Nattsudd i slutet på 2008

Ja nu har det snart gått ett år till... vad tar tiden och livet vägen?
Som alltid efter storhelger, semestrar och resor så får man energi att försöka ta tag i saker och ting. Den här tiden är det nyårslöften som hägrar. Alltid är det samma återkommande att försöka leva sundare.
Jag har insett att nattarbete inte är hälsosamt, det blir ingen ordning på varken mat, sömn, motion eller socialt liv. Så egentligen borde man kanske försöka sig på att byta arbete.

Men... att arbeta natt innebär en hel del ob-ersättning vilket kryddar ekonomin och möjligheten till fortsatta renoveringar. Så det är bara att bita ihop. Helst även jobba lite extra så man kan krydda tillvaron med en guldkant också.

Som alltid när jag får lite extra energi måste jag skriva en lista på det jag tänkte göra, så att jag verkligen ser att jag fått något gjort... Problemet är att när jag strykit en sak på listan, så har jag hunnit skriva till två nya... SÅ det blir ingen ände på listan...

Jag hade skrivit en lista på sju olika saker:

1. Klyva ved - fick sonen göra
2. Sätta in viktiga papper i pärmar - Klart
3. Ta rätt på den gigantiska tvätthögen, har bara tvättat och tvättat i två veckor utan att ta rätt på det. Hann göra hälften klart samt fixade två nya högar att hänga.
4. Ta ett fotbad och sköta om mina onda fötter. SKÖNT!!! Borde göras oftare. Hett vatten med såpa och grovsalt. HÄRLIGT.
5. Laga en adventsstjärna som rasat i golvet - måste limmas. Fortfarande ogjort - överförs till nästa dags "Att göra lista"
6. Gjort en budget, så jag har koll på finanserna. Behöver verkligen ta mig i kragen för att spara pengar och kunna avsluta altanbygget till våren.
7. Städa plastskåpet. Ogjort - men fullständigt nödvändigt. Det rasar ut byttor när man öppnar skåpdörren. Jag förstår inte varför det är så svårt att ha ordning i sådana skåp. Inbillar mig att om jag hade ettriktigt skafferi, som man kan gå in i. DÅ skulle det vara lättare. Men nu har jag inget sånt... Borde ha planerat in det i samband med altanbygget... jag hade stora funderingar på det ett tag... även att kunna ha ett grovkök i anslutningen till entren... MEN jag skippade det. Blevför krångligt och för dyrt... Vem behöver ett grovkök när man har en hel övervåning att hänga tvätt på???

Det som jag glömde bort att skriva på listan var att skriva en krönika. Så det var jag tvungen att fixa först av allt. Den skall skickas iväg innan jag stupar i säng... Klockan är snart 01.00. Vilka nattvanor man har...

I övrigt har jag pratat med min faster Inger idag som fyller 60 år. Hade skickat henne ett chokladogram.

Har även bokat in mig för att gå på Mittrevyn tillsammans med min kompis Sussie.

Nu nalkas arbete hela nyår, sedan är det dags att fria hela helgen... Det är inte ofta vi är lediga tillsammans samtidigt SÅ då får man passa på att NJUTA... och bara vara... men någon liten arbetsuppgift för en händig karl finns alltid att plocka fram... Det finns en speciell sådan lista på sånt som jag inte klarar själv... lite eldragning skulle inte sitta helt fel.

Finns även grovjobb, dra fram röjningsveden med skoter kanske???

Nä dags att hänga sista maskinen med tvätt och sedan bädda ner mig med katten. KärleksNissen jobbar inatt...

Utrota bananflugorna

Mitt i allt julstöket har jag gått och fått problem med bananflugor. I Femton års tid har jag haft en komposthink med matavfall och ALDRIG sett tillstymmelse till bananflugor. Men precis just nu hade de bestämt sig att nu skulle de bosätta och föröka sig i mitt hus.

Komposthinken ställdes ut på bron, de flesta frös ihjäl men några få blev kvar inne och är fullkomligt omöjliga att få bort.

KärleksNissen och jag roade oss en lördagskväll med att söka tips om utrotningen av detta flygfä. Vi började med att läsa fakta på Anticimex hemsida. Där fick man hoppfullt veta att de förökar sig otroligt snabbt. En ny generation flugor kommer till världen på en vecka, och varje hona lägger då 500 ägg.

Hur många honor kan det vara i varje kull med 500 ägg? 250 st? Hur många hinner det då bli tills julafton? 125 000!!!!! Paniken hägrade. Jag såg framför mig en julafton med en dimma av dessa småflugor. Och jag som skall ha nya släkten på besök, för första gången. Det bara gå ju inte. Det måste ni ju förstå.

På Anticimex information i ämnet fick vi även veta att denna lilla fluga som älskar surnad fruktsaft även kallas fruktfluga och ättiksfluga.

Deras utrotningstips var följande:
Prova att blanda till 2 delar vinäger, 1 del sirap och 1 droppe diskmedel (utan ammoniak) i en liten flaska eller dylikt. Blandningen lockar till sig fruktflugorna, som tar sig ner i flaskan och stannar och drunknar där.

Detta tips provade vi, dagen därpå upptäcktes två döda i flaskan. Jag hoppas så… att det var honor. Iså fall lyckades vi utrota två kommande 500 äggkullar i alla fall.

Nu vet jag inte vad som hänt med alla ägg, de kanske inte kläcks i den omfattningen som är möjligt nu när jag avvecklat komposthinken. Någon invasion av denna främmande makt ser jag inte till ännu. Men jag spanar dygnet runt, och än så länge är syns det bara en fluga per kubikmeter.

Vi provade ytterligare en utrotningsvariant - rödvin. Hällde upp lite vin i en skål och satte på köksbordet. På morgonen därpå var vinet borta och EN fluga låg död på botten. Hm. Hade vinet dunstat eller hade denna fluga druckit upp det??? Eller var det därför katten betedde sig så underligt? Summan av kardemumman är i alla fall att vi nu har utrotat tre flugor.

Det behövs också ett knippe stort tålamod för detta. Man skall ställa flera drunkningsfällor på väl valda strategiska platser. Låta dem stå tills där orörda i minst två veckor och invänta drunkningstillbuden.

Misslyckas man med detta så finns det några ytterligare tips att tillgå. Då står det köttätande växter på tur. Så nu önskar jag mig sådana i julklapp. Har alltid önskat mig Amaryllis som julblomma, men man får anpassa sig till behoven.

Men köttätande växter äter tydligen väldigt sakta, så att hålla samma tempo som kläckningen av ägg så krävs det ett växthus av köttätande växter, hyllmeter efter hyllmeter.

Uppriktigt sagt börjar den här utrotningen kännas krånglig. Någon nämnde att man kan stoppa lagerblad i blomkrukorna. Då uppstod ytterligare frågetecken. Är blomflugor och bananflugor samma sak? Efter att ha läst följande evangelium i ämnet är svaret NEJ, det är inte samma fluga.

Evangelium: Bananflugor är bruna och överviktiga. jämfört med blomflugorna ser de sfäroida ut. Fräls oss ifrån knott och ohyra. Om du palperar bananflugans abdomen eller klämmer en bananfluga mellan tumme och pekfinger känns kitinet lite obehagligt, varför man hellre bör klämma blomflugor på nyss nämnda sätt. Blomflugorna är inte en lika stor plåga utan är snyggt svartklädda, magrare och rör sig snabbare, varför de kan få leva i frid och ro. Bananflugornas lidande och död i fällor, slaskar och handflator kommer att åstadkomma trivsel och lägga en fulländad grund för att upprätta gemenskapen i världens bostäder.

En sak är klar - båda flugsorterna har kommit för att stanna. Så systrar, bröder och tomtar ni måste följa det elfte budordet. Hedra din fluga på det att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land. Sjung psalm nr 411. Flyg Fula Fluga Flyg.

Julen är över...

VIIIIIIIIIIIIPS - Så är julen bara över - alla gäster borta - och barnen hos sin far.
Tomt och tyst och åter till jobbarnätterna. Fyra på raken. I år blev det en riktigt vacker gran som vi dekorerade med bla min farmors garntomtar.

Det är mycket bestyr med planerandet inför jul på alla de vis, pga tidsbrist på julafton bestämde vi oss för att dela ut våra julklappar kvällen före. Då fanns Älsklingen på plats med sin mor och syster samt jag och mina barn. På självaste julafton åkte Älsklingen till sina barn och hade en julklappsutdelning där. Själv skjutsade jag mina barn till deras pappa. Fick träffa fd släkten.
På kvällen blev det en lugn och lång middag i helt vuxenanda med nubbe till sillen. Mysig kväll.

Nästa dag var det dags att skjutsa svärmor tillbaka till Bjärtråhemmet. Då hade de sovit en vecka hos mig. På kvällen var det dags för mig att jobba och dagen därpå for systern hem.

Så nu är det åter vardag igen... och på nyår skall jag jobba.

Pipparkakor

Nya sexleksaker på gång... pipparkaksformer. Tro om de skall kavlas i sängen???

Beställes Här >>

Födelsedag med pepparkaksbak

Dottern Linda kom på besök och stannade över natten. Här ser ni henne nyklippt och grann.

Linda sammanställde bilder på födelsedagsbarnet, dvs MIG. Hur gammal? Ingen aning - förträngt för länge sedan. Men vi kvinnor blir väl inte äldre än 25 år ELLER?

Vi passade på att baka pepparkakor, små små - hela kvällen.

Det var MYSIGT!!!

Dessa skall vi spara till kvällen före julafton när det blir glögg och pepparkakor med dipp.

Man blandar 150 gr Ädelost med en dl CremeFreische. MUMSIGT!!!

Fick lite presenter förstårs.

Av sonen fick jag örhängen

och av dottern en Amaryllis- Min favoritjulblomma.

Den dekorerade vi så den blev fin.

Julångest - veckans krönika

I skrivandets stund har första advent passerat. Jag har alltid varit en sån person som älskat att julpynta. Och då skulle allt finnas på sin givna plats till första advent. Men sedan min separation för några år sedan tappade jag lusten. Julen blev helt plötsligt ångestladdad och jag hade gärna sluppit fira den över huvudtaget. Att den var så traditionsbunden hade jag ingen aning om förrän traditionen tvingades bryta. Att inte veta hur man skall fira, när och om barnen skall vara hos mig eller inte, och med vem man skall fira. Det är många inblandade som det skall tas hänsyn till. Själv ville jag att allt bara skulle vara som det alltid varit. Men så var det ju inte längre.

För någon månad sedan började jag bäva mig igen. Men i samband med en resa till Kramfors blev jag helt plötsligt störtförälskad i en jättetomte. Jag var bara tvungen att köpa den och nu står den tillsammans med en gammal släde med ved och en adventsgran på min nya farstubro/altan.

Lusten för julstök hade i och med detta kommit tillbaka och i år väntar en ny jul med nya människor och nya infallsvinklar. I och med att man skaffar en ny partner så ingår ju även en ny släkt. Så det lutar åt att vi håller till hos mig. Jag har ju stort hus och många sängplatser och massor av hjärterum.

Ja julen är en laddad helg för många människor och den skapar julångest. Jag satt och diskuterade julfirandet med en svenska som bor i USA. Jag erkände min egen ångest och hon berättade hur de brukade göra i USA. Där frågade man runt hur alla arbetskamrater och grannar skulle fira, och var det någon som verkade vara ensam bjöd man hem dem.

Vi borde nog vara mer öppna och lyhörda för det här i Sverige också. Det finns alldeles för många människor som känner sig ensammare än någonsin denna helg och självmordsstatistiken visar resultatet.

Det finns fler synvinklar än ensamhet. Ekonomi är också en jobbig del för många. Man har egentligen inte råd att fira jul i den omfattning som man önskade. Man har inte råd att ge barnen de julklappar de önskar sig. Eller annars tar man sig råd och sätter sig i skuld istället.

Jag läste om en ensamstående mamma som tyckte detta var jättejobbigt. Hon var inte ensam, hon firade alltid jul med sin syster och hennes familj. Men hon hade ångest över när det var dags att dela ut julklappar och hennes barn fick bara några enstaka paket, medan systerns barn fick större, flera och dyrare paket. Hon funderade över att börja fira julen ensam i stället, bara för att hon och hennes barn skulle slippa uppleva denna förnedrande situation igen.

Nä nu är det nog dags att vi börjar överskrida de traditionella revirgränserna vad gäller julfirandet. Våga tänka om. Varför inte bjuda hem någon som verkar ensam. Och du som har julångest lär dig våga erkänna för andra hur det känns, våga prata om det och vips kanske dörren har öppnats till något nytt.

Och våga erkänna för barnen att ni inte har råd att köpa de dyraste julklapparna. Sätt er inte i onödig skuld. Även om de kanske verkar besvikna så förstår de. Och det är tanken som räknas.

Mina föräldrar hade det inte så gott ställt när jag var barn och jag minns över huvudtaget inte vad jag fick i julklapp. Det jag däremot minns är att vi alltid brukade lägga pussel varje jul. Så det ser jag fram emot även denna jul. Varje år brukar jag köpa ett nytt pussel. För mig är det jul. Tro om nya släkten gillar att lägga pussel med mig?

Helgbesök

Här har vi foton på besökarna i skogen. Dotterns kommentar. Hon är uppvuxen på landet men verkar numera vara en riktig asfaltsdam.

Ja här har det varit full rulle i helgen, mina föräldrar var här med brorssonen Kevin. Ett riktigt charmtroll som verkligen ser till att få full uppmärksamhet. Vi har firat lilla julafton. Till Kevin plockade jag fram barnens paketkalender som vi avvecklat för länge sedan. Gjorde i ordning små paket så han skulle få öppna ett paket varje dag under vistelsen här. Det var verkligen uppskattat. Vi plockade fram Snowracern och barnsparken också. Så då fick han även prova det.

Lördagförmiddag var det storbak på gång. Vi bakade morfars glödhoppor, ett måste till julskinkan. Naturligtvis fick vi provsmaka lite också. Innan baket hade min söta far lyckats skrva isär mina adventsstakar, som han trodde var trasiga... enda felet var att de var avstängda på en väggkontakt bredvid taklampekontakten...

Sen gjorde jag en playdoodeg till Kevin som han kunde leka med. Den kan han även ta med hem.

På kvällen kom älsklingen - Tommy. Han ficksysselsätta svärfar med att spela nätpoker. Så nu vill lilla far ha en dator. Morgonen därpå var det dags att visa svärmor datanyttan. Då blev det korsordslösning på nätet... EM/kvällen avslutades med att lägga pussel. KUL!!!

Jul och Teknikstök

JAH JAH JAH, jag har klarat uppkörningen på motorsågskörkortet. Både teorin och praktiken. Sista veckan började jag tro att det skulle gå åt fanders. Men bara teorin var klar så ökade självförtroendet. Så nu är det bara att tuta och köra i skogen bland träden. Tro om någon kommer och kollar om jag har körkort. Antagligen inte. Somskogsägare behöver man inte ha det, men jag ville ju gå en kurs för att lära känna min såg och då blev det körkortet av det hela.

I övrigt har jag jobbat, jobbat och jobbat... flera av nattpersonalen är sjukskriven och en del har semester. Så då får man passa på att tjäna lite extra. Pengarna flöder denna månad så då behöver man få in lite mer nästa.

Jag väntar dock på mitt skattebesked, som jag inte har en aning om vad det blir. Men jag borde få tillbaka i år... för första gången har jag inte en susning. Jag deklarerade för första gången mitt företag samt att jag hade en del utgifter på jordbruksfastigheten och sålde sommarstugan till reaskattförlust... SÅ nu hoppas jag på en glad överraskning. Det behövs ju lite mer pengar för att avsluta altanbygget... och till lite julklappar förstårs.

I övrigt är det julpyntning som hägrat. Det skall vara riktigt juligt till första advent så man får känna julstämningen. Tyvärr blev vädret väldigt milt och snön börjar smälta... modden hägrar och halkan likaså...

Tack vare det milda vädret så kunde Tommy (GoGubben) avsluta trossbottensarbetet på altangolvet, behövdes verkligen så inte snön yr in... Vi har haft några härliga dygn tillsammans. Med både arbete och mys. Hade en del ogjort på den datatekniska fronten som vi äntligen fick ordning på. För två år sen köpte jag en datatelefon i mott företag. Den kan kopplas och synkas med datorn så både e-post, sms och kalender uppdateras både på telefon och på datorn. Fick aldrig detta att fungera då, men idag fixade Tommy det. Vi har också lärt oss omvandla gamla videoband till digitala... så framöver skall jag fortsätta lära mig redigera gamla filmer... KUL...

Allt nytt tekniskt är drygt att lära sig, och oftast är all information på engelska så man tappar sugen direkt... då är det perfekt att ha en kärleksnisse bredvid sig som gillar utmaningar på den fronten. Själv vill jag bara att det bara skall fungera och att jag skall fatta hur det används.

Nu har vi även äntligen bestämt hur julen skall firas. Inte helt hundra men nästan. Mina barn skall vara hos sin pappa dagen före julafton och kommer till mig julaftons kväll. Helgen innan jul kommer några av Tommys syskon. Det är klart att systern och Tommys mamma kommer och bor hos mig, så vi kan förbereda all julmat tillsammans. Det skall bli kul. Antagligen blir väl själva julfirandet här också. Här finns säng och hjärterum för alla.

Vad är en bonde? Vad är en fru? Och vad är en ko?

En sjuårig pojke svarade följande: - Bonden är en väldigt lycklig man, först och främst för att han har traktor, men också för att han slipper jobba. Ja, bönder är liksom en egen ras, precis som rörmokare och föräldrar.

Bönder har blivit högvaluta i vårt avlånga land sedan TV-programmet ”Bonde söker Fru” gjorde sitt intågande. Ja de börjar ju även bli en bristvara. Bönderna alltså. Fler och fler tvingas lägga ner. Det är avveckling eller utveckling som gäller. Bara de som vågar satsa blir kvar. I vår by fanns tretton bönder för ca 60 år sedan. Idag finns bara ett jordbruk kvar. Men där finns inga singlar. Om ni nu ville veta det. Alltså ingen bonde som söker fru…

Det är kul att denna yrkeskategori framhävs. De är ju trots hårt arbete sju dagar i veckan helt vanliga människor. De har en väldigt stor och viktig funktion att fylla. Det är ju i regel de som ser till att vi har lite öppna landskap kvar.

Hur står det till med rasen fru då? Ofta är frun en mamma. En mamma är en sån som gråter när hon är glad och gråter när hon är ledsen.

Rasen ko? Ja är korna svarta kallas de invandrare. De som sköter om dessa kor jobbar svart och heter bönder. De ser bra i mörker. De kliver upp tidigt på morgonen och då är det mörkt ute.

En uppsats av en mellanstadieelev lästes upp i radion. Här kommer en sammanfattning: Kon är ett husdjur. Den finns även utanför huset. Kon lever oftast på landet, ibland är den också i staden, men bara när den ska dö. Den bestämmer inte själv när den skall dö.

Kon har många sidor, översta sidan, nedersta sidan, främre sidan, bakre sidan och den ena sidan och den andra sidan och sedan även en insida
.
På den främsta sidan sitter huvudet. Huvudet finns där för att där skall hornen sitta. Bredvid hornen finns öronen., som kon kan röra på. Kon har två hål. De kallas koögon.
Kons mun kallas mule, det heter det säkert därför att den säger MU!

På den bakersta sidan finns en svans. Den används för att jaga bort flugor med, så de inte ramlar ner och drunknar i mjölken.

På den översta sidan och ena sidan och den andra sidan finns bara hår. Det heter kohår.

Den nedersta sidan är den viktigaste sidan för där hänger mjölken, när mjölkerskan öppnar kranarna då rinner mjölken ut. Kon har fyra ben, man kan även dra ut spikar med dess fötter.

Kon äter inte så mycket, men när den äter så äter den alltid två ggr.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter kofångare, den sitter ofta framme på bilarna. Kofångaren slaktar kon och häller upp mjölken på tetror. Det var bättre förr då kom mjölken från kon . Nu kommer den från något Mejeri i Norr. Kofötterna däremot skickas till snickaren. Det kallas för återvinning. Kofötter kan även kokas och ätas på sjörövarkalas. Sen åker man ut på de sju haven och drömmer om att bli fru till en bonde…

Tomten på plats

Idag blev det av... inköpet av min nya stora tomte. Så nu står den på bron med en kälke ved... Lilla katten är livrädd. STACKARN. Han har fått vänja sig med mycket sedan alla renoveringar och utbyggnader.

Fåglarna flyger in under golvet i altanen occh hittar inte ut. De flyger desperat mot fönstren och stressas till döds. Hittade två döda idag. Får försöka lura hit min KärleksNisse Tommy och bygga och täppa igen alla hål för att slippa fler dödsfall på den fronten.

Bilen krånglar på och batterilampan tänds och slocknar om vartannat. Skall lämna in den på verkstad till veckan. Troligtvis generatorn som behöver åtgärdas på något sätt. Ja vad vore livet utan små beskymmer. Lugn och ro vill vi inte ha.

Idag är sonen och en kompis och skall sova över hos två brudar.Hmm. Sånt har vi inte tid med... eller rättare sagt han har inte tid med kärleksbeskymmer också. Han behöver ha all övertalig energi till att fixa sitt slutbetyg, så han kommer in på gymnasiets elprogram.

Nu väntar en jobbarhelg.

Tomtar på loftet

Upp i ottan och promenerade. Vi ligger bland de tre bästa lagen i kommunens stegräknartävling, så det är bara att pinna på. En av eliten är med i vårt lag, hon ligger i täten av alla enskilda.

Sen var det dags för årets besök hos tandhygienisten. Har haft mycket problem med tandsten under årens lopp, men det verkar bli mindre och mindre besvär från gång till gång.

Sen var det dags med kärleken i flera flera timmar... Härligt Härligt men farligt farligt...

När han for till jobbet for jag till Kramfors för att uträtta lite ärenden. I en affär träffade jag kärlekens stora rival. En jättetomte. Han tänker jag nog åka tillbaka och köpa. Har hotat med att han får ta Tommys plats i sängen om han inte tillbringar lite fler nätter hos mig. Så nu har jag fått tomtar på loftet kan jag lova. Blir nog inte lugn förrän den är inhandlad.

När jag for in tillKramfors lös en batterivarningslampa hela tiden. Passade då på att svänga in ho s X:et som är fordonsnisse. Han öppnade huven och dök på generatorn och pillade på rätt kablar och lampan slocknade. Få se om det verkligen var det felet.

Köpte lite julklappar och hade sedan bestämt att gå ut och äta med en jobbarkompis. Vilket vi efter många om och men gjorde. Det var nämligen fullbokat nästan överallt. Alla damer i kramfors kommun hade nog tänkt samma tanke. Efteråt var vi på teater som handlade om konsten att vara kvinna , man och människa. Det blev en del igenkännande skratt. Vi känslo och hormonbombade kvinnor var naturligtvis representerade.

Ett tips till kvinnor som analyserar och tänker för mycket var att gå med AT dvs Anonyma Tänkare för att sluta tänka... ett annat gott råd var att ta en penis och röra om väl i hjärnan och sedan ut och promenera... Inte så dumt tips. Hit med en penis!!! Promenerar gör jag ju för fulla muggar redan.

Hann med ett litet friarstråt på hemvägen... störde kärleken på jobbet. Vi drack kaffe och löste lite korsord innan jag for hem och hamnade här.

Som sagt imorgon blir det tomteköp och coachbesök. Snart är det första advent och det börjar banne mig bli dags att röja huset och pynta lite jul... Men först är det uppkörning och teoriprov på motorsågskursen. Ingen ro och ingen vila. Om två veckor kommer mor och far på besök och firar lilla julafton.

Just nu sitter den största, goaste och mjukaste rivalen bredvid mig och spinner HÖÖÖGT. Han väntar på att jag och han skall krypa till kojs.

Vintern är här

Vintern kom som vanligt med dunder och brak. Man är lika oförberedd varje gång. Konstigt nog. Men vackert är det och ljusare blir det. Det mörka trista novembervädret utan snö känns tråkigt. Gogubben kom och hjälpte mig "göra vinter" i sista minuten. Vattenkranen i ladugården hade hunnit frysa, hade fullt sjå att hitta vattenmojjen ute på gräsmattan under snön. Han tätade vedluckan till källaren och skottade hela gården, klöv en hög ved. Härligt att få en hjälpande hand av en händig man. Ibland blir man trött på att vara ett rejält fruntimmer som klarar allt själv. Härligt att slänga av sig jobbarkläder och motorsågskläder och få på sig lite utmanande kvinnlig klädsel. Kvinnans list ni vet som förför och förhäxar och gud vet allt.

Kärleksvindarna har stormat och passionen brunnit som en het eld. Ibland undrar jag var alla känslor kommer ifrån. De fullkomligt kväver mig. Vi träffas ju inte så ofta, så varje gång känns som första gången. Häftigt men tar lite väl mycket energi. Hur länge skall man orka vara nyförälskad? Skall det aldrig lugna ner sig och bli vardag och slentrian. Tydligen inte.

En dikt till dig Tommy

Jag vill hålla av dig utan att hålla fast dig
Jag vill ha dig utan att äga dig
Jag vill vara dig nära utan att kväva dig
Jag vill ge dig kärlek utan att ställa krav eller villkor
Jag vill ge mig åt dig utan att ge upp mig
Jag vill leva med dig, jämte dig utan att gå före, utan att sacka efter
Jag vill ALLTID vara DIN

Monica


Vi ses imorgon!!!! MMMMMmmmmm

Nattsudd

Oj vad jag var pigg inatt. Igår var jag på personalfest i Nordingrå. Där serverades Thailändsk mat. Jättegott. Vi har en Thailändska som jobbar på mitt jobb som tog på sig att fixa maten. Starkt och Gott. Själv hade jag åtagit mig att jobba natt så jag kunde inte stanna hela kvällen. Hann nätt och jämnt med kaffen och gokakan som skulle serveras som efterätt. Men gosaksugen som man är så såg jag till att bli försedd ändå.

Det hade snöat hela dagen så vägen var rejält moddig. Sedan jag var medom en krock förra året så är jag inte så sugen på bilkörning vintertid på kvällen... men men skall man bo som man gör så är man ju tvungen.

Festkomitten hade ordnat lite tävlingar att fördriva tiden med - rena hjärngympan. Ett smakprov

Vilka yrken gömmer sig i orden?

1. Sam Pilon

2. Rick Neas

3. Knut Rödok

4. Tora Goff

5. Erik Kelter

6. Sivert Rö

7. Rakel Danät

8. Tor Pike

9.Käte Drass

10. Dan Bramn


Den här kvällen har sonen och tampats med geometri i två timmar. Inte konstigt man känner sig gammal och sliten. Hann även med en promenad och harförstårs eldat och klyvit lite ved. Sedan har vi de obligatoriska telefonmöterna med vänninorna... Mina bästa bor ju en bit bort så det blir mest telesamtal.

Vad gjorde du för tio år sedan?

För en tid sedan fick jag frågan om vad jag gjorde för tio år sedan. Hm Ja, vad gjorde man då? Då var barnen 8 och 5 år gamla. Bodde på den tiden tillsammans med barnens pappa –Kändes som om jag inte kom ihåg någonting. Man har ju gjort så mycket olika saker och tiden bara flyger iväg. Tack och lov har jag varit duktig och skrivit lite om vad som hänt under barnens uppväxt. Jag har varje år fixat en pärm per barn. Där har jag även sparat veckobrev, foton teckningar m.m.

Jag tog fram pärmarna och försvann för en stund tillbaka i tiden.
1998 började med elavbrott i ca tre dygn. Då fick man verkligen känna av hur sårbara vi är utan elektricitet . Vi har ingen vedspis så vi lånade ett gasolkök. Skolor och dagis var stängt. Värme hade vi endast i ett rum, där vi har en öppen spis. Jag jobbade natt på äldreboendet, vaktmästaren kom och drev ett elaggregat så det skulle finnas el i korridorerna och en fungerade spis på hela stället. I lägenheterna där pensionärerna bodde var det becksvart. Telefonerna slogs ut så själva larmsystemet fungerade inte. Vi hade en tant som låg på sin dödsbädd. Snacka om kaotiskt. Men det gick det också.

Detta år firade jag och barnens pappa tioårsjubileum. Jag överraskade honom genom att skriva ett halvgalet brev till Pontus Enhörning på P3. Han nappade och ringde upp i direktsändning på arbetet. Det blev ett annorlunda samtal må jag säga. Summan av kardemumman blev att Pontus konstaterade att familjens katt numera fick mer uppmärksamhet av mig än barnens pappa.

När sonen fyllde 5 år arrangerade vi ett jättehäftigt sjörövarkalas. Där man bla fick äta med svärd och smaska på kokta grisfötter.

Dottern fyllde 8 år och hade för första gången önskemål om att ha ett riktigt tjejkalas. Tidigare hade hon även bjudit killarna i klassen. En dag var jag för att hälsa på i skolan för att se hur en vanlig skoldag kunde se ut för dottern. Insåg ganska snart att det inte var någon vanlig dag. En av pojkarna i klassen hade varit sjuk ett tag och idag kom mamman med en sjuksköterska för att berätta hur det stod till. Pojken hade cancer. Jag som är en riktig känslomamma hade stora problem att inte börja storböla. Jag kunde dock hålla mig ända tills pojkens bästa vän tog fram sin gosenalle och gick fram till mamman och bad honom ge det till sin vän.

På midsommar var det som vanligt dags att åka till Leksand för att fira en riktig midsommar. Här finns en stor grop där det ryms tusentals människor, i mitten reser man den gigantiska stången. Spelmännen tillsammans med kranskullorna ror i kyrkobåtar från kyrkan på Dalälven, och går sedan genom hela samhället och spelar på fiol. När alla är på plats är det dags för smyckning och resning av stången. Med spänning ser tusentals människor på och hjälper till att ”heja upp” den. Den stora skillnaden på detta år var att helt plötsligt inser vi att vi får uppleva ett historiskt ögonblick. Den gick helt sonika av med ett jättebrak. Är nog enda gången det hänt.

Denna höst var det kojbyggardags. Det blev ett rejält tvåvåningsbygge. Enligt pappan skulle den tåla jordbävning bättre än vårt vanliga hus.

Under detta år var det naturligtvis mycket barnbestyr och nattarbete som gällde, men jag hade som vanligt en hel del annat att pyssla med också. Under denna tid var jag väldigt aktiv i vår byförening och anordnade diverse aktiviteter. Jag pysslade med hantverk och var ute på små marknader och sålde mina alster. Jag hade flera kalligrafikurser.

I övrigt fick vi hem vår första dator detta år. Då bestämde jag mig för att gå en datakurs. Skall man ha en dator är man ju tvungen att begripa någonting om eländet också. Detta magiska år pajade både spisen och diskmaskinen. Så nu är det väl bara att invänta att de pajar igen. De brukar väl inte ha längre livslängd än 10 år nu för tiden. Ja en av plattorna på spisen fungerar ju bara ibland.

Livets karusell

Från morgon och till kväll
Dagar blir till år - Vet inte vad vi står

Sanningens minut
När allting rann ut
Efter alla år – blev allt ett öppet sår.

Du är så nära. Sanningen så tung att bära
Livet är så kort - Det bara rinner bort

Inte är det lätt - Finns det något sätt - Hur gör man rätt

Som en öppen bok
beter oss som ett tok
Lägga locket på - Hur skall detta gå?

Inga löften vi ger – Då vill vi bara ha mer -Ingen lösning vi ser

Lyckan for förbi - Det blev aldrig vi
Man vet vad man har – inte vad man får
Sakta rinner en tår

Ett minne blott
Att bevara i vått och torrt – vi var nog av samma sort

Inga löften vi gav
Vi stängde bara av – drunknar nu sakta i ett hav

Dikt skriven av Monica Årjes

Funderingar och fest

Grått, trist och snöslask och bäddat för funderingar om vad livet har att erbjuda. Kärlek, ensamhet, vänskap etc.

Lite less på vardagens bestyr, eldning, matlagning, städning, läxläsning, arbete...

Oj vad jag låter pessimistisk, inte så farligt som det låter... men för den som känner Monica så finns bara AV och PÅ -läget... vilket innebär att AV är normalläge för de flesta människor och PÅ -läget är för Monica 200% järnet... Så just nu är det AV = Normalläge

Jag skall ju strax börja förbereda mig inför kvällen - fest i Nordingrå. Där skall det serveras Thaimat. MUMS... Vad vore livet utan mat? Kanske lite smalare :-)

Ensamhet

Många kvinnor gifter sig för att slippa vara ensamma.
Många kvinnor skiljer sig för att slippa vara ensamm..

Skratta och hela världen skrattar med dig.
Snarka och du sover ensam.

Det finns ett helvete - att vara ensam
Det finns ett himmelrike - att kunna vara det

Ordspråk

Kärlekens nöjen varar bara ett litet ögonblick, men dess plågor varar livet ut.

Att älska en människa innebär att gå med på att åldras tillsammans med henne.

Den enda segern över kärleken heter flykt.

Kärlek är inte att röra vid varann, utan att nå fram till varann.

Kärlek är som mässlingen - så mycket värre när den kommer sent i livet.

Det är omöjligt att älska och vara förnuftig på samma gång.

Mera blommor

Nu börjar jag bli riktigt bortskämd, idag fick jag mera blommor... Idag behövdes det verkligen.

Kärlekens Lotteri

Kärleken är som ett lotteri.

Man måste våga satsa...

...för att kunna vinna...

Vågar du?

Kärleksprocessen

Från förälskelse till kärlek är en process

I förälskelsefasen känner man sig ofta som "ett". I en mer mogen kärleksrelation däremot, uppfattar man sig som två som har bildat ett "vi". Just den sammanhållande vi-känslan, byggd på ömsesidig respekt, är utmärkande för den mer utvecklade kärleksrelationen.

Under processen, då förälskelse fördjupas till kärlek, får parterna brottas med en hel del frågor.
Efter ett tag luckras den intensiva närheten upp. Omvärlden blir mer lockande igen och egna behov och intressen gör sig åter påminda. Sidor hos den andre, som man inte riktigt tycker om, visar sig och kan göra att man känner sig tveksam till förhållandet. Frågan man måste besvara är om man kan acceptera den andres alla egenheter. Man tvingas också se på sig själv på djupet och kan kanske behöva ändra sitt eget beteende.

När den andra blir självklar

I ett förhållande brukar man sakta anpassa sig till varandra samtidigt som man bejakar sin egen frihet och självständighet. När den här utvecklingen blir positiv så uppstår efter ett tag en stark tillit i relationen. Det blir då självklart att man har sin främsta lojalitet hos den andre. Han eller hon är nummer ett jämfört med andra människor. Successivt sker ett medvetet val av varandra som livspartner.

Att bry sig om att den andre mår bra och bjuda till för det gemensammas bästa, är tecken på ett förhållande som har fördjupats till en positiv kärleksrelation som innehåller både vardaglig vänskap och stråk av förälskelsekänslor.

Den period då förälskelsen är i fokus brukar vara mellan ett och ett halvt till två år. Om förälskelsen efter den tiden inte har fördjupats till kärlek så tar förhållandet ofta slut.

utdrag från sjukvårdsupplysningen.se

Förälskelse

Satt och lyssnade på ett radioprogram om olika relationer. Relationerna till grannar, vänner, barnen, hunden, arbetskamraterna och parrelationer. Ämnet intresserade mig och jag började googla och här kommer lite utvalda delar om främst förälskelsen

Naturligtvis är parrelationen ett intressant ämne efter att ha separerat och nu inlett en ny relation. Och förälskelsen... Visst är det härligt att få uppleva en förälskelse. Hur ofta får man uppleva det i sitt liv? Den här känslan av att vara "ett". Hos alla människor finns en längtan efter den stora kärleken, efter en kärleksrelation som helt och hållet ska tillfredsställa alla behov. Den längtan bär man ständigt inom sig. När man drabbas av en förälskelse kan det kännas som om man har blivit bönhörd.

Efter att man har varit tillsammans ett tag förändras känslorna. Då är det lätt att tro att man valde fel, att den rätta partnern egentligen finns någon annanstans. Någon har sagt att det är den näst bästa som blir bäst. Den bästa, perfekta, partnern finns egentligen bara som drömmar och ideal.När de passionerade känslorna börjar mattas av är det bra att stanna upp och ta reda på om förhållandet kan fördjupas till en hållbar kärleksrelation.

Någon klok människa skrev följande:

"Att svepas med av en förälskelse kräver inte särskilt mycket mognad eller vuxenhet. Det svåra är att kunna stå för sin kärlek, trots ambivalens, svårigheter och frestelser att fly till något lättare"

Snälla grannar och besök...

Nu har det varit mycket motorsågning på schemat. Både i min egen skog och en kursdag. I lördags var det dags för den sista kursdagen. Härnäst blir det uppkörning. Tro hur det ska gå... Ja det lär visa sig. Efter denna heldag var vi bjudna på middag hos grannarna. Härligt att få sätta sig vid dukat bord. Det är jag verkligen inte bortskämd med. Tack för det Timo och Marie.

Har hunnit med att fått främmande ett dygn också. Min kompis Kicki har varit på genomresa. Hon har efter en magoperation gått ner 18 kg. Duktigt men kämpigt. Det är noga med måltiderna nu. Hon måste äta lite och ofta. Varje måltid skall ta ca 20-30 min. Skall ej dricka i samband med måltiderna. Snacka om att behöva en matklocka. Och äter hon för mycket, äter fel eller för fort då blir hon sjuk...

Hon har precis börjat jobba efter sjukskrivningen efter operationen. Hon är busschaufför med världens konstigaste arbetstider. Olika tider och stopp varje dag. Ibland knappt möjlighet till rast för att hinna med dessa 30-min måltider. Hon gör det bra. Det måste jag säga. Själv kämpar jag på med stegräkningaren i fickan. Tack och lov får man omvandla mina konstiga fysiska aktiviteter till steg. Men skogsarbete finns inte med på listan. Har dock omvandlat 4 tim skogsarbete till 2 tim snöskottning. Vad tror ni om det?

Golvet börjar ta form...

Sakta men säkert börjar undre delen, där isoleringen skall ligga under golvet ta form.

Älsklingen ligger på backen och hamrar...

Alla fönster på plats...

Igår sattes de sista fönsterdörrarna på plats. Idag har han börjat med golvet... Jag fattar inte vad han får all sin energi ifrån. Men det är bara att tacka och ta emot.

Nu händer det mycket minsann. Tommy är här varje dag och jobbar med altanen. Perfekt väder för det också, har det ju varit.

Drömmen att tidigt nästa vår kunna sitta på altanen börjar kännas verklig. Det är inte mycket kvar att göra. Men allt tar förstårs tid att göra. Rent utgiftsmässigt är det i stort sett bara materialet till innertak och väggar kvar samt belysning förstårs.

Jag hade tänkt fortsätta fylla källaren med ved, men valde att passa på att städa gården istället. Snacka om att det blir skräpigt när man bygger ut. Hann tyvärr inte klart, får fortsätta imorgon.

Ikväll fick jag tillfälle att få hjälpa honom för en gångs skull. Jag hjälpte honom att göra en jätteladdning med räkmix, dvs fiskmat. Perfekt att ha i frysen och bra mycket billigare blir det än att köpa färdigt.

Igår hade jag en riktig nostalgitripp. Skrev en krönika med temat om vad jag gjorde för tio år sedan. Tack och lov har jag dokumentrat en hel del om barnens uppväxt, så det var bara att slå upp rätt år och återuppleva lite av den tiden. Om en vecka, när den publicerats i NordSverige kan ni få ta del av den här också.

Hur var det med den där buketten rosor?

Idag blev jag rejält överraskad. Helt plötsligt fick jag en bukett röda rosor. Den fick jag av mina arbetskamrater för att de uppskattade min insats när jag skulle lära dem lägga in sina önskescheman i ett dataprogram.

Jag blev jätteglad förstås. Det var ju dessutom jättekul att få förmånen att lära dem det. De flesta hade ingen större datavana och gjorde ett otroligt bra jobb för att få till det hela.

Vi alla som jobbar inom äldrevården gör ett jättejobb och alla vi borde få varsin ros – varje dag. Det är inte lite man skall kunna när man jobbar med människor. Det är många olika behov som skall tillfredställas. Det krävs tålamod och engagemang. Och det krävs att man har många bollar i luften. Man måste pussla med tiden när det saknas personal. Ena stunden koka gröt, nästa att sitta vid någons dödsbädd för att sedan gå och hänga tvätt eller ge en hjälpande hand vid ett toalettbesök.

Sedan måste man kunna uttrycka sig i skrift, allt skall ju dokumenteras enligt olika lagar. Och nu skall alla även kunna använda dator. Däremellan är det nya rön, nya rutiner, olika grupper som skall jobba för olika saker, möten, utbildningar, informationer av olika slag och otaliga omorganisationer.

Trots att tiden inte alltid räcker till så är alla positiva. Alla är ett enda stort team. Det är sällan gnäll. Istället för problem så ser man möjligheterna. Det är en fröjd att få jobba tillsammans med personalen på Sunnebo.

På varje personalmöte har vi numera en ny punkt som heter SAG – Systematisk ArbetsGlädje. Då är tanken att vi skall säga något positivt som vi upplevt eller känner. Trots att vi är ett glatt, engagerat och positivt gäng så är det så svårt att lyfta fram det positiva. Att sätta ord på det är fullkomligt omöjligt.

På sista personalmötet hade någon dukat så fint, med blommor och tända ljus. Det kändes mysigt, hemtrevligt och bekvämt. Men ingen nämnde det när vi skulle säga nåt positivt, fast jag är helt säker på att de flesta tyckte det.

Ibland behövs det inte så stora insatser för att man skall känna den där positiva kicken. En klapp på axeln, ett uppmuntrande ord, ett telesamtal om någon är sjuk. Uppmärksamma om någon har en ny frisyr eller nya kläder. Man blir ju så glad av att göra någon annan glad.

I en utbildning jag gick tidigare hade kursledaren ett tomt kuvert med alla deltagares namn. Kuverten skickades runt och vi skulle alla skriva två positiva egenskaper om respektive person i gruppen och lägga i respektive persons kuvert. Kursledaren klistrade sedan igen kuverten och vi fick dem i samband med avslutningen. Det är ett kuvert man behöver plocka fram då och då, när de negativa vibbarna tar över. Det är stärkande att få läsa om sina positiva egenskaper.

Vad gör just du när de negativa vibbarna tar över? Själv så tar jag telefonen till hjälp, kontaktar någon för att skingra tankarna. Att gå ut i naturen är också bra för mig. Förr tog jag alltid kameran med mig. Varför har jag slutat med det? Att titta på vackra bilder är rogivande. Kanske lyssna på musik, eller på fågelkvitter.

Jag träffade en av mina läsare som berättade att hon brukade klippa ur och spara mina krönikor. Dem plockade hon fram när hon kände sig deppig och ville bli på bättre humör.
Att få höra det – var samma känsla som att få buketten med rosor idag.

Vi måste bli duktigare att ge beröm och feedback. Och är det svårt att ge, så kan det vara lika svårt att ta emot. Inte kan vi väl erkänna att vi är fina i håret eller att vi är duktiga inte. Det går ju inte…
”Asch då… det var väl inget speciellt” – Avslutningsvis kastar jag ut ett fång rosor till er alla som gör någon glad idag. Blev det du?

Satsa på kärleken

Åkte aldrig bort i helgen. Föredrog att satsa på kärleken istället. Mysigt!!! Härligt!!! Underbart!!! och otroligt Jobbigt!!! Det tar energi att förälskelsen aldrig går över. Kärleken är ju sårbar brukar man ju säga.

Under veckan när jag varit bortrest så hade GoGubben varit och jobbat på altanen. Han hade gjort en gavel klar samt satt in åtta av tio fönster.

Vi var båda bortbjudna på varsin fest, men valde att vara tillsammans hos honom istället. Vi var inte ensamma. Hans dotter med kompis var också på plats.

Nästa natt hamnade vi hos mig i Salteå. Förruttom närhet så stod det rengöring av vedpannan på åtgärdslistan. Ojoj vad vi var sotiga!!! Men sedan gick eldningen som på räls. Han fortsatte pula med altanen och jag fortsatte ta in ved i källaren. Den mesta veden är egentligen för grov för att elda med, så nu nalkas handklyvning med min 3 kilos tyngd ca 30 min/dag. Rena styrketräningen.

Kl 16 gick han på sin arbetsvecka, då kom sonen hem från skolan och behövde hjälp med att läsa inför SO-provet. DET VAR INTE KUL!!!

I övrigt har jag äntligen kommit igång med stegräkningen, köpte en ny stegräknare, den första vi hade var helt oduglig, den registrerade ej alla steg. Nu blev det många steg, fick ju omvandla två timmars vedhantering till steg samt gick en promenad.

Åter till verkligheten

Åter till verkligheten igen efter knappt en vecka på resande fot. Träffat lite släkt och vänner. Skönt att få göra ett avbrott i vardagen. På hemvägen fick jag med mig dottern också. Det är inte ofta hon har tid med sin mamma. Man får ta de små stunder man får. Hon var så söt och hjälpsam. Sonen och jag började ta in lite ved i källaren innan han for vidare till sin pappa resten av lovet. Fortsätter med det själv idag. I övrigt är jag bortbjuden i helgen så jag försvinner nåt dygn igen. Just nu snöar det ute.

I skogshuggartagen...

Har precis överlevt en jobbarhelg, man hinner inte så mycket när man jobbar helg. Jobba-Äta-Sova och Elda... Tobbe och jag har börjat ta in lite ved i källaren. Den skall fyllas upp så småningom. Har även bestämt mig för att sälja lite av min ved. Pengarna rullar lite väl mycket för tillfället. Altanbygget har tyvärr lagts på is tillsvidare.

Det gäller att se till att man inte lever över sina tillgångar. Det får bli nya friska tag till våren. Tills dess kanske man har lyckats spara ihop lite mer pengar också. Men vi har hunnit mycket ändå...

Igår var jag och hälsade på hos min kompis Sussie. Tommy och jag hjälpte henne att transportera hem en trappa som hon köpt i Birsta. Hennes stora renoveringsdröm är att kunna få ordning på övervåningen. Det behövs verkligen. Huset är litet. Hon har fyra barn och massor av djur.

Idag har jag varit i skogen i fyra timmar och röjt. Började med en svettig promenad på mina ägor. Med tuuunga skyddstövlar och tuuunga skyddsbyxor försökte jag promenera bland allt röjningsris. Herre Gud. Jag var helt slut innan jag ens började såga. Jag och min AllfixarNisse som numera är RöjningsNisse har tappat kollen på var gränserna går. Så imorgon har jag bokat tid med byns ÅldersMan som har koll på sånt. När jag äntligen kom igång med sågningen så började sågen krångla. Den hakade upp sig stup i kvarten och stod helt stilla. Efter många om och men så hittade vi felet. Efter förra veckans "vapenvård" hade jag inte satt på skyddskåpan ordentligt...

Frisk luft och hårt arbete. Det behövde Monica idag. Perfekt hjärnterapi.

Efter dagens skogspass var det vinterdäcksbyte på schemat. Nödvändigt inför kommande resa söderut. Barnen och jag skall åka till mina föräldrar i Surahammar. Ev blir det en tripp till Tommys syster också. De har precis flyttat in i ett sprillans nytt hus. Häftigt. Systern har nyss skaffat en ny mobil och upptäckt nyhetens behag - SMS. Så jag har fullt upp att svara på hennes SMS.

Nä, tro om man skulle hinna med att fixa lite räkenskaper... nu gäller det att ha koll på pengarna. Momsdeklarationen skall också fixas. I övrigt skall jag söka rätt på nån karta inför morgondagens skogspromenad - UTAN MOTORSÅG OCH SKYDDSUTRUSTNING. Dock med stegräknaren. Imorgon börjar stegräknartävlingen... Lunka På... Lunka På...

Och rosorna är fortfarande vackra... De förgyller tillvaron just nu...

En bukett rosor

Idag blev jag överraskad av att jag fick en bukett röda rosor.

Blev jätteglad.

Full Rulle...

Full rulle som vanligt. Igår kväll var Tommy&Jag med barnen på standupkomedi med Björn Gustavsson. På dagen var det pyssel med altangaveln och målning som gällde.

Imorgon bär det av mot Birsta för att handla isolering. Skulle egentligen varit utepå ett skogspass, men det får vänta. Sen är det jobbarhelg på schemat.

Dagens skörd i byggbranchen

Nu har första fönstret på den inglasade altandelen hamnat på plats.

Här ser vi älsklingen i högsta hugg med skruvdragaren.

Imorgon fortsätter han att göra klart denna gavel, men först måste fönsterbleck införskaffas innan foder och locken skall spikas på plats.

Bäst att passa på medans man har byggställningen på plats.

Här har vi Byggnisssen som påbörjat själva staketet på den öppna verandadelen.

På måndag är det tänkt att fortsätta sätta i fler fönster/dörrar. (tre kvar)

I övrigt har jag haft min RöjningsNisse i skogen.

Tre man på gång samtidigt. Inte illa!!!

Själv har jag sovit och skall jobba ännu en natt.

Altangaveln snart klar...

Idag har älsklingen varit här och snickrat till panelen på altangaveln.
Själv har jag varit i skogen och röjt med motorsåg. Idag var detverklighet i min skog. Jag var ute med allfixaren Edman. Så nu är man mör.



Imorgon skall både Älskingen och ByggNissen vara här.
Då skall alla altan/fönster/dörrar sättas på plats. SPÄNNANDE!

Fasaden börjar bli klar...

Nu är väggfasaden mot altanen klar. Målade det sista lagret ikväll. Även alla lock är ditsatta ovanför taket. De måste målas en sväng till också.

Nu är kärleken ledig i 10 dar. MMMmm . Han har erbjudit sig hjälpa till att lägga golvet på den ingladade delen. Även ByggNissen har möjlighet att vara på plats nästa vecka. Detta innebär att vi kan hinna mycket... Men bara ett krux. Pengarna börjar sina. Men jag fick ett tips av min kompis Sussie att ta ut min sparade semester i pengar. Vilket inbringar ca 6000 kr. Jag får dessutom tillbakapengar på skatten i december så har ByggNissen tid att vänta med betalning till dess av kommande arbete SÅ kan vi tuta och köra ett tag till.

Vilken lycka att kunna gå ut på altanen till våren och det mesta är klart.

Just nu har GoGubben bäddat ner sig i min dubbelsäng, skall strax krypa ner bredvid honom. Vi har en barnfri ledig helg tillsammans. Härligt!!! Men imorgon slipper han mig lite grann. Jag har skogspass med motorsågen igen.

På söndag kommer dottern på besök med en kompis. Förra helgen var hon här med en tysk bekantskap. Hon bor numera hos sin pappa och pendlar till H-sand.

Väggarna börjar forma sig...

Nu börjar väggarna mot den inglasade altandelen forma sig. Under onsdagen sattes fuktpappen upp.

Altanbygget går vidare...

Här har vi älsklingen i full färd med att sätta upp nymålade plankor ovanför taket. Nu håller vi tummarna på flera vackra höstdagar så vi kan göra fasaden på altanväggen helt klar med målningen också.

Själv håller jag mig på backen och målar ännu mer brädor, men nu hoppas jag att det är nog för den här säsongen.

Det är ju tre väggar kvar på huset som vi måste fortsätta med nästa år... JOBB JOBB JOBB och PENGAR PENGAR PENGAR FLYGER.

Idag har min ByggNisse varit här och fortsatt med stuprännorna...

och börjat regla upp för gavelväggarna...

Själv har jag varit i Kramfors och utbildat vårdpersonal i ett dataprogram - "Timecare". All personal (utom nattpersonalen) skall börja lägga sitt eget önskeschema på datorn.

Det blir en sån runda imorgon också.

På torsdag finns det lite tid över för kärlek.

På tiden... vi har ju knappt tid att träffas. Imorse hann vi i alla fall med ett litet korsord. Alltid något!!!

Malligt!!!

Idag är Monica mallig, igår kväll provade jag hela motorssågsmunderingen. Idag bar det av till skogs. Kl 09 fick vi lära oss starta motorsågen för allra första gången. Tre timmar senare fällde jag mitt första stora träd. MALLIGT!!! Enklare än jag trodde faktiskt. Lättare att fälla ett träd än att få igång sågen. Hann med ett till innan dagen var över. SÅ inatt lovar jag er att jag somnar ovaggad.

Det bästa av allt var efteråt när Älsklingen väntade med middagen serverad i Ullånger. Han kan bara han vill min GoGubbe. Att äta och laga mat tillhör inte hans starka sida nämligen, men det blev uppskattat.

Sen var det bara att fara hem och förbereda lite mat, efterätt och storröjning inomhus. Imorgon kommer nämligen dotttern Linda med en tysk bekantskap som hon lärt känna via Internet. Så du får man även damma av engelska kunskaperna. Tyskkunskaperna man hade sedan högstadietiden är totalt bortglömda misstänker jag.

Skogen Nästa...

Ready Steady Go....

Skogen nästa...

Ledigt jobb

Här Malin finns ett ledigt ekonomjobb som kanske passar dig.

Ett av företagens kontor ligger i Härnösand.

Då var det dags igen…

Då var det dags igen, för vilken gång i ordningen kan man undra?
Kommunen har som vanligt nya hälsoprojekt på gång igen. Jag har varit på en "KickOff och blivit medlurad i årets stegräknartävling, den sk Livslunken. Tanken är att vi skall gå 46 mil på "Kungsleden" - symboliskt sett.

Så framöver lär man få en ny sängkamrat - stegräknaren - den får hänga med dygnet runt så man inte missar stegen till toa på natten, om man nu brukar springa på toa om nätterna vill säga. Då var vi där igen - på toaletten, ett återkommande ämne, jag har ju tidigare skrivit om utedass, tandemtoaletter om toalettsitsar.

Till saken - om man nu går på toaletten på nätterna. Klart jag gör. Jag jobbar ju natt.
Vem vet man kanske går i sömnen också.

Tydligen borde man ta 10 000 steg/dag för att uppfylla motionskvoten.

På ”KickOffen” hade vi en sittande tipspromenad. Det var första gången jag har suttit på en tipspromenad. Det kan man nog kalla – ”i ohälsans tecken”

Många intressanta frågor blev det, och många fel hade vi. Några intressanta fakta framgick:

- Att hela 20% av dagens gymnasieelever beräknas ha en fysisk kapacitet motsvarande vad en 60-70 åring normalt hade tidigare, dvs har ett testvärde under 30 – har svårt att klara att gå två trappor utan hiss.

- Medelvikten på dagens 12-åringar har ökat 4,9 kg jämfört med för femton år sedan.

- Vet ni hur långt man måste gå för att förbruka en pizza? 18 km. Tro hur många steg det är? Man blir åtminstone mätt av bara tanken.

- Alkohol är energigivande i alla fall. Så brudarna i Mjällom har bestämt sig för att ha vätskekontroller varje gång de tar rökpaus från sitt stegräknande. Huvudsaken man motionerar. Konditionsförbättring beräknas nämligen minska risken att dö i förtid med hela 65%.

Man kan inte bli annat än övertygad om nödvändigheten att återuppta motionerandet.

I och med det så passade jag på att köpa ett par nya effektivare gångstavar med pumpanordning. Har varit ute och testat dem några svängar. Men med konstigt resultat – kramp i höger lillfinger.

Stegräkning nästa: 1,2,3,4,5….PUST…STÖN…101, 102,103… 1000, 1001, 1002 steg. BARA 9000 steg kvar idag.

Och ordspråket :”Ett gott skratt förlänger livet” är förkastat. En vuxen människa skrattar i snitt bara 3 min/dag. Och det lär knappast motsvara 10 000 steg. Eller vad tror ni?

Nä det är bara att lunka på, lunka på. Vi har långan väg att gå…

Lampor på plats

Idag fixade Älsklingen lite lyse, vår gårdsbelysning som vi haft blev borttagen i samband med takbeläggningen. Den var i vägen. Den var dessutom trasig, så det kändes inte aktuellt att sätta upp den igen. Men det blev jättebra. De senaste kvällarna har vi haft becksvart.

Vi har hunnit med en Sundsvallsresa idag också. Kärleken skulle köpa en bärbar dator. När han tillbringar mycket tid hos mig och även på jobbet så får han datorabstinens, så det var ju en bra lösning. Nog för att han får användamin dator. Men den kan jag ju behöva själv också.

I Sundsvall köpte jag 12 spotlampor som så småningom skall installeras på altanen.

Nu är det dags att förhöra sonen en sista gång inför morgondagens SO-prov och sedan göra lite företagsjobb - en platsannons innan jag själv stupar i säng.

Förresten - igår var jag på motorsågskurs. SKITKUL!!! Vi hade tre olika stationer där vi fick lära oss fila sågkedjan rätt, skruva isär och ihop sågen samt en station med genomgång av säkerheten. På lördag blir det heldag i skogen. Då skall all mundering på och ut i skogen bär det av medmotorsågen i högsta hugg.

Jag försöker förhandla mig till att Kärleken skall fixa mat, hans berömda höstgryta som är klar efter lördagens bravader.

I övrigt kommer StandUpKomikern Björn Gustavsson till Kramfors om två veckor. Då är tanken att vi skall dit och få oss ett gott skratt.

Taket på plats

Nu har taket kommit på plats. I och med det var de tvugna att ta bort gårdsbelysningen. Så nu måste vi sätta upp något provisoriskt så det inte blir becksvart om kvällarna.





och vindskivor börjat sättas upp och härnäst vankas stuprännorna

Det är mycket nu...

Det är mycket på gång nu. Föruttom motorsågskörkortet som innebär en hel del lördagar i skogen, och en del teori att läsa, så har vi nu kommit igång med dataprogrammet som alla anställda på jobbet skall lägga in sina önskescheman in. Jag har åtagit mig rollen att utbilda samtliga i dataprogrammet. Det innebär att jag behöver färska upp mina kunskaper. Själv gick jag en kurs för ett år sedan, så lite ringrostig är man allt.

Om nån vecka startar stegräknartävlingen med livslunken. Där jag råkade bli coachande ledare i laget. Så nu har jag återupptagit stavpromenerandet för att få upp lite flås inför den, samt behövs nog inför skogsdagarna med motorsåg också.

Däremmellan är det fortfarande massor av målning. Har precis konstaterat att jag behöver måla ca 15-20 brädor till. Ingen ände är det, och tid tar det innan alla lager torkar.

I övrigt kämpar sonen och jag på med läxläsning. Just nu är det SO prov som väntar.

Glömde bort att jag jobbar ibland också, en hel del faktiskt. Har precis utökat min nattjänst så jag har en 82%ig tjänst.

Däremellan är det prioritet för kärlek också. Idag blev det en mysig förmiddag på den fronten. Naturligtvis var han tvungen att fixa avloppet som det var stopp i när han liks var här.

Har dessutom ett hemsidesuppdrag på gång. Det MÅSTE jag bara avsätta tid i helgen för.
Kärleken jobbar i helgen, barnen är hos sin pappa. Så då finns massor av tid till målning och hemsida och teoriläxan för motorsågskörkortet.

Hoppas det härliga höstvädret fortsätter.

Tomt och ensamt

Tänk att det kan kännas så tomt och ensamt när min GoGubbe inte är här.

Han är verkligen beroendeframkallande.

Lockbyte...

Vilka underbara höstdagar det varit de senaste dagarna. Då har det bara varit att passa på att fixa med fasaden. Här ser vi älsklingen i högsta hugg med att sätta upp de nya nyamålade locken. Foder är också uppsatt runt fönstret (fanns ej tidigare)

Nu är väggen klar på den öppna delen på altanen.

På gaveln hitåt ser man den gamla väggen med den smala ribben.

Före bytet av locken vid ytterdörrsväggen

Efter bytet av locken vid ytterdörrsväggen

Oj vad det blir vackert. MALLIGT!!

Locken på översidan kan inte sättas dit förrän taket är på plats.

Har precis fått veta att det inte blir gjort förrän nästa vecka.

SÅ under tiden är det bara att fortsätta måla brädor.

Det behövs ju till alla staket samt väggarna som skall vara mot den inglasade delen.

Deltagare till motorsågskurs efterlyses omgående!

Då var det konstaterat – Det sitter i generna! Jaha, vad är det vi pratar om? Jo för två veckar sedan skrev jag om mina problem med toalettsitsar som jag funderade över vad det berodde på. Nu har jag fått det bekräftat. Min söta far kom hastigt och lustigt på besök. Lika hastigt och lustigt besökte han stället där det hände. Sitsen lossnade och han for nästan av toalettstolen.

Min far och jag har nog för bråttom, när vi gör en sak, så är vi redan på väg till nästa projekt. Så det vi håller på med tappar fokus. I detta fall följer toalettsitsen med av bara farten.
Nu kan jag äntligen sova tryggt om nätterna och skylla dessa problem på genetiska anlag.

Vad är jag på väg just nu då? På språng mot skogen. Har nämligen anmält mig till att ta körkort på motorsåg. Motorsågen har jag inte köpt än, men den är utprovad och färdigprutad på ”Petterssons Järnaffär i Ullånger”. Igår inköptes motorsågsbyxor, stövlar, handskar och tillhörande trädkrok med handtag. Allt går i svart och orange. Så nu måste jag även införskaffa ett matchande läppstift.

Men det är ett litet problem. Studieförbundet Vuxenskolan i Kramfors som skall hålla i kursen har inte fått så många anmälda deltagare ännu. Så nu kan ni väl ta er i kragen och motorsåga lite med mig. Tro inte att du som använt motorsåg de senaste 20 åren gör rätt. I den tidigare kursen visade det sig att de som trodde sig kunna lärde sig en bättre teknik så de upplevde att motorsågen lättade till halva vikten.

