lördag 15 mars 2008

Min räddare i nöden




Den här veckan har vi haft ett dödsfall i byn. En äldre man som varit min granne i sexton år. Känns vemodigt.

Tänker tillbaka till första vintern jag bodde här i Salteå när han blev min räddare i nöden. En av mina första krönikor handlade om honom och den händelsen.

Här får ni ta del av den:

Att bo på landet, det är livskvalitet. Guld och gröna ängar. Men naturligtvis uppstår det situationer som man gärna hade klarat sig utan, sånt som man inte upplevt tidigare. Speciellt för mig som i stort sett är uppvuxen i en lägenhet med asfaltsomgivning.

Jag minns första vintern när vi hade flyttat till vår lilla by Salteå, här i Höga Kusten. Min sambo hade redan försvunnit till sitt jobb. Jag började lite senare. Det var strömavbrott så jag kunde inte koka den välling som min då 2-åriga dotter brukade få. Själv var jag dessutom höggravid och hormonerna fladdrade. Vår 200 m långa byväg hade ännu inte blivit plogad. Jag packade dottern i bilen och vi for. Vi kom 180 m på denna oplogade väg. Sedan tog det tvärstopp. Kom inte en meter längre. Arg som ett bi lät jag bilen stå, kände stressen av att komma för sent till jobbet och att dottern skulle missa frukosten på dagis. Under allt stök och bök hade hon dessutom kissat ner sig. Vi hade just påbörjat processen med att försöka få henne blöjfri.

Vi knallade hem och med mitt heta temperament ringde jag min sambo och sa: - Nu får det vara nog. Nu flyttar jag hem till mamma. Nu vill jag inte vara med längre.
Min sambo lyckades lugna ner mig och under tiden hade elströmmen kommit tillbaka. Dottern blev tvättad och fick rena kläder. Men den här gången åkte blöjan på för säkerhets skull. Vi hann även med en liten frukost innan vi knatade ut till bilen igen.

Där stod vår 75-årige granne, som knappt kunde gå. Käppen i högsta hugg och en snöskyffel. Han hade skottat bort snön som fastnat under min bil. Så det var i stort sett bara att sätta sig i bilen och åka. Vilken underbar granne. Jag kom endast 30 min för sent till jobbet och under de efterkommande 12 åren jag bott här har det aldrig hänt igen.

Nu sitter jag med i en arbetsgrupp som vill locka fler barnfamiljer till bygden. I och med detta intervjuade vi de yngre skolbarnen. Vi frågade varför det är bra att bo i Nora. Ett av de vanligaste svaren handlade om grannarna: "I Nora är bra att bo - för här finns massor av tanter och kalvar som man kan cykla och hälsa på", "Det bästa med Nora att det finns så många grannar, och här hälsar man PÅ sina grannar. Det intressanta i denna diskussion var att dessa barn som pratade om de många och snälla grannarna egentligen hade väldigt få grannar men ändå upplevde att det var många.

Att bo på landet innebär för mig livskvalitet och det paketet ingår även grannarna. Även om man inte träffas varje dag, så är alla dessa grannar en trygghet. Inte bara för barnen utan även för oss vuxna. Jag var på en föreläsning som handlade om barnuppfostran. Temat var att det krävs en hel by för att fostra ett enda barn. Det ligger mycket sanning i de orden. När man bor på landet blir det lite så att man känner sitt gemensamma ansvar för byns barn. Vilket kanske inte är en självklarhet i en storstad där de flesta tittar bort och låtsas som de ej såg vad som hände.

Trots att det ibland kan bli något litet strömavbrott så har jag inte ångrat en dag att jag flyttade hit. Närheten till naturen har gett mina barn möjlighet för utlopp för sin fantasi.

Här bor vi nu i den lilla byn Salteå med ca 20 åretruntboende hushåll. Det finns några tomma hus i byn som nog skulle kunna säljas och nog vore det roligt om det kom några fler barnfamiljer och livade upp byn istället för att de stod tomma.

Ser man sig om i bygden så finns det lite gamla hus här och där som man skulle kunna köpa relativt billigt. Tillhör man den händiga sorten eller har ekonomi för att leja. Då har man chansen - att fynda. Naturen i vårt världsarv och grannarna ingår i priset. Hamnar ni i Salteå då kanske jag blir en av era nya snälla grannar - och fastnar ni med bilen. Då tror jag nog att min hjälpare i nöden trots sina 87 år och sitt amputerade ben kommer till undsättning. Besök gärna bygdens hemsida: http://www.kramforsbygder.com/nora där finns några hus till försäljning.

Inga kommentarer: