Dags att betala viktskatt för oss överviktiga

SUCK!!! Då var det dags igen att börja ta tag i det hopplösa livsprojektet att gå ner i vikt.
Kommunen har kommit med ännu ett erbjudande till sina anställda. Så det är väl bara att haka på för att komma igång. Förra året gick jag en viktkurs på distans på nätet. Jag räknade kalorier högt och lågt och lyckades gå ner 8 kg. Men sen blev det sommar och alla matrutiner ”rann ut i sanden”. Och när jag äntligen vågade ställa mig på vågen så kastades sanningen fram. Ner 8 kg och nu ett år senare har jag gått upp 12 kg. Är det kul eller är det kul? Lite rund och go kan man ju få vara. Men vi har ju alla våra gränser, och nu har den övre gränsen blivit nådd.

För en tid sedan var det en söt centerpartist som kom med förslaget att vi överviktiga borde få betala viktskatt eftersom vi belastar det svenska samhället så mycket.

Efter att ha provat alla ”gå ner i viktvarianter” så kanske det skulle vara en bra morot att få mer pengar i plånboken om man gick ner i vikt. Vad kan en lämplig summa vara tro? Vad sägs om 150 kr lägre skatt /överviktskilo. Femton kilo innebär alltså 1500 kr/månad. Som först måste höjas – innan den kan sänkas... Men Oj då. 1500 kr - Nu har jag inte råd att betala hyran. Vad gör jag åt det helt plöstsligt? Det tänkte inte den söta centerpartisten på.

Vilken ”norm” skulle gälla? Är BMI fortfarande gångbart? Jag ser framför mig hur jag en gång/månad måste ställa mig i den långa kön med överviktiga på skattemyndigheten. För viktskattepengarna hade de blivit tvugna att anställa en hel drös med viktkontrollanter som kollade vårt BMI. Eftersom jag har en tyngre benstomme än normalt får jag ansöka om räkna bort några kilo. Blanketten till detta måste du hämta på skattemyndighetens hemsida. Har du ingen dator så kan du ringa deras teletjänst . Det är telefonkö i tre timmar. Sedan måste du trycka en etta eller var det kanske en trea för att komma till blankettservice. En stjärna för återupprepning. Fyrkant? Nej då hamnar jag i folkbokföringen.
Allt detta till dom ljuva tonerna av ”Hissmusik”.

När du äntligen fått tag i rätt blankett, fyllt i den så tar det ett halvår innan du får veta att du fått avslag. Du måste överklaga och får rätt. Så det blir lite skatteåterbäring till jul så du har råd att köpa lite julmat, så du går upp de fem kilorna du lyckats gå ner det senaste halvåret.

Resultatet är även att en gång i månaden måste du vara ledig från jobbet. Detta tillsammans med resekostnaden gör en skattelättnad på ca 1500 kr plus moms varje månad. Arbetsgivaren kräver dock ett intyg att du är överviktig och behöver vara tjänstledig. Det krävs några extra anställda som bara sitter och skriver ut dessa intyg. Man tillsätter sedan en utredningsgrupp som skall hitta en effektivare handläggning av all administration. Sedan ytterligare en grupp som skall göer en konsekvensanalys.

Skall man blanda in jämlikhet/diskriminering i diskussionen så belastar ju även underviktiga vårt samhälle. För att inte tala om alla arbetslösa, flyktingar, centerpartister, gamlingar, handikappade, drogmissbrukare och kriminella. Så då måste vi fylla i en diskrimineringsblankett och sedan ansöker vi om skadestånd. Mycket lidande blir det. Sveda och Värk pga betungande viktskatt – inte pga övervikten. Tung last att bära.

Att vara kriminell är nog mest lönsamt att vara i dagens Sverige. Jobba svart, stjäla, mörda, våldta och ev hamna i fängelse. Vem betalar deras belastningsskatt ,vistelse och ev behandling? Måste citera något en klok människa skrev på facebook: ”Sätt de gamla i fängelse och de kriminella på äldreboenden! Då får de gamla möjlighet till bad, hobbies och utevistelse. Ingen kan stjäla från dem, de får fri kost och logi, tv och underhållning och de får pengar istället för att betala. De kriminella får kall mat, inga pengar, vara helt ensamma, få lyset släckt klockan 20:00 och duscha 1 gång i veckan!”

Nä hörrni. Nu är det dags att äta något sliskigt, onyttigt och gott så vi håller viktskattedebatten vid liv.