Då har man varit på en föreläsning med Bosse Angelöw i positivt tänkande och fått lite nya perspektiv på livets motgångar. Mitt i allt elände finns alltid något positivt. Och det är det som man skall lägga fokus på.
Så med gott mod åkte jag hem efter föreläsningen och bestämde mig för att sluta klaga, vad händer jo bilen går sönder... hm. Egentligen är det väl inte att klaga att berätta att bilen är sönder. Även om det känns tungt. Det är ju bara fakta. Men bilar går i regel att reparera och då blir bara livet lite krångligare dessa dagar innan det är åtgärdat. Och det kunde naturligtvis varit värre. En bilolycka med personskador tex. Detta "tänk" är en sk förstärkning av det negativa som faktiskt får oss att tycka att det inte var så farligt ändå.
Så om nån är arg på dig kan du ställa frågan. Varför är du inte ännu mera arg på mig än du är? Alltså det måste finnas nåt positivt som gör att det inte är värre. Detta är en styrkeanalys.
Hur mår du just nu på en skala 1-10. Kanske fem. Varför var det inte en trea? Svaret på den frågan kan bara vara positiv. Om du inte ändrar dig och tar en trea istället förstårs.
Ett klassiskt exempel på tålamod är när man för tusende gången snubblar över tonåringens skor som står precis innanför dörren. Tänk att det kan vara så svårt att ställa dem åt sidan eller i skostället. Hur skall man tänka rätt då? Jo han hängde ju faktiskt upp jackan. Den kunde ju också legat där på golvet. Du tar mod och ett djupt andetag för att gå in i tonåringens rum och säger: "Vad bra att du hängde upp jackan". Tonåringen ser totalförvirrad ut och fattar knappt vad du säger. På golvet ligger kläder och saker i en enda röra. Du backar ut och försöker förtvivlat hitta en positiv tanke. "Hela garderoben på golvet är väl ingenting, tur att han inte är ute och rånar gamlingar istället"
Titta på nyheter är sällan uppmuntrande. Där matas vi bara av elände och elände. Ibland inleder de med ett sött djurreportage på en minut där de visar fågelungarna som kläckts utanför TV-redaktionens fönster eller liknande. Det är det som skall få oss att återfå hoppet om en trygg framtid, detta hopp raseras snabbt under kommande kvarts nyhetssändning.
Har du fastnat i ett negativt tankemönster och bara ältar problem så måste du hitta tillbaka till möjligheterna igen- Ett bra sätt är att varje kväll fundera över det som fungerat bra eller det guldkorn som gjort att du kännt glädje under dagen. Skriv gärna ner det på pränt och sammanfatta det sedan till veckans höjdpunkter. Ett perfekt samtalsämne att ta upp sista timmen på jobbet på fredageftermiddag eller hemma vid köksbordet kanske. Se framför dig den förvånade kompisen som är på besök när du ber henne att berätta om veckans höjdpunkt.
En del konkreta tips på hur du kan utveckla strategier för att klara problem är att:
Påverka det du kan, Undvik problemet om du kan samt försök ändra förhållningssätt. Det du ej kan ändra på men som ändå gör dig sömnlös. Det är i regel bara du som mår dåligt av det.
Hur minskar man klagandet då?
Jo försök lägga fokus på lösningar, koncentrera klagandet till speciella tider, kanske ha en speciell klagoplats. Varför inte införa en klagomur som i Jerusalem där vi kan skriva våra klagolappar ? Viktigt att komma ihåg att ha önskemål om förbättringar inte handlar om att klaga. Det handlar om engagemang. Den som har förmågan att se risker och möjligheter inser även sina styrkor och begränsningar. Det är en sann realistisk optimist. Det är nog en sån vi alla vill vara.
torsdag 3 juni 2010
lördag 15 maj 2010
Vaknade upp en dag och insåg att jag var skogsägare
Lovade skriva några rader till Norrskogs hemsida efter kursen. Här kommer min text:
Ibland blir man lite tagen på sängen, det måste man säga. Helt plötsligt vaknade jag upp en dag och insåg att jag bodde ensam på en jordbruksfastighet . Det var en hel del praktiskt bestyr som jag behövde lära mig för att kunna bo kvar. Men som man brukar säga ”Kvinnor kan” Hela första året var det vedpannan som stod för största bestyret. Men allt vad tiden led desto mer blev det att tänka på.
I slutet av sommaren var det dags för den årliga slamtömningen. Då insåg jag för första gången att något borde göras. Både jag och slamtömmarmannen letade febrilt bland snåren innan vi hittade avloppsbrunnen. När hade den hunnit växa in i skogen? Och vad kom alla träd helt plötsligt ifrån?
Jag satte åter på mig skygglapparna tills den dagen grannen började avverka och mina träd på mina ägor började blåsa omkull. Det var DÅ jag blev tvungen att vakna upp till verkligheten och inse att jag även var en kvinnlig skogsägare. Oj då! Tänkte inte på det. Eller rättare sagt jag ville nog inte tänka på det.
Efter denna smärre chock var det dags att ta sig i kragen och se över vad jag egentligen ägde. Jag började rota i mina pärmar med viktiga papper i förhoppning om att hitta en karta.
Till min stora skräck upptäckte jag ett brev från Skogsvårdsstyrelsen som var daterat tre år tidigare där de påtalade ett röjningsbehov på ca 2 hektar skog. Detta var tydligen inte åtgärdat.
Det var bara att kavla upp ärmarna och jaga en röjningsman. Passade i samma veva på att ta motorsågskörkortet för att själv kunna vara med på ett hörn. Det var nämligen så att grovleken på träden i området var lite väl grov eftersom röjningen var eftersatt ca 15 år. Mycket gråa hår, svett och tårar blev det innan allt var åtgärdat och hemdraget. Två årsförbrukningar ved blev det i alla fall. Inte illa.
Efter detta lite nätta skogsäventyr satte jag åter på mig skygglapparna tills för några veckor sedan när jag såg en inbjudan att delta i Norrskogs nätverksträff för kvinnliga skogsägare. Den skulle vara här på orten så det kändes väldigt lägligt.
Nu var det banne mig dags att börja fylla på sin kunskapsbank i ämnet skogsvård.
Träffen pågick i två dagar och vi var ett 30-tal kvinnor som deltog. Första dagen var vi ute och spatserade i skogen tillsammans med sakkunnige inspektor Anette Thelberg från Norrskog. Hon gav oss inblick i skogens alla stadier under dess omloppstid. Från att tidigare bara gått i skogen och tittat på naturen så började jag sakta men säkert få öga för vad som behövde göras med träden.
Någon klok människa har sagt följande: "Du glömmer väl inte bort att investeringar i skogsvård, även ger direkt och omedelbar avkastning i form av naturupplevelser och frisk luft"
Och frisk luft fick vi i massor, jag somnade ovaggat den kvällen. Det vill jag lova.
Förruttom en hel del matnyttigt vad gällde skogsskötsel så var det en hel del annat på programmet. På lördagkvällen efter en utsökt middag var det berättarföreställning med Ann Järneström: ” I begynnelsen skapades allt ur ett enda träd”
På lördagen var det SkogsHilda som var huvudperson. En faccinerande kvinna som berättade hur hon på våren tog på sig skogskläderna och sågade ner lite tallar som hon sedan barkade. Barken blötlade hon och sedan torkade för att sedan mala till mjöl. Av mjölet bakade hon sedan barkbröd. Tillsammans med hennes nyskördade björksavsaft fick vi ett litet smakprov på barkbrödet. Vilket energikick.
Förruttom allt mat och skogsnyttigt så var det skönt att få passa på att rymma hemifrån några dagar och slippa alla andra måsten. Mat och logi ingick och allt var kostnadsfritt. Vilket lyx att bara få maten serverad. Det är man inte bortskämd med minsann.
Men nu är det dags att återgå till vardagen och verkligheten och ta sig tid att gå runt i sin egen skog och se hur granarna egentligen mår. Vi kvinnor är ju experter på omvårdnad, så nog kan vi se till att skogen mår bra också eller hur? Och vi måste ju inte göra grovjobbet själva. Men det är ju vi som äger skogen som bestämmer vad som skall göras. Men då är det en fördel att veta vad som behöver göras förstårs. Så gammal eller ung, erfaren eller gröngöling. Alla är välkomna till nästa nätverksträff för kvinnliga skogsägare som blir till hösten.
Tills dess kanske jag själv måste ta mig i kragen och börja med att få koll på mina skogsgränser så jag verkligen hittar i min egen skog, så jag inte börja vidta åtgärder på grannens skog. Det vore ju inte så lämpligt kanske.
Monica Årjes 2010-05-15
Nybliven och oerfaren skogsägarinna från byn Salteå, Noraström i Höga Kusten
Ibland blir man lite tagen på sängen, det måste man säga. Helt plötsligt vaknade jag upp en dag och insåg att jag bodde ensam på en jordbruksfastighet . Det var en hel del praktiskt bestyr som jag behövde lära mig för att kunna bo kvar. Men som man brukar säga ”Kvinnor kan” Hela första året var det vedpannan som stod för största bestyret. Men allt vad tiden led desto mer blev det att tänka på.
I slutet av sommaren var det dags för den årliga slamtömningen. Då insåg jag för första gången att något borde göras. Både jag och slamtömmarmannen letade febrilt bland snåren innan vi hittade avloppsbrunnen. När hade den hunnit växa in i skogen? Och vad kom alla träd helt plötsligt ifrån?
Jag satte åter på mig skygglapparna tills den dagen grannen började avverka och mina träd på mina ägor började blåsa omkull. Det var DÅ jag blev tvungen att vakna upp till verkligheten och inse att jag även var en kvinnlig skogsägare. Oj då! Tänkte inte på det. Eller rättare sagt jag ville nog inte tänka på det.
Efter denna smärre chock var det dags att ta sig i kragen och se över vad jag egentligen ägde. Jag började rota i mina pärmar med viktiga papper i förhoppning om att hitta en karta.
Till min stora skräck upptäckte jag ett brev från Skogsvårdsstyrelsen som var daterat tre år tidigare där de påtalade ett röjningsbehov på ca 2 hektar skog. Detta var tydligen inte åtgärdat.
Det var bara att kavla upp ärmarna och jaga en röjningsman. Passade i samma veva på att ta motorsågskörkortet för att själv kunna vara med på ett hörn. Det var nämligen så att grovleken på träden i området var lite väl grov eftersom röjningen var eftersatt ca 15 år. Mycket gråa hår, svett och tårar blev det innan allt var åtgärdat och hemdraget. Två årsförbrukningar ved blev det i alla fall. Inte illa.
Efter detta lite nätta skogsäventyr satte jag åter på mig skygglapparna tills för några veckor sedan när jag såg en inbjudan att delta i Norrskogs nätverksträff för kvinnliga skogsägare. Den skulle vara här på orten så det kändes väldigt lägligt.
Nu var det banne mig dags att börja fylla på sin kunskapsbank i ämnet skogsvård.
Träffen pågick i två dagar och vi var ett 30-tal kvinnor som deltog. Första dagen var vi ute och spatserade i skogen tillsammans med sakkunnige inspektor Anette Thelberg från Norrskog. Hon gav oss inblick i skogens alla stadier under dess omloppstid. Från att tidigare bara gått i skogen och tittat på naturen så började jag sakta men säkert få öga för vad som behövde göras med träden.
Någon klok människa har sagt följande: "Du glömmer väl inte bort att investeringar i skogsvård, även ger direkt och omedelbar avkastning i form av naturupplevelser och frisk luft"
Och frisk luft fick vi i massor, jag somnade ovaggat den kvällen. Det vill jag lova.
Förruttom en hel del matnyttigt vad gällde skogsskötsel så var det en hel del annat på programmet. På lördagkvällen efter en utsökt middag var det berättarföreställning med Ann Järneström: ” I begynnelsen skapades allt ur ett enda träd”
På lördagen var det SkogsHilda som var huvudperson. En faccinerande kvinna som berättade hur hon på våren tog på sig skogskläderna och sågade ner lite tallar som hon sedan barkade. Barken blötlade hon och sedan torkade för att sedan mala till mjöl. Av mjölet bakade hon sedan barkbröd. Tillsammans med hennes nyskördade björksavsaft fick vi ett litet smakprov på barkbrödet. Vilket energikick.
Förruttom allt mat och skogsnyttigt så var det skönt att få passa på att rymma hemifrån några dagar och slippa alla andra måsten. Mat och logi ingick och allt var kostnadsfritt. Vilket lyx att bara få maten serverad. Det är man inte bortskämd med minsann.
Men nu är det dags att återgå till vardagen och verkligheten och ta sig tid att gå runt i sin egen skog och se hur granarna egentligen mår. Vi kvinnor är ju experter på omvårdnad, så nog kan vi se till att skogen mår bra också eller hur? Och vi måste ju inte göra grovjobbet själva. Men det är ju vi som äger skogen som bestämmer vad som skall göras. Men då är det en fördel att veta vad som behöver göras förstårs. Så gammal eller ung, erfaren eller gröngöling. Alla är välkomna till nästa nätverksträff för kvinnliga skogsägare som blir till hösten.
Tills dess kanske jag själv måste ta mig i kragen och börja med att få koll på mina skogsgränser så jag verkligen hittar i min egen skog, så jag inte börja vidta åtgärder på grannens skog. Det vore ju inte så lämpligt kanske.
Monica Årjes 2010-05-15
Nybliven och oerfaren skogsägarinna från byn Salteå, Noraström i Höga Kusten
Pang bom
Livet rullar på och pang bom var våren här, förruttom renovering och jobb så har jag hunnit med en kurs för skogsägande kvinnor, en föreläsning i positvt tänkande... bilen är trasig, gräsklipparen också... men fixad... har sytt nya hammockfodral... imorgon är det dags att röja lite i källaren... sker i regel ett par ggr /år när sotaren kommer på besök. Full rulle med andra ord. Är dock långledig så det finns lite extra tid till förfogande...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
