Oj vad åren går och krämporna bara förökar sig. Det senaste symtomet är minnet - som inte riktigt hänger med. Och klumpigheten och balansen och.... hursomhelst. Tant Monidack snubblade och mobilen for mitt i asfalten. Inget att rekommendera. Köpte en begagnad med skapligt ny av min dotter.

Och då krävdes både koncentration och minne. Sambon hjälpte till så allt kom på plats... men sen började alla bortglömda lösenord göra sig gällande.

Hade skrivit upp på en lapp sedan tidigare. Men naturligtvis var det inte mycket som var aktuellt. Appar som blivit uppköpta av varann. Tre olika mailadresser figurerade... kvällen var räddad och några frågetecken kvarstod idag. Bla blev jag påmind om denna blogg som jag inte skrivit i sedan jag blev sjuk. Eller kan det vara så att jag började skriva på den när jag började bli sjuk??? Tål att tänka på faktiskt. Började nämligen blogga när jag låg nedbäddad i sorkpest och bara väntade på att njurarna skulle sluta fungera eller att bli nedsövd för att slippa den otroligt HEMSKA huvudvärken, som jag inte ens önskade mina värsta fiender - om jag nu hade några sådana... för kollar man på filmsnuttarna som dottern och mågen tagit på mig så verkar jag nog inte fullt frisk år 2014 heller.

Hur som helst: Det blev riktigt krångligt att ta sig in här på bloggens administrationssida med gamla mailadresser och nya googlekonto som krockade. Felmedelanderna hägrade.

Men skam den som ger sig... så nu kom jag in hit till slut... så passade på att skriva om eländet. Vem vet om jag kommer in nån mer gång.

TJINGELING i snurriga lösenordsvärlden.

Dubbla förgasare

Sånt här kan man ju roa sig med när man väntar på folk som inte kommer i tid och när man själv är nyinvigd i snapchatsvärlden.

Tunggung

 

Ja man får inte roligare än man gör sig - Eller hur?

 

 

Våren är här!

Det är intressant att se vad som händer när våren kommer och dagarna blir längre och ljusare. Helst plötsligt ser man folk i varenda buske. Alla vill helst plötsligt bara vara ute. Folk promenerar, fixar grovsopor, fotar fåglar. Ja energin flödar verkligen. Det är precis som om mänskligheten återuppstår från de döda.

Själv får jag energi att göra saker inomhus. Det man vill få gjort före sommaren. Städa källaren, städa vinden och framförallt iordningsställa den inglasade altanen. Rummet som förlänger både vår och höst. Igår var det över 30 grader varmt på den inglasade altanen. Nästan för varmt. Men då är det bara att öppna en av dörrarna så kommer det genast in lite kallare luft som kyler ner lite. Det är så härligt att kunna sitta i ljuset och värmen och avnjuta middagen. Ett otroligt mysigt extrarum att krypa fram till efter vinterdvalan. Den här årstiden är det ju även dags att påskpynta. Så då får man lite härliga färger att njuta av innan allt börjar grönska utomhus.

Utomhus är det ju fågelkvittrandet som får en att känna sig helt lyrisk. Så vacker musik att lyssna på. Min sambo som tillhört det hårdrockande folket med hög ljudnivå har förstört sin hörsel. Så han hör inte längre fågelkvittret. Så tråkigt att inte kunna höra det.

Katten har också återuppstått. Nu skall han ta igen all tid som han varit inomhus. Han springer in och ut. Däremellan ser man nästan inte skymten av honom. Månaden mars är orolig i sig – så trots att han är kastrerad har han nog kännt av oron att något borde göras. Han är en långhårig katt. Så de få gånger han kommer in och sover, då måste man passa på att ta bort lite tovor i pälsen. Inte alltid det lättaste och inte den populäraste aktiviteten. Rätt som det är skall han förstås visa upp nån mus han har tagit. Då gäller det att vara beredd så att den inte börjar springa lös inomhus. I och för sig är möss lättare att hantera än fåglar. Då blir det riktig kaos.

Det finns en del nackdelar med våren också, som man skulle kunna klara sig utan. Och det är de leriga vägarna som finns på landet. Allt dras in och det blir så skitigt. Att tro att man skall sätta på sig finskor och åka iväg nånstans är bara att glömma. Det kräver planering för att man skall våga visa sig bland folk. Sen är det det dags för fluginvasion. Tusentals ägg kläcks samtidigt och alla vill in på vår altan och sedan in i köket. Det är nog den värsta tiden. För den känns SÅ osmaklig. De ockuperar fönstren. Det blir flugskit och ägg överallt. Det kräver rakblad för att få bort. Sen kommer nästa fluginvasion i samband med att bönderna åker fram och tillbaka med dynga som de har ut på åkrarna. Allt blir dammigt och sandigt. Speciellt utemöblerna som nyss tagits fram och de nytvättade fönstren. Och tvätten man börjat hänga ute. Den är det bara att tvätta om.

Tro vilken fönstertvättarstrategi jag skall köra med i år? Invändigt nu och utvändigt till hösten kanske? Men tro om inte traktorerna åker fram och tillbaka då också för att hämta in höet. Men då luktar det åtminstone inte dynga.

Är det inte roligt att ha gått ner i vikt?

För hundrade gången har jag försökt mig på att gå ner i vikt. Provat olika metoder. Denna gång var det Aftonbladets viktklubb som fick den äran att vara min vägledare. Funkade riktigt skapligt. Det är ju en metod där man i stort sett äter sig smal. Med hjälp av ett dataprogram fyller man i vad man äter och man ser framför sig hur mycket kalorier allt innehåller samt hur mycket man har kvar att äta samma dag. Överskådligt och man får snabbt koll på läget och rent omedvetet börjar man äta hälsosammare för att det skall se snyggt ut i programmet. Man synliggör sina dåliga matvanor. Motionerar man så får man ju naturligtvis äta mera – om man vill förstås.

Det som skilt sig denna gång från alla andra gånger är att det inte skett lika offentligt. Så den dagen jag passerade -10 kilo så blev det offentligt. En av mina vänner frågade om jag inte tyckte det var roligt att ha lyckats gått ner så mycket. När jag fick frågan blev jag helt tyst, funderade en stund. Och svarade sedan. –Nej det är faktiskt inte speciellt roligt.

Jag blev tvungen att försöka förklara mig. Hur kul är det att alltid ha viktproblem? Att ständigt ha en kamp mot fikabröd och annat gott. Att uppleva att man bara behöver titta på en bulle så går man upp två kilo. Att all energi och tid går åt till motionerande – som inte heller är speciellt kul, och planerande av alla måltider. Att äta fem ggr/dag tar sin lilla tid. Och mycket disk blir det. Nu skall jag inte klaga på disken. Jag har ju förmånen att bo ihop med en man ”som är en fena på att diska”.

Går man upp i vikt så är klädbestyren väldigt jobbiga. Alla kläder har ju krympt där i garderoben och man har ju inget att sätta på sig. Att köpa nya känns inte speciellt intressant heller. Stå i en provhytt och se alla skavanker från alla håll och kanter i mycket bra ljussättning. Det är då man frågar sig hur man lyckats skaffa sig en ny karl på gamla dar. Men sen går man ner tio kilo helt plötsligt och samma fenomen händer men åt motsatt håll och det är inte speciellt roligt. Alla kläder fullkomligt hänger på en, likaså vissa kroppsdelar och hela hudkostymen. Den får man ”vika in” på lämpliga ställen. För naturligtvis försvinner inte kilorna där man vill att de skall försvinna. Så att köpa nya kläder känns lika motigt både i plus och minusläge. Sen känns det ju onödigt att lägga pengar på nya kläder för tänk om man kommer att gå ner tio kilo till.

