Vill du tatuera in en av mina krönikor på något lämpligt ställe eller bli min sponsor?

Idag har jag spenderat åtskilliga timmar på vedbacken. Man sliter och släpar dessa vedklabbar tills de hamnar där man vill ha dem. För tillfället skall vedboden tömmas och det mesta staplas utanför huset. Det blir en hel del moment innan förflyttningen är klar. För att fördriva tiden lyssnar jag på radio.

Idag var det ett program som handlade om tatueringar. Inget som egentligen intresserar mig men som ändå under programmets gång gjorde mig lite extra nyfiken. Jag började tänka efter om jag kände någon som hade någon tatuering.

I tusentals år har man i olika kulturer runt om i världen smyckat sig med tatueringar. Efter att de tidigare, europeiska kulturerna övergått i kristendom var det i västvärlden nästan uteslutande sjömän och kriminella som bar tatueringar till dess att det åter blev på modet på 80-talet.

Jag och lillebror med sina tatueringar på armarna

Nu för tiden har ju vem som helst en tatuering. En del över hela kroppen, en del bara någon liten söt sak på axeln eller liknande. Min bror har tatuerat sina barns namn på båda armarna. Och då pratar jag om HELA armarna. Tro om det blir benen härnäst och om det skulle bli ett femte barn… där satte fantasin igång att flöda. Det femte benet som män har – ni vet. Har nog hört någon historia om någon man som hade tatuerat sitt namn på sitt femte ben. Där stod det :”PER”. I ståndaktigt läge kunde man dock läsa hans fullständiga namn: ”Patrik, Emanuel, Rickard” OBS Det stod med teckensnittet: Times New Roman teckenstorlek 8 – så det tog inte så stor plats som man kan tro.

Att tatuera in sin älskades namn är populärt, men ack så krångligt den dagen det är slut och man bara har tatueringen kvar.

I dagens radioprogram berättade de om killen som hade tatuerat in sitt stjärntecken, trodde han ja. Det var en känd surfingsklubbs logga. Själv hade han inte ens surfat i hela sitt liv. Ja så kan det gå.

Så har vi senaste nytt, killen som tatuerat ut delar från tidningen ”Tat lugnt” nr 3. Flera intressanta artiklar, en rebus och en krönika. Det var nog det här som fick mig att dra ören till mig. Skulle någon vara intresserad av att tatuera in en av mina krönikor på vänstra benet eller ryggen kanske? Snacka om udda. Men nog skulle man bli lite stolt att personen i fråga skulle välja just en av mina krönikor. Tro vad min arbetsgivare skulle tycka om det. Vore nog inget problem om de fick lägga in en annons om prenumerationserbjudanden. En levande reklampelare. Med NordSveriges logga förstås.

Det kanske är framtidens jobb nu när arbetslösheten hägrar. Och många olika former på reklampelare skulle det bli. Vi som är runda borde rimligtvis ha mer plats att erbjuda. Mera hud… Intressant känsla att ligga uppfläkt när de skall läsa och ev bläddra mellan valkarna för att se vad det egentligen står. Det gäller att välja intressanta ämnen som folk vill läsa om och om igen…

Eller varför inte skaffa sponsorer så det räcker till en jorden runt resa? Ingen dum idé alls faktiskt. Men det måstet vara trevliga loggor man vill leva med resten av livet förstås.
- Du där kan du klia mig på Leksandsbröd? – Inte det? Du föredrar hellre COOP. – Nä den sitter för oanständigt till, då kan jag få dåligt rykte. Det går inte. Dessutom kliar det inte där – JUST NU.