I tisdags var jag med en granne på Härnösandsturné. Jag hade lite ärenden att uträtta. Bla körde jag en TV till dotterns pojkvän. Den stod bara i vägen inför renoveringen på övervåningen. Sedan var vi bjudna på lunch till en fd granne som flyttat från Salteå. Hon hade en jättefin lägenhet med sjöutsikt - nära simhallen. Det blev en trevlig eftermiddag. Innan hemfärd blev det handling på Coop. Sen var det raka vägen hem för att elda och laga middag.
På kvällen blev jag och sonen rejält uppskakade. Vi trodde att ett lodjur tagit vår katt Fritte. Han hade varit ute och hoppade som vanligt upp på en katthylla som vi har på ytterdörren. Innan jag hann gå och släppa in honom hördes en rejäl duns av något som flög upp på vår bro och som sedan jagade iväg katten. Det gick så fort att vi knappt hann reagera. Både jag och sonen tillbringade sedan två timmar pulsande i snön för att spåra och försöka se om vi hittade katten.
Det var ett stort djur med stora spår. Pga den höga snön var det dock svårt att se exakt hur spåren såg ut. Jag var helt säker på att vi aldrig skulle få se vår kära Fritte mera. jag gav upp letandet och gick in. Sonen var dock moloken och gick en vända till. Han hittade då katten som gömt sig uppe på logen och den var livrädd. Vilken lycka och vilken lättnad. Sen dess har han inte vågat sig ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar