FÖRÄNDRINGAR FÖR KATTSTACKARN

2010!!! Alltid lika svårt att vänja sig att säga och skriva ett nytt årtal. Det gamla sitter liksom i ryggmärgen. Eller det kanske är så att man omedvetet vill bromsa tiden. Åren går ju lite väl fort ibland.

Häromdagen gick min mikrovågsugn sönder… Har haft missflyt på den tekniska fronten ett tag. Allt går sönder allt eftersom. Man börjar fundera hur gammalt allt egentligen är och inser att det nog inte är så konstigt att saker och ting går sönder till slut.

Mikrovågsugnen köptes när min dotter föddes. Hon är snart 20 år. Vad tog de tjugo åren vägen? Jag minns vad smidigt det var att koka välling i mikron, för det gick så snabbt och den lilla hungriga babyn hade ju inte direkt tålamod att vänta.

De senaste åren är det katten som kommer jamande så fort mikron pipit att den är klar. Det är nämligen där vi tinat dagens lilla fiskbit som han får. Katten är nu fjorton år och föga imponerad av vår nya mikro. Pipet låter ju inte som vanligt.

Ja vår stackars katt. Han har fått utstå mycket de senaste åren. Det började med att jag böt fönster och i och med det försvann hans egen fönsterplats i TV-rummet. Med de gamla fönstren fanns en naturlig plats för både honom och blommorna. I och med bytet sattes fönstren så långt in så jag blev tvungen att införskaffa blombrädor. Och den passade inte honom över huvudtaget.

Sedan började jag med altanbygget. I och med det togs vår järnbro utanför ytterdörren bort. Och då kunde den stackars missen inte hoppa upp på sin katthylla vi byggt på ytterdörren.
När väl altanbygget kom igång så fanns det snart golv på plats och han kunde till sin förtjusning börja använda den igen. Men han hade under denna tid fått uppleva hantverkare högt och lågt som hade mycket skrämmande ljud för sig.

På altanen finns både en utedel och en inglasad del. I den inglasade delen har vi satt in en altandörr som går ut från köket. Precis där har katten haft sin matplats i hela sitt liv. Så när det var dags att börja använda den så var vi tvungna att flytta hans matplats.

Mitt i alla förändringar så blir det vinter och all byggnation är i träda. Skönt tycker han. Eftersom han är en utekatt så går han ut och gör sina behov. Men vad händer. Jo han blir jagad av ett lodjur och törs sedan dess knappt gå ut mer. Så efter femton år tvingas han göra sina behov inomhus i en kattsandlåda. Det har varit den svåraste förändringen av alla. Han springer omkring och skriker. Vill ut… men törs inte. Dessutom har det ju varit så otroligt kallt en längre tid så det är otänkbart att försöka lura ut honom.

Den allra senaste förändringen som hänt är att vi fått hem ett 720 liters akvarium som tar upp en hel vägg. Gissa om katten är intresserad. Men katten börjar bli lite gammal och lat så han orkar inte upptäcka denna nya fiskvärld. Dessutom är han ju van att de fiskar som han äter är fyrkantiga.

Men han har upptäckt att fiskmaten är god… så han är gärna med på ett litet hörn och smakar om han får… och naturligtvis får han det. Att den nya mikrovågsugnen piper på ett helt nytt sätt när hans egna fyrkantiga fiskbitar tinas har han inte lärt sig förstå ännu. Allt har sin tid. Nu får vi se vad år 2010 har att erbjuda förutom en ny mikrovågsugn.

Parfym&Flasknojja

Strax före jul fick mamma Monica parfymnojja, eller rättare sagt flasknojja. Dottern hade en parfymflaska som jag blev förälskad i. Mest för utseendets skull, menäven lukten. Hon hade ställt den på min nyrenoverade toalett bredvid min vackra porslinspotta. Och det var precis samma mörkblå färg på flaskan som mönstret på pottan. Jag frågade om jag fick flaskan när den var tom. Men icke sa nicke...

Men jag ville ju ha en sådan flaska, så nästa gång vi hamnade i en stad med affärer... ja det händer ju inte alltför ofta numera. Då passade jag på att köpa... Men insåg ganska snabbt att det fanns tre olika storlekar på parfymflaskorna. Så vilken skulle jag välja? Jag tog alla tre. Vad det kostade ska vi inte ens prata om... men jag tyckte jag kunde unna mig det med tanke på att jag fått tillbaka lite pengar på skatten.

Så nu pryder de en av toaletthyllorna och parfym lär jag ha lång tid framöver om inte dottern kommer och tjuvar av den förstårs.

Det här var väl en intressant liten story så här på nattkröken när man sitter som på nålar och är lite smått förbannad över att sonen som borde varit hemma och lagt sig för länge sedan inte kommit hem än... Imorgon börjar skolan igen och vardagensrutiner är ett måste.

I övrigt är det bara kallt kallt och åter kallt så man måste elda och elda och åter elda. Men vad gör det. Nu har jag ju ledigt tillsammans med Älsklingen...

ÄNTLIGEN

ÄNTLIGEN är jag lite ledig för en gångs skull. Har jobbat alldeles för mycket de senaste två veckorna. Tog ju på mig att jobba extra i jul och nyår för att övrig nattpersonal skulle kunna få semester. Så det innebar att jag varit ledig 3 nätter av 14. Men nu är jag ledig i en hel vecka. Synd bara att det är så kallt ute hela tiden och att man måste elda som ett tok hela tiden.

Började naturligtvis med att få lite vettigt gjort. Tvättmaskinen i full gång. Packade bilen full med sopor . Åkte och kastade dem. Passade på att handla lite. Var även en snabbis hos granntanten och fikade.

Kom hem och möttes av blodbad. Hemma gick älsklingen omkring med rinnandeblod efter ett ben. Han hade råkat hugga sig med en yxa i benet.

Krönika före nyår...

Helt plötsligt är allt bara över… och man bara njuter av lugnet

Varje år säger man ”att i år skall man minsann inte stressa och inte slösa onödigt mycket pengar inför julen”. Men bara man börjar pynta och känna julstämningen så är de tankarna som bortblåsta. I år fick jag dessutom för en gångs skull en hel del pengar tillbaka på skatten så mitt ekonomiska tänk hamnade lite på hyllan.

Min nybyggda altan var ju naturligtvis tvungen att pyntas. Barnen fick också lite extra julklappar pga detta. De är ju inte bortskämda med att få saker, så i år kunde jag inte låta bli.

Maten lyckades jag faktiskt dra ner på lite grann i alla fall. Insåg ju att vi bara skulle vara två personer större delen av julledigheten och att den ena parten (inte jag) inte är så matintresserad. Trots denna insikt så sitter vi nu här efter jul, i alla fall med ett proppfullt kylskåp. Hur det nu gick till.

Ja traditioner är inte lätta att bryta. Och varför skall man bryta dem? Vi har ju snart inga traditioner kvar.

På tal om traditioner så undrar jag hur många som verkligen tittade på Kalle Anka och hans vänner? För mig är det heligt att man skall se det… men som vanligt hamnar man framför spisen och skall förbereda julbordet. Och nutidens barn växer upp med tecknade kanaler och filmer de kan se när som helst både på TV och Internet så för att behålla denna Kalle Anka tradition krävs snart tvångsåtgärder.

Och sen har vi konkurrensen med alla andra TV-kanaler och inte att förglömma vår svenska Hollywoodfru Anna Anka. Jag ställde frågan om vi ville fira jul med Anna Anka i en tidigare krönika. Mest på skämt, men insåg några veckor senare att det inte var något skämt. Det var fullaste allvar. Så nu kan man ju undra hur många som övergav Kalle för att se Anna Anka istället…

Själv tittade jag på Kalle i en kvart och insåg sedan att jag var tvungen att ställa mig framför spisen för att vi skulle hinna äta julmaten med svärmor innan hennes färdtjänst skulle komma.

Nyfiken som jag är så blev jag igår även tvungen att gå in på TV3.s hemsida för att få ett smakprov på Anna Ankas julprogram. Jag tittade i fem minuter sedan hade jag fått nog. Vilket tönteri. En skam för Sverige. Man tror inte att det är sant. Men det är väl bara att konstatera. Det är väl tydligen sånt här vi vill se…

Ja ja… hon blev en riktig kändis denna Anna… men priset verkar bli skilsmässa – om man nu skall tro allt tidningsskriveri vill säga. Och hennes man vill inte att hon skall få behålla sitt efternamn… Hur blir intressant blir Anna då? En avdankad Hollywoodfru som heter Anna Svensson eller nåt… Ja vem vill fira jul med Anna Svensson? Det klingar inte så kul…Det lär nog bli ”platt fall”. För ”Svensson Svensson” är ju redan upptaget.

Själv fyllde jag år en vecka före jul och den kvällen firade jag på Facebook.(en annorlunda mötesplats där man håller kontakt med sina vänner på Internet) Har aldrig blivit så uppvaktad en födelsedag någonsin tror jag. Facebook är också ett intressant fenomen i nutiden. Det kräver nog en egen krönika och berätta om livet på Facebook.

I övrigt önskar jag er en God fortsättning på det nya året. Vi hörs…

Krönika före jul...

Brandsäkerhet och brist på julmatsplats

Några dagar i denna decembermånad fick man känna lite julstämning i alla fall. Då var det lite vitt på backen och några minusgrader. Men nu är det borta igen och det blir ju så otroligt mörkt, grått och dystert. Men tack och lov lyser alla julgranar, adventsstakar och stjärnor. Det ser hemtrevligt och mysigt ut.

Inne kompletterar man med levande ljus för att få stämning. Samtidigt påminns man även om brandrisken förstås.

Läste häromdagen om familjen som blev innebränd pga en överhettad bärbar dator. Blev då påmind om att jag borde se över brandvarnarna. Förr hade jag som rutin att byta batteri till första advent varje år… men det började falla i glömska. Tack och lov så piper de när det är dags så man blir ju påmind ändå.

Just nu har vi en brandvarnare per våning. Borde man ha fler? Med tanke på de bärbara datorerna som släpas runt i alla rum och vanligtvis avslutas med att stå i någons sovrum med stängd dörr.

För några år sedan när jag började bo ensam började jag oroa mig för sådant jag aldrig oroat mig för tidigare. Speciellt vad gällde elsäkerhet. Det resulterade i att jag installerade fyra jordfelsbrytare. De har löst ut vid tre tillfällen. Då blir man väldigt medveten om att något är fel och att det måste åtgärdas. Känns tryggt. Då uppstår frågan. Skulle jordfelsbrytaren känna av en överhettad dator innan eventuell brand skulle uppstå? Naturligtvis inte i de fall där man bara använder batteriet och när den ej är inkopplad i eluttaget… men annars?

Det är tur att man inte oroar sig för sånt här varje dag. Då skulle man ju bli tokig. Alla eventuella faror som lurar i vassen. Men jag har i alla fall bestämt mig för att investera i några extra brandvarnare i alla fall. Nä nu är det dags att lägga energi och tankeverksamhet på julklappsbestyren istället. Tror ni att alla nära och kära skulle uppskatta att få varsin brandvarnare i julklapp? Antagligen inte.

Varje år så tänker jag att i år skall det inte bli så hysteriskt på julklapps och julmatsfronten.
Men när väl tidpunkten kommer så är det omöjligt att låta bli. Julmaten är det jag lyckats hålla i skaplig schack med. Än så länge, måste tilläggas. En av mina frysar gick nämligen sönder här för ett tag sedan. Så jag har helt enkelt inte plats för något extra. Frysboxen blev fullspäckad förra veckan när mina föräldrar kom på besök. De kom med årets laddning av svamp. Och det var inte lite vill jag lova.

Som tradition när de kommer och hälsar på inför jul så brukar vi alla baka en jätteladdning av ett julbröd. Vilket vi gjorde i år också. Men det fick som sagt inte plats i frysen. Jag hade dock varit förutseende och pratat med en granntant om att jag skulle få låna lite plats i hennes stora frysbox. Vilket jag naturligtvis fick. Det tackar jag ödmjukast för.

Att ha en fullspäckad frysbox är ingen höjdare. Man tappar lätt kontrollen vad det egentligen finns där i och var det ligger. Att ta fram något kräver att man först måste packa ur halva frysboxen först… och sen skall ju allt även packas tillbaka. Det är inte kul. Det är gränsfall att man hellre åker till affären och handlar det man behöver istället.

Eftersom jag nu vet att jag får en hel del pengar tillbaka på skatten. Så har jag nu bestämt mig för att ett frysskåp och några nya brandvarnare skall inhandlas.

Sen kan vi sova tryggt om julnätterna och det blir en fröjd att hämta julmaten ur frysen.

Eftersom vi inte hörs mer före jul så önskar jag er alla en riktigt God Jul.