Förra veckan blev jag dock tvungen att köpa en ny BH. Prova BH tillhör verkligen inte min favoritsysselsättning. Där krävs mental förberedelse i timmar innan man tar ett djupt andetag och börjar prova. För oftast när det är dags att köpa nytt av dessa artiklar så har man ju inte en susning om vilken storlek man har. Och hamnar man i en underklädesaffär där de inte ser direkt på formerna vad man behöver då får man prova allt i hela affären. Och det är verkligen inte roligt. Det är fruktansvärt. Det putar ut och väller på helt fel ställen. Och efter ett tag är man helt dyngsvettig. Rena motionspasset. För det ju är en del pyssel innan allt är på plats. Och när man ska ta av dem så underlättar det om man är vig – och det är man ju inte. Brukar säga att jag är vig som ett kylskåp och det säger allt. Att inte armarna hoppar ur led är ju ett under.

Till slut ger man upp och man drar sig till minnes att det var ju en speciell sorts BH som passade mig, och den fanns endast i en underklädesaffär och det var i en helt annan stad. SÅ en annan dag blir man tvungen att masa sig dit och på direkten har de sett vad jag behöver. Namnet på den magiska BH:n är: ”Primadonna”. Just i den stunden känns det faktiskt lite roligt. För det är ju den som får mig att kunna stå rakryggad utan att falla framåt. Det mesta sitter perfekt på plats. Men så kom den lilla tråkiga detaljen – prislappen. Tänkte köpa två stycken i två olika färger... men köpte bara en. För om ifall att jag går ner tio kilo till så kommer jag ju ändå bli tvungen att köpa nya.

Jag brukar säga att man har inte roligare än man gör sig. Men mina hjärnceller tycker inte att det är roligt att behöva tänka på hälsosamt leverne. Nä tacka vet jag att få moffa i sig en stor semla – Det är roligt det!!!Om hjärnan ens  hinner reflektera på hur det smakar och känns vill säga. Antagligen inte. Så då åt man den ändå helt i onödan. Då kan man verkligen fråga sig: Är det roligt eller är det roligt?

 Ja man får ju inte roligare än man gör sig. Och frågan är vad man egentligen håller på med?

Glöm inte bort att komma ihåg att du har dåligt minne

Häromdagen var jag ute och promenerade med en likasinnad kvinna som mig. Vi hamnade så småningom hemma hos mig och pratade om ditt och datt. Kom in på ämnet ”minne”. Vilket gör sig gällande lite nu och då. Hon berättade om sin glömska. Hon hade bla glömt handväskan hos frissan och nycklarna i dörren etc etc.

För mig var det skönt att höra att det inte bara är jag som vimsar runt och inte har riktigt koll. Det kanske är en normal företeelse vid 50-års ålder? Eller är det så att vi som haft lite väl mycket för oss fått lite ”hjärnsläpp” på äldre dar och hjärncellerna vill vila?

Jaja... min lunchgäst for hem och direkt hade jag ett minnesproblem på gång. Jag hittade inte min mobiltelefon. Den var totalt borta. Eftersom åtminstone hon var kvar i mitt närminne och jag trots allt är ganska kreativ att lösa problem så kom jag på den geniala idén att om jag kontaktar henne via internet och datorn så kan jag ju be henne ringa. Vilket hon gjorde.

Tror ni hon skrattade när jag till slut hörde telefonen och svarade? Den låg i ett rum som jag knappt minns att jag varit i det senaste dygnet. Och jag kan ju säga att det bara var tur att jag hade ljudet på över huvudtaget. Brukar nämligen stänga av ljudet på mobilen nattetid. Och glömmer sedan att slå på det.

Upptäckte sedan att hon glömt sina gångstavar kvar på verandan som jag i min tur lovade lämna tillbaka när jag for förbi. Tror ni jag kommit ihåg det?

Det är en hel del att komma ihåg att göra. Jag har alltid skrivit komihåglappar vad som skall göras. Det är nån slags inre tillfredställelse att stryka det som blivit gjort. Nu för tiden tycker jag att lapparna bara blir längre och längre. Stryker man en sak så har man hunnit skriva dit fyra nya saker som skall göras. Inte alls tillfredställande med andra ord. Funderar istället på att börja skriva en lista på allt man gör istället för det som är ogjort – för att se att det verkligen blivit något gjort. Men risken är att man glömmer skriva på den där listan i alla fall så äsch då – jag struntar i det.

Nu handlar det inte bara om minnet utan den kvinnliga egenskapen att krångla till allt man håller på med. Det blir liksom inte fokus på en enda sak utan under tiden man gör något dyker det upp nåt annat man borde gjort eller man glömt bort. Ett konkret  exempel: Nu skall jag städa ur  besticklådorna. Jag har tre lådor så det borde ju inte vara så svårt. Till saken hör att det även behöver rensas bort lite eftersom det knappt går att stänga dem.

Då börjar man... några slevar vispar kastrullunderlägg rensas bort. Men istället för att slänga dem så skall jag lägga dem i en låda på vinden till sonen där vi samlat ihop köksutrustning tills det är dags att flytta hemifrån. Hur tror ni det ser ut på vinden? Där ligger ju lådan med gardiner jag inte visste vad jag hade lagt. Jag hade ju lovat dottern att hon skulle få ett par gardiner. Så DÅ börjar jag packa upp lådan och hittar ju massor av roliga saker som jag saknat. Bla en lampa. Som jag tar med mig ner i köket. Ställer den på bordet och börjar leta glödlampor. Inser att jag glömt köpa just den sorten som behövdes. Slår en blick på klockan och inser att det är dags att börja laga middag. Några timmar senare inser jag  att besticklådorna hann jag inte städa klart. I sängen i sovrummet ligger vispar od. Dörren till vinden hade jag glömt stänga så det var lite väl kallt på övervåningen. Och vad sjutton la jag gardinerna? Och diskbänken är full av disk efter matlagningen.

Vore nog på sin plats att skriva följande på en komihåglapp: ”Glöm inte bort att komma ihåg att du har dåligt minne”. Vad man nu skall ha den lappen till kan man ju undra.

 

Hur sjutton är min hjärna funtad?

Måste erkänna att jag börjar bli lite fundersam över hur min hjärna är funtad. Jag är ju en väldigt drivande människa som kan göra vad som helst – bara jag vill. Det sitter verkligen inte fast. Jag har dessutom ett behov av att ha nån slags kontroll över alla situationer, över ekonomi etc etc. Men när det gäller mig själv DÅ är alla dessa egenskaper så gott som bortblåsta.

Vad menar jag nu? Jo ta vikten och ätandet som exempel. Där finns det några reptilhjärnceller som tar kontrollen bara jag ser en kaka eller en bulle. Då krävs otroligt engemang, massor av energi att överta kontrollen. Jag har nu kämpat med den saken i ca sex månader och snart lyckats gå ner tio kilo. Men det blev en otrolig motgång när december kom med saffransglass, saffransskorpor och saffranskladdkaka, rödbetssallad, jansons frestelse m.m. Sen som grädde på moset blev det en utlandsresa med mat och dryckfrosseri. Så reptilhjärncellerna lyckades se till att jag gick upp fyra kilo. Som jag nu lyckats kämpa bort igen.

Samtidigt har jag varit inkopplad på förebyggande tandvård. Att som 50-åring börja tänka om vad gäller tandborstning. Ordspråket att man inte kan lära gamla hundar sitta  är verkligen sant. Den här stackars tandhygienisten som dessutom är specialutbildad inom paradontologi. Att hon bara inte ger upp mig är ju ett under. Hon visar och förklarar precis hur jag skall hålla eltandborsten för att komma åt varenda fläck på tanden. Men så fort jag stoppar den i munnen har jag tappat koncentrationen och tänker på nåt helt annat. Jag borstar och borstar. Men hon blir aldrig nöjd. Nu har jag fått ännu mer borstar att hålla på med. Sk mellantandsborstar. Olika storlekar i olika färger. Sen ett schema vilken som skall vara mellan vilken tand. Detta försöker jag att få till en gång per dag. Sen skall hon begrunda varenda millimeter. Jag tycker att jag lagt ner massor av tid och energi och varit duktig. Men det tycker inte hon. Hon skrattar av ren hopplöshet – bara hon ser mig.

 

Nu kan man ju tro att jag har jättedåliga tänder. Men så är faktiskt inte fallet. Jag har nästan aldrig hål i tänderna. De ser ganska vita och fina ut. Problemet är att jag börjat få tandköttsfickor så det finns risk för tandlossning. Vad är det för hjärnceller som motarbetar mitt målvedvetna driv i denna fråga? För tandlös vill man ju inte bli. Eller hur?

Samtidigt börjar gamla krämpor göra sig gällande. Latmaskhjärncellerna. Nattlig värk som beror på att leder hamnat fel, muskler är för korta etc etc. Hamnade hos naprapat som knådade allt till rätta. Det small till rejält vill jag lova, när allt föll på plats igen. Så skönt trodde jag. Nu klarar jag mig ett tag till. Men icke sa Nicke. Nu börjar det roliga arbetet som mina målvedvetna drivande hjärnceller helt föraktar. Nu skall muskler töjas och stretchas. Flera gånger per dag. Tror ni att det blir gjort? Det är som att gå i motvind. Varje strechning upplevs ta timmar istället för minuter. Naprapaten kommer troligtvis tycka jag gjort min läxa dåligt. Precis som tandhygienisten.

Hon har inte sagt det rent ut, men jag förstår att jag borde börja med styrketräning. Alla drivande hjärnceller skriker högt – VILL INTE . Så istället för att döva mitt dåliga samvete har jag åtminstone börjat simma en gång i veckan. Mina vilja-simma-hjärnceller är inte lika motarbetande. En sak är klar. Rom byggdes inte på en dag. Gå ner i vikt, strecha och sköta tänderna är bara nog – för tillfället. Att man ens kan uppleva att motionera är roligt är för mig en stor gåta. Ni som har svaret, eller ni som lyckats utrota latmans och reptilhjärncellerna. Snälla dela med er. Ni kan få överta mina.

Gå omkring och sola när man kan ligga still och bara njuta - Nej tack!

Nyss hemkommen från en resa på Gran Canaria med många olika känslosvallningar. Orsaken till resan var att vi skulle fira min far som fyllde 70 år. Resan började inte så bra. Flygplanet som vi skulle åka med vågade ej landa på Midlanda utan valde Arlanda istället. Så där satt vi på flygplatsen i flera timmar innan de tagit beslut om vad de skulle göra. Det blev att åka buss till Arlanda och sedan fick vi vänta där resten av natten och kom iväg 13 timmar senare än beräknat. Man var ganska mör efter en sömnlös natt när man till slut landade på Gran Canaria. Hela första dagen gick man mest i ett komastadie. Och man somnade ovaggat alldeles för tidigt. Så i praktiken så blev det två dygn som gick till spillo på resan som skulle vara i en vecka.

Jaja de fem återstående dagarna på resan blev i alla fall bra. Vi var tre generationer som firade min pappa. Kvällen till ära hamnade vi på en Tapasrestaurang. Det blev en intressant beställning av olika rätter. De rekommenderade att vi skulle ta in sex olika rätter och dela på. Men min söte far ville ha ”riktig mat”. Han förstod inte att allt var riktig mat. Han ville ju ha sin tallrik ifred. Slutade med att han inte ”ville vara med”. Det var en salig blandning av svengelska/spanskadiskussioner. Rena cirkusen var det innan vi fick in alla tallrikar och alla visste hur och vad de skulle äta. Det var nästan så att ”Sällskapsresan” låg i lä. Vi borde filmat hela tillställningen.

Vi bodde alla på olika lägenhetshotell så resten av kvällarna turades vi om att åka till varandras hotell och äta på respektive hotells restaurang. På vissa var det buffé. Och då äter man ju hur mycket som helst. Ja till saken hörde att vi även åt rejäla luncher. När en i sällskapet kände sig hungrig så kunde ju övriga inte bara sitta och titta på när den personen åt. Det slutade alltid med att att alla åt en rejäl lunch också.

På vårt hotell hade vi ju dessutom världens största frukostbuffé också. Nu gjorde vi ju lite annat än bara åt. Även om man inte kan tro det. Vi drack ju också. Men det går vi inte in på i detalj. Vi hann med en hel del timmar på stranden också mellan allt ätande och drickande.

På stranden var det inte riktigt som förr i tiden då alla låg still och solade. De flesta promenerade fram och tillbaka på den fem kilometer långa stranden. Rena lämmeltåget.

Med vårt matfosseri hade vi naturligtvis behövt haka på lämmeltåget. Men det hade nog behövts fler än fem dagar för att jag ens skulle vänja mig vid tanken. Lat som man är av naturen. Gå och sola när man kan ligga still och bara njuta. Nej tack!!!

Nu kunde vi ju inte umgås med släkten varenda minut. Utan den yngre generationen valde att  åka till ett stort vattenland och leka en dag. Då passade mellangenerationen (dit tillhörde jag och min sambo) på att åka till en park med massor av olika shower. En delfinshow samt tre shower med vilda fåglar. Bla örnar. Det var mäktigt att se och framför allt annorlunda.

Fem dagar gick naturligtvis lite väl fort. Men resebolaget och våra försäkringar kompenserade oss med många tusenlappar pga förseningen. Så innan vi ens packat ur resväskorna hade vi bokat en ny resa igen. Väldigt passande blev det också eftersom det var halva priset – Happy Hour på resorna just dessa beställningsdagar. Så nu är det bara att tvätta kläder och lägga tillbaka dem i resväskan igen, för om två månader bär det av igen. Och den här gången följer dotten med sambo med. De hade ej möjlighet att åka med på denna resan som var.

Snacka om att vi blivit drabbade av resdjävulen. Men avsevärt bättre än att bli drabbad av speldjävulen i alla fall. Då får man ju åtminstone valuta för pengarna med en del upplevelser att minnas. Tills dess får det bli pannkaka, dietnudlar och korv till middag.

En dag kommer ålderdomen

När man kommer i 50-årsåldern börjar man inse att man inte är odödlig. Helt plötsligt inser man att många i ens egen ålder drabbas både av sjukdom och dödsfall. Eftersom jag jobbar inom äldreomsorgen så har jag fått en arbetskada – att jag alltid läser dödsannonser. Det gör ju att man blir ännu mer medveten om att man aldrig vet vad som händer imorgon.

Nu är jag tack och lov ingen person som går och oroar mig för vad som kan hända imorgon. Men ibland händer det ju saker som ändå får en att stanna upp och få sig en tankeställare.

Som ung jobbade jag många år med sk kvotflyktingar. Det var flyktingar som FN valt ut och ansett att de behövde få en fristad i vårt land. Jag fick ofta uppdraget att åka och hämta dessa människor på flygplatsen direkt när de kom. Det slog mig då att de knappt hade någon packning med sig. Varje gång dök frågeställningen upp i mina tankar: ”Vad skulle jag  packa med mig om jag var tvungen att fly ikväll?” Jag vet att jag tänkte – foton på min familj. Idag skulle jag säkert tänka: mobiltelefonen. Där finns ju möjligheten till att även hålla kontakt med familjen.

För en tid sen minns jag att det var tidningsrubriker om en hemlös som hade en mobiltelefon. För det kunde man väl inte ha om man skulle klassas som hemlös. Likadant är det nu vad gäller flyktingar och mobiltelefon. En flykting skall väl inte ha en mobiltelefon. Då är det väl ingen riktig flykting. Jag är ganska säker på att blev jag både hemlös och flykting så skulle de flesta ta med sig sin mobiltelefon.

Åter till ålderdom och sjukdom. Att acceptera att man inte klarar av att sköta sig själv i olika situationer måste vara väldigt frustrerande. Det säger ju sig själv. Att tvingas vara beroende av andra människor och kanske inte ens ha förmågan kvar att kunna förmedla sin egen vilja.

Tänk er in i situationen och känslan första gången du måste blotta ditt kön för att du inte klarar av dina toalettbestyr och hygien själv.  Så förnedrande! Vi som jobbar med detta dagligen år ut och år in gör ju detta på rutin och det känns inte alls konstigt. Det är ju vår arbetsuppgift. Men även vi kommer eventuellt att så småningom att hamna i denna obehagliga intima situation.

Sen återstår ju vikten av att de som skall hjälp oss att de vet vad vi har för historia och ev önskemål. Nuförtiden finns ju det sk ”vita arkivet” – där det är meningen att man skall skriva upp hur man önskar ha det när man avlidit. Varför inför vi inte ett ”levande arkiv” där vi årligen uppdaterar var vi gör, vad vi tycker om för mat, vilka hobbies, vilka tv-program etc som vi vill se. För att underlätta en ev kommande vård. Kanske även en bra handledning för anhöriga som inte har full koll också. I mitt levande arkiv skall jag förvara mina fotoböcker som jag börjat sammanställa. Så man kan minnas tillbaka vad man en gång varit med om. Underlättar ju även samtalsämnen.

När det gäller mig så kan jag på rak arm utan större tankeverksamheter säga följande. Jag vill ha sovmorgon varje morgon och jag vill vara uppe sent på kvällarna. Jag vill ha en STOR nattblöja så det inte blir någon olycka i sängen. Skulle jag av någon outgrundlig anledning tappa matlusten så ge mig Janssons Frestelse – minst en gång i veckan. Lever äter jag absolut inte. Till jul vill jag ha amaryllisar. De tycker jag är SÅ vackra. Och Tulpaner. Till jul – röda så klart. Men resten av året olika färger. Utanför fönstret vill jag ha min fågelsnurra där jag får mata fåglarna. Jag vill nog ha möjlighet att ha en katt till sällskap också. För man behöver få beröring och värme och gosa även om man blir gammal och sjuk.

Och mobilen förstås- vår nya livlina- som säkert bytt teknisk skepnad och heter något annat om man får leva ett tag till. Den måste man ha för att ha kontakt och se vad som händer med barnbarnen. – Om man nu hinner få några vill säga.

I övrigt kommer jag nog att bli en krävande vårdtagare. Om jag nu har förmågan att förmedla min vilja. Men den egenskapen tror jag inte försvinner i första taget.

 

 

 

Nä nu tror jag att satsiga jag embrejsar twerkandet för att carpa

Svenska språket har utökats med 40 nya ord på 2013 års nyordslista. Tro om det är nåt av orden man själv använder sg av? Antagligen inte. Alla nymodigheter brukar ta flera år för mig att ta till mig. Och när det gäller vissa ord tror jag faktiskt att de kan vara övergående. Dvs de kom, men stannade ej. Här nämner jag lite om tolv av dessa fyrtio nyord.

Snippgympa
Ja det kan man ju förstå att det är samma sak som knipövningar. Låter dock lite på barnnivå. Och barn behöver ju knappast hålla på med det. Det är ju vi gamla kärringar som har fått några barn som behöver hålla musklerna där nere i trim för att slippa inkontinens.

På tal om inkontinens så är det väldigt mycket riktad reklam på det social mediet facebook. Skriver du om en katt så kommer det genast upp reklam om olika kattprodukter. Beställer du damkläder dyker det genast upp flera olika företag som säljer damkläder. För att sedan inse att de även snappat upp storleken på mina underkläder. Mitt från ingenstans utan koppling dyker det helst plötsligt upp bla reklam för inkontinensskydd. Hm... den riktade reklamen måste bero på att det snappat upp min ålder. För även om jag hade haft behovet hade jag knappast skrivit om det på internet. Men men de kanske visste före mig om att jag tänkte skriva det här och ny i NordSverige. Lite skrämmande att se hur de tror sig ha koll på mig och mina eventuella behov.

 När vi ändå befinner oss på Facebbok så kan vi ju nämna det nya ordet Klicktivism; Aktivism bestående av att skriva under upprop på webbplatser, klicka ”gilla” på Facebook och liknande. Ja mycket klickande blir det med musen (datormusen alltså) – nästa år kanske vi har vidareutvecklat ordet till Snippklick. För nån snoppgympa lär det väl aldrig bli fråga om.

Otrohetskontroll: Övergrepp där en kvinnas underliv kontrolleras under förevändning att avslöja sexuell aktivitet. Ännu ett kvinnligt ord. För det är väl ingen risk att vi skulle komma på ett sådant kränkande ord i manligt sammanhang. Tack och lov har Högsta Domstolen till slut bestämt att detta är ett övergrepp, våldtäkt. Från början ansågs det inte vara ett sexalbrott eftersom syftet inte var sexuellt.

Nätvandra och Torgänga

Nätvandrare söker upp unga på nätet för att kunna ge stöd

Torgängare är en person som är inhyrd för att skapa bilden av ett myllrande folkliv på ett torg

Nä nu tror jag att satsiga jag embrejsar twerkandet för att carpa.

Satsig: Ambitiös, Embrejsar: anammar eller omfamnar, Twerkar: intensivt skaka rumpa i takt till musik. Carpa: passa på att njuta av något medan tillfälle ges

Men ett tips behåll kläderna på, även om det bara är din pojkvän som finns i närheten. Det finns risk att han har Mobilmissbruk (ohälsosamt beroende av mobiltelefon) och fotar dig med mobilen för att sedan när det tar slut genomföra Hämndporr (Naken- eller sexbilder som publiceras på internet som en hämnd mot en tidigare partner) samtidigt som han kjolprotesterar. (Protest mot att kortbyxor inte är tillåtna arbetskläder, där män i stället klär sig i kjol i sommarhettan) Ooooops – blev ett manligt ord till slut. För kvinnor som både kan ha och får ha kjol kan ju inte behöva kjolprotestera.

En dag börjar kroppen bromsa

Livet är märkligt. Det bara händer saker, man gör saker och man lever sin vardag. Ibland är det jobbiga, tråkiga, känslosamma händelser. Ibland roliga. Tiden och åren bara går. Själv är jag nog en sådan person som bara går på utan att hinna tänka. Autopilotsläget är på högsta läget. Det finns hur mycket att göra som helst. Och jag bara gör det. Och allt skall jag ha under kontroll.

En dag börjar kroppen bromsa. Krämporna kommer som ett brev på posten. Hade svårt att få någon riktig ordning på andningen efter att ha fått diagnosen astma. Så då fick jag en remiss till Österåsen hälsohem.

Här blev man tvungen att även välja en temagrupp som man skulle tillhöra. I höstas var vi här på en sk basvecka där man provade på lite av varje innan man skulle bestämma sig. Det föll sig helt naturligt för mig att  då välja stresshanteringsgruppen. Sedan var det dags för tre veckors vistelse – och där befinner vi oss nu.

Jag kom till Österåsen ganska uppskruvad efter begravnings och bouppteckningsbestyr. Jag fick ett schema, vissa delar är obligatoriska, vissa delar gör man bara om man själv orkar och vill. Jag är en sådan som kände att nu måste jag ju passa på att utnyttja allt som finns, så man inte missar något viktigt. Insåg ganska snabbt att det skulle bli stressigt att vara med på allt.

Så jag bestämde mig för att bara vara. Att utnyttja tiden till vila och återhämtning. Eftertankarna kom på köpet. Helt plöstsligt fick jag tid att bla sörja min farmor  som dog för några år sedan. Mycket tankar och minnen kom upp i olika sammanhang. Både jobbiga och roliga. Planerade bara för en timme i taget och släppte greppet om koll, tid och rum.

Här finns otroligt vackra promenadstigar att gå på, med väldigt vacker utsikt. Helt naturligt vill man bara gå ut för att få uppleva naturen. När man väl har och tar sig  tid upplever man allt med alla sinnen.

Avslappning, meditation och medicinsk yoga är ett naturligt inslag som alla borde prova på. Jag har tidigare tyckt att sånt kännts lite flummigt. Men är nu av en helt annan åsikt.

Sen är det naturligtvis gymnastik och träning av alla de slag. Hade någon sagt för ett år sedan att jag skulle kliva upp före kl 07 på morgonen för att göra vattengymnastik så hade jag bara skrattat åt dem. Men så är det. Varje gång det är vattengymnastik står jag på första parkett.

 När man börjar prova på diverse motionsformer så inser man att musklerna inte är som de borde vara, För korta, för överrörliga knäleder som måste stabiliseras etc. Då finns sjukgymnaster som ger oss styrketräningsinstruktioner. Så helt plötsligt börjar man styrketräna utan att man insåg hur det gick till.

Nu har jag inte ens nämnt maten som är otroligt god nyttig. Vilken otrolig lyx att få maten serverad och att bara behöva tänka på sig själv. En sådan här vistelse skulle alla människor få uppleva. Den är bra för både kropp och själ.

Nu är det snart dags att åka hem och försöka få till lite livsstilsförändringar för att forsätta må bra. Få se vad som händer när man åter hamnar i verkligheten. Ett citat som är bra att försöka ha med sig i bakfickan i all stresshantering är : ”Lär mig att få mod att ändra det jag kan. Ro att acceptera det jag inte kan förändra. Och visdom nog att förstå skillnaden”

Åren går... man får gråa hår...

Åren går och titeln tant eller gumma är ett faktum som närmar sig. Gumma låter ganska sött tycker jag  - men det låter äldre än tant. En gumma i mina ögon är en sådan som sitter i gungstolen med vitt hår, uppsatt i knut och stickar strumpor. Dessutom bakar hon bullar och delar ut godis till bybarnen. Hur kommer framtidens gumma att se ut? Ja inte stickar hon strumpor. Det är ett hantverk som börjar bli historia. Möjligtvis går hon omkring med "rulldator" med sladdlös uppkoppling mot internet. Tack och lov går tekniken fort framåt. Allt kommer att vara "tant och internetanpassat" med tanke på ålderdomens krämpor.

Jaja. Man blir ju faktiskt inte äldre än man gör sig. Och i regel känner man sig ju lika ung i sinnet som man alltid varit. En del visdom som lett till mer ansvarstagande och präktighet kanske har förändrat en del i sinnet. Det är när man tittat på gamla foton och i spegeln man inser skillnaden. Och sen var det ju det här med de grå som man lyckats dölja länge. Man har ju egentligen ingen aning om vilken ens riktiga hårfärg är längre.

Att vara ung idag verkar jobbigt. Så mycket sminkande och färgande och dietande trots att man som ung ser fräsch ut så måste minsta lilla skavank döljas. Den inre skönheten räknas inte. Och mycket kläder och skor måste man köpa och senaste mobilen måste man ha. Föruttsätter att föräldrarna är täta och likasinnade.

Ja nu är det ju även mammornas lott att försöka se ut som en syster eller kompis till sin egen dotter. Och det är ju inte ovanligt att när barnen växer upp så separerar föräldrarna och börjar skapa en ny familj. Det finns ju exempel på att både mor och dotter legat på BB samtidigt.

Nä hujedamej. Tur att man är lite gammeldags i tänket. Skall nu några år njuta av att barnen vuxit upp och klarar sig själva. Dags att bry sig om sig själv något år innan barnbarnen kommer. Väntar de lika länge som mig så blir det fem år att ladda mormor/farmor batterierna på.

Tro om man blir godkänd på den fronten? Jag blir nog tvungen att börja baka bullar när  den dagen nalkas. Som liten var sonen sur på mig för att jag inte var som en vanlig mamma. – Jaha så jag då. Hur är en  vanlig mamma då? Jo en vanlig mamma är en som är hemma och bakar bullar och hon är INTE i tidningen.

Till saken hörde att vi faktiskt alltid hade nybakade bullar hemma som en granntant kom och matade oss med. Ja och tidningen var det kanske lite för mycket med. Förruttom dessa krönikor var det ideela marknadsföringsprojekt för att rädda skolan, öka inflyttningen av barnfamiljer, byforskning mm. Och allt hamnade i tidningen. Ja även i TV.

Nu är det dock ganska lugnt på tidningsfronten. Men som sagt jag känner trycket på att när barnbarnen kommer en vacker dag är det dags att börja bullbaket. Tills dess skall jag börja styrketräna, meditera, promenera, gärna gå ner i vikt och utföra medicinsk yoga. Dvs – vara EGO soom numera är förkortningen på Egen God Omvårdnad.

Undra om barnbarnen tycker man är en vanlig mormor/farmor när man sitter och sjunger mantran och samtidigt utför yogaövningar med låååånga djupa andetag för att få inre och yttre frid och balans. Risken är att väl de vänder i dörren och vill åka hem.

Det är bara att inse att någon vanlig mamma har man inte varit och lär knappast bli det i framtiden heller. Bullarna känns ganska avlägsna. Men men man vet aldrig. Semlor har jag alltid varit svag för – så några sådana lär det nog bli i alla fall. Den som lever får se...

Man är inte mycket att hänga i julgranen inte...

Vintern kom som vanligt med dunder och brak. Man är lika oförberedd varje gång. Konstigt nog. Men vackert är det och ljusare blir det. Det hinner bli igensnöat när man börjar undra var snöbjörnen är, och kupévärmaren till bilen som man lagt på något smart ställe man inte ens minns. För att inte tala om motorvärmarsladden. Efter en resa med den hängande efter backen och totalt sönderskavd kände jag mig lyckligt lottad att jag över huvudtaget märkte det och att jag har en elektriker till son. Tro hur strömförande den bilen varit om den kopplats till ström?

Sen var det dags att hitta vinterskor och jackor. Jag som börjat komma igång att promenera insåg att jag inte hade några bra vinterpromenadskor. Så för att undvika att kunna skylla på det – att jag inte skall kunna promenera bar det av mot sportaffären för att prova ut skor. Vilket inte tillhör min favoritsysselsättning. Mina fötter är ju inte vad de borde vara. Snea, vinda, knöliga och breda. Dvs det finns knappt en sko som passar dem. Skall man dessutom försöka få in specialtillverkade inlägg med förhöjnign för ett ben så blir det inte direkt lättare att hitta nåt som passar.

Hur som helst hamnade jag i sportaffären, stirrade förtvivlat på hyllorna som överöstes av skor med diverse olika modeller och namn. Det var nära att jag vände i dörren. ORKA!!! Men då dök en serviceinriktad man upp och placerade mig på en stol och där lät han mig sitta tills vi efter många om och men hittade något passande. Icebugs. Skosulorna såg ut som rena vinterdäcken. Stabilt och bra för en sån som som mig på vinterhalka. Men sen återstod själva modellen. Låg , hög, knytbar eller med dragkedja. Bor man på landet där det rätt som det är finns lite väl mycket snö pga att det är oplogat så var en högre modell att föredra. Knyta? Njae. Jag är ju lat av min natur så det blev en med dragkedja. Men där uppstod den sista haken. Breda fötter och en försvagad och ond högerhand fick inte till det där lilla extra dragtyngden i dragkedjan. Så det var bara att byta storlek också. Sen satt jag och provdrog med vänster hand tills jag kände mig nöjd. Sen gjorde jag misstaget och tänkte provgå lite. Men att gå med vinterdubbade skor på stengolv är livsfarligt. Jag köpte dem. Det var en vecka sedan. Jag har provgått med dem en gång - till postlådan. Något mer har det inte blivit. Det finns ju åtskilliga andra orsaker att slippa promenera. Så varför inte skylla på dem?

Förruttom att handla skor så är det nog snäppet värre att köpa behåar och baddräkter. Speciellt när man aldrig har koll på vikt eller på storlekar. Sen vill man gärna vänta tills man gått ner de där tio kilorna som man tänkt innan man skall köpa. Tiden går och de där kilorna försvinner inte och till slut uppstår situationen där man bara måste ha en baddräkt. Det finns ingen återvändo. Att delta i vattengympa eller åka utomlands är sådana exempel, eller ont i axlarna pga för liten behå som sitter fel och belastar helt fel. Så det blev ännu en resa eller rättare sagt två resor. Alldeles för påfrestande att köpa nya behåar och baddräkt samtidigt. Av och på med kläder, stirra i de hemskaste speglar som finns på denna jord som inte döljer nåt man inte vill se. Halt och lytt, ”vig som ett kylskåp” med smärtor i axlar och armar. Naturligtvis väntade jag tills krämporna var som värst. När jag inte ens hade förmågan att kunna knäppa en behå. Nervimpulsernaoch blodcirkulationen funkade inte i händerna. Det var troligtvis efter den tillställningen jag blev sjukskriven en vecka. Och veckan därpå var jag på Österåsens hälsohem och vilade upp mig.

Ja det var ju där jag var och lärde mig andas också. Inte ens det gick med automatik. Ja inte är man mycket att hänga i julgranen inte. Har dessutom bestämt mig för att i år skippar vi inomhusgranen. Den skulle ju huggas innan snön kom, och förvånansvärt nog kom det ju snö i december. Så konstigt, eller hur???

Grannsamverkan minskar brottsligheten

Försök att tänka dig in i tanken att det är natt. Du och din familj ligger och sover i godan ro. Helt plötsligt vaknar du av att en okänd man står i ditt sovrum. Det är en inbrottstjuv. När han blir upptäckt så springer han ut och åker iväg i en bil. Du tillkallar polisen. De kommer så småningom och förhoopningsvis åker  han fast och blir dömd.

 

Vad händer sen? Jo man känner sig så otrygg av att upplevt detta att man kanske väljer att turas om att sova ifall det händer igen. Situationen blir outhärdlig. Tiden går och för att få ro i själen så väljer du att flytta till ett nytt ställe.

 

Detta är naturligtvis inget som någon av oss vill uppleva. Men det händer titt som tätt.

 

I dessa tider växer inte poliser på träd och polisresurserna är begränsade. Då behövs ett samarbete mellan polisen och befolkningen för att få fler ögon och öron som reagerar på ev märkliga händelser och bilar etc...

 

I vår bygd Nora har vi haft otroligt många stölder under en kort period. Detta skapar oro bland befolkningen. Detta har nu gjort att många börjat engagera sig i att vilja starta en eller flera grannsamverkangrupper med kontaktpersoner från alla byar och sommarstugeområden i bygden.

Grannsamverkan är en metod som bygger på ett samarbete mellan de boende och Polisen. På många håll deltar även kommunernas lokala brottsförebyggande råd, försäkringsbolag, bostadsbolag och andra aktörer i samhället.

Syftet är att minska brottsligheten och öka tryggheten och trivseln i området där man bor. Det handlar främst om att förhindra bostadsinbrott, skadegörelse och fordonsstölder.

Metoden går ut på att boende i ett område håller extra uppsikt över sina grannars bostäder och är uppmärksamma på vilka som rör sig i bostadsområdet. Med större social kontroll kan en möjlig gärningsman upptäckas lättare.

Enligt forskningsrapport som Brottsförebyggande rådet, Brå, gav ut 2008 minskar brottsligheten i genomsnitt med ungefär en fjärdedel där man har grannsamverkan.

SÅ för mig känns det helt naturligt att erbjuda mig att vara en av dessa kontaktpersoner i en eventuell grannsamverkangrupp. Jag hoppas nu att det finns fler personer som känner likadant.

 

Ni som vill veta mera - Kom gärna på vårt uppstartsmöte den 17/10 kl 18.30 på Församlingsgården i Norabygden. Där kommer brottsförebyggande polis att informera mera hur detta fungerar.

Tänk efter före innan ni dömer ut en annan människa

Kommer ni ihåg våldtäkterna i Bjästa för ca två år sedan? Där en hel bygd var så säkra på sanningen – som sedan visade sig vara en osanning. Tänk att man kan bli så säker på att något är sant att man även som vuxen aktivt börjar driva en osanning och att det kan bli så fruktansvärt fel och att allt sunt förnuft bara är som bortblåst. Naturligtvis vill vi inte tro att det är sant att grannens, min eller din son, som är så fina och väluppfostrade grabbar. Inte kan de vara en gärningsman. Nej en sådan måste stämma in och vara kriminell sedan tidigare, helst invandrare eller en ful gubbe i parken.

De flesta människor blev väldigt illa berörda av detta som hände. Skrämmande att se konsekvenserna. Som någon då skrev i lokaltidningen : ”Man kan nu faktiskt förstå lite grand av de mekanismer som gjorde att oskyldiga kvinnor kunde brännas på häxbål förr i tiden” 

Hade killen i detta fall haft en kriminell bakgrund eller varit en ”buse” sedan tidigare hade han naturligtvis självklart  ansetts varit skyldig. Ingen hade tvekat en sekund. Det hade troligtvis inte blivit så stor uppståndelse heller. Det hade helt enkelt  varit lättare att acceptera för alla runt omkring.

Men tänk om denna kille  med lite stökig bakgrund inte hade varit skyldig. Hur hade vi tänkt då?

Det är väldigt lätt att döma en människa utan att man egentligen har några bevis. En gång svart får – alltid svart får.

Att vara en person med stökig bakgrund, innebär att man alltid i all framtid får räkna med att man måste bevisa sin oskuld. Man har alltid en stämpel av omgivningen på sig som aldrig kommer att suddas ut. Det är bara de allra närmaste som verkligen vet som händer. Naturligtvis kan ingen garantera att det inte händer igen. Men man måste våga tro på människor.

Sen har vi även en bieffekt på detta. Om du som inte har någon kriminell bakgrund börjar umgås med den som har  haft det så får du också även samma stämpel.

Man skall nog tänka en gång extra innan man dömmer ut en annan människa. Alla är  oskyldiga tills motsatsen är bevisad. Om någon nu varit skyldig! När skall vi våga ge dem en ny chans att visa att vi litar på dem?

Jag har varit i den situationen där jag inte var så glad över att min son började umgås med en kille som hade ”dåligt rykte”. Som förälder är man ju naturligtvis jätterädd för att ens barn skall hamna i fel sällskap. Tack och lov är jag en rak person som vill ge alla en chans. Vilket jag gjorde. Med raka rör så så klargjorde jag mitt budskap för både sonen och den nya bekantskapen..

Med facit i hand så gjorde jag helt rätt.  Det är nu sju år sedan. Och vi har numera en ömsesidig respekt för varandra. Han har bevisat för oss att han är en kille att lita på. Vi har fått en vän för livet.

Om någon tycker något annat så står vi upp vid hans sida. Han är ärligheten själv.

Att ungdomar har lite hyss för sig. Det måste man ju tåla. Vem har inte haft det?

Som sagt. Tänk efter före innan ni dömer ut en annan människa!!! Konsekvenserna kan bli kollosala för den enskilda individen.

Kan vi ”vanliga Svenssons” ens tänka oss in i situationen hur det känns? Att aldrig någon vågar lita på dig eller aldrig tror  på det du säger. Oavsett om du är offer eller ”gärningsman” eller bara vän eller nära släkting till den berörda.

 

Cykelställ till salu för 200 kr

Vid intresse - Ring 073 020 91 90

Fast i mobilträsket...

Nu är jag fast... jag har stort inbyggt motstånd mot nya tekniska ting. Men eftersom jag ändå vill hänga med i svängarna så har jag nu skaffat mig en modern sk Android telefon.

Det började med att jag började bli lite småirriterad när sambon titt som tätt alltid ”spelade” på sin telefon. Han visste hur han skulle ”ta mig” när jag var på det humöret. Så han sa att det spelet skulle jag minsann tycka om att spela. Spelet heter Wordfeud. (liknande Alfapet) Man spelar alltså mot andra via telefonen. Man kan ha igång ca 30 spel samtidigt och varje gång det är din tur att lägga ett ord så plingar det i telefonen. Alltså för att dämpa min irritation på hans ”plingande” fick jag låna hans telefon och spela mot dem som han började bli för duktig att spela med.

Vad hände – jo så fort det plingade började vi slåss om hans telefon. Nu hör det till saken att det i dessa moderna telefoner plingar i avsevärt flera situationer. Varje gång man får ett SMS, ett mail, någon skriver ett meddelande eller gör ett inlägg på det sociala mediet Facebook. Eller när någon ansöker om att bli din ”vän”. Dvs det plingar ALLTID. Man inser ganska snabbt att folk har ganska konstiga dygnsvanor eftersom det plingar både dag och natt. Sen ringer det ju ibland också, eftersom det även skall föreställa en telefon.

Hur som helst. Vi slogs i godan ro om hans telefon och lyssnade på hans pling. När han jobbade och tog med sin telefon blev det SÅ tyst. Rena semestern faktiskt. Helt plötsligt kunde man ju tänka en hel tanke klart utan att den blev avbruten av ett pling. Förstod att det där kan ju inte vara hälsosamt.

Men en vacker dag gick min egen gamla omoderna mobiltelefon sönder och jag hann aldrig förstå vad som hände. I ett nafs hade sambon sett till att jag övertog hans mobil medan han själv köpte en ännu nyare. Resultatet blev att det blev dubbelpling av allt.

Sonen fick panik. Även han hade en omodern mobil, men inte kunde han vara sämre än mamma inte. Så helt plötsligt var det trippelpling som gällde. Där satt vi alla tre vid köksbordet med varsin androidtelefon framför oss. Så i ett nybörjarskede satt sonen bredvid mig en hel del. Vilket han tidigare inte varit så intresserad av. Mamma kunde ju faktiskt telefonen lite bättre... en vecka i alla fall. Sen hade han kört om mig i kunskap. Då hade mitt tekniska otstånd blockerat mina kunskaper.

Förutom att spela detta spel finns det massor av annat man kan göra med denna lilla plingande sak. Det finns tusentals olika sk appar. Program som man kan göra inköpslistor, anteckningar, budgetar, kalenderpåminnelser, väckarklockor, radio, kamera, göra bankaffärer, bevaka traderaauktioner, blocket annonser, aftonbladets aktuellaste nyheter etc etc... Så gissa om man har fått mycket att göra.

En av de mest funktionella apparna är att kunna använda telefonen som ficklampa. Den har jag haft stor nytta av med tanke på de strömavbrott som varit, och med tanke på att man börjar bli halvblind och har dåligt mörkerseende.

Om nätterna när jag jobbar och fryser så värmer jag händerna på telefonen. Den går ju varm dygnet runt så den är en bra värmekälla. Men tidigare problem med sk musarm börjar sakta men säkert övergå till mobilhand... att alltid greppa en mobil blir slitage i längden. Så nu blir det att gå oftare till massören.

Den senaste varianten är att jag tack vare telefonen lyckats gå ner ca 4 kilo pga att en sk kalorikolls app. Jag förstår inte hur jag överlevt tidigare. Men jag förstår dock att dygnet borde förlängas för helt plötsligt räcker inte tiden till det vanliga livet. Det kanske vore en affärsidé – att skapa en dygnsförlängarapp.

Nä nu mina damer och herrar har jag inte tid med er. Jag måste greppa min mobil och bevaka allt som händer där. Tur att natten är lång.

För varmt , för kallt eller för regnigt

Ett arbetspass kvar och sedan är det semester. Sommar och semester är alltid så väderberoende. Aldrig någon annan årstid är man så fixerad vid vädret som under sommaren.

Antingen är det för varmt, för kallt,för regnigt för mycket flugor eller för mycket mygg. Mina föräldrar är experter på att klä sig lämpligt. Det finns ju inga dåliga väder bara dåliga kläder. Så rent praktiskt i detta omväxlande väder med ömsom regn, ömsom värme och ömsom kyla hinner de inte göra så mycket annat än att byta kläder.

Just nu öser regnet ner trots att ”vädergudarna” lovat sol. I och med den soliga väderprognosen hade sonen och hans kompisar planerat att fortsätta bygget på en jätteflotte. Med tunga steg återgick de till vintersysslan – att hänga framför datorn istället. De är kreativa dessa grabbar. De har byggt en flotte som är över 30 kvm. För att den skulle flyta krävdes 24 st oljefat. Det krävdes två traktorer för att lyfta upp den på ett släp. Transport och sjösättning tog sex timmar. Idag hade de tänkt bygga soffor att sitta på. De funderar även på att ha en studsmatta på den.

Min kära sambo hade sett fram emot att åka på en längre MC-tur idag. Men han hade fullt sjå att försöka parerera och åka ifrån regnskurarna som jagade honom. Till slut avbröt han åkturen och kom hem lite lagom blöt, dvs dyngsur.

Det brukar vara en hel del man gärna vill hinna göra sommartid, både nytta och nöje. I år är det att avsluta altanbygget som står på tur. Den är inte klar utvändigt ännu. Hela tomten lutar så vi har gjort en markberedning för att kunna bygga en gigantisk trappa. Sen måste det även upp ett snörasskydd innan vintern. I vintras var det så mycket snö och isbildning så man hann inte med i svängarna. Trots att taket skottades åtskilliga gånger så rasade ett stor isflak ner och det blev en buckla i takplåten så det började rinna in vatten i väggen när det sakterliga började tina.

Det fattas en del brädor här och där som behöver målas och sättas upp. Antar att det blir min arbetsuppgift att sköta målningen. Men även då är man beroende av vädret. Inte regn och inte för soligt...

Grundmålningen kan ev ske på logen om det regnar... men då krävs en viss röjning på motorparken som förökat sig markant. Hann aldrig fatta hur det gick till men med herrar i huset med diverse vänner så går det fort. För att inte tala om infarten till vårt hus där alla parkerar sina ”vanliga” bilar... Har alltid önskat mig ett bilgarage... men börjar inse att parkeringshus vore mer funktionellt.

Vid dåligt väder kan jag även hålla till i källaren, vi har nu äntligen efter många om och men fått klartecken att installera jordvärme. (bergvärme var ju helkört) Så nu måste pumpar och vattenberedare och alla rör få plats och då krävs en smärre ommöblering och rensning innan installering kan ske.

Hm... det här låter inte direkt som någon semester... men vi skall nog lyckas trycka in en och annan grillfest, lite skulefestivalande, nåt 50-årskalasfirande och lite chill i hammocken också och nån blöt eller svettig MC-tur... Däremellan skall vi även hinna döda lite mygg och flugor .
Böckerna som borde läsas lägger vi på vinterhyllan. För er som brukar badar säger jag bara –SIMMA LUGNT! Själv håller jag mig till flotten om jag nu blir medbjuden på någon tur.

Jag vet...

Jag vet att jag är dålig att skriva något här på bloggen... men vintern var lååång och kall och bestod mest av eldande och snöskottning... och sedan kom våren och energin tillbaka... men inte energin att skriva... Har haft fullt sjå att få ihop mina krönikor varannan vecka i NordSverige. Sen återgick vi till Facebook igen och då blir det några meningar då och då istället... och då får man i regel lite feedback eftersom ens sk vänner ofta gillar eller kommenterar det man skriver... här har man ingen aning om någon läser eller inte... Men i efterhand har jag insett att det faktiskt är en hel del människor som ändå läst det man skrivit här på bloggen och ¨då och då får man frågan varför man skriver så sällan...

I skrivandets stund har jag vi semester gubben och jag... vi planerar inget särskilt, finns ju alltid något att göra... däremellan blir det en tur med hans nyinköpta MC...

Mamma byter bo

Har just tittat på tredje avsnittet av TV-programmet ”Mamma byter bo” – intressant att se hur olika vi egentligen är. Naturligtvis sätts allt på sin spets när man väljer ut de värsta kontasterna. Lägenhetsmamman i storstaden som vill leva i glamour och jämställdhet med mycket mys och utekvällar och långa sovmornar. Hon skall byta plats med bondmoran som är uppe i ottan och har otrolig struktur på tillvaron med mycket fysiskt arbete, Mat på bordet fasta tider morgon – middag – kväll. Sköter ensam alla barn och hussysslor. Där alla sover klockan 20 på kvällen.

Glamorumamman har naturligtvis helt fel kläder med sig i packningen. De sju par matchande skorna fyller inte direkt sin funktion på gården. Hon har även med en champagneflaska som hon tänkt att de skall välkomstskåla i. Men eftersom bonden är nykterist så får de skåla i Oboy och innan middagen avnjuts skall det vara en liten bordsbön med knäppta händer.

Bondmoran har med sig en knippe nyskördade morötter som present. Storstadsmannen visar sig vara allergisk mot morötter och saknar direkt glamourinslaget.

När respektive mamma skall införa nya rutiner i sin nya familj blir det jobbigt för männen. Storstadsmannen skall få prova på hårt fysiskt arbete i ett stall samt rensa bort alla sina hårvårdsprodukter (som visade sig vara fyra fulla kartonger) Han tycker han var duktig och mocka. Hon i stallet tyckte han var lika duktig som de 12-åringar som besökt stallet för första gången en vecka tidigare.

Bonden som har svårt att visa känslor tvingas lära sig kramas. Han tas även till en klädboutique och kläs upp ordentligt. Och han ser riktigt snygg ut när de sedan skall ut på restaurang. Men han känner sig inte direkt bekväm i kläderna – han trivs naturligtvis bäst i sina manliga arbetskläder. Han får även prova på hur det är att vara kvinna i hans hus. Han hinner då inte ens med att diska för på kvällarna skall det ju ”mysas”.

Bondmoran klättrar efter väggarna i storstadens lägenhet och undrar vad de gör all ledig tid. Själv är hon ju van att ha en arbetsdag på 12-16 timmar. Även hon får piffas upp lite så hon är rumsren när de skall ut och prova på storstadens nattliv. Vilket hon naturligtvis inte alls förstår sig på – ”Man kan ju inte ens prata med varann pga den höga ljudnivån”.

Kontrasten är total och alla har glädjetårar i ögonen när de får förenas med sin egen familj igen – en vecka senare.

Bonden avslutar med kommentaren ”Att det här skulle alla som funderar på skilsmässa få prova på – så de inser att det inte är grönare tillvaro någon annanstans – utan det man har är nog bäst ändå”

Ja kontraster och olikheter är spännande att uppleva. Alltid kan man lära sig något nytt och samtidigt lära sig uppskatta det man har. För man skall naturligtvis inte ta för givet att det alltid finns kvar. Kärlek måste ju vårdas i alla miljöer.

Tro vilken mamma man egentligen är – en salig blandning av arbetsam bodmora som förgäves försöker glamoura till det i lantlig miljö. Rött läppstift på vedbacken och allväderstövlar med höga klackar i leran... etc ;-) Ett glas rött eller riktig fet opastöriserad mjölk. Det är bara att välja. Funkar lika bra vardag som helg.