Skall man skratta eller gråta?

Ibland kan man hålla sig för skratt… så inledde jag en krönika för ca 1,5 år sedan när jag låg nedbäddad och hade sorkpest. Tål upprepning… Tur att det är långt mellan gångerna.

För några dagar sedan när jag öppnade min garderob stank det något fruktansvärt… Jag tömde den gigantiska garderoben från alla kläder men fann ingenting som kunde vara orsak till lukten. Men de flesta kläderna luktade illa. Så jag började tvätta och tvätta… Första maskinen var helt okej. Lukten försvann… men kommande och kommande tvätt där fanns lukten kvar.

Helt plötsligt när jag skulle ta reda på tvätten som fortfarande luktade, trots att den var nytvättad, dök det upp ett urlakat ”mus-lik” upp. Ingen rolig upptäckt men ändå skönt att veta orsaken till stanken.

Jag fortsatte tvätta… men lukten fanns kvar. Det slog mig då att det kanske fanns rester kvar i tvättmaskinen. MYCKET RIKTIGT. Stoppade in huvudet i tvättmaskinen och höll på att kräkas. Så just nu har jag dränkt in hela tvättmaskinen i klorin, tvättar flera tomma maskiner efter varandra på 95 grader och med ännu mera klorin.

Så nu är det bara att hålla tummarna att lukten försvinner, annars är det bara att kassera både tvättmaskinen och alla kläder.

Nu har jag kläder, tvättade och otvättade högt och lågt utspritt utomhus. Vill inte ta in eländet.

Som plåster på såret (ironiskt menat)så gick inte bilen igenom besiktningen i år heller. Jag som varit så förutseende att jag lagat bromsar och avgasrör… men det var en spindelled som var glapp. Till råga på allt så fick jag veta att underredsbehandlingen som gjordes för snart ett år sedan håller på att lossna. Sånt är det tydligen ett års garanti på… så då är det bara att ta ett djupt andetag och hoppas att den söte bilmekanikern som gjort jobbet är samarbetsvillig.

Mitt i allt detta så började jag sätta upp gardiner. Jag tvättade fönster för två veckor sedan, men jag hann aldrig fått upp alla gardiner. Jag och kärleken har nämligen varit i skogen all ledig tid och dragit fram ved. Vilket slavgöra!!! Åter till gardinuppsättningen: fönstren är nu efter dessa två veckor helt prickiga av flugskit – så det är bara att tvätta om dem en gång till. KUL!!!

Sonen skulle klippa gräset. Tror ni att gräsklipparen fungerade? Naturligtvis inte.

Det finns mer som heller inte går som på räls heller. Det gäller sonens framtida studier som för tillfället är väldigt ovissa. Ödet ligger nu i sommarskolans händer och ”Mamma Monica kokar”… Det borde nämligen inte ha behövt hamna där… Jaja vi får se vad som händer… Vem vet – de ”lik-luktande” kläderna kanske jag skickar till dom som behöver ett litet lätt illaluktande uppvaknande, om inte jag får bort lukten vill säga.

Nu skall jag ta mod till mig och stoppa huvudet i tvättmaskinen en gång till…
Ducka – vem vet när adrenalinet rinner till hur långt jag kan kasta tvättmaskinen.

Annars leker livet och kärleken flödar… och nu borde ALLT bara bli bättre…

Efter regn kommer sol… och just nu i skrivandets stund regnar det.

Så snart skiner solen igen och man kan skratta igen.