En sjuårig pojke svarade följande: - Bonden är en väldigt lycklig man, först och främst för att han har traktor, men också för att han slipper jobba. Ja, bönder är liksom en egen ras, precis som rörmokare och föräldrar.
Bönder har blivit högvaluta i vårt avlånga land sedan TV-programmet ”Bonde söker Fru” gjorde sitt intågande. Ja de börjar ju även bli en bristvara. Bönderna alltså. Fler och fler tvingas lägga ner. Det är avveckling eller utveckling som gäller. Bara de som vågar satsa blir kvar. I vår by fanns tretton bönder för ca 60 år sedan. Idag finns bara ett jordbruk kvar. Men där finns inga singlar. Om ni nu ville veta det. Alltså ingen bonde som söker fru…
Det är kul att denna yrkeskategori framhävs. De är ju trots hårt arbete sju dagar i veckan helt vanliga människor. De har en väldigt stor och viktig funktion att fylla. Det är ju i regel de som ser till att vi har lite öppna landskap kvar.
Hur står det till med rasen fru då? Ofta är frun en mamma. En mamma är en sån som gråter när hon är glad och gråter när hon är ledsen.
Rasen ko? Ja är korna svarta kallas de invandrare. De som sköter om dessa kor jobbar svart och heter bönder. De ser bra i mörker. De kliver upp tidigt på morgonen och då är det mörkt ute.
En uppsats av en mellanstadieelev lästes upp i radion. Här kommer en sammanfattning: Kon är ett husdjur. Den finns även utanför huset. Kon lever oftast på landet, ibland är den också i staden, men bara när den ska dö. Den bestämmer inte själv när den skall dö.
Kon har många sidor, översta sidan, nedersta sidan, främre sidan, bakre sidan och den ena sidan och den andra sidan och sedan även en insida
.
På den främsta sidan sitter huvudet. Huvudet finns där för att där skall hornen sitta. Bredvid hornen finns öronen., som kon kan röra på. Kon har två hål. De kallas koögon.
Kons mun kallas mule, det heter det säkert därför att den säger MU!
På den bakersta sidan finns en svans. Den används för att jaga bort flugor med, så de inte ramlar ner och drunknar i mjölken.
På den översta sidan och ena sidan och den andra sidan finns bara hår. Det heter kohår.
Den nedersta sidan är den viktigaste sidan för där hänger mjölken, när mjölkerskan öppnar kranarna då rinner mjölken ut. Kon har fyra ben, man kan även dra ut spikar med dess fötter.
Kon äter inte så mycket, men när den äter så äter den alltid två ggr.
Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter kofångare, den sitter ofta framme på bilarna. Kofångaren slaktar kon och häller upp mjölken på tetror. Det var bättre förr då kom mjölken från kon . Nu kommer den från något Mejeri i Norr. Kofötterna däremot skickas till snickaren. Det kallas för återvinning. Kofötter kan även kokas och ätas på sjörövarkalas. Sen åker man ut på de sju haven och drömmer om att bli fru till en bonde…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar