Ditt & Datt

Jag är tacksam för jag har fått hjälp att fixa min dator som hux flux slutade funka. Tack och lov hann jag kopiera alla viktiga filer innan den totalkolapsade. Nu återstår bara att få till alla program och funktioner som man hade förrut. Allt tar sin lilla tid. Så gäller det att ha koll på alla lösenord och användarnamn hit och dit också.

Igår kände jag tacksamhet över att nära och kära och jag är friska. Men alla muskler värker och ryggen börjas kännas stel. Men skam den som ger sig. Har nu bokat tid hos massör imorgon. Så imorgon får det bli en vedfri dag tror jag.

Annars är det nån timme i vedboden varje dag som gäller för mig och sonen. Sakta men säkert minskar högarna. Har nu staplat ca 20 kubikmeter. Jag gör av med ca 25/år. Så innan allt är klart så har jag nog minst två årsförbrukningar klara. Enligt alla råd och rön skall veden helst torka i 2 år innan man eldar den. Så om jag håller efter det här nu så kan jag ju följa dessa råd.

Men det har uppstått ett behov. Jag är nog tvungen att köpa mig en liten hobbyklyv. En den vedklabbar är alldeles för stora. Men men det är alltid bra att ha.

Vad gjorde mig glad igår tro?

Vaknade av fågelkvitter och strålande solsken. Vilken otroligt härlig årstid det är nu. Hade bestämt mig för att åka ut till Berghamn till havet och njuta av världsarvet.
Men samvetet tog över en sväng. Kvällen innan ringde en av mina grannar. Efter vi pratat med varandra undrade jag över vad hon egentligen ville. Men efter att ha tänkt efter och läst mellan raderna ville hon ha skjuts till vårdcentralen i Ullånger. Jag ringde henne och erbjöd henne skjuts. Hon blev jätteglad, och jag blev glad också. Man blir glad av att glädja andra.

Vi passade på att hälsa på en äldre dam som bor på en långvårdsavdelning. Denna dam har varit som en farmor till mina barn när vi flyttade till Salteå. Hon kände inte igen mig. Kändes tragiskt. Men hon tog min hand och höll den länge. DET kändes bra, trots allt.

Efteråt hann jag med havsutflykten också. Åh vilken underbar natur, och havet som glittrade, varma släta klippor. Det var nästan vindstilla. Oj vad naturen framkallar känslor och minnen. Grät en skvätt för min farmor som skulle fyllt år på morsdag om hon fortfarande varit vid liv. Inser att jag inte tagit mig tid att sörja henne.

Plockade sedan fram lite härliga kärleksminnen. Hade nån timme innan fått ett sms där någon tyckte jag var fin... denna någon betyder mycket för mig, men han känns oftast SÅ långt borta. Men det värmde. Han fick senare på kvällen anledning och komma. Fick då känna lite ömhet. En kram och en puss på pannan. Tänk att så lite kan kännas så mycket...

I övrigt är jag tacksam att DU Kicki är min vän...