lördag 31 oktober 2009

Krönika vecka 43 -Sotaren kom och jag blev gråhårig…

För två veckor sedan var ÄNTLIGEN allt jobb med förra årets vedskörd klar. Det hade verkligen varit en utdragen process som pågick i över ett år. Det började med att grannen avverkade och då började mina träd som stod bredvid att blåsa omkull. Jag lejde en kille för att ta rätt på det hela samt för att få lite ved. I anslutning till mina ägor ligger en samfällighet och de berörda började tycka att vi skulle avverka där också.

I och med detta började jag bläddra, sortera och leta i alla skogspapper som fanns. Hittade ett gammalt brev från skogsvårdsstyrelsen som ritat in på ett flygfoto vilka områden som var tvungen att röjas i min skog.

Jag tog ett djupt andetag och kontaktade skogsvårdsstyrelsen för att få goda råd. Det slutade med att en av dem kom och gick med mig i skogen och talade om vad som skulle göras. Det var efter det som jag bestämde mig för att ta motorsågskörkort. Inhandlade all nödvändig utrustning och klädsel. Tillbringade flera lediga helger i skogen på kurs för att sedan börja röja i min egen. Nu hade jag tack och lov hjälp, mitt arbetstempo på denna front var väl inte så högt. Men jag kämpade på och svettades som aldrig förr. Bara av att promenera med stövlar och byxor som vägde bly var tillräckligt ansträngande. Hur som helst, området som skulle röjas blev klart och mängder med småved blev liggande i högar mitt i skogen. Där fick det ligga till våren då det var dags att dra fram allt med en fyrhjuling till närmsta skogsväg = Nästa svettpärs som tog åtskilliga dagar. Lagom till semestern fick vi det hemkört och sen var det dags att kavla upp ärmarna i sommarvärmen och kapa och klyva och kapa och klyva. Men innan var kapen tvungen att lagas, en klyv inhandlas, förra årets ved skulle tömmas och staplas utanför huset och i källaren och sedan skulle golvet i vedboden lagas etc etc…

Hur som helst för två veckor sedan staplades det sista i vedboden och man kände sig riktigt nöjd och mallig att man nu hade veden klar för tre år framåt. Känslan över att kunna ta ledigt från veden nästa år kändes helt underbar. Har nämligen inte haft någon riktig semester på flera år pga veden.

Oktober kom och likaså frostnätterna. Det började bli dags att börja elda för att få värme i huset. Under sommaren eldades det ju bara för att få varmvatten i kranarna. Eftersom sotaren var i antågande tänkte jag att vi kan vänta tills han varit här.
Han kom och skrämde upp mig rejält. Han hade plockat bort ”skalet” på pannan där han skulle sota och där visade han mig vilka rostangrepp det blivit. Han uppmanade mig att kolla upp var fukten som åstadkommit skadorna kom ifrån. Så när KärleksNissen kom från jobbet började äventyret med att fortsätta ”skala bort” pannan för att komma åt innanmätet. Det var en smärre chock att upptäcka hur det verkligen såg ut. Hinkvis med sönderrostad plåt kunde plockas bort och sen fanns det knappt någon plåt kvar och där var det naturligtvis hål och vatten läckte ut.

En svetsare från grannbyn anlitades för att bedöma situationen men han kunde inte garantera att det skulle gå att laga. Och skulle det inte gå att laga så var det bara att köpa en ny panna.

Gissa om det blev flera sömnlösa nätter. Inse det komiska. Här stod jag med ved som skulle räcka i tre år och helt plötsligt kanske jag inte ens hade något att elda den i. Att köpa en ny likvärdig panna skulle gå på minst 40 000 kr. Sen skulle vi bli tvungna att gräva upp vägen bredvid huset och slå upp betongväggen till källaren för att få in eländet som skulle väga 500 kilo. Dessa dygn innan svetsaren hade tid att komma gick jag i ett komastadie utan varmvatten och utan värme och undrade om jag verkligen ville leva det här underbara livet på landet mera.

Tack vare en uppmärksammad SotarNisse, en händig KärleksNisse och en duktig SvetsNisse så ordnade sig allt till sist. Men rent mentalt hade jag förberett mig på akut bankbesök för att installera bergvärme istället. Det borde man nog planera in att göra så småningom. Gör vi det om tre år så slipper vi skaffa mera ved. Det tål att tänka på. Om vi nu hinner tänka innan nästa motgång kommer farande.

Motgångarna kom farande på direkten. Dagen därpå gick frysen sönder. Några ytterligare dagar senare upptäckte jag att det regnat in under golvet på min nybyggda altan. Isoleringen var dyngsur. Det tog två dagar att få allt torrt igen.

Man börjar bli härdad , hårdhudad och gråhårig av livets fasor. Så nu är det dags att åka till frissan och dölja de grå. Sen är det bara att åka hem och göra sig beredd för nästa pärs. Kom an bara!!!!!

Inga kommentarer: