Årets första krönika

När ni läser det här så har både jul och nyår passerat. Jag hade tydligen varit snäll för jag fick faktiskt några julklappar. KärleksNissen hade stora bekymmer över vad han skulle köpa. Jag sa att jag skulle vilja ha en bukett med röda tulpaner med tallriskvistar. Men nej sånt kan man ju inte köpa, bortkastade pengar, de vissnar ju efter ett par dar. Okej då. Jag behöver spånskivor till väggarna på altanen. FNISS FNISS. Jag riktigt såg synen framför mig när han skulle slå in de paketen och lägga dem under granen. De paketen skulle ta upp hela golvet.
Han är praktisk och händig och vet vad som fattas i mitt hus. SÅ det blev en ficklampa. Inte vilken ficklampa som helst inte. En riktigt rejäl doning. Stor och tung med strålkastaregenskaper. Ja den är nästan lika tung som min motorsåg. Men den är laddningsbar.

Jag har redan fått användning för den. Katten sprang ju bort några dygn så när grannen hörde lidande kattyl från min ladugård så bar det ut med ficklampan. I övrigt ligger jag och håller den mot min barm i väntan på att KärleksNissen skall komma åter. Blinkar lite lätt då och då så grannarna undrar vad som är på gång. De har nu förstått att det är ”kärlekstrånarblinkning”

Av barnen fick jag ett vinställ för 3-liters vinboxar. En digitalvariant där man bla kan se hur många glas man tagit. Inte så tokigt faktiskt, då har man koll på hur mycket man häller i sig. De hade även köpt ett vinställ till sin pappa (mitt X). Dock bara för en flaska. SÅ de måste anse att i det här huset dricker vi 3-litersdunkar och hos pappa dricker man vanliga 75 cl flaskor.

Ibland kan man hitta fyndiga saker att köpa till present. Förra året köpte jag en perkulatorknopp till KärleksNissen. Hans hade varit trasig en längre tid. Han hade gjort någon provisorisk tejpning. Själv stod jag och höll fast den trasiga knoppen under hela kokningsprocessen så det inte skulle spruta vatten/kaffe i hela köket. SÅ det var en välbehövlig julklapp och tydligen inget han kom på att köpa själv. Samma år fick han även några förpackningar med gelatin. Det var lite udda present. Men jag visste att det skulle behövas inom en snar framtid. Det används nämligen för att få bättre konsistens när man gör hemlagad räkmix till akvariefiskar.

I år var det däremot lite idétorka. Det fick bla bli ett sockerpaket. Han förbrukar en hel del sånt. Nytta med Nöje. Det skulle ju ändå inhandlas. Han fick lite annat matnyttigt också. Men det förtäljde inte denna krönika. Någon hemlighet måste vi ju få ha för oss själva.

Sen var det nyår och funderingar på nyårslöften. Som alltid kommer tanken farande om att leva och äta sundare. Men ack och ve så tråkigt. Det känns mest som ett nödvändigt ont.
Hittade några tips på enkla vanor att införa som man kanske skulle försöka leva upp till:

Dricka fem glas vatten om dagen
Äta ett äpple om dagen
Äta tre fullkornsmackor/dag
Ladda med B och C-vitamin (exv havregryn, mjölk, banan och apelsin)
Njut av en god frukost med ovanstående löften, så kommer du att må bättre, hålla vikten, bli mindre trött, slippa huvudvärk och påsar under ögonen samt kanske undvika hjärt/kärl sjukdomar

En roligare tanke på nyårslöfte är att jag skall ta mig i kragen och kontakta lite gamla vänner/släktingar och andra människor som passerat. Det finns en hel del som man kan hälsa på eller bjuda hem eller bara surra bort en stund i telefon med.

Började redan idag, tänkte bjuda hem en utflyttad granne på glögg och pepparkakor med ädelostdipp. Men tyvärr fick jag inte tag i henne, men det var ju ändå tanken som räknades. Och vem vet det kanske hinner gå fler glöggtåg… Så ikväll får jag nöja mig med att blinka med ficklampan. Ja man får ju inte roligare än man gör sig. Och lugnare och lättare är det, än att starta motorsågen. På tal om den, så är det några som undrat om jag klarade motorsågskörkortet. NATURLIGTVIS. Jag hade ju fått ett coachråd: ”Tro och handla som om det vore omöjligt att misslyckas” Så då fixade jag det med nöd och näppe… och fick ha äran i behåll.

Det vackraste...

Åter till vardagen

Ja då var alla helger över och allt börjar återgå till det normala igen. Hade förträngt en del måsten som skulle göras sen...

En av dessa måsten var att ta rätt på all ved i skogen som ligger i högar utspritt på en hektar i min skog. Några högar ligger nära en skogsväg... men det mesta ligger ca 50 meter längre in och hur får man hem det.

Fyrhjuling med vagn? Skoter med släde? Vinch? eller slita och dra för hand? Härom tvistade de lärde. Trots röjning/gallring är det fortfarande väldigt tätt bevuxet, massor av ris som man fastnar i... ja har man inte gråa hår att slita så kan man ju ta de färgade...

Vi börjar med högarna närmast vägen i alla fall. Där lejjer jag någon att hämta med traktor och skogsvagn... sen får vi fundera ett tag till. Under tiden får man väl städa bort julen eller göra bokslut eller något annat upphetsande.

Har i alla fall fått igång gammskotern och åkt en tur på ägorna med KärleksNissen idag. Mysigt faktiskt. Synd bara att det börjar vara så varmt att snön tinar. Vi hann med en hel del annat Mys också, tittat på hans nyinköpta fiskar, sovit tätt omslingrade och löst korsord. Igår kväll var det varma mackor och en kärleksfilm på schemat. Katten Fritte har varit med som en igel i natt och gosvaktat sitt revir... dvs MIG. Men han gillar att gosa med Kärleken också.

Fick nyss en positiv överrakning, dvs preliminärt lönebesked... flera tusen extra i lön, men så har jag ju jobbat extra flera nätter samt jobbat alla storhelger också. pengarna behövs, väntar på flera räkningar: lagning av bilen och lagning av mobilen... blir det något över funderar jag på att köpa en jättebäddmadrass till dubbelsängen så man slipper mittkanten när man skall ligga nära. Samt att madrassen kanske ligger stabilare. Jag är en riktig bökmaja som snurrar runt om nätterna så allt far åt fanders...

Glömde berätta att jag sov över hos min kompis Sussie i fredags. Det var Tacos och vin på schemat och massor av tjejsnack förstårs. Blev bjuden att åka och träffa SUCK nästkommande dag. Men valde att åka hem och elda. Hann även med en handlingstripp och fyllde upp kylskåpet också när jag ändå var på turné. SUCK??? Sandslåns Ung Carls Klubb. De var ute på älven och pimplade.
Dagens stora bragd var att få in ett nytt lysrör i köket. Nya erfarenheter hela tiden med glimmtändare od.

Nu i natten den sena skall jag fixa en pärm för år 2009 års viktiga handlingar. Vad vore livet utan papper? Jag som trodde att allt skulle bli papperslöst i och med datorernas intågande. Men tvärtom, nu kan man ju skriva ut en massa extra papper.

Idag har jag bla skrivit ut en karta från skogsvårdsstyrelsen med förklaring om hur man kan räkna ut koordinaterna till en GPS för att få fram hörngränserna på ägorna. SÅ nu är det dags att ut och jaga en GPS-Nisse som man skall släpa runt med i skogen, eller det blir nog tvärtom - han släpar runt mig.

Du får inte röra vid mitt hjärta som om allt var uppenbart

Du får inte knacka på min dörr om du inte är beredd att komma in
Du får inte göra om mitt namn och börja kalla mig för din
Du får inte vandra på min väg - utan att visa mig ditt mål
Inte stjäla av min godhet för att fylla upp ditt hål

Du får inte riva mina murar som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte kan skydda mina drömmar, så jag kan somna tryggt
Du får inte ha mig som en dröm – jag vill vara din verklighet
Du får inte säga att du hoppas om du inte tror du vet

Men du får ta den tid du behöver för att förstå vad det är du vill
Du får be en bön att tiden du behöver räcker till
Du får samla dina tankar så att två själar kan få ro
Så att allting som vi lovade oss själva kan få gro

Du får inte andas på min panna, inte få mig falla ned
Om du inte sen kan stå för all den oreda du ger.
Du får inte röra vid mitt hjärta som om allt var uppenbart.
Men jag önskar inget hellre än att du gör allting mot mig snart

Äntligen!!!

Nu äntligen blev det av. Jag brukar alltid lägga pussel varje jul, men den här julen blev det liksom inte av. Men den här helgen när jag och Älsklingen fick ett dygn tillsammans så stod det pussling på schemat. Men en tips i sammanhanget. Man skall inte dricka vin samtidigt. Det funkar dåligt. Det blir seeegt och lite ooookoncentrerat... men det gick.

Dagen därpå kom dottern hastigt och lustigt. Hon ville lägga pussel. Så då plockade vi fram fjolårets pussel och la det. Hon är en hejare på pussel. Redan vid två-års åldern kunde hon lägga avancerade pussel för sin ålder. Så på fyra timmar var det lagt, trots avbrott för eldningar och middag etc.

