de leva med det straffet ändå.
Man får vara glad att skolan finns kvar över huvudtaget.

Dags att betala viktskatt för oss överviktiga

SUCK!!! Då var det dags igen att börja ta tag i det hopplösa livsprojektet att gå ner i vikt.
Kommunen har kommit med ännu ett erbjudande till sina anställda. Så det är väl bara att haka på för att komma igång. Förra året gick jag en viktkurs på distans på nätet. Jag räknade kalorier högt och lågt och lyckades gå ner 8 kg. Men sen blev det sommar och alla matrutiner ”rann ut i sanden”. Och när jag äntligen vågade ställa mig på vågen så kastades sanningen fram. Ner 8 kg och nu ett år senare har jag gått upp 12 kg. Är det kul eller är det kul? Lite rund och go kan man ju få vara. Men vi har ju alla våra gränser, och nu har den övre gränsen blivit nådd.

För en tid sedan var det en söt centerpartist som kom med förslaget att vi överviktiga borde få betala viktskatt eftersom vi belastar det svenska samhället så mycket.

Efter att ha provat alla ”gå ner i viktvarianter” så kanske det skulle vara en bra morot att få mer pengar i plånboken om man gick ner i vikt. Vad kan en lämplig summa vara tro? Vad sägs om 150 kr lägre skatt /överviktskilo. Femton kilo innebär alltså 1500 kr/månad. Som först måste höjas – innan den kan sänkas... Men Oj då. 1500 kr - Nu har jag inte råd att betala hyran. Vad gör jag åt det helt plöstsligt? Det tänkte inte den söta centerpartisten på.

Vilken ”norm” skulle gälla? Är BMI fortfarande gångbart? Jag ser framför mig hur jag en gång/månad måste ställa mig i den långa kön med överviktiga på skattemyndigheten. För viktskattepengarna hade de blivit tvugna att anställa en hel drös med viktkontrollanter som kollade vårt BMI. Eftersom jag har en tyngre benstomme än normalt får jag ansöka om räkna bort några kilo. Blanketten till detta måste du hämta på skattemyndighetens hemsida. Har du ingen dator så kan du ringa deras teletjänst . Det är telefonkö i tre timmar. Sedan måste du trycka en etta eller var det kanske en trea för att komma till blankettservice. En stjärna för återupprepning. Fyrkant? Nej då hamnar jag i folkbokföringen.
Allt detta till dom ljuva tonerna av ”Hissmusik”.

När du äntligen fått tag i rätt blankett, fyllt i den så tar det ett halvår innan du får veta att du fått avslag. Du måste överklaga och får rätt. Så det blir lite skatteåterbäring till jul så du har råd att köpa lite julmat, så du går upp de fem kilorna du lyckats gå ner det senaste halvåret.

Resultatet är även att en gång i månaden måste du vara ledig från jobbet. Detta tillsammans med resekostnaden gör en skattelättnad på ca 1500 kr plus moms varje månad. Arbetsgivaren kräver dock ett intyg att du är överviktig och behöver vara tjänstledig. Det krävs några extra anställda som bara sitter och skriver ut dessa intyg. Man tillsätter sedan en utredningsgrupp som skall hitta en effektivare handläggning av all administration. Sedan ytterligare en grupp som skall göer en konsekvensanalys.

Skall man blanda in jämlikhet/diskriminering i diskussionen så belastar ju även underviktiga vårt samhälle. För att inte tala om alla arbetslösa, flyktingar, centerpartister, gamlingar, handikappade, drogmissbrukare och kriminella. Så då måste vi fylla i en diskrimineringsblankett och sedan ansöker vi om skadestånd. Mycket lidande blir det. Sveda och Värk pga betungande viktskatt – inte pga övervikten. Tung last att bära.

Att vara kriminell är nog mest lönsamt att vara i dagens Sverige. Jobba svart, stjäla, mörda, våldta och ev hamna i fängelse. Vem betalar deras belastningsskatt ,vistelse och ev behandling? Måste citera något en klok människa skrev på facebook: ”Sätt de gamla i fängelse och de kriminella på äldreboenden! Då får de gamla möjlighet till bad, hobbies och utevistelse. Ingen kan stjäla från dem, de får fri kost och logi, tv och underhållning och de får pengar istället för att betala. De kriminella får kall mat, inga pengar, vara helt ensamma, få lyset släckt klockan 20:00 och duscha 1 gång i veckan!”

Nä hörrni. Nu är det dags att äta något sliskigt, onyttigt och gott så vi håller viktskattedebatten vid liv.

Ett fågelskåderi värt att beskåda

Har nu börjat mata småfåglarna i vårt "pariserhjul"
Ett skådespel värt att beskåda.

Ett år hade vi en ekorre som med hela sin längd höll i fyra av ekrarna och försökte äta ur hinkarna. Såg för roligt ut. Tyvärr fotade jag det aldrig.

Har även haft grannens getter som ätit ur dem (Att de inte gick sönder är en gåta)

Just nu kommer det en stor hackspett och med hella sin vikt häller han ut hela hinkens innehåll på backen.

Det är verkligen ett skådespel värt att beskåda. Perfekt uppfinning.

Och perfekt julklappstips.

Vill ni köpa en så kan ni göra det på följande adress: http://www.perseprodukter.se/bestall2.htm