Ring och anmäl er nu. Kursstart 23/9. Vi kommer att ha SÅ kul. Ni kan ju tänka er själva. En rund, klumpig och glad hemmansägarinna som inte begriper ett dyft, som nätt och jämt vet hur en motorsåg ser ut. Bara clownklädseln med neonorange läppstift. Det måste vara värt kursavgiften. Är du skogsägare kan du ju dessutom dra av den i deklarationen. Tro om avdrag för läppstiftet går igenom?

I väntan på kursen är det bara målning, målning och åter målning på schemat. Helt plötsligt fick jag bygglov på min altan och ByggNissarna attackerade… Så nu är det full rulle. KärleksNissen har huvudansvar för husfasaden (och mig förstårs) Vi måste byta ut en del av panelen samt byta den smala ribben till bredare lock. Och allt måste målas.

Det har hänt en hel del på Åjs-gården i Salteå det senaste året. Så mycket att man naturligtvis kan börja undra hur jag har råd. I ett sammanhang där frågan kom på tal. Så sa jag med glimten i ögat till damerna: ”Om ni visste vad pengar man får över när karl´n flyttar” i andra andemeningen sa jag ”Ja och ni vet ju förstårs inte vad jag sysslar med om nätterna”

En yngre man som satt i sällskapet berättade om en av vännerna som funderade på att flytta ihop med en dam. Då hade de sagt till honom ”Du har väl räknat på det?”

Man kanske måste ta in en offert för att se om man har råd. Vissa anlag kan ju vara inbesparande, så det måste naturligtvis finnas med i handlingarna.

Själv skall jag bygga upp alla mina pengar, vara fattig och leva på kärlek på den inglasade altanen och njuta av den vackra utsikten.

Ett nybyggt utedass utan sits kanske de sista pengarna räcker till också – om jag har tur. Det får bli ett ambulerande utedass på hjul så jag slipper söka bygglov.

Svärmor på besök

Idag var det dags att bjuda svärmor och älsklingens storasyster på middag för första gången. Märklig situation att när man börjar närma sig 50 år skall börja om med sånt. Nu har jag aldrig haft någon svärmor tidigare. Hon var avliden innan jag träffade mitt X.

Nya situationer för alla minsann. Så blir det när man skall börja om i nya förhållanden på äldre dar. Men spännande också. Lite nytänk. Maten blev i alla fall godkänd.

Älsklingen var nyrakad kvällen till ära, jag frågade lite försiktigt om jag fick känna eller om han var blyg för mamma.

Imorgon blev vi bjudna till dem på middag i Ullånger. DÅ skall jag nog passa på att gå och köpa den där motorsågen jag funderat på länge. När älgjakten är slut är det dags för Monica att gå till skogs. Har anmält mig för att ta motorsågskörkort, kursen skulle egentligen börjat igår. Pga för få anmälda har de skjutit på kursen och skall annonsera efter fler.

Skall hursomhelst lära mig. Har lejt damernas räddare i nöden - "Edman". Han skall röja 1 hektar skog åt mig. Jag har tänkt vara med på ett hörn i mån av tid. Det är lika bra att lära sig. Ska man bo på en jordbruksfastighet med tillhörande skog och växtlighet bör man kunna göra viss röjning själv.

Nu nalkas fyra arbetsnätter. Så då blir det varken hackat eller malet av någonting. Får väl fortsätta dutta på med målning någon timme då och då.

Herrarna i hagen som är sk "ByggNissar" är på älgjakt denna vecka. Så då har altanbyggnationerna avstannat. Men rätt som det är så är taket på plats.

Kärlek är att bli Överraskad

Jobbade natten som var... blev väckt tre ggr under förmiddagen, sen var jag stenpigg och det var läge att kliva upp. Ringde GoGubben och funderade över hur han hade planerat dagen. Han tänkte åka till Sundsvall och handla med dottern. Han ville att jag skulle följa med.

Det är jättemysigt att strosa med honom i affärer. Skulle behöva åka med för att få ut en ny laddare, på garantin, till en skruvdragare jag köpte i somras. Oturligt nog så har den redan pajat. Irriterande.
Hur som helst. Jag tog en snabbdusch och for till Kramfors. Var tvungen att inhandla mera grundfärg till fasadmålningen innan vi skulle fara.

När jag kom hem var älsklingen på plats och börjat skrapa väggen vid ytterdörren. Han hade bytt ut några trasiga panelbräder runt dörren. Det blev ingen Sundsvallresa. Dottern hade andra planer för eftermiddagen och kvällen.

Han har en egen nyckel, som han faktiskt börjar använda. Känns mysigt att komma hem och han är "hemma" och pysslar. Jag mös så jag lät som en marskatt.

Som vanligt var han oäten, så jag matade honom innan jag själv svidade om till målarstassen. Sen var det målning för oss båda i flera timmar.

Jag längtar till taket är på plats så vi kan spika fast den nya breda locken och måla ett sista varv, för att se resultatet. Har nämligen haft lite sjå att försöka hitta den rätta gula färgen. Finns en uppsjö av olika nyanser, och det värsta är att vissa ändrar nyans om det är skugga. Min söta farbror som är målare har övertygat mig om att kosta på kvalitetsfärg.

Ett år in memorian

Nu är timmen sen och ett nytt dygn har passerat. Igår den 14/9 var det ett år sedan jag satt vid min farmors dödsbädd. Dagen innan begravdes min farbror Benny. Vad tog tiden vägen? Jag saknar mina telefonsamtal med henne. Hon var så lätt att prata med. Eftersom hon bodde i Leksand så träffades vi inte så ofta. Jag försökte väl få till det åtminstone en gång/år i alla fall. Hon var mycket sjuk och åkte titt som tätt in på sjukhus. Så varje gång jag träffade henne trodde jag det var den sista gången. Jag är glad att jag fick vara tillsammans med henne vid hennes dödsbädd.

Ovanför taket...

Ännu en mysig helg till ända. Hade bytt bort min arbetshelg för att jag och Tommy skulle få vara tillsammans. Vi är båda barnfria varannan helg, men han jobbar en av dessa helger och ibland jobbar jag. Det är ganska lyxigt att bara få rå om varandra ibland.

Nu har vi inte bara haft tid att mysa, men det har varit tillräckligt av den varan. Det är ju en hel del jobb att göra. Stackars honom. Ibland känns det som om jag utnyttjar honom eftersom han inte ens bor här. Men tanken är att han skall flytta hit så småningom. Så vi renoverar ju trots allt åt oss. Han tycker det är kul att göra saker tillsammans med mig också, istället för att bara hänga framför datorn - som han säger.

SÅ nu har han tagit ner all ribb ovanför altantaket, skrapat och målat, sågat till alla nya lockbrädor (som jag målat) som skall sättas dit efter att plåttaket är på plats.

Själv bara målar och målar jag... det behövs en hel del till staketen, väggarna och till vindskivorna på altanen.

Tur att man har en hel ladugård att hålla till i.

Nu går det undan...

Nu börjar taket växa fram på min utbyggnad/altan. Häftigt. Det blir stort. Den inglasade delen blir ca 24 kvm och den öppna delen vid bron ca 16 kvm. Rena dansgolvet. Vem vet det kanske blir invigning nästa sommar.

Den här veckan har jag haft två ByggNissar som skött själva byggandet. KärleksNissen och jag ansvarar för husfasaden. Han har bytt ut en del panel och vi skall även byta ut all ribb till bredare lock. Så för tillfället är det bara målning målning och målning som står på schemat. "Det är tur attvi har hela helgen på oss" för på måndag skall plåttaket läggas på är det tänkt... sedan är det lite staket, väggar och trappor kvar som skall göras i höst. Den inglasade delen får vänta till våren. Lika bra det, så man hinner spara lite pengar emellan varven. Räknar dock med att få tillbaka pengar på skatten. Men än lyser de med sin frånvaro.

Igår tog jag ledigt från husbestyren och for med min kompis Kicki till Sundsvall. Gick på IKEA i fyra timmar. Gissa om jag slösade lite väl mycket pengar... De dyraste inköpen var dock mina skogskläder. Det är meningen att jag skall börja ut och röja min skog med motorsåg.

Nä nu är det dags att skriva nästa veckas krönika. Tema motorsågskurs kanske?

Invigning av utegolvet...

Igår kväll blev det invigning med utemöblerna, tänd kandelaber och vin. Vi satt och pratade halva natten. Mysigt. Sonen Tobbe hade en kompis på övernattning. De hade flickor på rummet, och Tommy och jag somnade tätt omslingrade. Vad vore livet utan hudkontakt och närhet?

Dagen efter har golvet blivit lagt på själva "bron" - inte där den inglasade delen skall vara.

Det är nu dags att börja måla och byta ut ribborna ovanför där altantaket skall fästas. Så idag när GoGubben vaknade vid min sida blev det at åka in till Kramfors och köpa färg. Vi har nu stått hela em och grundmålat virket som skall bli lock på fasaden. Imorgon skall Tommy fortsätta och tvätta själva panelen med högtryckstvätt. Sen vankas skrapning. Jag håller mig på backen och målar. Får alltid svindel på hög nivå. Tommy ser ut som om han är född på en stege.

Som jag sagt tidigare. Det är härligt att jobba tillsammans med Tommy. Perfekt Teamwork!