Åren går... man får gråa hår...

Åren går och titeln tant eller gumma är ett faktum som närmar sig. Gumma låter ganska sött tycker jag  - men det låter äldre än tant. En gumma i mina ögon är en sådan som sitter i gungstolen med vitt hår, uppsatt i knut och stickar strumpor. Dessutom bakar hon bullar och delar ut godis till bybarnen. Hur kommer framtidens gumma att se ut? Ja inte stickar hon strumpor. Det är ett hantverk som börjar bli historia. Möjligtvis går hon omkring med "rulldator" med sladdlös uppkoppling mot internet. Tack och lov går tekniken fort framåt. Allt kommer att vara "tant och internetanpassat" med tanke på ålderdomens krämpor.

Jaja. Man blir ju faktiskt inte äldre än man gör sig. Och i regel känner man sig ju lika ung i sinnet som man alltid varit. En del visdom som lett till mer ansvarstagande och präktighet kanske har förändrat en del i sinnet. Det är när man tittat på gamla foton och i spegeln man inser skillnaden. Och sen var det ju det här med de grå som man lyckats dölja länge. Man har ju egentligen ingen aning om vilken ens riktiga hårfärg är längre.

Att vara ung idag verkar jobbigt. Så mycket sminkande och färgande och dietande trots att man som ung ser fräsch ut så måste minsta lilla skavank döljas. Den inre skönheten räknas inte. Och mycket kläder och skor måste man köpa och senaste mobilen måste man ha. Föruttsätter att föräldrarna är täta och likasinnade.

Ja nu är det ju även mammornas lott att försöka se ut som en syster eller kompis till sin egen dotter. Och det är ju inte ovanligt att när barnen växer upp så separerar föräldrarna och börjar skapa en ny familj. Det finns ju exempel på att både mor och dotter legat på BB samtidigt.

Nä hujedamej. Tur att man är lite gammeldags i tänket. Skall nu några år njuta av att barnen vuxit upp och klarar sig själva. Dags att bry sig om sig själv något år innan barnbarnen kommer. Väntar de lika länge som mig så blir det fem år att ladda mormor/farmor batterierna på.

Tro om man blir godkänd på den fronten? Jag blir nog tvungen att börja baka bullar när  den dagen nalkas. Som liten var sonen sur på mig för att jag inte var som en vanlig mamma. – Jaha så jag då. Hur är en  vanlig mamma då? Jo en vanlig mamma är en som är hemma och bakar bullar och hon är INTE i tidningen.

Till saken hörde att vi faktiskt alltid hade nybakade bullar hemma som en granntant kom och matade oss med. Ja och tidningen var det kanske lite för mycket med. Förruttom dessa krönikor var det ideela marknadsföringsprojekt för att rädda skolan, öka inflyttningen av barnfamiljer, byforskning mm. Och allt hamnade i tidningen. Ja även i TV.

Nu är det dock ganska lugnt på tidningsfronten. Men som sagt jag känner trycket på att när barnbarnen kommer en vacker dag är det dags att börja bullbaket. Tills dess skall jag börja styrketräna, meditera, promenera, gärna gå ner i vikt och utföra medicinsk yoga. Dvs – vara EGO soom numera är förkortningen på Egen God Omvårdnad.

Undra om barnbarnen tycker man är en vanlig mormor/farmor när man sitter och sjunger mantran och samtidigt utför yogaövningar med låååånga djupa andetag för att få inre och yttre frid och balans. Risken är att väl de vänder i dörren och vill åka hem.

Det är bara att inse att någon vanlig mamma har man inte varit och lär knappast bli det i framtiden heller. Bullarna känns ganska avlägsna. Men men man vet aldrig. Semlor har jag alltid varit svag för – så några sådana lär det nog bli i alla fall. Den som lever får se...

Man är inte mycket att hänga i julgranen inte...

Vintern kom som vanligt med dunder och brak. Man är lika oförberedd varje gång. Konstigt nog. Men vackert är det och ljusare blir det. Det hinner bli igensnöat när man börjar undra var snöbjörnen är, och kupévärmaren till bilen som man lagt på något smart ställe man inte ens minns. För att inte tala om motorvärmarsladden. Efter en resa med den hängande efter backen och totalt sönderskavd kände jag mig lyckligt lottad att jag över huvudtaget märkte det och att jag har en elektriker till son. Tro hur strömförande den bilen varit om den kopplats till ström?

Sen var det dags att hitta vinterskor och jackor. Jag som börjat komma igång att promenera insåg att jag inte hade några bra vinterpromenadskor. Så för att undvika att kunna skylla på det – att jag inte skall kunna promenera bar det av mot sportaffären för att prova ut skor. Vilket inte tillhör min favoritsysselsättning. Mina fötter är ju inte vad de borde vara. Snea, vinda, knöliga och breda. Dvs det finns knappt en sko som passar dem. Skall man dessutom försöka få in specialtillverkade inlägg med förhöjnign för ett ben så blir det inte direkt lättare att hitta nåt som passar.

Hur som helst hamnade jag i sportaffären, stirrade förtvivlat på hyllorna som överöstes av skor med diverse olika modeller och namn. Det var nära att jag vände i dörren. ORKA!!! Men då dök en serviceinriktad man upp och placerade mig på en stol och där lät han mig sitta tills vi efter många om och men hittade något passande. Icebugs. Skosulorna såg ut som rena vinterdäcken. Stabilt och bra för en sån som som mig på vinterhalka. Men sen återstod själva modellen. Låg , hög, knytbar eller med dragkedja. Bor man på landet där det rätt som det är finns lite väl mycket snö pga att det är oplogat så var en högre modell att föredra. Knyta? Njae. Jag är ju lat av min natur så det blev en med dragkedja. Men där uppstod den sista haken. Breda fötter och en försvagad och ond högerhand fick inte till det där lilla extra dragtyngden i dragkedjan. Så det var bara att byta storlek också. Sen satt jag och provdrog med vänster hand tills jag kände mig nöjd. Sen gjorde jag misstaget och tänkte provgå lite. Men att gå med vinterdubbade skor på stengolv är livsfarligt. Jag köpte dem. Det var en vecka sedan. Jag har provgått med dem en gång - till postlådan. Något mer har det inte blivit. Det finns ju åtskilliga andra orsaker att slippa promenera. Så varför inte skylla på dem?

Förruttom att handla skor så är det nog snäppet värre att köpa behåar och baddräkter. Speciellt när man aldrig har koll på vikt eller på storlekar. Sen vill man gärna vänta tills man gått ner de där tio kilorna som man tänkt innan man skall köpa. Tiden går och de där kilorna försvinner inte och till slut uppstår situationen där man bara måste ha en baddräkt. Det finns ingen återvändo. Att delta i vattengympa eller åka utomlands är sådana exempel, eller ont i axlarna pga för liten behå som sitter fel och belastar helt fel. Så det blev ännu en resa eller rättare sagt två resor. Alldeles för påfrestande att köpa nya behåar och baddräkt samtidigt. Av och på med kläder, stirra i de hemskaste speglar som finns på denna jord som inte döljer nåt man inte vill se. Halt och lytt, ”vig som ett kylskåp” med smärtor i axlar och armar. Naturligtvis väntade jag tills krämporna var som värst. När jag inte ens hade förmågan att kunna knäppa en behå. Nervimpulsernaoch blodcirkulationen funkade inte i händerna. Det var troligtvis efter den tillställningen jag blev sjukskriven en vecka. Och veckan därpå var jag på Österåsens hälsohem och vilade upp mig.

Ja det var ju där jag var och lärde mig andas också. Inte ens det gick med automatik. Ja inte är man mycket att hänga i julgranen inte. Har dessutom bestämt mig för att i år skippar vi inomhusgranen. Den skulle ju huggas innan snön kom, och förvånansvärt nog kom det ju snö i december. Så konstigt, eller hur???

Grannsamverkan minskar brottsligheten

Försök att tänka dig in i tanken att det är natt. Du och din familj ligger och sover i godan ro. Helt plötsligt vaknar du av att en okänd man står i ditt sovrum. Det är en inbrottstjuv. När han blir upptäckt så springer han ut och åker iväg i en bil. Du tillkallar polisen. De kommer så småningom och förhoopningsvis åker  han fast och blir dömd.

 

Vad händer sen? Jo man känner sig så otrygg av att upplevt detta att man kanske väljer att turas om att sova ifall det händer igen. Situationen blir outhärdlig. Tiden går och för att få ro i själen så väljer du att flytta till ett nytt ställe.

 

Detta är naturligtvis inget som någon av oss vill uppleva. Men det händer titt som tätt.

 

I dessa tider växer inte poliser på träd och polisresurserna är begränsade. Då behövs ett samarbete mellan polisen och befolkningen för att få fler ögon och öron som reagerar på ev märkliga händelser och bilar etc...

 

I vår bygd Nora har vi haft otroligt många stölder under en kort period. Detta skapar oro bland befolkningen. Detta har nu gjort att många börjat engagera sig i att vilja starta en eller flera grannsamverkangrupper med kontaktpersoner från alla byar och sommarstugeområden i bygden.

Grannsamverkan är en metod som bygger på ett samarbete mellan de boende och Polisen. På många håll deltar även kommunernas lokala brottsförebyggande råd, försäkringsbolag, bostadsbolag och andra aktörer i samhället.

Syftet är att minska brottsligheten och öka tryggheten och trivseln i området där man bor. Det handlar främst om att förhindra bostadsinbrott, skadegörelse och fordonsstölder.

Metoden går ut på att boende i ett område håller extra uppsikt över sina grannars bostäder och är uppmärksamma på vilka som rör sig i bostadsområdet. Med större social kontroll kan en möjlig gärningsman upptäckas lättare.

Enligt forskningsrapport som Brottsförebyggande rådet, Brå, gav ut 2008 minskar brottsligheten i genomsnitt med ungefär en fjärdedel där man har grannsamverkan.

SÅ för mig känns det helt naturligt att erbjuda mig att vara en av dessa kontaktpersoner i en eventuell grannsamverkangrupp. Jag hoppas nu att det finns fler personer som känner likadant.

 

Ni som vill veta mera - Kom gärna på vårt uppstartsmöte den 17/10 kl 18.30 på Församlingsgården i Norabygden. Där kommer brottsförebyggande polis att informera mera hur detta fungerar.