Någon har sagt... och häxjakten är genast i full gång

Är det någon som inte blivit berörd av det som TV-programmet ”Uppdrag granskning” tog upp härom veckan. Jag menar alltså våldtäkterna i Bjästa? Ja jag blev i alla fall fruktansvärt illa berörd och som någon skrev i en insändare i lokaltidningen: ”Man kan nu faktiskt förstå lite grand av de mekanismer som gjorde att oskyldiga kvinnor kunde brännas på häxbål förr i tiden”

Tänk att man kan bli så säker på att något är sant att man även som vuxen aktivt börjar driva en osanning och att det kan bli så fruktansvärt fel och att allt sunt förnuft bara är som bortblåst. Naturligtvis vill vi inte tro att det är sant att grannens, min eller din son, som är så fina och väluppfostrade grabbar. Inte kan de vara en gärningsman. Nej en sådan måste stämma in och vara kriminell sedan tidigare, helst invandrare eller en ful gubbe i parken.

Det som är mest skrämmande är att olika ”hatgrupper”, både för och emot sprids så fort på internet och har blivit ännu flera efter TV-programmet. ”Häxjakten bara fortsätter... Det har blivit så enkelt att i stundens hetta ”skriva av sig” utan att tänka. I verkliga livet när du står öga mot öga mot dem du vill konfrontera finns för de flesta människor en spärr som gör att man faktiskt inte säger vad som helst, utan man behärskar sig. Man inser att en tanke inte behöver vara en sanning.

Naturligtvis reagerar vi på olika sätt och vi blir rädda. Sånt här får ju inte bara hända. Det som tyvärr är det värsta är att rädslan övergår i hat.

Alla inblandade och en hel bygd lever nu i kris för att ”någon har sagt...”

Låt oss nu ta lärdom och låt nu alla berörda få vara ifred. Tänk på att det kunde varit din eller min dotter eller din eller min syster eller son eller bror... och det kunde ha hänt i vår egen bygd.

Nu är det bara att hoppas att vi alla har lärt oss en läxa om blivit riktigt omskakade av det som hänt. Vi måste visa vårt vuxenansvar och våga ifrågasätta och lägga oss i om vi märker att det händer saker som inte borde hända. Som någon sa på en föreläsning jag var på : ”Det krävs en hel by för att fostra ett enda barn” Vi måste våga vara vuxna förebilder för alla barn. Inte bara våra egna.

Och skall vi kunna vara med och påverka och hålla lite koll så måste vi vara där ungdomarna är. Och idag håller de flesta till på internet vare sig vi vill eller inte...

Det finns organiserade ”föräldrar på stan” som går omkring och håller koll på stan. Nu är det även dags att vara ”förälder på internet”.

Själv håller jag till en stund dagligen på facebook . Där har jag blivit ”mina” ungdomars Mamma Monidack. Så nu har jag mer koll än någonsin på vad som är på gång bland barnen och deras kompisar. Och konstigt nog verkar de tycka att det är ganska kul att man finns där. ”Värsta mammorna på facebook” – som dottern uttryckte det hela”

Ja det gäller att försöka hänga med i svängarna så gott det går. Tack vare detta har jag även fått kontakt med gamla skolkamrater och släktingar som jag i stort sett tappat kontakten med. Så jag förenar mitt internetanvändande numera med nytta och nöje.

Konstigt kan man kanske tycka om man själv inte är inne i denna värld. Men detta är år 2010 och det här är dagens träffpunkter och dagens verklighet.