Nyss hemkommen från en resa på Gran Canaria med många olika
känslosvallningar. Orsaken till resan var att vi skulle fira min far som fyllde
70 år. Resan började inte så bra. Flygplanet som vi skulle åka med vågade ej
landa på Midlanda utan valde Arlanda istället. Så där satt vi på flygplatsen i
flera timmar innan de tagit beslut om vad de skulle göra. Det blev att åka buss
till Arlanda och sedan fick vi vänta där resten av natten och kom iväg 13
timmar senare än beräknat. Man var ganska mör efter en sömnlös natt när man
till slut landade på Gran Canaria. Hela första dagen gick man mest i ett
komastadie. Och man somnade ovaggat alldeles för tidigt. Så i praktiken så blev
det två dygn som gick till spillo på resan som skulle vara i en vecka.
Jaja de fem återstående dagarna på resan blev i alla fall
bra. Vi var tre generationer som firade min pappa. Kvällen till ära hamnade vi
på en Tapasrestaurang. Det blev en intressant beställning av olika rätter. De
rekommenderade att vi skulle ta in sex olika rätter och dela på. Men min söte
far ville ha ”riktig mat”. Han förstod inte att allt var riktig mat. Han ville
ju ha sin tallrik ifred. Slutade med att han inte ”ville vara med”. Det var en
salig blandning av svengelska/spanskadiskussioner. Rena cirkusen var det innan
vi fick in alla tallrikar och alla visste hur och vad de skulle äta. Det var
nästan så att ”Sällskapsresan” låg i lä. Vi borde filmat hela tillställningen.
Vi bodde alla på olika lägenhetshotell så resten av
kvällarna turades vi om att åka till varandras hotell och äta på respektive
hotells restaurang. På vissa var det buffé. Och då äter man ju hur mycket som
helst. Ja till saken hörde att vi även åt rejäla luncher. När en i sällskapet
kände sig hungrig så kunde ju övriga inte bara sitta och titta på när den
personen åt. Det slutade alltid med att att alla åt en rejäl lunch också.
På vårt hotell hade vi ju dessutom världens största
frukostbuffé också. Nu gjorde vi ju lite annat än bara åt. Även om man inte kan
tro det. Vi drack ju också. Men det går vi inte in på i detalj. Vi hann med en
hel del timmar på stranden också mellan allt ätande och drickande.
På stranden var det inte riktigt som förr i tiden då alla
låg still och solade. De flesta promenerade fram och tillbaka på den fem
kilometer långa stranden. Rena lämmeltåget.
Med vårt matfosseri hade vi naturligtvis behövt haka på
lämmeltåget. Men det hade nog behövts fler än fem dagar för att jag ens skulle
vänja mig vid tanken. Lat som man är av naturen. Gå och sola när man kan ligga
still och bara njuta. Nej tack!!!
Nu kunde vi ju inte umgås med släkten varenda minut. Utan den yngre generationen valde att åka till ett stort vattenland och leka en dag. Då passade mellangenerationen (dit tillhörde jag och min sambo) på att åka till en park med massor av olika shower. En delfinshow samt tre shower med vilda fåglar. Bla örnar. Det var mäktigt att se och framför allt annorlunda.
Fem dagar gick naturligtvis lite väl fort. Men resebolaget och
våra försäkringar kompenserade oss med många tusenlappar pga förseningen. Så
innan vi ens packat ur resväskorna hade vi bokat en ny resa igen. Väldigt
passande blev det också eftersom det var halva priset – Happy Hour på resorna
just dessa beställningsdagar. Så nu är det bara att tvätta kläder och lägga
tillbaka dem i resväskan igen, för om två månader bär det av igen. Och den här
gången följer dotten med sambo med. De hade ej möjlighet att åka med på denna
resan som var.
Snacka om att vi blivit drabbade av resdjävulen. Men
avsevärt bättre än att bli drabbad av speldjävulen i alla fall. Då får man ju
åtminstone valuta för pengarna med en del upplevelser att minnas. Tills dess
får det bli pannkaka, dietnudlar och korv till middag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar