söndag 4 januari 2009

Sorglig början på det nya året

Nyår firades som sagt på jobbet. Jobbade tillsammans med en kvinna från Mexico. Hon invigde mig i deras firande vad gällde önskningar inför det nya året. Man skulle äta 12 vindruvor som skulle motsvara de 12 månaderna. Medan man åt dem skulle man önska sig 12 olika önskningar. Det var inte det lättaste faktiskt... men jag tror jag fick till det till slut.

Dagen därpå gick det sorgliga budskapet - att en pojke på 17 år i vår bygd tagit livet av sig - som en löpeld via sms och msn.

I en lite bygd, känner ju alla varandra, mer eller mindre. Eftersom mina barn är 18 och 15 år så har de vuxit upp tillsammans och gått på dagis och skola tillsammans.

Som förälder känner jag otroligt medlidande med pojkens föräldrar. Kan det finnas något värre än att ens egna barn inte vill leva? Det finns inte ord. Man ryser bara i hela kroppen. Man kan verkligen sätta sig in i situationen att tänk om det var min familj som var drabbad.

Alla obesvarade frågor som blir. Varför? Varför Varför?

Sonen och jag tände ljus, pratade och grät...

Man blir verkligen berörd och känner STOR sorg.

Dagen efter det sorgliga budskapet blev jag kontaktad av min kompis från Husum. Hon var då på väg till en minnestund. Hennes son 15 år hade också en klasskompis som hade tagit livet av sig. HUA... Man kände paniken. Vad är det som händer. Trots att man vet att självmordsstatistiken är hög vid jul/nyår. Så får det inte hända. Unga människor som har hela livet framför sig.

När sånt här kommer nära inpå livet så inser man att ens egna problem är bagateller. Man blir verkligen påmind om att vi måste ta till vara nuet. Man vet ju aldrig vad som händer imorgon.

Jag minns när barnen var små och en av mina kompisars söner dog i hjärntumör. Då satte jag mig i timtal och bara tittade på mina barn - när de sov.

Jag har varit på två barnbegravningar, förruttom redan nämda så hade jag en kusin som också hade hjärntumör. Hon hade 50% chans att överleva operationen. Innan hon for städade hon sitt rum. Hon återvände aldrig.

I samband med detta skrev jag en dikt. Den har numera, efter något omskrivning blivit musiksatt.

Inga kommentarer: