En dag börjar kroppen bromsa

Livet är märkligt. Det bara händer saker, man gör saker och man lever sin vardag. Ibland är det jobbiga, tråkiga, känslosamma händelser. Ibland roliga. Tiden och åren bara går. Själv är jag nog en sådan person som bara går på utan att hinna tänka. Autopilotsläget är på högsta läget. Det finns hur mycket att göra som helst. Och jag bara gör det. Och allt skall jag ha under kontroll.

En dag börjar kroppen bromsa. Krämporna kommer som ett brev på posten. Hade svårt att få någon riktig ordning på andningen efter att ha fått diagnosen astma. Så då fick jag en remiss till Österåsen hälsohem.

Här blev man tvungen att även välja en temagrupp som man skulle tillhöra. I höstas var vi här på en sk basvecka där man provade på lite av varje innan man skulle bestämma sig. Det föll sig helt naturligt för mig att  då välja stresshanteringsgruppen. Sedan var det dags för tre veckors vistelse – och där befinner vi oss nu.

Jag kom till Österåsen ganska uppskruvad efter begravnings och bouppteckningsbestyr. Jag fick ett schema, vissa delar är obligatoriska, vissa delar gör man bara om man själv orkar och vill. Jag är en sådan som kände att nu måste jag ju passa på att utnyttja allt som finns, så man inte missar något viktigt. Insåg ganska snabbt att det skulle bli stressigt att vara med på allt.

Så jag bestämde mig för att bara vara. Att utnyttja tiden till vila och återhämtning. Eftertankarna kom på köpet. Helt plöstsligt fick jag tid att bla sörja min farmor  som dog för några år sedan. Mycket tankar och minnen kom upp i olika sammanhang. Både jobbiga och roliga. Planerade bara för en timme i taget och släppte greppet om koll, tid och rum.

Här finns otroligt vackra promenadstigar att gå på, med väldigt vacker utsikt. Helt naturligt vill man bara gå ut för att få uppleva naturen. När man väl har och tar sig  tid upplever man allt med alla sinnen.

Avslappning, meditation och medicinsk yoga är ett naturligt inslag som alla borde prova på. Jag har tidigare tyckt att sånt kännts lite flummigt. Men är nu av en helt annan åsikt.

Sen är det naturligtvis gymnastik och träning av alla de slag. Hade någon sagt för ett år sedan att jag skulle kliva upp före kl 07 på morgonen för att göra vattengymnastik så hade jag bara skrattat åt dem. Men så är det. Varje gång det är vattengymnastik står jag på första parkett.

 När man börjar prova på diverse motionsformer så inser man att musklerna inte är som de borde vara, För korta, för överrörliga knäleder som måste stabiliseras etc. Då finns sjukgymnaster som ger oss styrketräningsinstruktioner. Så helt plötsligt börjar man styrketräna utan att man insåg hur det gick till.

Nu har jag inte ens nämnt maten som är otroligt god nyttig. Vilken otrolig lyx att få maten serverad och att bara behöva tänka på sig själv. En sådan här vistelse skulle alla människor få uppleva. Den är bra för både kropp och själ.

Nu är det snart dags att åka hem och försöka få till lite livsstilsförändringar för att forsätta må bra. Få se vad som händer när man åter hamnar i verkligheten. Ett citat som är bra att försöka ha med sig i bakfickan i all stresshantering är : ”Lär mig att få mod att ändra det jag kan. Ro att acceptera det jag inte kan förändra. Och visdom nog att förstå skillnaden”

Åren går... man får gråa hår...

Åren går och titeln tant eller gumma är ett faktum som närmar sig. Gumma låter ganska sött tycker jag  - men det låter äldre än tant. En gumma i mina ögon är en sådan som sitter i gungstolen med vitt hår, uppsatt i knut och stickar strumpor. Dessutom bakar hon bullar och delar ut godis till bybarnen. Hur kommer framtidens gumma att se ut? Ja inte stickar hon strumpor. Det är ett hantverk som börjar bli historia. Möjligtvis går hon omkring med "rulldator" med sladdlös uppkoppling mot internet. Tack och lov går tekniken fort framåt. Allt kommer att vara "tant och internetanpassat" med tanke på ålderdomens krämpor.

Jaja. Man blir ju faktiskt inte äldre än man gör sig. Och i regel känner man sig ju lika ung i sinnet som man alltid varit. En del visdom som lett till mer ansvarstagande och präktighet kanske har förändrat en del i sinnet. Det är när man tittat på gamla foton och i spegeln man inser skillnaden. Och sen var det ju det här med de grå som man lyckats dölja länge. Man har ju egentligen ingen aning om vilken ens riktiga hårfärg är längre.

Att vara ung idag verkar jobbigt. Så mycket sminkande och färgande och dietande trots att man som ung ser fräsch ut så måste minsta lilla skavank döljas. Den inre skönheten räknas inte. Och mycket kläder och skor måste man köpa och senaste mobilen måste man ha. Föruttsätter att föräldrarna är täta och likasinnade.

Ja nu är det ju även mammornas lott att försöka se ut som en syster eller kompis till sin egen dotter. Och det är ju inte ovanligt att när barnen växer upp så separerar föräldrarna och börjar skapa en ny familj. Det finns ju exempel på att både mor och dotter legat på BB samtidigt.

Nä hujedamej. Tur att man är lite gammeldags i tänket. Skall nu några år njuta av att barnen vuxit upp och klarar sig själva. Dags att bry sig om sig själv något år innan barnbarnen kommer. Väntar de lika länge som mig så blir det fem år att ladda mormor/farmor batterierna på.

Tro om man blir godkänd på den fronten? Jag blir nog tvungen att börja baka bullar när  den dagen nalkas. Som liten var sonen sur på mig för att jag inte var som en vanlig mamma. – Jaha så jag då. Hur är en  vanlig mamma då? Jo en vanlig mamma är en som är hemma och bakar bullar och hon är INTE i tidningen.

Till saken hörde att vi faktiskt alltid hade nybakade bullar hemma som en granntant kom och matade oss med. Ja och tidningen var det kanske lite för mycket med. Förruttom dessa krönikor var det ideela marknadsföringsprojekt för att rädda skolan, öka inflyttningen av barnfamiljer, byforskning mm. Och allt hamnade i tidningen. Ja även i TV.

Nu är det dock ganska lugnt på tidningsfronten. Men som sagt jag känner trycket på att när barnbarnen kommer en vacker dag är det dags att börja bullbaket. Tills dess skall jag börja styrketräna, meditera, promenera, gärna gå ner i vikt och utföra medicinsk yoga. Dvs – vara EGO soom numera är förkortningen på Egen God Omvårdnad.

Undra om barnbarnen tycker man är en vanlig mormor/farmor när man sitter och sjunger mantran och samtidigt utför yogaövningar med låååånga djupa andetag för att få inre och yttre frid och balans. Risken är att väl de vänder i dörren och vill åka hem.

Det är bara att inse att någon vanlig mamma har man inte varit och lär knappast bli det i framtiden heller. Bullarna känns ganska avlägsna. Men men man vet aldrig. Semlor har jag alltid varit svag för – så några sådana lär det nog bli i alla fall. Den som lever får se...