Hon ville lägga ett till idag... men beslöt oss i stället för att titta på filmen:"Mamma Mia". Så då har man sett den också. Musicalfilmer har jag inte tyckt varit någon riktig höjdare, men här gick det ju faktiskt an.

Och kallt är det - mellan 15-20 minusgrader. Så nu tvingas man elda två ggr om dagen. Snacka om att man kan bli less på det. Tvingar stackars sonen att klyva ved varje dag, för jag hinner inte med mig. Det mesta som tidigare blivit maskinklyvet är för grovt så ännu en handklyvning är nödvändig för att slippa att allt bara kolas bort.

Nu strax väntar 4 ev5 arbetsnätter. Upphetsande värre. Så då lär det inte bli mycket annat än sova, jobba, elda och fixa mat...

Kan inte sova... ligger och grubblar där i natten

I förra inlägget nämnde jag att jag har en dikt som jag skrev när min kusin Eva dog i hjärntumör.
Vill ni lyssna på den efter att min Älskling musiksatt den så

Klicka här >>>

(Ni måste ha ett musikspelare i er dator för att kunna lyssna)

-------------------------------------------
Dikten

Kan inte sova…
Ligger och grubblar där i natten.
Är livet bara en gåva?
Undrar…Varför? Vad är tårar?
Salt och vatten?

I ovisshetens plågor.
Finns oändliga frågor
Det finns inga svar.
Men…Tron, hoppet och kärleken finns kvar.

Och…
Man är aldrig så hjälplös, att man inget har att ge.
Man är aldrig så sorgsen att man ej kan le.
Styrka är vad man behöver.
Lyssna på en vän.
Snart är nattens mörker över.
Och solen skall lysa igen



Skriven av
Monica Årjes
84 02 08

-------------------

Musiktexten (något omarbetad)

Kan inte sova...
Ligger och grubblar där i natten
Är livet en gåva?
Undrar…Varför? Vad är tårar? Salt och vatten?

I ovisshetens plågor
Finns oändliga frågor
Men det finns inga svar
Men…Tron och Hoppet finns kvar
Tron och hoppet finns kvar

Man är aldrig så hjälplös
att man inget har att ge
Man är aldrig så sorgsen att man ej kan le.
Vi behöver styrka och få lyssna på en vän.
Snart är natten över. Då lyser solen igen
För tron och hoppet finns kvar

Tron och Hoppet finns kvar

Text: Monica Årjes
Sång&Musik: Tommy Öberg

Sorglig början på det nya året

Nyår firades som sagt på jobbet. Jobbade tillsammans med en kvinna från Mexico. Hon invigde mig i deras firande vad gällde önskningar inför det nya året. Man skulle äta 12 vindruvor som skulle motsvara de 12 månaderna. Medan man åt dem skulle man önska sig 12 olika önskningar. Det var inte det lättaste faktiskt... men jag tror jag fick till det till slut.

Dagen därpå gick det sorgliga budskapet - att en pojke på 17 år i vår bygd tagit livet av sig - som en löpeld via sms och msn.

I en lite bygd, känner ju alla varandra, mer eller mindre. Eftersom mina barn är 18 och 15 år så har de vuxit upp tillsammans och gått på dagis och skola tillsammans.

Som förälder känner jag otroligt medlidande med pojkens föräldrar. Kan det finnas något värre än att ens egna barn inte vill leva? Det finns inte ord. Man ryser bara i hela kroppen. Man kan verkligen sätta sig in i situationen att tänk om det var min familj som var drabbad.

Alla obesvarade frågor som blir. Varför? Varför Varför?

Sonen och jag tände ljus, pratade och grät...

Man blir verkligen berörd och känner STOR sorg.

Dagen efter det sorgliga budskapet blev jag kontaktad av min kompis från Husum. Hon var då på väg till en minnestund. Hennes son 15 år hade också en klasskompis som hade tagit livet av sig. HUA... Man kände paniken. Vad är det som händer. Trots att man vet att självmordsstatistiken är hög vid jul/nyår. Så får det inte hända. Unga människor som har hela livet framför sig.

När sånt här kommer nära inpå livet så inser man att ens egna problem är bagateller. Man blir verkligen påmind om att vi måste ta till vara nuet. Man vet ju aldrig vad som händer imorgon.

Jag minns när barnen var små och en av mina kompisars söner dog i hjärntumör. Då satte jag mig i timtal och bara tittade på mina barn - när de sov.

Jag har varit på två barnbegravningar, förruttom redan nämda så hade jag en kusin som också hade hjärntumör. Hon hade 50% chans att överleva operationen. Innan hon for städade hon sitt rum. Hon återvände aldrig.

I samband med detta skrev jag en dikt. Den har numera, efter något omskrivning blivit musiksatt.