Vad gjorde du för tio år sedan?

För en tid sedan fick jag frågan om vad jag gjorde för tio år sedan. Hm Ja, vad gjorde man då? Då var barnen 8 och 5 år gamla. Bodde på den tiden tillsammans med barnens pappa –Kändes som om jag inte kom ihåg någonting. Man har ju gjort så mycket olika saker och tiden bara flyger iväg. Tack och lov har jag varit duktig och skrivit lite om vad som hänt under barnens uppväxt. Jag har varje år fixat en pärm per barn. Där har jag även sparat veckobrev, foton teckningar m.m.

Jag tog fram pärmarna och försvann för en stund tillbaka i tiden.
1998 började med elavbrott i ca tre dygn. Då fick man verkligen känna av hur sårbara vi är utan elektricitet . Vi har ingen vedspis så vi lånade ett gasolkök. Skolor och dagis var stängt. Värme hade vi endast i ett rum, där vi har en öppen spis. Jag jobbade natt på äldreboendet, vaktmästaren kom och drev ett elaggregat så det skulle finnas el i korridorerna och en fungerade spis på hela stället. I lägenheterna där pensionärerna bodde var det becksvart. Telefonerna slogs ut så själva larmsystemet fungerade inte. Vi hade en tant som låg på sin dödsbädd. Snacka om kaotiskt. Men det gick det också.

Detta år firade jag och barnens pappa tioårsjubileum. Jag överraskade honom genom att skriva ett halvgalet brev till Pontus Enhörning på P3. Han nappade och ringde upp i direktsändning på arbetet. Det blev ett annorlunda samtal må jag säga. Summan av kardemumman blev att Pontus konstaterade att familjens katt numera fick mer uppmärksamhet av mig än barnens pappa.

När sonen fyllde 5 år arrangerade vi ett jättehäftigt sjörövarkalas. Där man bla fick äta med svärd och smaska på kokta grisfötter.

Dottern fyllde 8 år och hade för första gången önskemål om att ha ett riktigt tjejkalas. Tidigare hade hon även bjudit killarna i klassen. En dag var jag för att hälsa på i skolan för att se hur en vanlig skoldag kunde se ut för dottern. Insåg ganska snart att det inte var någon vanlig dag. En av pojkarna i klassen hade varit sjuk ett tag och idag kom mamman med en sjuksköterska för att berätta hur det stod till. Pojken hade cancer. Jag som är en riktig känslomamma hade stora problem att inte börja storböla. Jag kunde dock hålla mig ända tills pojkens bästa vän tog fram sin gosenalle och gick fram till mamman och bad honom ge det till sin vän.

På midsommar var det som vanligt dags att åka till Leksand för att fira en riktig midsommar. Här finns en stor grop där det ryms tusentals människor, i mitten reser man den gigantiska stången. Spelmännen tillsammans med kranskullorna ror i kyrkobåtar från kyrkan på Dalälven, och går sedan genom hela samhället och spelar på fiol. När alla är på plats är det dags för smyckning och resning av stången. Med spänning ser tusentals människor på och hjälper till att ”heja upp” den. Den stora skillnaden på detta år var att helt plötsligt inser vi att vi får uppleva ett historiskt ögonblick. Den gick helt sonika av med ett jättebrak. Är nog enda gången det hänt.

Denna höst var det kojbyggardags. Det blev ett rejält tvåvåningsbygge. Enligt pappan skulle den tåla jordbävning bättre än vårt vanliga hus.

Under detta år var det naturligtvis mycket barnbestyr och nattarbete som gällde, men jag hade som vanligt en hel del annat att pyssla med också. Under denna tid var jag väldigt aktiv i vår byförening och anordnade diverse aktiviteter. Jag pysslade med hantverk och var ute på små marknader och sålde mina alster. Jag hade flera kalligrafikurser.

I övrigt fick vi hem vår första dator detta år. Då bestämde jag mig för att gå en datakurs. Skall man ha en dator är man ju tvungen att begripa någonting om eländet också. Detta magiska år pajade både spisen och diskmaskinen. Så nu är det väl bara att invänta att de pajar igen. De brukar väl inte ha längre livslängd än 10 år nu för tiden. Ja en av plattorna på spisen fungerar ju bara ibland.