Potatis och revirmarkeringar

Häromveckan vaknade jag och upptäckte att jag fått en stor låda med potatis som stod på farstubron. Vilken överraskning. Först fattade jag ingenting vem det kunde vara som ställt den där. Min KärleksNisse undrade skämtsamt om jag hade en friare strykande runt knuten. Ja man vet ju aldrig. Passade på att påminna honom att det nog var dags att passa sitt revir lite bättre. Vilket han gjort riktigt bra sedan dess. Nåväl så småningom klarnade det ett ljus angående potatislådan. Det var ju grannarna så klart. Har ju haft en del påhälsning av deras får som ätit upp mina små odlingar. Ringde dem och fick det bekräftat. Några dagar senare kom de även med en plastkasse fårkött. Så nu är vi kvitt. Alla är glada och nöjda och grannsämjan har vi i behåll.

Har man grannar med djur så kan det bli en hel del överraskningar. En dag hörde vi världens skrik som kom från en stor hägg som står på min gård. Det visade sig vara en av grannens hönor med en hel drös kycklingar som befann sig där som anfallits av en ormvråk. Vilken dramatik! Tydligen klarade sig inte mamma höna så nu får kycklingarna klara sig på egen hand.

Själv har jag bara haft ett djur under alla år - en katt… om man nu kan säga att det är bara. Jag har under årens lopp konstaterat att jag varit hos veterinären med katten fler ggr än vad jag varit med barnen hos läkare. I vintras var det nära att han blev dödad av ett lodjur. Vi har byggt en katthylla som sitter på ytterdörren som han alltid hoppar upp och sitter på när han vill komma in. Den här kvällen hörde jag honom när han hoppade upp på den och var på väg att släppa in honom. Men precis då ringde telefonen och jag backade. I samma veva hör en jätteduns på farstubron och jag hör katten hoppa ner från katthyllan och rusa iväg. Jag avslutar genast samtalet och kollar ut och ser de stora runda lodjursspåren i snön. Ojojoj.

Sonen och jag rusar ut och följer spåren. Pulsar i snön och letar ett katten. Efter två timmar ger jag upp. Sonen fortsätter och hittar till slut honom. Katten är livrädd sitter gömd och darrar uppe på logen. Vi har stora svårigheter att locka fram honom, men lyckas till slut. Jag bär in honom och sedan vågar katten inte gå ut på ett halvår.

Han blev rejält skrämd och vi med. Under det här halvåret så tappade katten sitt revir så nu har vi massor av katter som stryker omkring på våran gård. Så nu är det mamma Monica som får jaga iväg dem om de börjar bli för hemtama.

KärleksNissen har nu markerat sitt revir. Han har flyttat hit sitt jättestora akvarium Det tar upp en hel vägg. Tjusigt och underhållande att titta på. Katten verkar dock inte bry sig tack och lov. Men det är ju inte så konstigt. Han är ju uppväxt på fryst torsk och sej. Så han tror ju att fiskar är fyrkantiga.

Har jag berättat när katten var liten och han blev helt galen när vi sa ordet: ”fisk”. Det blev så att vi alltid var tvungna att bokstavera ordet för att han skulle vara lugn.

Detta i sin tur gjorde att när sonen skulle börja skolan och lära sig alfabetet så sa han: A-B-C-D-E-F-I-S-K…

Nu har Monica fullt upp med att jaga bort grannkatter och mata fiskar.

All tid jag lagt ner på att jaga flugor har jag förträngt. Den dagen jag inte hade skygglapparna på för fluginvasionerna då fick jag fullkomligt spunk. Det kändes så osmakligt att ha fluglort överallt så jag skurade hysteriskt hela köket med klorin. Sonen kom hem och undrade varför det luktade badhus. Men det var faktiskt effektivt i två hela dagar… Så nu är det är nog snart dags att ta fram klorinflaskan igen.