Nu har det äntligen blivit av. Jag har köpt ett par riktiga arbetsbyxor. Med massor av fickor, högt och lågt. Så nu ser jag ut som ett riktigt rejält och händigt fruntimmer. Men vad har man i alla dessa fickor? Det viktigaste är förstås att hitta platsen för mobiltelefonen och läppstiftet. Får nog plats med både ögonskuggan, rougen och mascaran också vid behov.
Efter en snabb undersökning bland några händiga män så inser jag att de inte riktigt heller har kontroll över vad som skall vara i fickorna. Hammare, spik, skruv, tumstock etc. Har precis köpt en ny skruvdragare. Vad skall jag sätta den då? Den är ju tung. Risk för övervikt åt ena eller andra hållet. Jaja. Nu har jag något nytt att fundera över. Jag får fortsätta min undersökning av vad alla händiga karlar har i sina fickor. Själv hade jag föredragit en instruktionsbok med olika förslag på sånt som skall dingla efter benen. De som har sytt byxorna borde ju ha någon susning om det i alla fall. När jag gått in mig i dem så kommer jag nog ha nya förslag på kvinnovänliga arbetsbyxor. Allt som finns i handväskan måste ju naturligtvis få plats om det skall vara någon vits med dem.
När jag ändå var på hugget köpte jag även ett par arbetsskor också. Så nu kan jag gå på spikmatta och tappa skrot på tårna utan större risk också. Har precis testat knäskydden (till byxorna). Vilken härlig känsla. Stå på huk är inte att tänka på. Är man vig som ett kylskåp och har en del krämpor så är det ju perfekt att gå omkring på knäna. Frågan är vad jag skall hitta på för arbetsuppgift för att använda dem. – Ja knäskydden alltså. Jag får hälla ut en låda skruv på golvet och krypa omkring och plocka upp dem.
Handla och handla. Pengarna bara flyger iväg. När du minst anar det så går nåt sönder. Den här veckan var det TV:n. Så det var bara att fixa en ny.
På tal om handla och affärer, så måste jag få tycka till om de som vandaliserat vår ICA affär här i bygden. De gjorde inbrott, försökte sig på att komma in i ett kassaskåp. När de misslyckades så vandaliserade de hela affären så mycket så det krävdes ett så omfattande saneringsarbete så affären tvingats vara stängd i flera veckor. Hur är dagens tjuvar funtade? Att våga ta risken att stanna kvar på brottsplatsen bara för att förstöra. Man blir fruktansvärt förbannad. Hur mycket inkomstbortfall kan det bli av bara stängningen? Och allt onödigt jobb att återställa allt igen.
Nä är det inte dags att införa skampålarna igen. Ta fast de skyldiga och låt dem få sitta och skämmas för beskådning utanför affären.
Att driva en affär på landsbygden idag är inte lätt, det krävs mycket arbete för att få det att gå ihop. Ofta är det sommarens intäkter som är grunden för hela året.
Om vi nu skall se någon fördel med det här så har vi nu som bor i bygden fått oss en tankeställare och fått känna av hur det känns att inte ha en mataffär i vår närhet. Livet underlättas inte direkt. Så nu får vi alla verkligen skärpa till oss för att handla lokalt. Hemska tanke om affären skulle stänga för gott.
Om någon månad stänger bygdens bensinmack. Så där kommer nästa pärs. Då gäller det att planera sitt liv så man har bensin i tanken. Och då gäller det att ha tankarna i behåll. Bara för att man tvingas tanka på annan ort så behöver man i alla fall inte handla mat på annan ort.
Det går mindre bensin om man håller sig på hemmaplan.
Nu låter jag präktig minsann, men jag erkänner att även solen har fläckar. Det är lätt att i kärlekens hetta, handla där man håller till och friar. I väntan på att han med stort H flyttar till rätt ställe så kan det ju tyvärr bli nåt obetänkt handlande på fel ort. Men som sagt: ”Jag skall försöka skärpa mig – Jag lovar”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar