Glöm inte bort att komma ihåg att du har dåligt minne

Häromdagen var jag ute och promenerade med en likasinnad kvinna som mig. Vi hamnade så småningom hemma hos mig och pratade om ditt och datt. Kom in på ämnet ”minne”. Vilket gör sig gällande lite nu och då. Hon berättade om sin glömska. Hon hade bla glömt handväskan hos frissan och nycklarna i dörren etc etc.

För mig var det skönt att höra att det inte bara är jag som vimsar runt och inte har riktigt koll. Det kanske är en normal företeelse vid 50-års ålder? Eller är det så att vi som haft lite väl mycket för oss fått lite ”hjärnsläpp” på äldre dar och hjärncellerna vill vila?

Jaja... min lunchgäst for hem och direkt hade jag ett minnesproblem på gång. Jag hittade inte min mobiltelefon. Den var totalt borta. Eftersom åtminstone hon var kvar i mitt närminne och jag trots allt är ganska kreativ att lösa problem så kom jag på den geniala idén att om jag kontaktar henne via internet och datorn så kan jag ju be henne ringa. Vilket hon gjorde.

Tror ni hon skrattade när jag till slut hörde telefonen och svarade? Den låg i ett rum som jag knappt minns att jag varit i det senaste dygnet. Och jag kan ju säga att det bara var tur att jag hade ljudet på över huvudtaget. Brukar nämligen stänga av ljudet på mobilen nattetid. Och glömmer sedan att slå på det.

Upptäckte sedan att hon glömt sina gångstavar kvar på verandan som jag i min tur lovade lämna tillbaka när jag for förbi. Tror ni jag kommit ihåg det?

Det är en hel del att komma ihåg att göra. Jag har alltid skrivit komihåglappar vad som skall göras. Det är nån slags inre tillfredställelse att stryka det som blivit gjort. Nu för tiden tycker jag att lapparna bara blir längre och längre. Stryker man en sak så har man hunnit skriva dit fyra nya saker som skall göras. Inte alls tillfredställande med andra ord. Funderar istället på att börja skriva en lista på allt man gör istället för det som är ogjort – för att se att det verkligen blivit något gjort. Men risken är att man glömmer skriva på den där listan i alla fall så äsch då – jag struntar i det.

Nu handlar det inte bara om minnet utan den kvinnliga egenskapen att krångla till allt man håller på med. Det blir liksom inte fokus på en enda sak utan under tiden man gör något dyker det upp nåt annat man borde gjort eller man glömt bort. Ett konkret  exempel: Nu skall jag städa ur  besticklådorna. Jag har tre lådor så det borde ju inte vara så svårt. Till saken hör att det även behöver rensas bort lite eftersom det knappt går att stänga dem.

Då börjar man... några slevar vispar kastrullunderlägg rensas bort. Men istället för att slänga dem så skall jag lägga dem i en låda på vinden till sonen där vi samlat ihop köksutrustning tills det är dags att flytta hemifrån. Hur tror ni det ser ut på vinden? Där ligger ju lådan med gardiner jag inte visste vad jag hade lagt. Jag hade ju lovat dottern att hon skulle få ett par gardiner. Så DÅ börjar jag packa upp lådan och hittar ju massor av roliga saker som jag saknat. Bla en lampa. Som jag tar med mig ner i köket. Ställer den på bordet och börjar leta glödlampor. Inser att jag glömt köpa just den sorten som behövdes. Slår en blick på klockan och inser att det är dags att börja laga middag. Några timmar senare inser jag  att besticklådorna hann jag inte städa klart. I sängen i sovrummet ligger vispar od. Dörren till vinden hade jag glömt stänga så det var lite väl kallt på övervåningen. Och vad sjutton la jag gardinerna? Och diskbänken är full av disk efter matlagningen.

Vore nog på sin plats att skriva följande på en komihåglapp: ”Glöm inte bort att komma ihåg att du har dåligt minne”. Vad man nu skall ha den lappen till kan man ju undra.