onsdag 25 februari 2009

Vaknat ur vinterdvalan...

Idag känns det som om jag återuppstått från de döda. har liksom levt i ett vakum länge och varit allmänt uttråkad, trött pga sömnproblem. Grubblerier om framtiden. Jobbat alldeles för mycket etc...

Nu har jag varit ledig fyra dagar och har ytterligare fyra dagar ledigt. Har sovit bra och börjar känna som om jag börjar "komma ikapp" mig. Det har varit så mycket akuta måsten att ta tag i på senaste tiden så allt annat har bara fått läggas åt sidan.

Jag har återigen tagit mig tid att umgås lite med folk. Idag blev jag bjuden på en utsökt lunch av min vän Anki i Nordingrå. Hon är tuff och kämpar på med att driva sitt företag på heltid. För att klara det så erbjuder hon en mängd omfattande tjänster. Vi har ett samarbetsavtal med varandra. Men jag driver mitt företag på sparlåga just nu. Måste inse att man inte hinner med allt. Jag har några fasta uppdrag som jag mest har för kul just nu. Inget krav att jag måste inbringa X antal kronor i företaget för att få mat på bordet. Det känns skönt. Behöver jag extra pengar så kan jag jobba några extra nätter.

Anki har också en blogg. Hon är flink med pennan, datorn och orden, hennes företag heter därför ordpilot. Läs gärna hennes blogg: http://www.ordpilot.blogspot.com/

Imorgon skall jag till Härnösand över dan. Har lite ärenden att uträtta, passar då på att hälsa på några fd grannar som tyvärr flyttat härifrån. Den här vintern kan jag nog påstå att jag tycker att de gjorde ett gott val. Tänk att få bo i lägenhet under vintern och slippa eldning och snöskottning.

Sen måste man ju bara njuta av det härliga vintervädret. Med dagar som blivit längre och ljusare. Ja det känns som man vaknat upp ur något slags idé.

Sedan jag träffade min kärlek Tommy har vi löst många korsord tillsammans. Så för nån vecka sedan löste jag mitt första alldeles på egen hand. Gissa om jag blev mallig. Han tyckte jag skulle rama in det.

Min mamma har alltid löst korsord. Själv har jag bara tröttnat eftersom jag liksom inte kommit igång... men nu börjar vi få snits på det hela och löser på löpande band. Ett bra sätt att koppla av samtidigt som hjärnan får arbeta lite.

På tal om hjärnan så har jag den senaste veckan roat mig med att läsa en bok om kognitiv beteendeterapi. Speciellt vad gäller hur våra tankar och beteende påverkar grubblandet och ältandet. Mycket intressant måste jag säga. Många AHA-upplevelser blir det.

I övrigt har jag nu äntligen kommit igång att använda min nya mobiltelefon, men suck vad det är drygt att lära om och lära sig nytt. jag har något inbyggt motstånd och instruktionerna är skrivna av jubelidioter. Hur ologiska som helst. Kan inte stora företag som Nokia kosta på så att vanligt folk skall begripa.

I förrgår kom sonen hem och trodde jag skulle skriva en lapp att han skulle vara hemma på sin friluftsdag. Jag trodde inte det var sant. Att åka slalom eller åka och spela bowling, det kan man tydligen inte hålla på med när man går i nian.

Men där blev mamma Monica vrång, hon tänkte minsann inte skriva någon lapp om något sådant. Hur kan en skola vara så dum att de erbjuder eleverna att vara hemma och göra friluftsaktiviteter. Hur många tror ni gör det. Skolledningen måste ha fått budgetnojja. Ju fler som inte gör något i skolans regi, desto billigare kommer de undan.

Alla forskningsrapporter säger att ungdomar idag är alldeles för stillasittande framför datorerna, de rör sig för lite och börjar få åldersdiabetes mm. Då kommer man på den geniala idén att erbjuda eleverna att sköta sin friluftsdag på egen hand. Man tror inte att det är sant...

Nu är timmen sen och jag borde dra mig till sängen. Sonen la sig för en halvtimme sedan. Han fyller snart år och jag frågade vad han önskade sig. Han önskade sig att få vara uppe senare om kvällarna. Billig och bra present tyckte han. JAHA, vilket skulle innebära ytterligare en timme framför datorn varje dygn. Nä vet ni vad. Tro vad nästa generations databeroende människor kommer att kosta oss i framtiden???

Dottern fyller också år snart. Tro vad hon önskar sig då??

Själv önskar jag mig bara lugn och ro... Nä fram med grubbleriboken så det händer något.

2 kommentarer:

Ann-Cathrin sa...

Heja på, Monica!

Tack för att du ville komma på lunchen! Det var trevligt och vi ses alldeles för sällan. Jag blir nyfiken på det där med kognitiv beteendeterapi och måste nog också skriva en lista över saker jag ska ta itu med. Folk att kontakta och så, sånt som man skjuter upp. Tack för att du kontaktade mig!

AC

Anonym sa...

jag vet inte när ja hälsar på... får se. Har inte tid i helgen och början av lovet iaf.