Grubbleri i natten

Då var det dags igen. Jag är ju en nattarbetande själ och vissa perioder så är det ganska stökigt med sömnen. Nu är jag inne i en sådan period. Jag sover några timmar och sedan vaknar jag vid 02-tiden och är stenpigg i flera timmar. Sen somnar jag på morgonkvisten och sen är hela dagen förstörd.
Inatt är det en sådan natt. Istället för att ligga och vrida och vända på mig timme in och timme ut så valde jag att kliva upp och äta lite och hamnade sedan framför datorn.

Det är nog inte så hälsosamt det här med nattarbete ändå. Varje gång det händer så börjar man förstås fundera på att byta jobb. Det kanske är dags för det nu. Ibland behövs det ju lite förändringar för att man skall gå vidare och utvecklas här i livet. Oj det lät djupt.

Man blir lite djup när man blir sömnlös om nätterna. Det blir tid för grubbleri som man aldrig annars har tid med. Januari brukar vara en månad när allt ”står stilla” liksom. December är så hektisk och pengarna flödar alldeles för mycket. Sen kommer januari och lugnet och vardagen träder in. Eftersom man gjort av med lite för mycket pengar i December så får man ta det lugnt med utsvävningar för att komma ikapp med ekonomin. Om det blir för lugnt och inte händer en massa saker blir jag lätt uttråkad.

Sen har det en förmåga att hända en massa elände i samband med storhelgerna också. Och så blev det i år också. Flera dödsfall i bygden, varav ett självmord. Sånt berör en ända in i själen. Man tvingas bara stanna upp och känslorna bara kommer. Man blir så oerhört medveten om att livet inte är oändligt och man vet aldrig vad som händer imorgon. Och att man bara har sina barn till låns.

Man blir rädd också, för att själv bli drabbad. Flera mornar när jag kom hem från jobbet var jag tvungen att smyga in i sonens rum och se om han låg i sängen och andades.
När barnen var små så dog en av mina vänners son i hjärntumör. Efteråt satt jag i timtal och tittade på mina barn när de låg och sov. Livrädd att de inte skulle vakna igen.

Jag fattar inte hur man klarar av att fortsätta leva när ens barn dör? Skulle jag fixa det? Ja hur reagerar man egentligen när man hamnar i en riktig kris?

Man blir också väldigt medveten om att man borde ta rätt på tiden och livet. Det är ju som sagt var inte oändligt.

Men livet tickar på och man kommer snabbt in i vardagslunken igen. Med läxläsning, vedeldning , matlagning, snöskottning, jobb och sömnproblem. Det finns inte så mycket tid över till annat. Men man får ta vara på de små stunderna när man har tid för varandra med lite mys och tända ljus. Ta sig tid att bara vara.

Nu är klockan 04 på morgonen och jag borde försöka sova några timmar. Men först skall jag formulera ett brev för att ansöka om ett nytt jobb i alla fall.

Ett nytt år och nya förväntningar står framför dörren. Sonen slutar ÅK 9 och Dottern tar studenten. De små liven börjar bli stora. Själv växer man bara på bredden numera. Förr var man dessutom ung och vacker. Nu är man bara ”och”. Sen kan man ju undra vad som händer med den stora kärleken också…