fredag 12 december 2008

Julångest - veckans krönika

I skrivandets stund har första advent passerat. Jag har alltid varit en sån person som älskat att julpynta. Och då skulle allt finnas på sin givna plats till första advent. Men sedan min separation för några år sedan tappade jag lusten. Julen blev helt plötsligt ångestladdad och jag hade gärna sluppit fira den över huvudtaget. Att den var så traditionsbunden hade jag ingen aning om förrän traditionen tvingades bryta. Att inte veta hur man skall fira, när och om barnen skall vara hos mig eller inte, och med vem man skall fira. Det är många inblandade som det skall tas hänsyn till. Själv ville jag att allt bara skulle vara som det alltid varit. Men så var det ju inte längre.

För någon månad sedan började jag bäva mig igen. Men i samband med en resa till Kramfors blev jag helt plötsligt störtförälskad i en jättetomte. Jag var bara tvungen att köpa den och nu står den tillsammans med en gammal släde med ved och en adventsgran på min nya farstubro/altan.

Lusten för julstök hade i och med detta kommit tillbaka och i år väntar en ny jul med nya människor och nya infallsvinklar. I och med att man skaffar en ny partner så ingår ju även en ny släkt. Så det lutar åt att vi håller till hos mig. Jag har ju stort hus och många sängplatser och massor av hjärterum.

Ja julen är en laddad helg för många människor och den skapar julångest. Jag satt och diskuterade julfirandet med en svenska som bor i USA. Jag erkände min egen ångest och hon berättade hur de brukade göra i USA. Där frågade man runt hur alla arbetskamrater och grannar skulle fira, och var det någon som verkade vara ensam bjöd man hem dem.

Vi borde nog vara mer öppna och lyhörda för det här i Sverige också. Det finns alldeles för många människor som känner sig ensammare än någonsin denna helg och självmordsstatistiken visar resultatet.

Det finns fler synvinklar än ensamhet. Ekonomi är också en jobbig del för många. Man har egentligen inte råd att fira jul i den omfattning som man önskade. Man har inte råd att ge barnen de julklappar de önskar sig. Eller annars tar man sig råd och sätter sig i skuld istället.

Jag läste om en ensamstående mamma som tyckte detta var jättejobbigt. Hon var inte ensam, hon firade alltid jul med sin syster och hennes familj. Men hon hade ångest över när det var dags att dela ut julklappar och hennes barn fick bara några enstaka paket, medan systerns barn fick större, flera och dyrare paket. Hon funderade över att börja fira julen ensam i stället, bara för att hon och hennes barn skulle slippa uppleva denna förnedrande situation igen.

Nä nu är det nog dags att vi börjar överskrida de traditionella revirgränserna vad gäller julfirandet. Våga tänka om. Varför inte bjuda hem någon som verkar ensam. Och du som har julångest lär dig våga erkänna för andra hur det känns, våga prata om det och vips kanske dörren har öppnats till något nytt.

Och våga erkänna för barnen att ni inte har råd att köpa de dyraste julklapparna. Sätt er inte i onödig skuld. Även om de kanske verkar besvikna så förstår de. Och det är tanken som räknas.

Mina föräldrar hade det inte så gott ställt när jag var barn och jag minns över huvudtaget inte vad jag fick i julklapp. Det jag däremot minns är att vi alltid brukade lägga pussel varje jul. Så det ser jag fram emot även denna jul. Varje år brukar jag köpa ett nytt pussel. För mig är det jul. Tro om nya släkten gillar att lägga pussel med mig?

Inga kommentarer: